kpa_2039

Varför berättar du inte det…

Jag träffade Christina och vi pratade om livet, nätet, skolan, lärande och sociala medier. Och vi pratade om hur sociala medier var en plats för reflektion. Sociala medier var för oss ett verktyg för att sprida och samtala om det vi skrev, tänkte och ville. Men åren har gått och i mötet med Christina blev det tydligt att jag har mer och mer blivit tyst och min reflektion stannar hos mig, i samtal med vänner, som med Christina igår, eller vid köksbordet tillsammans med familjen. Samtalet på nätet pågår, jag lyssnar, men jag pratar mindre, varför är det så?

Jag fick frågan av Christina: varför berättar du inte i sociala medier när du överträffar dig själv, eller när du förfasas, eller gör saker? Hennes fråga ringer i mitt huvud varför gör jag inte det? Svaret idag är så enkelt och självklart. Skälet är att jag har svårt för hur kommersiella krafter som bara vill sälja på mig saker som jag inte behöver, men kanske tyckas behöva och använder mitt samtal för sina syften.

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

Läs allt om svenska elevers användning av internet

Igår den 22 september släppte vi årets upplaga av eleverna och internet. I den här rapporten är en specialrapport av statistiken som vi har i svenskarna och internet, med fokus på elever och deras användning av internet.

I rapporten finns det siffror för alla, den coolaste är nog att 100 procent av alla elever som vi frågat uppger att de någongång har använt Youtube. Det är som Frida Monsen säger barnen som går i skolan idag är en Youtube-generation.

  1. Du kan fördjupa dig i rapporten genom att ladda ner den här. https://www.iis.se/?pdf-wrapper=1&pdf-file=eleverna_och_internet_2016.pdf

pirret, som fanns när jag började blogga…

I torsdags startade IIS en ny tjänst i och med att vi lanserade webbpedagog – en tjänst för pedagoger som vill ha en egen webbplats. Jag är extremt stolt över att få vara med och driva och lansera detta projekt. Tänk att jag får vara med och ge pedagoger en plattform för att använda webben för sitt arbete… Det är extremt stort! Jag har drivit projektet och det var först i torsdags när vi skulle lansera tjänsten Webbpedagog som jag kom att minnas hur det var att börja blogga som pedagog.

Jag startade min blogg hösten 2009, som jag minns det i smyg, och utan att jag riktigt hade någon riktning eller ideen med bloggen -det syns i kategorierna min default kategori då som nu är ”kategorisera mera”. En uppmaning till mig själv att försöka bestämma vad jag skrev om och vilka huvudtrådar som jag skulle återkomma till – idag finns det fler kategorier…

Bland de minnen som kom till mig i samband med lanseringen av webbepdagog var också spänningen som jag upplevde när jag själv insåg att det fanns det som läst min blogg Kristina Alexanderson, till en början kunde jag se det i statistiken som besöker sedan i form av kommentarer och länkar in till mina texter. Det var konstigt, men gav mig också självförtroende för att jag hade en röst som andra kunde vara intresserade att förhålla sig till på nätet. Det har jag alltid varit stolt över – tack alla ni som läser, kommenterar och tittar in.

Men min blogg har hela tiden kanske främst varit ett viktigt verktyg för mig, för min reflektion för mina tankar och mina idéer, min blogg är en samlingsplats för mina reflektioner och jag kan gå tillbaka och påtagligt se om jag står still eller rör mig i tanken. Och det är jag extremt glad för. Att vara en bloggare är väldigt utvecklande och därför är jag extra glad över att jag får erbjuda ett verktyg för andra att pröva detta verktyg för reflektion och samarbete.

Kristina

Kolla in min nya simpedagogblogg – djupdyk.se

Det är dags för dig att bli en bloggande lärare

I min yrkesvardag har frågan om ”varför pedagoger ska blogga” återigen aktualiserat i och med att vi på IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har bestämt oss för att lansera en ny tjänst ”webbpedagog” som är en möjlighet för pedagoger och lärare att få en valfri ledig .se-adress och en wordpress-sajt för att blogga kring sitt arbete, eller för att presentera sitt arbete.

Själv startade jag min första blogg 2009 (kristinaalexanderson.se) med målet och syfte att jag skulle blogga om min vardag som lärare och sedan dess har den bloggen handlat om skola, utbildning och internet. Min tanke var att min blogg skulle vara en plats där jag skulle kunna reflektera öppet och i bästa fall i samspel med kollegor kring hur jag arbetade med it och internet som ett verktyg för att främja mina elevers lärande. Bloggen visade sig snabbt bli en resursbank för mig själv också för texter som jag läste och ville reflektera kring. Mitt bloggande har alltid utgått från mig, mitt arbete, skolan och internet eftersom det är de beröringspunkter som jag har och haft som en röd tråd för bloggen.

Varför ska pedagoger blogga?

Från mitt perspektiv finns det många skäl till att jag tycker att du som pedagog ska blogga, och jag nämner några här nedanför – fyll gärna på…

  • en blogg är ett enkelt sätt att samla sina reflektioner och tankar kring arbetet
  • en blogg är ett sätt att synliggöra pedagogen eller lärarens vardag
  • en blogga är ett sätt att bygga nätverk med andra lärare – vidga kollegiet utanför den egna skolan
  • en blogg är ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper
  • en blogg är ett sätt att lära sig hur webben fungerar och kan användas i läraryrket

Frågan om varför IIS gör en tjänst för lärare kan vara aktuell att ställa, och anledningen är enkel för vi gör det för att vi vill främja internetanvändningen i skolan, och en naturlig startpunkt blir att börja med lärare och pedagoger som leder och driver arbetet i skolan.

Vill du testa?

Är du nyfiken på hur tjänsten webbpedagog fungerar? Skulle du vilja testa? Om ja kan du anmäla ditt intresse genom att lämna e-post, namn och bloggidé via följande länk så kanske du kan bli en av våra testare.

Så funkar internet – ger oss svar på hur internet fungerar!

Jag ska erkänna att jag riktigt längtat efter Karin Nygårds och Johanna Kristianssons bok ”Så funkar internet”, så jag kastade mig över bokpaketet som låg på köksbordet när jag förstod att det innehöll  boken ”Så funkar internet”.

Kunskaper om internet ligger mig varmt om hjärtat och att bläddra igenom Nygårds och Kristianssons bok är ett rent nöje. Jag fullständigt njuter av bilder och enkla som bjuder in till skratt. Text tillsammans med bild får mig att stanna upp och ta mig an fiberuppbyggnad, samtidigt som jag får detaljer om ”vardagliga historier som att det finns hajar som äter på kablar, tanter som hackar sönder internetkablar, och därifrån tar även boken på sig att förklara begrepp som data, och hur data skickas över nätet och allt förmedlas på ett enkelt sätt med bild och text.

Jag tänker att boken är kanske främst tänkt till barn, men den fungerar hur bra som helst på mig som vuxen. Det här är en fantastisk introduktion till internet, internetfenomen för alla, oavsett var hur kunnig man är. Är du redan internetexpert kan du njuta av bilderna och glimten som finns i alla detaljer som Kristiansson lagt in i sina illustrationer. Är du en internetnovis får du genom boken en genomgång och tydlig presentation av internets historia, internets tekniska struktur, internet fenomen såväl som boken tar sig an frågor som söka på nätet mer kritiskt och näthat. Det är verkligen en bok för alla!

Digitala tatueringar – är det något som vi behöver prata mer om?

Jag läste Integritetskommittén text ”Hur står det till med den personliga integriteten?” Speciell vikt lade jag vid avsnittet som handlade om skolan. Och i det avsnittet mötte jag begreppet digitala tatueringar.

elever ges ”digitala tatueringar”, som följer dem under hela deras vandring genom utbildningssystemet och kanske även hänger med ut i arbetslivet. Eleverna ges ingen möjlighet att börja om när de byter skola och kanske inte ens när de slutar skolan.24 Tatueringarna består i personuppgifter och de analyser som gjorts med hjälp av uppgifterna, och som kanske aldrig gallras.

Jag inser att detta är något som vi behöver prata om, rätten att få starta som ett blankt blad, utan att data, personuppgifter följer barnen från skolform till skolform. I och med diskussionen kring learning analytic blir det än viktigare. När städar vi bort data, när renas data om barnen, och vad får det för följer om barnen redan har en bestämd plats, en bestämd ”roll”, redan är en högpresterande/lågpresterande elev innan pedagogerna/lärarna ens träffat barnet i fråga. Hur bryter barn då de mönster/roller som de i skolan tagit, formats till?

Jag tycker att avsnittet om skolan lyfter många viktiga och angelägna frågor kring barns integritet och skolans användande av digitala tjänster i arbetet med skolarbeten. Ett ansvar som vi behöver prata mer om.

Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.

integritet

Integritet på nätet för unga – en ny internetguide och diskussionsmaterial

Tänker du kring dina barn eller elevers integritet på nätet? IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har just släppt en ny guide tillsammans med BRIS, som heter Ungas integritet på nätet. Det är en guide som är viktigt för alla vuxna som arbetar med barn eller som har barn som använder nätet, med andra ord alla 🙂

Det fina är att du kan läsa guiden alldeles gratis på nätet, genom att surfa in på guidens sida Ungas integritet på nätet. Det du möter är en presentation av vad du kommer att lära dig om du läser guiden och det är bland annat vad integritet på nätet kan betyda för unga, hur du som vuxen kan prata om integritet, men i guiden finns också tips som ökar integritetsinställningarna i de smarta mobilerna som de flesta barn använder när de surfar på nätet.

Jag vill också passa på att tipsa som Webbstjärnans lärarmaterial kring integritet, vilket är ett diskussionsmaterial som hjälper dig att sätta igång ett samtal kring integritet och nätvanor.

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 17.33.20

Vad kan hända om man inte är källkritisk?

I onsdags blev jag intervjuad av en fantastisk radioreporter som skulle göra ett reportage för P4 barn kring källkritik, går på radio nästa vecka. Reportern ställde de vanliga frågorna, vad är källkritik, hur är man källkritisk? Men inte bara dessa frågor som jag känner igen, utan även frågan om det är farligt att inte vara källkritisk?

När jag fick den frågan känd jag mig lite ställd, hur ska jag formulera det här?

För visst kan det vara farligt om vi på grund av okunskap eller bristande medvetenhet sprider information som är rent missvisande, men är det det jag vill säga till ett barn? Vill jag skrämmas, och säga att om du inte kan din källkritik (och speciellt på internet) då kan det gå riktigt illa och du kan råka illa ut, kanske till och med göra andra illa.

Nej det vill jag inte, men samtidigt vet jag att om vi inte är medvetna med vad vi sprider och vad vi tror på kan det leda till att vi blir lurade på pengar, eller gör saker som vi inte vill stå bakom sedan för att de är känsliga eller pinsamma. Och en bristande källkritik kan också gör att vi sprider fördomar och uppfattningar som inte är sanna.

Intervjun fick mig att tänka och fundera i nya banor, vad händer om människor inte är medvetna och kunniga om vad de sprider, utan bara sprider information för att de tror att den är sann, eller för att alla andra sprider den… och det många säger många gånger kan ju lätt uppfattas som en sanning, men så behöver det inte alls vara.

Är det farligt att inte vara källkritisk?