Från ett annat perspektiv
Classroom Clock by Chris Campell CC (by, nc)
Jag är i tid, är förberedd, till och med välförberedd. Mina elever är ocksÃ¥ förberedda, laddade och förväntansfulla. Vi hälsar. ”God middag!”. Lektionen är igÃ¥ng. Fokus finns pÃ¥ lektionen och uppgiften. Det här kommer att bli bra. Jag inleder med en kort genomgÃ¥ng om vad dagens lektion ska innehÃ¥lla…
Datorn är igång, jag inloggad, ska bara koppla ihop min dator med projektorn. Det gick bra förra lektionen, så det ska nog gå nu med. En sladd, och en knapptryckning och sedan är vi igång. Kopplar in sladden, trycker på knapparna Ctrl + F10.
Inget händer. En blÃ¥ duk, med texten ”ingen signal” i ena hörnet.
Provar en gÃ¥ng till, men duken förblir blÃ¥, och i ena hörnet stÃ¥r det fortfarande ”ingen signal”. Jag provar ännu en gÃ¥ng, med en lite hÃ¥rdare knapptryckning. Bestämt! Men resultatet är detsamma.
En blÃ¥ duk, ”ingen signal”.
Klassrummets fokus har flyttats från lektionen, från uppgiften, från duken till kamraterna, som småpratar med varandra. Pratet i klassrummet säger mig: det här kommer att ta tid. Det är ingen idé att vänta, det kommer ändå inte att hända något.
Surret, smÃ¥pratet bland eleverna gör mig lite stressad. Vad blir det här för lektion? Hur ser mina elever pÃ¥ mig? Än en gÃ¥ng en oteknisk lärare, som tror att hon kan, men som aldrig kan fÃ¥ det att fungera…
Är tillbaka i min egen skoltid. Svenskläraren kan inte få igång diaprojektorn. Den vill inte fungera. Jag sitter och ser henne tappert försöka, väntar, småpratar om att lärare är sååå otekniska. De borde väl lära sig. Jag ser läraren ge upp och be någon i klassen om hjälp för att lektionen ska komma igång, och det tog tio minuter.
Stressad, lite svettig. Irriterad pÃ¥ datorn, pÃ¥ sladden, pÃ¥ mina elever. Varför blir det sÃ¥ här? Det borde fungera! FÃ¥r ge upp, be om hjälp. NÃ¥gon fÃ¥r hämta ”vaktis”, men innan jag hinner kommer den avväpnande, och i mina öron ironiska kommentaren, frÃ¥n klassrummet
”GÃ¥r det bra där framme?”
*****
Hmmm…. kommentera gärna…
Related posts:
- Bästa Anne-Marie, ett svar från en skolombudsman på CC Jag läser ditt öppna brev och inser att du har...
- Sharing is caring ett första intryck från Almedalen @bjornfalkevik Idag har jag återigen mött den där bländande generositeten som...
- Ett svar från Stéfan som gör mig glad Jag sitter och förbereder mig för en presentation på Medioteket...
- Sitter och funderar på perspektiv Frågan är hur ska jag lägga upp presnetationen? Jag kan...
- Sociala medier -att skilja offentligt från privat? Jag sitter och förbereder mig för en presentation om hur...
Themocracy
Ett nytt inlägg: Från ett annat perspektiv http://bit.ly/ba0ddG
Va? Det där känner jag inte igen!
Men jag tror inte att alla elever tänker att deras lärare är otekniska för att projektorn inte fÃ¥r kontakt, utan jag tror att även de kan känna igen sig. Vi vet alla att vi blir mer sÃ¥rbara när vi använder oss av teknik, särskilt när den är lite mer komplicerad och konstigt nog tycks även projektorhantering vara det fortfarande. (Jag längtar efter det ögonblick dÃ¥ den teknik vi hela tiden förlitar oss pÃ¥, fungerar oklanderligt och ”idiotsäkert” sÃ¥ att man inte ska behöva trycka pÃ¥ RÄTT knappar för att fÃ¥ det att fungera. Istället ska det vara lika enkelt som att ta av korken pÃ¥ en whiteboard-penna. Tyvärr lär vi fÃ¥ Ã¥teruppleva det här scenariot flera gÃ¥nger innan vi nÃ¥r dit!)
Men även om de inte beskyller oss för att vara kompletta idioter, så förlorar lektionen fart och i värsta fall blir hela lektionen rätt misslyckad, trots alla goda idéer, intentioner och förberedelser och det är FRUSTRERANDE!!!
Varför accepterar vi så mycket ofärdig teknik som ställer till det? Jag tänker att vi inte kan bygga på osäkra lösningar. Ska vi jobba digitalt samtidigt som vi träffas för lektioner måste det vara enkelt. Fast projektor, fast dator, alltid hopkopplade. Och fast, stabil uppkoppling. För dig som ändå har alla dina resurser upplagda (på egna bloggar och sidor, på slideshare…) är du ju inte beroende av egen dator, eller hur? Vi har börjat i några klassrum på skolan, jag väntar på att den sal jag oftast träffar mina elever i ska bli utrustad. Otålig väntan, speciellt efter idag: TACK för tålmodig starthjälp. Mycket blev gjort, mera tänkt och en del är på om-tänk-stadiet nu. Allt är som det ska, med andra ord.