Vi diskuterar begreppet, men hur blir det en del av vardagen
I flera dagar har min bloggosfär fyllt med diskussioner kring begrepp och vilket eller vilka som ska användas. Idag är det it eller ikt – en het potatis pÃ¥ it-mammans fantastiska blogg, igÃ¥r adresserade min goda vän Hanna begreppet google generation, och granskade det ingÃ¥ende i ett gästinlägg. Mathias Klang och jag har diskuterat digital turist kontra digital inföding tillsammans med Mats Olsson och Morrica Diskussionen kring dessa begrepp är viktigt det är viktigt att vi har ett metasprÃ¥k, gemensamma begrepp som vi är överens om vad de stÃ¥r för och hur de ska användas, samt att vi belyser de problem som vissa av dessa begrepp skapar.
Jag har sagt det tidigare, och vill säga det igen, begreppet it (informationsteknik) skrämmer mig eftersom det svÃ¥ra och mycket krävande ordet ”teknik” finns i det. Jag känner mig inte tekniskt bevandrad, är inte intresserad av teknik. Jag är intresserad av att använda redskap som underlättar lärande, skapar möjligheter för elever att fÃ¥ de färdigheter som de behöver för att klara sig i sin vardag. Jag vill använda pedagogiska verktyg tillsammans med mina elever i skolan. Sedan fÃ¥r dessa verktyg gärna vara ”datorn”, ”nätet”, ”bloggar”, ”twitter”, ”wikisar” etc men det har väldigt lite med teknik att göra. För mig är dessa kommunikationstjänster verktyg som underlättar min pedagogiska vardag, som gör det lättare för mig att se vad mina elever kan, uppfattar och upplever. Jag kan lättare fÃ¥ syn pÃ¥ varje enskild individ och jag tycker att jag med dessa verktyg lättare kan skapa en god pedagogisk vardag. Skapa bättre förutsättningar för lärande.
I mina öron får det gärna heta it, eller itk, bara jag får kalla det för mina pedagogiska verktyg. Jag vill inte kalla dem it, ikt, eller ngt annat tekniskt utan pedagogiska verktyg. Anledningen ligger också i de förväntningar som finns på att eleverna ska vara tekniska, de skrämmer både mig och dem.
Teknik är för mig svårt, komplicerat, avancerat och det jag ser och använder tillsammans med mina elever är enkla tjänster som är pedagogiska och väldigt lite tekniska, för kan jag, så kan alla. Jag behöver inte skriva en enda rad kod, inte göra några egentliga tekniska inställningar.
Diskussionen kring metaspråket leder fel och skapar onekligen vi-dom, men inte bara inom gruppen utan även gentemot de lärare som är teknikrädda.
Frågan borde inte handla om det heter it eller ikt utan om hur vi får dessa verktyg, denna teknik att bli en naturlig och integrerad del av vår vardag. Och jag tror, det må vara förment av mig, inte att vägen till en vardag med it/ikt i skolvardagen finns i att vi ensas om det ska vara förkortningen it eller ikt. Låt oss komma fram till samma slutsats som de gjorde på Bett det är inte it det är pedagogiskt lärande
Related posts:
- Begreppet digital inföding -ger skolan en dålig ursäkt #smp10 Igår i Borås på sociamediapedia så kom begreppen digitala infödingar...
- Källkritik och sanningen, hur blir vi mer medvetna? Jag skrev i mina egna ögon ett bra inlägg om...
- En grundlig genomgång av en blogg del 1 Jag har uppdaterat mig på Internetkunskaps filmer för ungdomar och...
- Creative Commons funderingar: Men hur är det med upphovsmannen? I förmiddags var jag inbjuden som talar för folkbildningsrådet och...
- Källkritik på twitter är svårt, men vi hjälps åt Det var här om kvällen, Ship to Gaza var den...
Themocracy
Ett nytt inlägg: Vi diskuterar begreppet, men hur blir det en del av vardagen http://bit.ly/cru0R2
RT @kalexanderson: Ett nytt inlägg: Vi diskuterar begreppet, men hur blir det en del av vardagen http://bit.ly/cru0R2
Bra poäng där! Pedagogiska verktyg – precis vad det är.
Om man ska löpa linan ut kanske ”redskap” är mindre skrämmande än ”verktyg”?
Det förra pekar mot en mjuk kvinnlig kökssfär, medan verktyg nog är starkt förknippade med teknik.
PÃ¥ sikt kanske det är bra att vänja sig vid ”teknik”. Det finns som skolämne och förtjänar kanske att romantiseras en smula.
Instämmer låt oss prata om redskap