Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 10 juli 2010

Jag har lagt till med en liten morgonvana under veckan i Visby det är att ta den lilla promenaden från vår lägenhet till stadskärnan innanför ringmuren, och vara med på ett frukostseminarium under Almedalsveckan. Jag har valt olika seminarier, om skolan, kulturen, sociala medier, men jag är förtjust i sociala medieakuten, där är stämningen gemytlig. Joakim Jardenberg, Brit Stakston och Björn Falkevik skapar med sin GuerillaTV frukosttv, när den är som bäst, med ett bra innehåll och med för Almedalen relevanta gäster.

Politik 2.0 Iphone (IMG_5886) by Johan Lange CC (by, nc)

Imorse dök jag upp i god tid, vill ju fÃ¥ plats, och blev inbjuden att vara med som gäst, tänk vilken ära. Att vara med i internet-TV och prata om skolpolitiken, som jag tycker saknar fokus pÃ¥ det som är det viktigaste, nämligen vad skolan ska lära eleverna, men det är som Jocke säger vi lärare har stor frihet att tolka vÃ¥ra styrdokument, men i det ligger ocksÃ¥ ett stort ansvar för oss i skolan att ta oss an de stora frÃ¥gorna om vad barnen behöver kunna för att kunna hantera sin samtid och vÃ¥r framtid. Att sedan fÃ¥ epitet ”Hela Sveriges favoritlärare” av @Jocke pÃ¥ twitter är inte illa.

Missade du sändningen kolla in inspelningen nedan:

Imorgon kör Brit, Jocke och Björn säsongens sista sociala medieakut live klockan 10.00, häng på och kolla! Det är bra och riktigt cool Guerilla TV!

Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 09 juli 2010

PÃ¥ twitter har det i mitt följe ropats ut kommentarer som om ni twittrar för mycket frÃ¥n Almedalen dÃ¥ leder det till ”unfollow”. I morse kom frÃ¥gan upp igen, Almedalsveckan är det egentligen nÃ¥got att ha? Är det inte bara ett riktigt spektakel? Där allt handlar om att slÃ¥ igenom i mediebruset, att fÃ¥ ett genomslag, och för att göra det tar man till vilka medel som helst.

Jag har nu tillbringat nästan en hel vecka i Almedalen, och jag ska säga att det är ett otroligt, fantastiskt nästintill magiskt spektakel som verkligen bygger på öppenhet, tillgänglighet och allas möjligheter att kunna ta del av allt. Av alla politiska debatter, av alla kampanjer, av alla särintressen. Här i Almedalen har vi kunnat ta del av seminarier om allt mellan himmel och jord, jag tror inte att det inte finns ett politiskt område som inte täcks av någon form av aktivitet. Om inte seminarier så åtminstone en monter, eller en representant. Alla frågor tycks vara representerade i Almedalen, och inte nog med det, alla seminarier, alla möten, alla åsikter är tillgängliga för alla, som tagit sig över havet till Gotland att ta del av, utan någon kostnad. Det är fantastiskt.

Sedan måste jag säga genom olika kanaler som twitter, bloggar och livesändningar, som t.ex. Sociala medieakuten, ger många av de som finns här i Almedalen även de som inte haft möjlighet att ta sig till Gotland att delta, att ta del av det som sker här i Almedalen.

SÃ¥ Almedalen som ”grej” bygger pÃ¥ möjligheter och öppenhet och pÃ¥ sÃ¥ sätt är det ett riktigt demokratiskt forum där alla är välkomna överallt, i alla sammanhang, och det är Cooooooolt! Men samtidigt mÃ¥ste jag säga att det är svÃ¥rt att välja i detta informationshav, det är lite som att söka pÃ¥ Internet, det kan vara svÃ¥rt att sÃ¥lla i informationen, det blir information-overload!

Comments (10)

Av Kristina Alexanderson, 07 juli 2010

Jag började min morgon med att gå till Sociala Medieakuten och fick en morgon full med one-liners som att de på JMW skapar Gerilla TV, att Annika Bejbom är i Almedalen för att samla på avatarbilder, att Björn Falkeviks kameror är söta. I morse läste jag också Brit Stakstons underbara inlägg Om att nå mål i Almedalen som handlar dagens seminarium om skolan 2.o, som har sitt avstamp i Brits bok Politik 2.0 Konsten att använda sociala medier.

Båda dessa upplevelser har följt mig hela dagen. Stoltheten som hennes inlägg glöder av, över att ha gjort något av betydelse, att påverkat att vara början av en förändringsvind som kan dra igenom skolan, så att skolan också kan använda de digitala medier som Brit och hennes medförfattare beskriver och skriver om.

Att skolan kan distribuera sin närvaro, bli mer transparent, bli mer i samtiden, och möjliggöra för en mer demokratisk process där man lyssnar på de som är en del av skolan, för vilka skolan är vardag, att skolan skulle kunna vara närvarande där eleverna, föräldrar är. Vara en del av den digitala verkligheten. Att skolan ska använda sociala medier som verktyg i skolan, som bloggar, som twitter, och att skolan skulle kunna lära sig kommunicera ut sina värden i den digitala vardagen. Sedan är det så att skolan med hjälp av Brit Stakstons bok kan få tydliga ingångar till varför vi ska använda verktygen samt hur vi kan göra det. Men efter LR:s seminarium skolan 2.0 undrar jag om inte även skolan, liksom Almedalen behöver en social medieakut.

Seminariet kom att fokusera på de vanliga frågorna som tillgången på datorer, lärares bristande kompetens, om lärare ska vara vänner med sina elever på Facebook eller inte, inte varför jag ska vara vän med mina elever om att det handlar om mitt ansvar som lärare, vuxen som medborgare att ge en bild av hur verkligheten ska se ut. Sociala medier borde vara verktyg för lärande, eftersom lärande sker genom kommunikation. Sociala medier borde vara verktyg för kommunikation, ett verktyg för att skolan ska kunna lyssna på den kommunikation som finns om skolans vardag. En akut som för en  diskussion kring varför så lite händer, om det beror på de värderingar som skolan bär med sig kring sin verksamhet, om de är de digitala eller analoga, eller kontroll, eller rädsla samt hur får vi till en förändring?

Vi borde införa en social medieakut för skolan också, som pratar om möjligheterna om det Peter Anderson skriver om i sitt inlägg skolan och sociala medier -snacka om framtids investering en akut som likt vår panel idag:

pÃ¥ ett härligt sätt tillbaks alla de ”mörka” krafter som gärna vill lyfta fram ”faror och det negativa” och vill gärna, /…/vrida till det positiva fokuset.

En social medieakut för skolan som är full med insikter, kunskaper och one-liners, hjälper skolan in i den digitala eran. Kanske kan Carl Heath På tal om vara embryot till detta.

***

För er som vill fundera kring var skolan befinner sig värderingsmässigt kan fila på argumenten utifrån Stakstons och Standhs matris nedan.

Comments (5)

Av Kristina Alexanderson, 07 juli 2010

Sitter i bibliotekets aula i Visby och väntar in resterande panelen, som vid sidan av mig består av Brit Staktson, Fredrick Federley, Rossana Dinamarca och Helena Linge med Alexandra Pascalidou som moderator inför webbsändningen om Sociala medier i skolan, skola 2.0 som arrangeras av LR.

I bakgrunden springer Björn Falkevik runt och fixar de sista detaljerna inför webbsändningen. Jag tänker på allt som jag vill säga, allt jag vill säga, vad användandet av sociala medier kan innebära för skolan. Jag tänker på DELA, jag tänker på Niklas Karlsson, jag tänker på Anne-Marie Körling och hennes vidgade kollegium som finns i de sociala medierna, och alla som jag lärt känna genom bloggen, twitter och internet.

Men främst tänker jag med stolthet på mina elever och allt som arbetet med sociala medier inneburit för dem och för mig. I vårt sätt att se på kunskap, att bloggen som verktyg gjort det möjligt för oss att få syn på processer, underlätta samarbete, kommunikation.

Hur arbetet som jag och mina elever gjort synliggör skolarbete, höjer skolarbetes status.

Att jag tillsammans med mina elever blivit mer medvetna om hur de ska förhålla sig kritiska information, hur de ska värdera bloggar, youtube, twitter som en källa. Hur de själva kan skapa, bli mer medvetna som konsumenter av information på nätet, samtidigt som de själva är producenter av information, av kunskap.

Jag sitter och funderar på allt som sociala medier tillför, främst när det kommer till vad som är viktig kunskap, är det att kunna rabbla fakta eller handlar det om att kunna använda kunskapen, söka förhålla sig medvetna inför den information som vi hittar och ska ta ställning till?

Jag vet var jag står, och jag vet varför. Det är stort, svårt men oerhört viktigt.

Comments (9)

Av Kristina Alexanderson, 06 juli 2010

Jag sitter och summerar tre dagar på Gotland och funderar mycket kring debatten kring skolan, vad handlar den egentligen om? Och vad borde den handla om?

Idag sitter jag och läser SvD och DN och deras artiklar om att de rödgröna gjort ett utspel om skolan och slås av förslaget till skolpolitik och det handlar om:

- En viktig del för mig är utvärderingen, kvaliteten och kunskapskraven i skolan. Lika viktigt är att vi säger nej till sorteringsskolan, säger Mona Sahlin på presskonferensen i Sankt Hans trädgård.

Peter Eriksson, MP:s språkrör, kallar uppgörelsen för en av de viktigaste som som de rödgröna har enats om.

- Fokus om, vi vinner valet i höst, kommer att vara på kvaliteten i skolan. Det alllra viktigaste instrumentet är de skriftliga omdömen från årskurs ett. Konkreta omdömen som talar om hur ditt barn klarar sig, säger han.

Från SvD Vill ha betyg från årskurs sju

S, V och Mp vill även öka lärartätheten i svenska skolor. Målet är minst 9 lärare per 100 elever, i ett försök att nå mindre klasser, säger Sahlin.

– Just nu har vi 8,2 lärare per 100 elever.

Reformen om antalet lärare kräver att ytterligare 6.000 lärare anställs.

Från DN Överens om betyg från sjuan

Härligt att de är överens om hur kvaliteten och kunskapskraven i skolan ska se ut, samt när lärare utvärdera elevers kunskaper, och när de ska dokumenteras. Det är skönt att höra att de tror att skolans framgång ligger i att ha lärare där med, och att kvalitet i skolan mäts genom omdömen. Jag tycker också att det är viktigt att vi, lärare, vet att vi ska följa upp eleverna och deras kunskaper, men jag undrar varför kan inte skoldebatten också handla om det som är ännu viktigare, nämligen vad barnen ska lära sig.

Vad anser politikerna, röda, gröna, blå, lila att våra barn, elever, kommande generationer ska kunna? Är det så okontroversiellt att det behöver man inte ens debattera, eller?

Comments (14)

Av Kristina Alexanderson, 04 juli 2010

Idag har jag återigen mött den där bländande generositeten som finns hos de människor som jag möter på nätet eller snarare i sociala medier, viljan att dela, viljan och glädjen att få andra att brinna för sin passion, tro på sin förmåga, dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Tro på att om vi delar kommer vi ännu mycket längre, och fler kan få möjlighet att ägna sig åt det som de brinner för.

Idag var det jag som tjuvlyssnade på Björn Falkevik, som är webbsändingarnas guru nummero uno, när han för andra gången på mindre än en kvart förklarade ingående, med djup passion och glöd samt väldigt pedagogiskt hur man ska tänka, hur han förbereder en webbsändning, en livesändning. Vad som behövs, vad kameramannen kan göra, vad flcikvännen kan tillföra etc. Jag tillstår att jag tjuvlyssnade och att Björn kom på mig.

När Björn kom pÃ¥ mig och frÃ¥gade ”tjuvlyssnar du?” sÃ¥ tillstod jag, visst gör jag det, men med mycket beundran och dÃ¥ fick jag svaret som vi alla borde ha inpräntat pÃ¥ bröstet: ”Sharing is caring”

Jag har mött Björn Falkevik, flera gÃ¥nger och i mina kretsar pÃ¥ nätet gÃ¥r han runt med epitet: ”han är bäst pÃ¥ webbsändningar” och jag beundrar hans kunskaper och goda vilja, men mest hans ambition att uppmuntra och fÃ¥ andra att tro pÃ¥ möjligheterna att själva gör det han gör, att dela med sig av sin kunskap för att andra ska kunna växa, och tro pÃ¥ sin förmÃ¥ga. En djup generositet, tilltro och en enorm passion för det som han gör. SÃ¥nt beundrar jag, och en tilltro pÃ¥ att det blir bättre om jag delar…

Frågan jag ställer mig är: hur lär man ut det?

Comments (7)

Av Kristina Alexanderson, 03 juli 2010

Det finns en fråga som inte lämnar mig. Under rubriken rättigheter och skyldigheter står det följande i Läroplanen lpo 94

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar.

En av skolan viktigaste uppgifter är att förmedla kunskap om de demokratiska värden, att skolan ska förbereda eleverna för att deltaga i samhällslivet. Vad innebär det idag? Om dagen politiker, en del av det demokratiska samtalet sker idag i sociala medier, politiska partier har Facebooks sidor, många politiker twittrar, hemsidor för politiska partier är vardagsmat, och politiska bloggar möter vi över allt.

Behöver jag säga mer? Behöver jag säga källkritik, informationssökning, kunskap om medier om hur sociala medier fungerar, samt hur vi förhÃ¥ller sig medveten till den informations som vi möter i sociala medier, förmedlar skolan kunskap om det?  I synnerhet om Mathias Klangs pÃ¥stÃ¥ende om att ”genom sociala medier vecklas sanningen ut och sprids”  som sÃ¥ snyggt formulerar det i inlägget Källkritik via sociala medier, där han gör en poäng av att det är sÃ¥ mycket enklare att via sociala medier jämföra olika källor.

Ännu en anledning till skolan ska anamma sociala medier. Skolan har en viktigt uppgift att ge alla samma förutsättningar att medverka och delta som demokratiska medborgare i vår samhälle och i vårt medielandskap. Allt annat är ett svek för de svagaste grupperna, de som inte har tekniken i hemmet, de som inte har föräldrar som är online, som anammat tekniken. Det är en demokratifråga, en fråga om att alla ska och bör få möjligheten att aktivt deltaga i samhällslivet.

Comments (5)

Av Kristina Alexanderson, 23 juni 2010

Jag var förbi skolan idag, mötte kollegor som sa, när ska LR ta den panelen till Stockholm? När ska de föra samtalet om sociala medier med och för lärare och skolpersonal? I Almedalen handlar det väl bara om politiker, när ska debatten nå oss som jobbar i skolan? Säg till dem på LR att det ska ha den där debatten i Stockholm också!

Samtalet fick mig att återigen ta upp Brit Stakstons bok Politik 2.0, som är väldigt läsvärd! Även denna gång stannar jag upp inför följande formulering:

Den individ eller organisation som fortfarande styrs av att hålla saker gömda och tror att allt som kommuniceras kan kontrolleras kommer inte att utvecklas

Är inte detta skolans problematik i ett nötskal, hålla saker gömda, och sedan tror skolan att allt som kommuniceras kan kontrolleras, och resultatet i utvecklingsnivå får ni bedöma själva.

Åh, va skolan skulle kunna lära av att öppna, bli mer transparent, inte låta det som sker vara gömt, eller bara stanna på skolan väggar, eller i elevernas pärmar, tänk om skola kunna kommunicera vad de gör och varför de gör som de gör till sin omvärld, då skulle inte bara organisationen utvecklas utan även vårt sätt att se på skolan som institution, verksamhet skulle kunna utvecklas och förändras, kanske bli mer tidsenligt med det som skolan faktiskt gör.

Tänk vad skolan och omvärlden skulle kunna berika varandra vi skulle kunna

vidareutveckla och skapa något nytt tillsammans

Sociala medier är verktyg, skapar möjligheter för skolan, sÃ¥väl som andra institutioner att just öppna upp för dialog, utbyte, möjlighet att bli berikad och utvecklas… När ska vi i skolan ta steget?

Jag inser att om jag ska reflektera över allt som jag stannar upp inför i Brits bok fÃ¥r jag nog skriva en egen. Kanske ska jag göra en bloggserie med bra och relevanta lärdomar för skolan utifrÃ¥n Politik 2.0? Vi fÃ¥r se…

Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 22 juni 2010

Amledalen, Visby, Gotland, jag minns att jag var där pÃ¥ 80-talet, som flicka, när ännu Palme var statsminister. Ã…h, jag har tänkt att kanske en dag sÃ¥ kommer jag tillbaka, som besökare, som politiskt intresserad vuxen. Kanske en dag, kanske …

SÃ¥ kom det ett mejl, om att LR ska ha en paneldebatt om sociala medier i skolan, och de ville bjuda in mig att sitta i deras panel… SÃ¥ i sommar, i juli, ganska snart ska jag till Gotland, till Visby och till Almedalen för att sitta i en panel och prata om sociala medier i skolan.

Bara läs, och kom för all del och lyssna, ta del av samtalet, delta, yttra din åsikt.

Sociala medier i skolan – är det dags för skolan 2.0?

Dag:  7/7 (onsdag) 2010 13:00 – 14:00

Plats: Högskolan på Gotland, Cramérgatan 3

Allt fler riksdagspolitiker använder sociala medier för att närma sig väljarna på deras arenor. Kan skolan dra lärdom av politikernas användning av sociala medier?

Beskrivning

Allt fler riksdagspolitiker använder sociala medier för att närma sig väljarna på deras arenor. De finns på Facebook, de twittrar och bloggar för att skapa en dialog med väljarna, övertyga dem om sina åsikter och ideologier och för att skapa debatt. Medan politikerna ligger i framkant, har skolan halkat efter i utvecklingen. Kan skolan dra lärdom av politikernas användning av sociala medier? Kan skolan använda dessa forum för att nå sina kunskapsmål? Ska lärare i sin profession närma sig de sociala medier där eleverna finns och vilka är i så fall fallgroparna?

Medverkande: Rossana Dinamarca (V), Fredrick Federley (C), Brit Stakston, författare till boken ”Politik 2.0 – Konsten att använda sociala medier”, Kristina Alexanderson, gymnasielärare och bloggare samt Helena Linge, Lärarnas Riksförbund. Moderator: Alexandra Pascalidou

Tänk vilket sällskap, Brit Stakston, Rossana Dinamarca, Fredrick Federley, Helena Linge med Alexandra Pascalidou som moderator, och i det sällskapet ska jag som bloggare och gymnasielärare ingå! Det känns så stort!

Är du i Visby, kom!