Varför skylls skolans brister bara på lärarna?

Lämna ett svar

Jag följer skoldebatten lite på avstånd. Min känsla är att den är inriktad på att hitta ”vad” som är fel i skolan. Jag är så innerligt trött på att lärare ständigt ställs i skamvrån, eller pekas ut som syndabockar för att skolan inte fungerar. Det är lärarna det är fel på, deras arbetssätt, deras inställning, på hur de rättar nationella prov etc.

När jag då läser ”alla lärare är inte bra” en artikel om Hattie i SvD suckar jag och tänker inte igen, Inte ännu en artikel som pekar ut lärarna som syndabock för att resultaten i skolan sjunker. Men när jag läst artikeln och funderar kring det som Hattie säger:

De svenska skolresultaten har fallit ända sedan 1990-talet i internationella jämförelser. Samtidigt konstaterar Skolverket att resultatskillnaden mellan olika skolor har ökat markant. Och ja, det är oroande, enligt John Hattie.

– Titta på de länder som ligger ovanför er, där tror jag definitivt att man fokuserar på lärarens roll. Man ger lärarna resurser och stöd och gör dem till experter. Och man betalar dem.

Läraren – och goda ledare i skolan – är nämligen de som kan göra skillnad, är John Hatties slutsats. Men istället för att bygga ett långsiktigt system med professionella lärare, så stressar vi och försöker plocka de bästa bitarna från länderna i topp.

så tänker jag hmm…

Äntligen någon som ger lärarna mandat och pratar om vikten av att utvärdera och skapa en professionell lärarkår. Men jag upplever också att Hattie säger att om det är lärarna som gör skillnad så kan bara lärare göra skillnad om de har rätt förutsättningar för att kunna göra skillnad.

Vem är det som ska stå upp för att lärarna sk få de förutsättningar som behövs för att de ska kunna göra sitt arbete, för att de ska kunna göra skillnad för eleverna som går i skolan? Jo, det måste var de som ”bestämmer” de som sitter på resurserna, som sätter förutsättningarna för skolan och skolans arbete:

skolledare
skolförvaltning
skolverk och
skolpolitiker

Vem tar ansvar för att se till så att lärarna får de bästa förutsättningarna för att klara sitt uppdrag? Vem definierar lärarnas uppdrag? Vem undersöker hur det har ändrats under samma period som resultaten fallit? Kanske finns det beslut som gjorts av andra än lärarna som gör att resultaten i skolan faller… Kanske finns det ett behov av att arbeta långsiktigt istället för att stirra sig blind på kortsiktiga resultat och kanske behövs det beslut som ger lärare förutsättningar för att arbeta långsiktigt och medvetet med att utveckla sitt arbete, sin profession.

Sluta peka på lärarna som de som bär ansvaret för skolans försämrade resultat, och börja titta på hur förutsättningarna för lärarna har ändrats samt peka på de som har ansvar för de besluten och de som genomfört besluten, och utkräva ansvar av dem också.

Jag är en fri människa, men det betyder inte att jag är gratis!

Jag funderar mycket kring skillnaden mellan fri och gratis, eftersom det ofta är så att fria resurser är gratis att ta del av, men det finns också resurser som gratis men som inte är fria. Var i ligger skillnaden i att vara fri och gratis? Det är också en fråga som ofta blandas ihop i samband med diskussionen kring Creative Commons.

I många sammanhang skulle jag vilja säga att jag är en fri människa. Jag har friheten att få bestämma och tycka vad jag vill. Jag är fri att välja mitt mitt liv själv, och i många sammanhang är det gratis att få vara med mig, men jag är fri att bestämma om jag vill infinna mig eller inte, om jag vill vara med eller inte.

När det kommer till Creative Commons och kultur så blandas begreppen ständigt ihop, där fri och gratis blir synonymt. Men jag vill hävda att vi bör skilja på begreppen och när det kommer till kultur på nätet så är det skillnad på att vara gratis och fri. Det betyder inte att kultur inte kan vara både fri och gratis men det är inte synonymt. Mycket material på nätet är ”gratis” att ta del av, om du har en internetuppkoppling, en dator eller annan enhet som kan kopplas upp på nätet. Fri kultur innebär att den är fria att använda, fri att bearbeta, fri att bygga vidare på och skapa ny utifrån.

Creative Commons bygger på att genom licenserna kan de som skapar välja att dela det som de skapar fritt, det betyder inte att det behöver vara gratis, eller att de som skapar inte ska få betalt för sitt arbete.

Programmera mera – lär elever programmera

Vi pratar om det, att barn, unga behöver få kunskaper i att programmera. Att barn ska få tillgång och kunskaper till det språk som bygger upp de verktyg som vi använder på webben. Jag tror att kunskaper om hur koden är uppbygd och hur webbplatser, webben är uppbygd tror jag är viktig kunskap. Det är viktigt att förstå hur de verktyg som vi använder för att vi ska kunna bli mer medvetna och inte uppleva det som vi tar del av som magi, eller något som sker utanför vår kontroll, som vi inte förstår eller kan påverka.

Idag träffade jag Terese Raymond och Karin Nygårds som vill skapa ett upprop för att ge fler elever och lärare att arbeta med programmering i skolan. De har tänkt sig driva ett initiativ kring frågan inom ramen för Teacherhack allt i ett demokratisk anda och med syftet att fler ska få kunskaper om programmering inom ramen för sin skolgång. Så kolla in teacherhack.

Jag vill också passa på att tipsa om att kolla in på Karin Nygård webbplats viprogrammerar.se där hon och hennes elever berättar om det arbete som de gör för att lära sig programmera inom ramen för svenskundervisningen. Där finns mycket att inspireras och lära sig av… Spännande och väldigt lärorikt.

Inspirerad av alla Geek Girls – Entering Space #ggm13

Jag har ägnat mina lediga dagar åt att vara på tekniska museet och ta del av föreläsningar av kompetenta, briljanta och strålande geekiga kvinnor. Ett sant nöje. Temat för Geek-girl-meetup var Enter Space och jag har tagit del av spännande presentationer om allt från rymdkläder och design till frågesport på rymd-temat. En helg fylld med spännande och oväntade presentationer av kvinnor på temat rymden.

Jag pratade på temat Star Wars att låta bilder ta del av ”cyberspace” genom att använda Creative Commons, och i slutet av min presentation hör jag mig säga att jag under 2013 gör ännu ett 365-projekt, en bild om dagen föreställande mig själv. Ett ”riktigt” 365-projekt… och när jag hör det så undrar jag kort när bestämde jag att ”Ser du mig?” skulle bli ett 365-projekt? Men det kanske inte är så förvånande, när man entrar space.

Om du vill ta del av de fantastiska talarna som var med på Geek-girl-meetup så streamade FKDV och deras kvinnliga team hela helgen och du kan ta del av sändningen på webben, som alla nu ligger nu på Youtube, så spana in.

Har du koll på Internetfondens publikation? – Klassen i dialog med omvärlden

.SE har genom Internetfonden gett ut en publikation Med klassen i dialog med omvärlden som Dan Åkerlund har skrivit. Den finns att ladda ner kostnadsfritt på Internetfondens webbplats, och är tillgänglig under Creative Commons.

Publikationen handlar om och ger verktyg för lärare att arbeta med Internet som ett medium i skolarbetet. Dan går i sin publikation igenom olika sätt som skolan kan arbeta med Internet, motiverar tydligt vad ett arbete med digitala medier kan medföra och angriper enkelt och tydligt frågor som lagar och avtal.

En enkel ingång som du kan läsa, eller ge till en kollega som vill arbeta med Internet som ett verktyg i undervisningen, och en text som ger motiv till vilka vinster ett sånt arbetssätt kan medföra.

”If we teach today’s students as we taught yesterday’s, we rob them of tomorrow.” Dewey, J. (1944). Democracy and education. New York, NY: Macmillan. sid. 167

Snälla erkänn mig som upphovsman… kampanj för #creativecommons

Det finns en sak som är gemensam för alla använder Creative Commons licenserna och det är att den som skapat verket som delas med CC-licenerna ska bli erkända som upphovsman. Jag vill bara att de som använder mina bilder berättar det, sedan är de fria att använda i alla sammanhang utan i kommersiella.

Men liksom många andra som använder CC så händer det att jag ramlar på användning utan att jag erkänns. När jag tar del av Jonas Öbergs projekt ”Please credit my work!” så tänker jag att det är mig som han vill hjälpa, men inte bara meig utan han vill hjälpa mig så att de som använder mina bilder så att de får ett verktyg för att lätt erkänna mig. Hur det är tänkt att fungera förklaras enkelt i filmen.

Jonas behöver dock din hjälp så stöd honom, det minsta du kan göra är att sprida hans idé, twittra om dem, facebooka om den, kanske till och med bidra med en liten slant för att göra hans vision verklig, den kommer att göra det så mycket enklare att använda andras material som sprids under Creative Commons.

Tankar kring fotografiet

Jag läste inlägget om Gloria Baker Feinstein den retrospektiva utställning som görs kring henne. och i texten som heter Can you see me now? berättar Gloria Baker Feinsteins med egna ord varför hon fotograferar:

Sometimes I take pictures to get a closer look.

Sometimes I take pictures to prove that something happened.

Sometimes I take pictures so I can remember how I felt.

Sometimes I take pictures so I can hide behind the camera.

Sometimes I take pictures because things seem confusing.

Sometimes I take pictures to introduce people to one another.

Sometimes I take pictures to make sure someone doesn’t disappear.

Sometimes I take pictures because it feels good to be alive.

Sometimes I take pictures because the sadness is unspeakable.

Sometimes I take pictures to change someone’s mind.

Sometimes I take pictures because there is nothing left to say.

Sometimes I take pictures so I know which way to go.

Sometimes I take pictures because things will never be the same.

Sometimes I take pictures so I can see things in a new way.

Sometimes I take pictures to give someone else a voice.

Sometimes I take pictures to leave reminders that I was here.

Och det slog mig att jag vill också berätta varför jag fotograferar, varför jag tar bilder och varför jag väljer att publicera vissa bilder. Därför har jag inlett en ny bloggserie på min fotoblogg som handlar om varför jag fotograferar.

En bild och en sats: Jag fotograferar för att…

”Hur skyddar du dina bilder?” #creativecommons

Jag ägnar en del av min fritid åt att fotografera och för att lära mer så deltog jag för någon vecka sedan i en helg-workshop, tillsammans med en grupp andra fotografer. Min helg kom att handla om bilder, bildspråk och vad bilder berättar. Otroligt givande, roligt och inspirerande. I den grupp som jag ingick i var det få/eller ingen som använde Internet som arena för att dela sina bilder, till skillnad från mig.

Men för mig var det självklart att det som jag gjorde under helgen skulle publiceras och jag fick kommentarer via vänner på Facebook. Jag berättade också om det vilket gjorde att när workshopen var slut så frågade några av de andra deltagarna om de kunde få adressen till min webbplats, för att kunna ta del av lite fler av mina bilder och jag lämnade ut både flickr-profil, och webbadresser (serdumig.se och kral.se) men fick samtidigt frågan:

-Men hur skyddar du dina bilder på Internet?

Till en början förstod jag inte frågan, vad menar han/hon? Skyddar? Vad ska jag skydda? Och hur skulle jag kunna skydda det som jag publicerar på Internet? Men jag förstår sedan att de har valt att inte publicera sina bilder för att de är rädda för att de ska få fötter, användas utan deras vetskap, i sammanhang som inte de samtycker till … Och jag har förståelse för den oron, den bär jag också, men jag finner mig, och svarar:

-Nej jag skyddar dem inte så, för jag vill att andra ska använda och sprida dem om de tycker om det jag gör och låter andra göra det under vissa villkor. Jag licensierar mina bilder under olika Creative Commons licenser för att de ska bli använda och jag tror inte att jag skulle tycka det var lika roligt att fotografera om jag inte hade en publik. Jag tänker att de som tycker om det jag gör, som använder det jag gör gör det med omsorg och med mig i åtanke, så jag skyddar dem inte jag delar dem fritt.

Vad får du sprida på nätet? En enkel presentation av upphovsrätten för bilder!

*uppdaterat med rätt länk till den högupplösta versionen av bilden 2013-04-10

Det kan vara snårigt att hålla koll på upphovsrätten. Det är snårigt vad man får och inte får publicera på nätet, eller snarare om man får eller inte får sprida material vidare. Wikimedia Sverige och Lennart Guldbrandsson har gjort en enkel matris, för kulturarvsinstitutionerna, som fungerar utmärkt för skolan och som ger en överblick och kan vägleda dig och dina elever, i hur upphovsrätten fungerar. Titta, använda och lär:

Upphovsrätt infografik av Lennart Guldbransson CC (by, sa) Wikimedia Commons

Matrisen ovan ger en bild av vad och vad som inte får publiceras av kulturarvsinstitutioner, när det kommer till vad du och dina elever får respektive inte får använda gäller samma sak. Titta igenom matrisen och fundera på om det som ni vill använda är fritt eller inte, om det inte är fritt bör ni respektera upphovsmannen och dennes rättigheter, ett alternativ är alltid Creative Commons licensierat material som får använda fritt så länge ni följer licenserna.

*En liten korrigering ang bilder på byggnader: Det är fritt att fotografera byggnader och du kan publicera dina bilder fritt, helst under en fri licens

Vem vinner på Creative Commons?

Jag tänker sällan på Creative Commons i termer av vinnare och förlorare.
Men sedan i torsdags, när jag föreläste i Vasa och fick frågan om vilka som vinner på Creative Commons har jag funderat mycket kring just vilka som vinner på Creative Commons.

Vilka är vinnare, eller vilka vinner på Creative Commons?

Jag tror att alla vi som använder Creative Commons är vinnare! Jag får genom att använda Creative Commons en möjlighet att få fler att använda det som jag skapar, som jag gör. Dessutom ger Creative Commons mig möjligheten att få ett erkännande för mitt arbete, för mitt skapande, för mitt fotografi. Personligen hade jag aldrig fått sån spridning, fått ett sånt erkännande, som jag fått för mitt fotografi utan Creative Commons. Det är genom Creative Commons och genom att jag tillgängliggör mina bilder under CC som gör att andra kan använda dem fritt, och genom CC är det många som använder mina bilder, sprider dem, bearbetar dem, gör dem till sina egna… Jag upplever mig onekligen som en vinnare, genom att jag valt att använda CC.

Jag får genom Creative Commons mer erkännande som fotograf än jag annars skulle få.

Men jag upplever också att jag är en stor vinnare genom att jag genom Creative Commons kan tar del av andras skapande och fritt få använda det för mitt skapande, för mitt arbete. Genom att ta del av andras skapande berikas jag, och mitt arbete. Jag upplever dessutom att alla som får möjlighet att använda andras skapande, lära av det, sprida det är vinnare av det möjligheter som CC och den kreativa gemenskap som skapas genom licenserna.

Men även de som har kunskaper om Creative Commons ser jag som vinnare. Jag fick för inte så länge sedan ett mejl från en av mina elever som genom vårt arbete med CC blivit medveten om villkoren för att använda andras skapande och kunskaper om hur andra får använda hennes skapande. Jag tror att alla som får kunskap, bli medvetna är vinnare.

Vilka är förlorarna? Jag vet inte, kanske inte de som använder CC.

Men att använda Creative Commons handlar om att ta ställning för hur jag vill dela det jag gör, hur jag vill att andra ska får ta dela det, om de ska få sprida det, eller inte, bearbeta det eller inte… Och genom Creative Commons är det tydligt för andra hur de får använda det som jag delar, och jag tror att alla vinner på det, så min uppmaning är att alla ska välja CC för att vara tydliga hur du vill att andra ska få använda det du skapar.