månadsarkiv: oktober 2018

Statens medieråd – hur tänker ni att vi ska prata med våra barn?

I söndags skrev jag ett kort inlägg om filmen som Statens medieråd har för att lansera och promota sin kampanj att få föräldrar att prata om sociala medier med sina barn. I dagens inlägg har jag testat guiderna ”Digitala medier på förälderiska” tillsammans med mina barn: 12, 15 och 17 år.

Låt oss börja med vad Statens medieråd säger att deras guider ”Digitala medier på förälderska” ska hjälpa mig med:

Statens medieråd lanserar ett antal snabbguider riktade till vuxna för att kunna undvika en cringe stämning vid middagsbordet.

Syftet är att hjälpa mig, som förälder, så att jag slipper vara pinsam, när jag ska prata om sociala medier vid middagsbordet. För att se om ”snabbguiderna” kan hjälpa mig, som förälder valde jag att testa med mina tre barn, ett i taget. Målet är alltså att jag inte ska behöva känna mig som en pinsam förälder… Jag valde att testa Youtube-pdf:en på mina tre barn (svaren redovisas nedan). Sedan har jag testat Snapchat-pdf:en och Twitter-pdf:en på två av barnen, samt de om spel på ett av barnen.

Jag inledde samtalet om Youtube med att berätta att jag nu vet vad en Youtuber är. Min äldsta log och tittade på mig. Jag fortsatte sedan med att berätta att en det är ”någon som har en kanal på Youtube, med många tittare”. Då bröt barnet ut i skratt, och sa: ”En youtubers är en som lägger upp filmer.” Jag provade även definitionen av en youtuber på mellanbarnet som också menade att en youtuber är en som lägger upp filmer på Youtube, och inte ska kopplas ihop med hur många följare man har. [Detta var lite genant, definitionen som Statens medieråd använder stämmer alltså inte med barnens]. Mina barn skulle säga att detta är cringe.

När jag väl tagit mig förbi frågan om definitionen tog jag frågorna i guiden en efter en. Jag tror inte att det är tanken. För det blev som jag hade ett förhör, eller vi gjorde ett quiz. Yngsta barnet trodde det var ett quiz. Mitt tips: gör inte som jag  för det blir inte bra. Mina barn svarade sammantaget såhär på frågorna:

Har du ?
… en egen kanal (eller flera)? Barnen svarade: 
[ja, ja, ja]
… påhittat eller riktigt namn? Barnen svarade:[ja, hade ett låtsas namn, men inte längre, ja ett smeknamn]
…  råkat ut för taskiga kommentarer och hotfulla svar? Barnen svarade: [nej, nej, nej]
…  olika sätt att bemöta näthat?  Barnen svarade: [?, det har ingen, ?]
…  blivit kontaktad av någon okänd person? Barnen svarade:[nej, vet inte, ?]
…  klickat på filmer som är obehagliga? Barnen svarade: [ja, ja, ja]
…  koll på hur man tar reda på ifall något är sant? Barnen svarade: [nej, vet någon det?, om det gäller mig]
…  koll på hur mycket av Youtubers rekommendationer som egentligen är betald, men dold, marknadsföring? Barnen svarade: [nej, det vet nog bara Youtube]
… koll på hur algoritmer styr flöden? Barnen svarade: [nej ,nej -]
… koll på de lagar och användarvillkor som gäller för bilder, filmer och kommentarer? Barnen svarade: [nej, det vet bara du, nej ingen har det, jag har koll på cc]

Min slutsats är enkel. Använd inte frågorna i guiderna! Strunta i dem, för de fungerar inte. Inte om du vill föra ett samtal. De fungerar om du vill göra ett förhör. Jag fick som du kan se enstaviga svar. Ett av barnen sa: Mamma, du har inte gjort dessa frågor va, för de är alldeles för stängda. Jag ska ärligt säga att jag saknade en fråga så fort jag ställt första frågan. Ett frågebatteri av denna karaktär kräver en en inledande fråga:

  • Använder du sociala medier? Vilka då? Använder du Youtube? Snapchat? Twitter? Etc.

Sedan skulle jag vilja jag fortsätta med följdfrågor kring svaret:

  • Vad använder du Youtube, Twitter, Snapchat till? Kan du visa mig? Kan du berätta så att jag förstår?
  • Brukar du hänga med kompisar, eller inte?
  • Är de du hänger med schyssta? Vad händer om någon är taskig? Är ledsen? Vad gör du?

Frågorna som finns i snabbguiderna är snabba, men alldeles för stängda. Jag fick inte igång ett samtal. Om du som förälder vill prata om sociala medier med ditt barn behöver du vilja prata, inte ha förhör. Mitt råd är att du ska vara nyfiken, ställa öppna frågor och visa att du vill lära dig.

Jag tycker det konstigaste är att Statens medieråd vill uppmana mig som förälder att ställa frågor som jag kanske inte kan svaret på. Frågorna om algoritmer och användaravtal är avancerad, och om jag inte vet vad användarvillkoren innehåller då kan jag inte fråga mitt barn. Om jag inte vet hur algoritmer styr flödena på internet, kan jag inte fråga om mitt barn vet det. Om jag inte har metoder för att hantera näthat – hur ska jag då kunna förvänta mig att mitt barn ska ha det?

Nej, Statens medieråd – jag tror inte att ni hjälper ”överbrygga någon klyfta”, och inte heller tror jag att ni hjälper mig att bli mindre pinsam. Det enda sättet som jag kan se att man kan använda guiderna och frågorna i dem är att för att visa hur dålig man är på att föra samtal. Jag tror på att man ska vara ärlig med att man inte vet, men vill veta och förstå mer. Jag tror på att jag som förälder ska vara nyfiken och pinsam. Jag tror dessutom att samtal kräver öppna, ärliga frågor… Att vara pinsam ingår i föräldrarskapet, låt oss vara det.