månadsarkiv: september 2016

Varför berättar du inte det…

Jag träffade Christina och vi pratade om livet, nätet, skolan, lärande och sociala medier. Och vi pratade om hur sociala medier var en plats för reflektion. Sociala medier var för oss ett verktyg för att sprida och samtala om det vi skrev, tänkte och ville. Men åren har gått och i mötet med Christina blev det tydligt att jag har mer och mer blivit tyst och min reflektion stannar hos mig, i samtal med vänner, som med Christina igår, eller vid köksbordet tillsammans med familjen. Samtalet på nätet pågår, jag lyssnar, men jag pratar mindre, varför är det så?

Jag fick frågan av Christina: varför berättar du inte i sociala medier när du överträffar dig själv, eller när du förfasas, eller gör saker? Hennes fråga ringer i mitt huvud varför gör jag inte det? Svaret idag är så enkelt och självklart. Skälet är att jag har svårt för hur kommersiella krafter som bara vill sälja på mig saker som jag inte behöver, men kanske tyckas behöva och använder mitt samtal för sina syften.

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

Läs allt om svenska elevers användning av internet

Igår den 22 september släppte vi årets upplaga av eleverna och internet. I den här rapporten är en specialrapport av statistiken som vi har i svenskarna och internet, med fokus på elever och deras användning av internet.

I rapporten finns det siffror för alla, den coolaste är nog att 100 procent av alla elever som vi frågat uppger att de någongång har använt Youtube. Det är som Frida Monsen säger barnen som går i skolan idag är en Youtube-generation.

  1. Du kan fördjupa dig i rapporten genom att ladda ner den här. https://www.iis.se/?pdf-wrapper=1&pdf-file=eleverna_och_internet_2016.pdf

pirret, som fanns när jag började blogga…

I torsdags startade IIS en ny tjänst i och med att vi lanserade webbpedagog – en tjänst för pedagoger som vill ha en egen webbplats. Jag är extremt stolt över att få vara med och driva och lansera detta projekt. Tänk att jag får vara med och ge pedagoger en plattform för att använda webben för sitt arbete… Det är extremt stort! Jag har drivit projektet och det var först i torsdags när vi skulle lansera tjänsten Webbpedagog som jag kom att minnas hur det var att börja blogga som pedagog.

Jag startade min blogg hösten 2009, som jag minns det i smyg, och utan att jag riktigt hade någon riktning eller ideen med bloggen -det syns i kategorierna min default kategori då som nu är ”kategorisera mera”. En uppmaning till mig själv att försöka bestämma vad jag skrev om och vilka huvudtrådar som jag skulle återkomma till – idag finns det fler kategorier…

Bland de minnen som kom till mig i samband med lanseringen av webbepdagog var också spänningen som jag upplevde när jag själv insåg att det fanns det som läst min blogg Kristina Alexanderson, till en början kunde jag se det i statistiken som besöker sedan i form av kommentarer och länkar in till mina texter. Det var konstigt, men gav mig också självförtroende för att jag hade en röst som andra kunde vara intresserade att förhålla sig till på nätet. Det har jag alltid varit stolt över – tack alla ni som läser, kommenterar och tittar in.

Men min blogg har hela tiden kanske främst varit ett viktigt verktyg för mig, för min reflektion för mina tankar och mina idéer, min blogg är en samlingsplats för mina reflektioner och jag kan gå tillbaka och påtagligt se om jag står still eller rör mig i tanken. Och det är jag extremt glad för. Att vara en bloggare är väldigt utvecklande och därför är jag extra glad över att jag får erbjuda ett verktyg för andra att pröva detta verktyg för reflektion och samarbete.

Kristina

Kolla in min nya simpedagogblogg – djupdyk.se