Comments (8)

Av Kristina Alexanderson, 02 september 2010

Våra barn behöver kunskaper för att klara sig i den verklighet som vi vet väldigt lite om, och frågan vi måste ställa oss är vad behöver vi kunna? Vad behöver vi kunna för att lära barnen det som krävs?

Vad kunde jag? Vad kunde jag när jag startade, mitt arbete med webbpublicering, sociala medier i skolan?

• i stort sett ingenting
• jag hade övat WordPress (ca 45 minuter)
  • lagt upp en bild
  • skrivit några rader
• läst på lite om webbdesign

I blogginlägget ”What does it mean to be literat?” funderar bloggaren kring vad innebär det att vara läs och skrivkunnig i vår digitala vardag. Hon reflekterar kring just frågorna: vilka kunskaper krävs för att en lärare ska kunna förmedla de kunskaper som krävs för att eleverna ska bli läs och skrivkunniga i vår digitala värld…

Hon kommer fram till att:

Being able to read and write seems to remain as the same definition. What is changing, at a rapid speed though, is the medium we are reading in and writing with.

Det är samma färdigheter, men mediet har förändrats. I inlägget diskuteras sedan hur mediet påverkar oss att vi skriver inte längre i sanden, på en griffeltavla, på ett papper med en penna. Vad innebär det att vara läs och skrivkunnig på webben? Vilka färdigheter behöver man kunna, vilket språk behövs, vilka begrepp kommer med denna begreppsvärld? Vad behöver man kunna?

I Langwitches blog sammanfattas det på följande sätt:

/…/ we can’t just assume that every teacher is web “literate”. Before we start talking about how blogging can support 21st Century skills for your students, we need to step back and make sure that the teachers are literate (enough) to be able to read and write through this medium called a blog!

We need to start out by establishing a common vocabulary base and understanding how printed material differs from digital content. I ask teachers to start reading, reading, reading other blogs before attempting to blog with their own students. Basics, such as knowing how to search for blogs, recognize blog structures, searching within blogs, and experiencing the “mechanics” of how a blog platform operates are important “pre-reading and pre-writing” skills.

Jag funderar och funderar, tänker och tänker är det så det går till?

…

Vad tror jag behövs? Jag tror att man kan behöva erövra ett språk. Det kan behövas för att vi gemensamt ska veta vad vi pratar om, så att vi pratar om samma sak. Det blir lite lättare då. Men å andra sidan lär vi oss väl orden, begreppen på vägen, i äventyret, på resan, så vad behövs då?

Jag tror att det behövs är:

• mod,
• lust
• nyfikenhet
• ödmjukhet

Att våga är avgörande, att tro att det ska gå trots att man aldrig försökt, att tro på möjligheterna att vara lyhörd och ödmjuk inför det nya och tillsammans med eleverna ha öppna ögon för det som komma ska.

Jag tror nämligen att om jag kunde så kan du, med väldigt små medel.

Läs även Tysta tankars inlägg om literacy

Comments (3)

Av Kristina Alexanderson, 17 augusti 2010

Jag var ganska tveeggad till att åka, att åka på kollo, eller bo på en ”camp” som vuxen. Det är inget för mig, jag har jag gjort förut. Jag är lärare och jag har varit på klassresa både som elev och lärare, och jag har aldrig tilltalats av själva kollot, eller ö-livet, det spartanska sättet att leva, eller i att bo i grupp. Det tilltalar inte mig helt enkelt. Tanken att åka på vuxenkollo kändes lite som att bege sig på en klassresa än en gång.

#sswc

Det var en underbar sommarkväll landade jag och tre av mina kollegor från .SE på den idylliska ön Tjärö, en liten ö för får i den blekländska skärgården. Långt från ingenstans, en ö som gjord för skolresor, för elever som ska nötas mot varandra för att bli en klass, en grupp tillsammans.

#förväntasfull?

I mitt nätumgänge, på twitter, på bloggar, var förväntningarna höga, kring #sswc stod en aura av förväntan och magi. Personligen var jag ganska blank, eller snarare fylld av lärarens farhågor om att någon av eleverna ska skada sig, att någon inte ska sköta sig, att sömnbristen de kommande kollodagarna ska komma att bli så svår att skolveckan som kommer att bli mardrömslikt lång. Som sagt jag var tveeggad till att åka. Var passar en lärare in bland alla elever på ett kollo?

#Tjärö

Kvällen var underbar, ljum, vacker, solen låg alldelens bakom öarna. Kollot närmade sig. Frågorna hopade sig, vad innebär ett Camp som är till för webbmänniskor? Hur är de som lever, andas, bor delar av sina dagar på den sociala webben? Hur är det att möta alla dessa avatarer? Vilka ska jag komma att möta? Är ”campet” som förväntningarna: fyllt av magi? Eller är det som mina värsta farhågor, lärarens klassresa, fyllt med ansvar, med oro och sömnlöshet?

#boendet

Äntligen framme, äntligen landstigning mot stugan, ladan, mot fembäddsrummet, som visar sig vara fyllt med instängd luft, så instängd att vi nästan skär oss igenom de oluftade rummet. Det är varmt, kvaft, instängt och här ska fem vuxna sova, som på klassresan, väljer jag en underslaf, tänker här har jag varit förut. Men om jag ska orka måste jag få mat.

#campet

ur Gummistövelbonanza #SSWC 2010 by cinderpuff CC (by, nc, sa)

Vid tältet, det stora tältet, som står och väntar på oss, är fyllt med människor, som just ätit. Vi får mat, men frågande står jag där och undrar, var är eleverna, var är ansvaret? Tar mig runt bland avatarer stannar för att prata med @macfeast, @briststakston, mfl.

Hittar @jocke som säger att vår session ska vara ute, att han valt en tidpunkt strax innan regnet ska komma.

#schemat

Tar mig in för att ta del av schemat, av upptejpade lappar vars rubriker lockar till läsning, här är platser som jag inte kan ”vid flagstången”, vid döskalleklippan ska sessioner äga rum men de har ett innehåll som jag vill ta del av, som jag vill berikas av. Det är många sessioner som jag vill vara en del av, inte bara den om Creative Commons som jag, @jocke och @grafstrom ska ha och genast förbyts känslan från ”vi klarar oss nog innan regnet kommer,  till jaha och så ska det regna också, det spelar ingen roll för kollot, klassresa, campen är redan något mer.

#sswc vad är det?

Ett vuxenkollo kanske, eller javisst, men istället för att vi möts kring disken, vardagen, badet, övningarna, prövningarna i skogen, möts de som är på det här kollot kring en önskan om att berika varandra, en vilja, en önskan av att lära av varandra. Visst är jag på klassresa, med vänner, kompisar som finns i min vardag, som jag vanligtvis trivs med, men även sådana som jag ännu inte lärt känna, aldrig träffat, som jag lär känna genom att vi möts på en annan plats i en annan miljö. Precis som eleverna som möts bortom klassrummet, på en annan plats än den vanliga stärker banden och känslan som de delar, gör vi det, vi som tillhör de där människorna som lever, andas och delar stunder av vår vardag på den sociala webben, vi delar och vår vänskap växer. Det är #sswc det.

Vad är då #sswc?

• en vanlig konferens, eller bara en unconferens?
• en demokratihyllning?
• en elit som träffas i en fårhage?
• ett möte mellan geeks?

Nja, i mina ögon är det snarare en klassresa där de som deltar får nya insikter, nya relationer till varandra. Sswc är en plats där man lätt känner sig hemma, en plats där man möter leende människor, skrattande människor, som man redan känner eller som snart kommer att lära känna…

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 12 augusti 2010

Internet är fantastiskt! Allt är tillgängligt, allt finns nästan bara ett klick bort:

• all världens kunskap,
• all världens samlade konstskatter,
• all världens musik, filmer, animationer

Ja inget är längre bort än ett klick. Jag och Mathias Klang arbetar med att göra om Creative Commons Sveriges webbplats. Det är lite pill, lite fix men det går framåt.

Vi vill ha en tydlig, användbar sajt. En sajt som ger dig som besökare kunskaper och insikter, en sajt som lever och mår gott, eftersom sajten är vårt lilla fritidsprojekt så arbetar vi med den när vi inte har annat för oss. För att det inte ska bli för mycket har vi dela uppgifterna mellan oss och Mathias sköter det estetiska och expertkunskaperna medan jag lägger upp innehållet kan man säga.

Buncha Buttons by trekkyandy CC (by, sa)

Ni som har sett Mathias presentationer vet att han är grym på att hitta bra bilder. De är alltid spännande, djärva och mångtyda i sitt uttryck. Estetik är Mathias grej inte min, så han har haft i uppgift att lägga upp en bild i headern på sajten. Ingen lätt uppgift (och jag har nästan kunna se hur han har våndats) i telefon.

Men idag valde han och vilken bild, vilket val och vilket uttryck. Dessutom är bilden en från flickr under CC-licensen Erkännande-DelaLika. Men det där med bilder och licenser är hans grej, han är en sann estet. Det imponerar på mig, men det som imponerade allra mest var hur han löste själva erkännandet. Hur löser man erkännandet av en CC-bild som man lägger i header? Det är väl en fråga som varje person som använder en bild som ligger under Creative Commons måste fundera kring, eller? Hur löser man erkännandet av upphovsmannen på ett juste och på ett i enlighet med god sed?

Ni vet ju vad man säger om första intrycket, det är headern. Den bilden ger besökaren ett första intryck och det är grymt … sedan valde Mathias att lägga erkännandet i foten så att besökaren lämnar sajten med titel, fotografens namn och CC.licens som sista intryck. Kan det bli bättre?

Jag säger bara det besök Creative Commons Sveriges sajt se och lär.

Comments (8)

Av Kristina Alexanderson, 11 augusti 2010

Jag har tagit till mig bloggen som mitt pedagogiska verktyg, som det verktyg som jag alla år som lärare sökt efter, utan att hitta det. Och sedan fann jag det fast då sökte jag inte, visst är det märkligt. Men det bloggen gör och skapar är riktigt bra samarbetsmöjligheter, men varför fungerar ett grupparbete så mycket bättre på en blogg jämfört med i ett klassrum?

Jag minns med fasa alla de grupparbeten som jag skapat som genomförts under tvång och där de som ingått i gruppen valt att dela upp uppgiften, eller de olika deluppgifterna mellan oss. Du minns kanske också de där grupparbetena där Lisa gjorde bakgrunden, du tog hand om nuläget och Pelle försökte belysa framtiden.

Jag har som lärare suttit igenom otalig redovisningar där den första eleven pratar i bästa fall med inlevelse om sin deluppgift,  den andra om sin och den tredje om sin. Ingen av eleverna har lärt sig något annat än att genom grupparbeten tvingas vi ”låtsas” att vi arbeta tillsammans, och att ett grupparbete egentligen bara går ut på att fördela arbetet så att alla gör ungefär lika mycket och helst med ungefär samma ambitionsnivå.

Mitt mål har alltid varit att mina elever ska få uppleva den känslan som finns när en grupp samarbetar och det samarbetet berikar och inte bara känns som en börda. Jag har enligt mitt eget tycke verkligen prövat många metoder, sökt lösningar i uppgiftskonstruktionen, i gruppstorleken, i sammansättningen, i sättet eleverna ska redovisa sina kunskaper, genom att arbeta med tvärgrupper etc. Allt  jag har kunnat tänka mig.

Med bloggen som verktyg hände det. Något skedde med ”grupparbetena”. Bloggen fick mina elever samarbetar på ett annat sätt, mer på riktigt, inte bara av tvång. Och jag har sökt förklara varför och vad som skiljer ett vanligt grupparbete från ett grupparbete online… Vari ligger skillnaden och varför samarbetar elever när de bloggar i grupp, men inte när de ska samarbeta i ”vanliga” grupparbeten i klassrummet? Var ligger skillnaderna?

• alla fick ju samma uppgift, precis som vid alla andra gruppuppgifter, men alla skulle också redovisa sin lösning tillsammans med de andras så att det dokumenterades att de hade gjort uppgiften
• alla skulle dessutom läsa, kommentera andras lösningar av samma uppgift, dvs ta del av andras förslag till lösningar, krav på att skapa tillsammans
• jag hade ett mål om att de skulle samarbeta, och genom bloggens konstruktion och genom att varje elevs enskilda insats dokumenterades och mötte den övriga gruppen att de skapade tillsammans och på samma villkor
• en sak till jag formulerade krav på att alla måste delta och reflektera över en kompis inlägg för att de skulle kunna bli bedömda. Samarbetet var ett villkor för att få betyg, för att få ett resultat och även det samarbetet dokumenterades…

Sedan tror jag att möjligheterna att samarbeta utanför begränsningar som att eleverna måste jobba med just det här grupparbetet mellan 10-11 på onsdag förmiddag gjorde sitt.

Jag tror att insikten om att allt arbete, all input man gav också dokumenterades spelade roll, att om jag gjorde mycket, eller mer än de andras syntes det också, och det blev tydligt både för dem och för mig om de deltog eller inte, och det fick alla att delta…

Men idag insåg jag att just detaljen att alla fick samma uppgift att en grupp på fyra personer skulle söka belysa samma fråga gjorde också att de gemensamt undersökte nya infallsvinklar, nya möjligheter tillsammans, som de annars inte tagit sig an, för de hade nöjt sig med att Anna hittade sin lösning på frågan och sedan redovisade den som hela gruppens enda lösning.

Ja, sociala medier och i detta fall bloggen är verkligen, och jag menar verkligen det bästa pedagogiska verktyg jag har ramlat på för att skapa samarbete.

Comments (1)

Av Kristina Alexanderson, 17 juni 2010

Jag har knepat i timmar, i dagar, och övat på uttal, men så var publiken i alla fall bara svenskar så jag körde min presentation på svenska, men med engelska texter #win, eller inte med tanke på vilken tid jag lagt ner på att få till det, men då har jag det tillbaka en annan gång.

Min presentation, om du skulle vilja se…

Comments (11)

Av Kristina Alexanderson, 22 april 2010

Christina Stillie, som driver Punct, är lika intensiv som klok och när hon kontaktade mig och sa jag har en idé som jag skulle vilja pröva på dig.

Min tanke är att skapa en dag för lärare full konkreta ge tips om hur man kan arbeta med ikt i skolan. De ska gå därifrån och känna, är det inte måndag snart så att jag kan komma igång. Nu, på en gång. Jag vill att det ska vara på en klassrumsnivå och jag vill att du är med.

Jag satt där och tänkte äntligen! Inte bara teorier och tankar om såhär skulle ni kunna göra eller en rapport säger det här eller det här, utan ett riktigt möte mellan kollegor, kring hur vi kan arbeta med ”ikt” i klassrummet.

Christina fortsatte, och

Jag vill att det ska vara en dag med ett startfält med ”riktiga eldsjälar” som kan visa och ge konkreta tips, som visar att ikt inte är svårt, att det inte är teknik, utan att det är pedagogik. Kan du hjälpa mig med det?

Naturligtvis sa jag ja, och Christina satte sin idé i rullning och idag blev det på riktigt… till hösten ska jag, Marie Linder, Josef Sahlin, Peter Ellwe, Sandra Wissting och Mats Larsnäs ut på en roadshow: KLICKA HÄR.

Vi ses väl… det kommer att bli en eldsjälarnas cirkus, som du inte får missa.

Comments (3)

Av Kristina Alexanderson, 01 april 2010

Jag anmälde mig till ett upprop Ada Lovelace Day om att skriva ett inlägg om en stor kvinnlig förebild, och tänkte att det kommer bli en enkel match att få hylla en medsyster, en av alla de där förebilderna som jag har bland kvinnorna i mitt liv.

Nu sitter jag här och ska skriva min hyllning, och valet är inte lika självklart längre, vem ska jag hylla? Ska jag hylla en historisk storhet som:

Mary Shelly som i 21 åring skapade en av romantikens mästerverk, som sedan filmatiserat, och lästs i generationer eller ska jag hylla hennes mor Mary Wollstonecraft som liberal och feminist sätter kvinnans rättigheter på kartan. Eller ska jag ta en kvinna i min samtid? I min närhet?

Jag börjar naturligtvis fundera på vilka är mina kvinnliga förebilder och i mitt huvud kommer bild efter bild på kvinnliga lärare upp, det är Siv från gymnasiet, Liisa från universitetet, men mest står ändå Christina Montan Axelsson ut.

Jag hade inte varit den lärare, som jag är om det inte vore för just Christina Montan Axelsson, hennes värme, hennes kärlek till skolan, till sina elever och till sitt yrke det smittade av sig på mig. Hon ville tända eldar i sina elevers medvetande, och hon gav oss som var lärarstudenter redskap, och ingångar som gjorde att det blev en stor passion att vara lärare i svenska och en utmaning samt ett ämne med enorma möjligheter.

Hon fick mig att se möjligheter, istället för hinder, hon fick mig att inse att ämnet är så mycket större än bara skriva, läsa och tala. Att vara lärare handlar om att skapa ett klassrum som fylls av intresse och lust, engagemang, om att se sina elever där de är och möta dem där för att sedan tillsammans med dem ta sig till en ny plats med nya möjligheter.

Christina du är en enorm förebild, och jag så tacksam för att jag fick dig som lärare. Tack, du är min hjältinna på Ada Loveslace Day.

Comments (4)

Av Kristina Alexanderson, 22 mars 2010

Jag har på twitter idag fått frågan om jag kan visa hur man gör för att publicera flera bilder i menyblocket, om man inte kan kod, och inte hittar en widget som stödjer möjligheten att publicera flera bilder.

Så här gör du!

1. Välj de bilder som du vill publicera i ditt menyblock, jag har valt att ta två olika bilder för att illustera, dessa kommer sedan att ligga på min blogg, som illustration med en länk till det här inlägget på bilden som föreställer mig, coolt va…

Jag väljer bilderna lägger in dem i inlägget, och väljer att centrera dem, som du kan se på bild 1 nedan…

2. Sedan gör jag det magiska, som man lätt kan gör i WordPress, jag byter redigeringsfönster till HTLM (se hörnet på redigeringsrutan) och voila så ser jag allt kod   se på bild 2

3. Sedan kopierar jag den kodsnutt som innehåller mina bilder som jag lagt länken till detta inlägg på. Det kan du också se om du kollar på koden…

<<img title=”Kristinaheadliten2″ src=”http://www.kristinaalexanderson.se/wp-content/uploads/2010/01/Kristinaheadliten2.jpg” alt=”" width=”262″ height=”60″ /></a>

<a href=”http://www.kristinaalexanderson.se/?p=2294″><img title=”Kristina Alexanderson” src=”http://www.kristinaalexanderson.se/wp-content/uploads/2010/03/tillblogg.jpg” alt=”" width=”100″ height=”160″ /></a>

Den här lilla kodbiten eller mina bilder, det kopierar jag ut, och gissa vart jag klistrar in den. Jo i widgeten text som jag flyttar till min höger meny. Och resultatet kan du se på bloggen till höger

Lycka till!

Bilderna också (klicka om du vill se dem större)

Bild 1

Bild 2.