Föder verkligen tristess kreativitet?
Jag läser Mathias Klangs inlägg Tristess som kreativt verktyg och tänker han har kanske rätt vi använder nog tekniken för att fly tristessen. Tekniken föder rastlöshet, vi behöver inte utsätta oss för de tråkiga uppgifterna, vi kan genom tekniken ständigt söka nya möjligheter, möjligheter att fly. Men jag undrar föder verkligen tristess kreativitet?
Personligen söker jag lösningar, inspiration på nätet, med hjälp av ny teknik, i synnerhet när jag fastnat i min kreativa process. När inga idéer längre kommer till mig… Då kan ett ganska planlöst surfande leda mig till nya källor, nya möjligheter, nya lösningar.
Men dagen till ära bestämmer jag mig för att ta mig an uppmaning i slutet av inlägget
Knepet handlar om att hantera tristessen. Minns du när du senast var uttråkad? Om du är som jag handlade det antagligen om en stund då det var socialt oacceptabelt eller tekniskt omöjligt att använda sig av din teknik. Flyktvägarna var avskurna. Tekniskt eller socialt. Du var tvungen att vara kvar på den plats du fysiskt befann dig på. Nästa gång det händer, gräv inte instinktivt efter datorn, telefonen, musikspelaren eller något annat tekniskt stöd. Njut, kliv fram mot avgrunden. Släpp din hjärna fri och vänta på nästa kreativa impuls att bubbla fram från ditt undermedvetna.
Se om tristessen föder kreativitet. Om jag inte tar med mig datorn till mötet, vad händer då? Vad händer med mig när jag inte längre kan fly in i teknikens vindlingar, när jag tycker att mötet är tråkigt? Jag undrar kommer kreativiteten, nya möjligheter kommer att slå emot mig?
Nu ska inte mitt enda försök tas som ett bevis för att Mathias Klang har vare sig fel eller rätt, men visst min hjärna stängde av, min hjärna valde att göra sig fri, när jag tyckte att mötet blev trist, men någon kreativ impuls kom inte fram från mitt undermedvetna, tyvärr…
Trots att jag hoppades…
Inga inlägg i samma ämne än...
Themocracy
Ett nytt inlägg: Föder verkligen tristess kreativitet? http://bit.ly/bY2O3j