Är jag offentlig på Facebook?

Igår var jag på en heldagsutbildning hos datainspektionen kring PuL. Det var en dag fylld med lagstiftning prat om integritet, samtycke och hur den som hanterar personuppgifter får respektive inte får göra med dessa. Otroligt spännande och intressant.

Bland frågorna från publiken kom bland annat en fråga som handlade om Facebook. Likt många andra sociala medier, förväntar sig Facebook av oss som användare att dela med oss av personuppgifter, känsliga såväl som ”okänsliga” i samband med registrering, och/eller profilskapande. Detta gör vi helt frivilligt och vi låter därmed Facebook hantera våra personuppgifter, men frågan handlade om i fall dessa uppgifter ”offentliga” i och med att vi lämnat ut dem på Facebook?

Jag älskar när jurister böjer sig ner och vrider pannan i djupa veck och sedan säger, det beror på… sedan redogjorde juristen att det är en avvägning och att det kanske inte finns ett enkelt svar. Om personuppgifterna är offentliga eller inte handlar om hur offentlig din profil är, hur många som har tillgång till den etc.

Personligen anser jag att vi bör se Facebook som offentligt och tänka att det är ett rum där många fler finns än de som faktiskt syns. Men jag gör det kanske för enkelt för mig, vad anser du?

Får du en av Guldbiljetter på Internetdagarna 2014 #ind14

guldbiljett

Precis som Willy Wonka i Kalle och chokladfabriken har .SE guldbiljetter till de som deltar i Internetdagarna, så om du har en biljett så ska du titta extra noga i din Goodie-bag, för det finns tio slumpmässigt utlagda guldbiljetter.

Den som får en guldbiljett får möjligheten att komma tillbaka till internetdagarna 2015, gratis!

Om du inte än har bestämt dig för att gå på årets konferens så finns det några biljetter kvar till de spår som jag bland annat har satt samman. Det är dels det om digital kompetens bland barn och unga som är på måndagen den 24 nov och sedan spåret som handlar om hur bilderna som vi tar del av och sprider påverkar hur vi skapar vår identitet, duckface-stoneface tisdagen den 25 nov.

Hoppas vi ses där, och jag hoppas att någon som jag känner har turen att fiska upp en av guldbiljetterna….

Skapar internet vår identitet? #ind14

Påverkar internet vår sätt att vara, vilka vi är och bli vi verkligen annorlunda online? Gör internet  att vi gör andra saker som vi utan internet inte skulle ha gjort? Vilken betydelse som sociala medier för vilka är, eller vilka vi blir?

Naturligtvis påverkas vi av det som vi tar del av i sociala medier, även om den verklighet som vi tar del av är styr och filtrerad av de funktioner som de som skapat dessa medier har byggt in. Jag brukar tänk på hur vi pratade om internet i början av 2000-talet om att vi inte skulle dela information om oss själva inte lägga ut bilder på nätet och sedan kom sociala plattformar som Facebook som bygger på att vi ”umgås” som oss själva, med våra bilder, vårt liv som den berättelse kring vilket vi umgås och så skedde en förändring, ”våra vänner” började dela bilder av sig själva, till det kom ”smarta mobiler” som medförde att vi med enkelhet kunde dela bilder, uppdateringar om vår liv. I den filterade verkligheten som sociala medier ger oss av våra vänner vardag får vi en bild av att ”alla” delar vardagsbilder av sin lunch, sitt utseende och sakta men ganska säker så börjar vi se det som självklart och tröskeln för att dela bilder, vardagen på nätet blir lägre. I sig påverkar dessa bilder och medier vår identitet, vilka vi är och hur vi ser på oss själva som personer. Vem är jag och vem är du, definieras i samspelet med andra?

Detta är spännande och viktiga frågor och därför har vi på .SE tillsammans med Statens medieråd en spår Duckface och Stoneface, på Intenetdagarna som handlar om just identitet och bilddelning på internet och i andra medier samt hur det påverkar vårt sätt att se på oss själva och vilka vi är.

Det finns ännu biljetter kvar till detta spår och jag hoppas innerligt att vi ses där.

 

Spelar dina barn, det gör mina! Lyssna på ”Barnen i P1″

Jag lyssnar på fantastiska Christina Löfving i Barnen i P1 som säger så mycket klokt om att spela, och hur pedagogerna kan möta barnen i deras världar för att sedan arbeta mot andra fiktioner och lusten att möta andra medier.

Spel är en text och den behöver man också kunna förstå! Lyssna på Barnen i P1 – ”jag lär mig engelska när jag spelar”

En ny rapport ”eleverna och internet 2014″ – #lästips

Återigen var det dags för årets upplaga av Eleverna och internet, andra året i rad och om jag får säga det själv så är den kanske än bättre i år. Det finns massor med spännande statisk om hur elever använder internet, hur många procent av sjuåringarna som har en egen mobil etc.

Att arbeta med statistiken och siffrorna har varit ett fantastiskt arbete och nästa vecka på Bokmässan presenterar jag lite mer ingående statistik om flickor och pojkars tillgång till teknik och deras sätt att se på hur kunnig de är. Om du inte är där kan du läsa rapporten och ta del av resultatet här :)

Sitter som expert i museiutredningen – tänka sig vilken ära!

När handläggaren från kulturdepartementet ringde precis innan sommaren och frågade om jag kunde tänka mig att sitta som expert, tackade jag så självklart ja. Vilken ära, vilket ansvar, wow! I veckan hade vi vårt första möte i expertgruppen och efter det insåg jag att detta kommer inte bara bli spännande det kommer att bli superspännande.

Museiutredningen har till uppdrag att se över:

Utredaren ska bland annat

  • beskriva och analysera hur samhällsutvecklingen regionalt, nationellt och internationellt har påverkat och kan förväntas påverka förutsättningarna för museernas verksamheter,
  • föreslå nationella mål för museipolitiken som tar sin utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen och som är anpassade till de nya förutsättningar som råder till följd av pågående samhällsförändringar,
  • beskriva och analysera på vilka sätt centralmuseerna uppfyller sina uppdrag, hur de prioriterar mellan uppdragens olika delar, tar hänsyn till olika mångfaldsperspektiv och arbetar för att förnya och utveckla museiarbetet, och
  • analysera och lämna förslag på hur myndighets- och institutionsstrukturen för de berörda museiinstitutionerna inom Kulturdepartementets ansvarsområde kan förändras i syfte att uppnå högre effektivitet.

Utredaren ska vidare analysera om det statliga regelverket kan förenklas för att underlätta avyttring av kulturföremål som ingår i de statliga museernas samlingar till andra museer.

Och idet arbetet kommer jag att få vara med, och i samband med det växa och få kunskaper och insikter om museivärlden, tänka sig!

Lyckan i att få ett samtal från skolan!

Jag har haft min äldsta barn i skolan i sju år. Under dessa sju år har jag fått ett telefonsamtal från skolans lärare som handlar om mitt barn. Och ett mejl!

Tur tänker du, då är ditt barn skötsamt.

Kanske, kanske inte, jag tror det, men vet faktiskt inte. De samtal som jag har haft med skolan har handlat om utvecklingssamtal, eller samtal som jag initierat kring hur vi här hemma uppfattar vårt barns situation i skolan, socialt och kunskapsutvecklingsmässigt. När mitt barn gick i sexan fick jag ett mejl från mentorn för mitt barn om en sjölduppgift som inte blivit så som barnet hade tänkt sig. Men under alla dessa år har skolan aldrig ringt, i stort sett aldrig tagit kontakt för att prata om mitt barn.

I fredags hände det, skolan ringde. Mitt barns mentor ringde för att kontrollera att barnet inte hittade på, att vi skulle träffas om en stund, hos tandläkaren. Jag försäkrade läraren i andra sidan av telefonen att jag visst skulle träffa barnet snart, att jag var på väg.

När vi lagt på, tänkte jag. Åh va skönt att barnets mentor, lärare, tog ansvar, tog sig den extra stund det tog att ringa ett samtal för att fråga. I debatten om att vi föräldrar inte ska störa, att vi ska låta skolan sköta sitt arbete, så visst vi ska inte störa, ni ska få arbetsro, men komihåg att när vi stör kan det vara för att vi inte vet, vi vet bara det som våra barn berättar. Och det kan vara mindre än du tror.

Så när en förälder ringer, mejlar eller knackar på dig som är lärare, är det kanske inte för att ifrågasätta, eller för att kritisera. Det kan ju handla om något så enkelt att vi inte vet, och du som träffar mitt barn i skolan kan ge mig en bild av det, som mitt barn inte alltid kan. Det kan också vara så att vi som föräldrar kan ge en bild av hur våra barn upplever skolan som de inte förmår berätta för dig som arbetar i skolan. Vi vuxna runt barnen är och behöver ibland vara deras språkrör, även när barnen blir större, äldre och ska ta mer ansvar.

Koda med dina elever och gör dem redo för förändringar

Jag landade bara en dag i Almedalen men lyckades fylla min dag med många intryck och möten. Bland alla de fantastiska som jag träffade var Karin Nygårds, som pratade på ett seminarium kring om kod är framtidens språk. Karin är en av de initiativtagarna till Teacherhack och hon kommer under hösten arbeta med ett projekt som handlar om att ”hacka”-läroplanen. I seminariet pratade Karin om hur hon arbetar för att göra sina elever digitalt allmänbildade och där hon ser kod som ett element, som ett verktyg som eleverna behöver förstå. På den outtalade frågan om varför kod är viktigt för elever att förstå sa Karin för att alla elever som växer upp och som ska ta studenten på 2000-talet behöver:

-vara förändringsbara

Vi lever i en tid och med ett medium som ständigt förändras och Karin tog exemplet med Facebook och hur de hade förändrat utseendet på sin sajt, med den nya timeline-en, och vilket motstånd det väckte. En fråga som alla vi behöver ställa oss som arbetar i ett förändringsbart landskap är hur blir vi förändringsbenägna? Jag tycker också att det finns en annan sida av det myntet och det är hur vi lär oss att förbereda för förändringar, hur vi kommunicerar dem och sedan genomför dem, vi behöver titta på goda exempel och sedan arbeta för att elever ska kunna hantera snabba förändringar på gott och ont.

Vi på Webbstjärnan har gjort en webbkurs om programmering med verktyget Scratch, och varför du som pedagog ska arbeta med det tillsammans med dina elever, i den pratar Karin mer om varför hon tycker att programmering är en viktigt kunskap. Det kostar inget att delta i kursen och den är öppen för alla.

En fantastisk historia om en bilds betydelse…

7webb

Vi har haft ambassadörsutbildning idag i Webbstjärnan, otroligt roligt, givande och spännande! Som alltid! En av pedagogerna, frågar mig om flickr, hon kan inte logga in längre via Google, eftersom Flickr (Yahoo) har tagit bort den kopplingen. Och frågar mig hur hon ska göra :)

Jag säger att jag tror att alla som har ett konto på flickr, också har ett Yahoo-konto och via det kan hon logga in… frågan är bara vilket Yahoo-kontonamn hon har. Vi står framför min dator och försöker klura ut det när hon säger:

-När jag ändå har dig här så måste jag säga det till det: Jag tycker om dina Star Wars bilder.

Jag ler (åtminstone tror jag det) och säger tack! Sedan fortsätter hon, du vet jag är här pågrund av en av dina bilder. Och berättelsen är den att hon letade på flickr efter en bild som illustrerade perspektiv och hittade en som jag tagit på rälsen, med en lego-gubbe som går från kameran. Och den gjorde henne så nyfiken på vem jag var, och via mig hittade hon Webbstjärnan och sedan stod hon här på Ambassdörsutbildning i Stockholm…

När jag tänker på hennes berättelse häpnar jag, och tänker på min om John Ajvide Lindqvist och tänker på vilken roll små obetydliga saker som Blackeberg eller en lego-gubbe på ett räls kan ha. Stort tack för att du berättade :)

Avslutningstal vid skolavslutningen – en lyssnares funderingar

Jag har varit på barnens skolavslutning och undrar varför handlar inte sommartalen om skolans verksamhet, varför handlar de mest om att tacka av, eller om sommarlov, sol och bad, samt om ledigheten…  Vid alla skolavslutningar som skett i dagarna har det hållits tal av

  • lärare till elever
  • rektorer till elever, lärare och föräldrar
  • föräldrar till barn och lärare

Hur många av de tal som du tagit del av har handlat om lärande om insikter om skolans betydelse för barnen och deras kunskapsutveckling. Jag hoppas att du har tagit del av många. Jag har i min roll som förälder  stått och lyssnat på flera av dessa tal vid barnens skolavslutning. Det har varit fina tal av lärare som pratat om eleverna eller något kort pliktskyldigt tal från en och annan förälder inför sommaren, för att tacka av lärare. De tal, som jag hört i år har haft en ton av avsked, men även burit förhoppningar om ett vilsamt sommarlov med sol och bad. Ett av talen som jag tog del av var från en skolledare och handlade om att rektorn inte skulle hålla tal och inte prata om sommarlov, för hon hade redan pratat så mycket…

Förvånad stod jag där och tänkte: varför handlar inte alla sommartal om skolans syfte och verksamhet. De bör handla om allt lärande som skett, alla möten med nya kunskaper, färdigheter och insikter. Naturligtvis vill vi höra om våra barn och barnen vill höra hur fantastiska de är, men bygg upp sommartalet kring det viktigaste i skolan, ta plats, berätta om det lärande som skett… Ta exempel som alla kan känna igen, och låt talen handla om varför sommarlovet finns, för att vi ska få en möjlighet att vila upp oss så att vi vid höstens start än en gång kan ta oss an nya kunskaper, nya insikter och nytt lärande tillsammans i skolan.