Comments (9)

Av Kristina Alexanderson, 28 augusti 2010

Jag är ingen läroboksmänniska eller läroboks-lärare har aldrig varit kommer kanske aldrig bli. Men en sak som läroböcker ofta är bra på är bilder, och med åren har jag insett att jag ständigt är på jakt efter bilder, samlar, sparar, kopierar, för att sedan visa på projektorn, OH:n, på vykort. Jag tilltalas av många olika sorters bilder. Men att samla på bilder är ganska otympligt i synnerhet om man ska ta med sig dem till klassrummet. Idag är min fotosamling främst digital för jag gillar bilder.

De sätter igång min fantasi, och när jag arbetar i skolan är det inte helt ovanligt att jag använder just bilder som utgångspunkt för att mina elever ska reflektera över något, skriva en novell, en dikt, utreda, argumentera för olika saker.

Jag samlar på bilder, av alla sorter, nya såväl som gamla och när jag via twitter får syn på Nordiska museets daguerreotyper som de publicerat på Flickr blir jag alldeles salig. Kolla bara vilka bilder:

NMA.0052442_01 by Nordiska Museet CC (by)

NMA.0052444_01 by Nordiska Museet CC (by)

Skrivuppgifterna bara far i huvudet på mig, vilka är dessa människor, hur upplever de situationen? Hur ser det ut i omgivningarna etc. Ja, de är verkliga tidsdokument över en annan tid och ett annat sätt att se på bilder och fotografering. Samtidigt väcker dessa bilder många andra frågor som jag vet att museerna brottas med, kring upphovsrätt och licenser. Men genom att bilderna är digitaliserade kan jag lägga dem i min samling ta dem med mig till mitt klassrum och mina elever kan skriva om de här bilderna eller andra, samtidigt som vi får en möjlighet att få en liten lektion i fotohistoria. För läs bara vad Daguerreotypi är:

Daguerreotypin var den första fotografiska metod som fick kommersiellt genomslag. Louis Daguerre utvecklade tillsammans med Joseph Nicéphore Niépce denna process som år 1839 presenterades för allmänheten. Daguerreotyper framställdes i stor skala till dess att mer raffinerade och mindre arbetsintensiva tekniker som kollodiumprocessen (våtplåtsnegativ) blev dominerande på 1850-talet.

Nordiska Museet CC (by)

Och det berättar Nordiska museet, inte Wikipedia, och det vet vi ju alla att på Nordiska museet kan vi lita på. Det är en säker källa, men jag kollar för säkerhets skull med Wikipedia också, för de kanske kan ge lite mer kött på benen, så vad säger Wikipedia:

Daguerr(e)otypi är en tidig fotoprocess, uppfunnen av Louis-Jacques-Mandé Daguerre tillsammans med Niécephore Niépce, där bilden formas i amalgam (en förening av silver och kvicksilver) på en tunn silverplåt som valsats ihop med ett tjockare kopparunderlag.

Daguerre och Niécephore Niépce fick varsin livspension från franska staten för att i gengäld släppa fritt detaljerna av processen utan patent.[1] Daguerrotypin användes flitigt, i synnerhet för porträtt, men även för arkitektur- krigs- och astronomisk fotgrafering[2][3] ända till 1860-talet. Nackdelarna med processen var att den krävde dyrbara material och att oxideringen av silvret måste förhindras genom att daguerrotypin bevaras bakom en glasskiva i en förseglad ram eller etui. Bilden består av lösa silveramalgam-kristaller, små som pulverkorn, som ligger på silverplåtens yta. Bilden försvinner om man ta på den med ett finger.

Daguerrotypi av Wikipedia CC (by, sa)

Och här är början till en lektion kring källor, Wikipedia om man så vill. Vad ska man tro på? Vilken källa litar vi på, och varför?

Sedan få jag via Johan Carlström och hans inlägg Tips för dig som vill använda CC-bilder på Creative Commons Sveriges blogg syn på följande bilder som inte är Daguerreotypi, men bara grymma otroligt häftiga bilder och som ligger under CC, tänk vilken resurs som skolan får av museerna och med hjälp av Creative Commons. Hela mitt skolhjärta ler!

NMA.0028732 by Nordiska museet Foto KW Gullers CC (by, nc, nd)

Sedan hoppas jag ju att skolan vet om det, och kan CC…

Comments (3)

Av Kristina Alexanderson, 20 augusti 2010

Jag arbetar för .SE och deras skolsatsning Webbstjärnan. Det är en tävling om att publicera skolarbetet på nätet. Möjligheten finns att eleverna tillsammans med sin lärare vinner 20 000 kr. Det är en morot för att ta sig an utmaningen. Vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur ger ut läromedel, skapar läromedel, eller snarare resurser för att hjälpa lärare och elever att ta sig an utmaningen. Att skapa en webbplats, en blogg, ett forum som är relaterad till skolarbetet.

Vi har i vår tävling krav för att vi vill att lärare/elever/skolan ska lära sig mer om webben, om internet och om webbpublicering, och för att hjälpa skolan så har vi skapat ”läromedel” och de är gratis. Stiftelsen står för ett antal värden som den som använder vårt material bör förhålla sig till så här står det på .SE webbplats:

Vision och värderingar

Vision för domänadminstrationen:

.se är den självklara vägen till Internet för alla med koppling till Sverige. Alla ska ha en unik, säker och personlig adress på Internet.

Vision för Internetutveckling:

Alla i Sverige vågar, vill och kan använda Internet. Vi på .SE kämpar för en långsiktigt positiv utveckling och användning av Internet.

Värderingar

• Vi tycker om och tror på Internet
• Vi värdesätter individens möjligheter med Internet och tror att Internet kan bidra positivt till såväl individers som samhällets utveckling.
• Vi vill ha ett stabilt och skalbart Internet
• Internets infrastruktur ska vara säker, stabil och skalbar för att på bästa sätt gynna användarna.
• Vi vill ha ett Internet för alla
• Alla människor i Sverige ska ha samma rätt och möjligheter att utnyttja Internets tjänster. Internet ska vara säkert – användarna ska känna sig trygga och kunna lita på tjänster på Internet.
• Vi vill ha öppenhet och delar med oss
• Vi delar också med oss av vår kunskap om Internet, och är lyhörda för andras idéer och önskemål kring Internetutvecklingen. Öppet flöde av information och öppna standarder bidrar till långsiktigt stabil och skalbar utveckling av Internet och dess tjänster.

Alla dessa värderingar bör man förhålla sig till när man tar del av vårt material, om man vill delta i vår tävling, vilket jag hoppas att alla vill.

Vi skapar utifrån våra värden och våra visioner resurser för skolan. Bland annat en vill jag verkligen puffa för: Från idé till färdig webbplats, som är ett läromedel för dig som tillsammans med dina elever ska skapa en webbplats. Men när du använder den tänk och låt dina elever fundera kring om skriften stämmer överens med våra värden, samma sak om du antar Webbstjärnans genrösa erbjudande om att:

Detta får ni som deltar i Webbstjärnan:

• Webbhotell i ett år
• Valfri ledig .se-adress (deltagare kan även använda andra url-er, läs mer på supportsidan)
• Verktyg för webbpublicering. Välj mellan Joomla, Word Press och MediaWiki (deltagare kan även använda andra verktyg, vilka .SE inte förbinder sig att betala)
• Support från webbhotell och .SE
• Utbildningsmaterial och seminarier

Stämmer vårt erbjudande överens med våra värderingar och hur förhåller de sig gentemot skolan värdegrund? Låt det bli en övning i källkritik

Comments (9)

Av Kristina Alexanderson, 05 augusti 2010

Jag läser Mathias Klangs blogg Techrisk regelbundet, rekommenderar den för läsning! Häromdagen publicerade han ett inlägg som jag verkligen skulle velat skriva eller åtminstone fått publicera här! Jag är lite avis, jag erkänner!

Men eftersom Mathias blogg är licensierad under en Creative Commons licens:

• Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika förkortas by,nc,sa (BY (Attribution) [erkännande], NC (NonCommercial) [icke-kommersiell], SA (ShareAlike) [dela lika]).

Creative Commons licensen innebär att Mathias Klang har valt att låta mig eller dig för den delen få använda hans texter, bilder eller det material som han skapar fritt så länge jag följer de villkor som han har sagt att att han vill att hans verk ska spridas, bearbetas, kopieras vidare i. Visst är det fiffigt.

Men vad betyder det egentligen, kan man fråga sig? VAD får jag göra, eller snarare vad får jag inte göra med Mathias verk? Vad betyder villkoren? Vad betyder Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika?

• Villkoret Erkännande betyder att jag måste erkänna att det är Mathias Klang som skapat verket. Enligt Creative Commons bör jag göra enligt god sed, dvs såsom vi vanligtvis gör källhänvisningar:
  • jag bör ange upphovsmannens namn,
  • verkets titel och
  • sedan bör jag om möjligt länka tillbaka till Mathias blogg, där verket ursprungligen publicerades.
• Villkoret IckeKommersiell innebär att jag får inte ta betalt, eller tjäna pengar på verket. Om jag vill använda Mathias verk kommersiellt måste fråga honom om tillstånd. Jag tjänar inte en spänn på min blogg, så det är inget problem.
• Villkoret DelaLika innebär kort och gott att om jag i min tur sprider, publicerar, återger, delar, bearbetar Mathias verk så ska jag göra det på samma sätt som Mathias, nämligen med en Creative Commons licens, vilket jag naturligtvis gör

Som skapare ger Mathias mig som användare av hans verk mycket friheter, och jag behöver inte ens fråga honom om lov. Men det är en grej till som jag måste göra för att inte kränka Mathias upphovsrätt, jag måste enligt Creative Commons också ange licensen och sedan länka tillbaka till licenstexten.

Så jag har frihet att använda Mathias verk som ligger under Creative Commons men har ett ansvar för att:

• berätta vem som skapat verket
• följa de villkor som upphovsmannen satt upp
• ange licensen och om möjligt länka till licenstexterna

___

Inlägget som jag kommer att återpublicera är i stort sett bara en parafras över Dantes inferno, fast för internet. Äsch läs och kolla själva…

Dantes internet

Dantes inferno är en fantastisk skapelse där han placerade sina fiender och diverse människor han ogillade i olika nivåer av helvete – med diverse groteska straff. Om Dante hade varit online idag så…

(via Neatorama)

Skrivet av Mathias Klang publicerat på Techrisk under CC (by, nc, sa)

Sedan var jag tvungen bara för att se och kolla var bilden kom ifrån, och om den möjligtvis också var licensierad under Creative Commons och då hamnade jag i en kedja av inlägg som publicerat samma bild… hur spännande som helst kolla själva:

Techrisk-Neatorama-GearFuse-Forevergeek här slutar kedjan, eller kanske inte… Darcie de Cuba på ForEvergeek skriver:

”Dante’s Internet is one of the coolest thing I’ve come across recently, combining my love for literature with internet. Someone should make a poster of it.”

… men ingen Creative Commons ? så jag undrar jag…

Comments (10)

Av Kristina Alexanderson, 30 juli 2010

En start kan vara att erkänna: samtiden bjuder inga lätta frågor – och gårdagen hjälper oss inte med några lätta svar.

Anders Mildner Wikileaks, centrifuger och journalisterna

Att bli sedd, att få återkoppling är viktigt, för alla, även för mig. I sociala medier är det enkelt med återkoppling, den är enkel och kostar väldigt lite, ett klick så är det gjort. Och vem älskar inte att få kommentarer (med brasklappen att de bör vara konstruktiva). Det räcker med att någon klickat på ”gilla” på Facebook, eller att någon på twitter retweetar ett inlägg för att jag ska känna mig sedd. Jag känner att jag når fram.

Det fantastiska är att med hjälp av sociala medier går det lätt att mäta. För visst är det enkelt att mäta återkoppling, eller? Jag kan genom google analytic lätt mäta vad, eller vilka inlägg som är mest lästa, hur lång tid i genomsnitt en besökare är på min blogg, och mycket mycket mer. Jag kan mäta genomslaget genom antalet kommentarer, eller antalet retweets på twitter. Och alla dessa saker gör att jag känner mig bekräftad sedd och hörd. Jag känner att jag får ett genomslag för det som jag brinner för. Det som jag bloggar om.

Men jag undrar om allt detta mätande gör att det som gör, skrivs, produceras i sociala medier faller tillbaka till att mitt värde mäts i siffror. Ytligt sett blir jag i sociala medier:

• hur många vänner jag har,
• hur många tweets jag skrivit,
• hur många följare jag har,
• hur många besökare min blogg har,
• hur många kommentarer,
• hur många retweets,
• etc.

Och frågan jag ställer mig är hur påverkar det mig, mitt sätt att skriva, mitt sätt att uttrycka mig? Mina mål, mina texter, min blogg? Och vad är det egentligen som mäts? Och vad säger det egentligen om mitt värde? om min text, om syftet med min blogg? Vad säger siffrorna om mig:

• som bloggare?
• som twittrare?
• som lärare?
• som människa?

Varför skriver jag det här inlägget? För att jag brinner för utbildning och lärande eller för att få fler läsare? Eller skriver jag för att jag behöver det? För att jag tycker det är roligt/intressant? Hur mäts värdet av ett blogginlägg? Hur mäter jag att jag träffar rätt målgrupp/läsare? Vilket värde har innehållet i en blogg, om kvaliteten bara är antalet läsare, antalet träffar, antalet länkar? Stämmer då sanningen om att:

The content is the King

The content is the king är en sanning om nätet, som jag brukar säga till mina elever och brukar ge Wikipedia som exempel, och mina elever köper aldrig den sanningen…

För det krävs mer än bara ha ett bra och gediget innehåll för att bli ”the king” eller the queen” på nätet. Det handlar inte bara om att ha ett innehåll, utan också ha kunskap om mediet, om sina läsare samt varför man skapar innehåll på nätet, vad man vill uppnå etc. och allt det har Wikipedia…

Jag inser att med sociala medier, som befinner sig i statistikens förlovade land, eller åtminstone i det land där allt går att mäta, är det lätt att bli offer för siffrorna och deras makt, offer för antalet klick, antalet vänner, följare etc. Frågan man måste ställa sig är vad mäter dessa siffror? Hur mäts kvalitet?  Vad är kvalitet? Är det min, din eller? Vem sätter normen och på vilka villkor? Och hur mäts genomslag?

-Vet du det?
(Jag anar …)

Åter är jag tillbaka i min planhalva, för att inte bli ett offer, eller en som styras av dessa enkla siffror behövs kunskap. Kunskap om:

• skrivandets hantverk,
• förmågan att skapa multimedia, att ta bra bilder
• om digitala publiceringsplattformar, som en bloggar eller en wikis
• om internets infrastruktur
• om sociala medier och hur dessa fungerar
• hur google fungerar,
• vad du kan läsa ut av statistiken och vad den säger om ditt genomslag,
• att analysera statistiken utifrån ditt syfte och dina mål
• textanalys (med ett vidgat textbegrepp) med fokus på syfte och mottagare
• att söka information och
• att förhålla sig medveten gentemot den information som vi använder on- resp offline
• och i källkritik

Jag anser att varje lärare, som tänker sig att arbeta med internet i någon form, allt från att bara konsumera information till att aktivt starta terminen med en klassblogg, behöver grundläggande kunskaper om internet och hur internet fungerar, för att det är så mycket lättare då.

Sedan ska man vara medveten om att på internet går allt att mäta och statistiken är både ett mått på att återkoppling eller och genomslag, men både som konsument och skapare på nätet tycker jag att du fundera på vad dessa klick, views har för betydelse, för värde, och hur de påverkar dig, din text, ditt sätt att agera på nätet…

Comments (3)

Av Kristina Alexanderson, 13 juli 2010

Jag läser Böcker slår internet en kolumn av David Brooks som ursprungligen kommer från The New York Times The Medium is the medium men som är återpublicerad idag i DN i svensk översättning idag.

Kolumnen driver tesen att med böcker, eller litterär kultur så utvecklas bättre studenter/elever eftersom de i förhållande till den böcker lär sig:

But the literary world is still better at helping you become cultivated, mastering significant things of lasting import. To learn these sorts of things, you have to defer to greater minds than your own. You have to take the time to immerse yourself in a great writer’s world. You have to respect the authority of the teacher.

Right now, the literary world is better at encouraging this kind of identity. The Internet culture may produce better conversationalists, but the literary culture still produces better students.

Slutsatsen att den litterära kulturen skapar bättre studenter/elever än internet och förklaringar som Brook tar fram är den tydliga hierarki som skapas i ett litterär verklighet. Det är skillnad på litteratur för hängmattan, och finkultur (klassiker). Den skillnaden saknas på internet, eller är inte tydlig. Sedan menar Brook att barn från socioekonmiskt utsatta områden som får tillgång till böcker/litteratur anammar en annan identitet genom böckerna, de blir läsare och det påverkar deras sätt att se på sig själva. Och hänvisar till en intressant studie.

Jag vill verkligen stanna upp vid formuleringen:

”Internetkulturen må producera bättre konversatörer, men den litterära producerar bättre elever”.

”Bättre elever”, det är ett intressant påstående, och synsätt på nätet som en plats för ”fritt, vanvördigt, antiauktoritärt meningsutsbyte”. Jag är övertygad om att elever, de bästa eleverna behöver både och. De behöver både bemästar kunskaper i att konversera, förhålla sig till internet, och söka information  samt förhålla sig kritisk till det som de erfar på nätet såväl som i litteraturen, såväl som att de behöver kunna försjunka i djupa alternativa världar, finna bestående vishet som Brook menar att elever bara kan få genom böcker.

Sedan undrar jag lite näsvist, om hur man mäter ”bra” om det är utifrån den skola som finns idag, den som knapp anammat den digitala kulturen, då är svaret alltid att böcker skapar de bästa eleverna, eller?

Comments (3)

Av Kristina Alexanderson, 22 juni 2010

Jag är lycklig, tänk att det finns de som BrianKotts, som kväll efter kväll skickar länk efter länk till lilla mig, igår var det en fantastik film, jag skrattade högt. Tänkte hur ser mina twittervänner på mig egentligen, Bifogar filmen för er som missade den eller som inte twittrar

Idag fick jag tips om en enorm sajt Critical Past med bilder, filmer från amerikanska arkiv, och lyckan är fullständig, och jag blir alldelens till mig. Åh, vilken sajt, och än bättre att BrianKotts tänker på mig. Jag sätter mig och riktigt virtuellt gräver jag ner mig i sajtens alla vindlingar och dess innehåll, ett bild och filmarkiv som heter duga.

Sedan slår det mig, vem står bakom detta? Vem är ägaren till allt detta material, och jag surfar in på About sidan och läser följande:

CriticalPast.com was formed by a team of archival research, film, and Internet professionals, working together to create one of the largest privately held online archival footage sources in the world. The collection spans thousands of hours of video, millions of still photos, and continues to grow. It is easily searched by professionals and non-professionals alike, and placing an order for footage or photos is simple and straight-forward.

Drawn largely from U.S. government agency sources, the clips and images in the CriticalPast.com collection are available for license without the clearance concerns encountered when ordering from typical stock footage providers. Our world-class storage and hosting environment and unique image processing algorithms allow us to instantly transcode our full-resolution moving images into your desired format on demand, filling your order in minutes instead of days or weeks. Our still photos are also available for download as JPEG files, or you may take advantage of our professional photo printing services and have prints delivered right to your door.

Ett privat arkiv online, tänk om våra gemensamma arkiv också kunde vara tillgänglig online som Critical past, det vore grymt! Om det går eller inte vet jag inget om, men jag tror och vill att det ska gå för jag är totalt förälskad i detta digitala arkiv!

Comments (18)

Av Kristina Alexanderson, 30 maj 2010

Jag läser Brit Stakstons bok Politik 2.0 Konsten att använda sociala medier och vill bara säga, Ja, gör det! Och till min egen verksamhet skolan, till lärare, skolledare vill jag säga: läs, förstå, våga och använd! Varför?

Ja, skälen är många, och jag vill ge flera skäl, men fastnar i Mildner inlägg två frågor om unga svenska och internet. Där Anders Mildner undrar vad händer med samhället om vi förändrar dessa siffror, samt vad vi kan göra för att ändra detta? Jag stannar dock upp kring frågan: Varför har inte skolan anammat dessa verktyg? Beror det på teknikrädsla, teknikbrist, tidsbrist, okunskap eller på grund av att skolvardagen fungerar utan sociala medier.

Enligt den statistik som Mildner referera till är internetanvändandet i skolan som är skrämmande låg:

• endast 8% av eleverna i åldern 12-13 år använder internet dagligen i skolan,
• 13% i ålder 14-15,
• sedan på gymnasiet ökar användningen till 33% för att
• under sista året på gymnasiet ökar det till 48%.

Från mitt perspektiv är dessa siffror inte speciellt förvånande, och svaret på min första fråga blir snabbt att skolan eller skolvardagen tycks fungera utan internet.

Frågan om bristen på internetanvändning i skolvardagen är relevant, men jag tycker att man också ska fråga sig: Vad används internet till i skolan? Är Internet bara en förlängning av läroboken, eller en faktasamling som eleverna använder? Från mitt perspektiv räcker det inte med att vi skolan använder internet för att söka information. Vi i skolan måste också våga använda internets möjligheter till kommunikation, samtal, dialog, till att möta de vi arbetar tillsammans med, att möta våra elever, samtala med dem och vara närvarande. Skolan måste våga använda sociala medier som verktyg för kommunikation!

Brit Stakston definierar i boken Politik 2.0 sociala medier som verktyg för dialog för samtal, och dessa verktyg ändrar eller jämställer maktförhållandena mellan sändare och mottagare och jag kan bara instämma. Mina elever har genom att vi använder sociala medier, som bloggar, twitter, facebook fler möjligheter och tröskeln att ta kontakt med mig som lärare är lägre. Jag är mer tillgänglig. En av mina elever formulerar det så här i sin loggbok:

• Snabbare återkoppling från Kristina jmf med den veckoliga uppföljningen via http://kral1234.wordpress.com
• Kristina kan följa mitt arbete direkt i sitt twitterflöde

Eftersom Twitter dessutom ligger som en widget här på projektbloggen så är det lätt att följa även härifrån.
Sen jag skaffade Twitter känns det på något sätt lättare att jobba med projektarbetet, det skulle kunna ha något att göra med att inlämning närmar sig också. Kanske är det en kombination. Jag känner i alla fall att twitter hjälper mig i mitt arbete!

Personligen uppfattar jag dessutom att det är enklare att få syn på elevernas röster, åsikter, iakttagelser. Jag upplever att jag som lärare ger mina elever fler möjligheter att påverka min undervisning. Jag kan lätt gå tillbaka till vad de tycker, och se om rösterna är enhetliga eller om det bara är någon enstaka som inte förstår och då kan jag möta den, eller de elever som tycker att det är svårt, tungt eller omöjligt.

Min roll som lärare är att söka dialog med mina elever, kring deras lärande, men för att det ska kunna ske måste mina elever uppleva att de kan har verktyg att föra dialog, sociala medier underlättar denna dialog mellan mig som lärare och mina elever. Jag menar inte att all dialog ska ske online, men att dialogen i klassrummet lätt kan kompletteras och utvecklas genom att mina elever för samtal har en dialog med mig, sina kamrater även på nätet.

Så öka användande använda av internet  i skolan, men inte bara till söka information utan också för att sociala medier underlättar kommunikation och minskar tröskeln för dialog mellan elever och lärare. Hur kan skolans internetanvändande ändras? Till att börja med kan lärare, skolledare läsa Politik 2.0 eller kanske min blogg, eller ta steget in på nätet och börja använde de verktyg och tjänster som finns för kommunikation.

Argumenten är alltså många, men även Mildners statistik kring hur användningen av internet ser ut beroende på socioekonomiska skillnader är ett viktigt argument det är skolans ansvar att söka utjämna de socioekonomiska skillnader som finns i internetanvändandet. Personligen anser jag att det är en av skolan viktigaste uppgifter, och det räcker som skäl till att skolan bör använda internet som verktyg dagligen, för att alla ska få samma möjligheter att klara sig i vår vardag och i vår framtid. För att alla ska bli delaktiga i vårt samhälle och aktivt kunna ta del av de möjligheter som finns online såväl som offline.

Jag lär återkomma till Politik 2.0, då min bok är fyll med marginalanteckningar skola, elever, lärare, skolledare…

Comments (7)

Av Kristina Alexanderson, 19 maj 2010

Idag har jag varit på TeachMeet på Globala gymnasiet i Stockholm och berikats och blivit inspirerad av andra lärare, pedagogers projekt och idéer.

Kvällen avslutades med ett samtal med Josef Sahlin och Anitha Sidenfors ett samtal om webben i skolan. Josef pratade om välkomstkommitte som väntat på honom och hans elever efter hans klass välförtjänta vinst i Webbstjärnan 10.

Anitha frågade om framtidens lärande och om mig: Du fick väl pris där i fjol?

Mmm… svara jag och samtalet kommer in på min resa från klassrummet till där jag är idag. Mycket har hänt, jag har lärt mig mycket fått insikter i saker som jag inte kände till.

Samtalet fick mig också att minnas allt jag är rädd för med internet, sociala medier…

Rädslan för att bli uthängd
Rädslan för att bli förtalad
Rädslan för att ingen ska höra mig
Rädslan för det okända, stora, öppna
Rädslan för offentligheten
Rädslan för att inte fatta
Rädslan för att göra fel

Men, men vad hände?

Blackeberg, världen, och tron att jag skulle få alla att se Blackebergs skönhet (elever, föräldrar och världen).

Är jag inte rädd längre? Jo, det är jag och jag blir ofta rädd! Det går fel, det blir fel precis som i livet i stort.

För internet är en del av livet och det är stort, farligt och offentligt, och fel blir det…

Så är det, bara…

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 13 maj 2010

I måndags (den 10 maj) hade jag en otroligt spännande och givande eftermiddag på Högskolan i Borås. Dagen har ägnats åt sociala medier och politik. Bland de inbjudna som talare var:

Jan Nolin, professor vid Institutionen för Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, som pratade på temat Internet och politiken

Det var ett intressant föredrag om Internet och sociala medier. Internet som enligt Norlin står för frihet för alla utan kontroll, med ett tydlig undantag nämligen kontrollen av upphovsrätten. Norlin menade att upphovsrättslobbyn ständigt kräver mer kontroll över internet. Norlin förklarade att sambandet beror på att ”musikindustrin” trodde att de i och med digitaliseringen av musik på internet skulle kunna göra samma vinster som vid det teknikskiftet från vinyl till CD. Då konsumenterna köpte upp hela sin skivsamling igen och tjänade stora pengar på det.

Men fildelningsmöjligheter satte stopp för dessa tänkta vinster, att kopiera musik kostade ingenting, och med de uteblivna vinster ökade kraven på kontroll, en starkare upphovsrätt och ökade krav på strängare lagstiftning, samt uppföljning av de rådande lagstiftningen.

***

I Norlins presentation fastnade också kloka insikter som att bilden av en mångfald av sociala medier som den här (nedan) med en mångfald av tjänster, valmöjligheter. Det ser ut som ett enormt kanalutbud, men själva verket är det bara några få aktörer bakom de olika tjänsterna som finns i sociala medier.

Bilden är tagen i Kungsbacka den 8 mars på #kbaentillen

Facebook, Google och Twitter. Mångfalden är bara en synvilla, eftersom det bara är några få som står bakom de flesta av de tjänster som vi använder i sociala medier. Det är som Comhem med ett brett kanalutbud.

Sedan lärde jag mig mer elementär fakta om internet som att www: world wide web bara är det översta lagret på internet. En bland många andra…

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 26 april 2010

Jag var på .SE:s seminarium om Filtering på internet i förra veckan, efter det har det surrat i huvudet på mig, och jag haft svårt att hitta en ingång till skrivandet. Det var så mycket som jag funderar på, så mycket som jag inte tänkt på, så mycket som jag inte visste och jag tänker men det vet nog alla andra. Det är nog bara jag som inte förstått, inte insett, inte hängt med.

Idag ramlade tjugofemöringen ner och jag bestämde mig för att må så vara då är jag väl den sista som fattat, men jag måste i alla fall få skriva om det.

För er som vet lika lite som jag: Filtrering är tekniska åtgärder för att begränsa medborgares tillgång till information eller material på internet, en sorts censur.

Allt kan filteras på internet. Ett enkelt exempel är e-post som filtreras från spam. Kan tyckas okontroversiellt, för vem vill ha spam, men det finns ingen gemensam, tydlig definition av spam, och här kommer problemet med filtering:

Ingen filtrering är 100%-ig. Ska filtrering vara effektiv så gäller det att ta i överkant, och då tar filtret bort för mycket, men hur filtret är konstruerat kan inte vara öppet för då finns det risk för att informationen används av de ”onda” för att ta sig förbi filtret. Så kort och gott, användarna kan inte få veta vad som filteras bort. Det är dessutom ett beslut som är fattat på demokratiskt väg som säger att vi inte kan få reda på vad som sållas bort, och det är för att skydda oss från det ”onda”, som spam och barnporr.

Det här kan jag tycka är motsägelsefullt och svårt, ingen definition, ingen granskning, ingen insyn, men det som jagar mig är bristen på rättssäkerhet. För jag trodde i min enfald att internet var ett rum för yttrandefrihet och frihet för oss alla att höras, ta del av information och en del av det demokratiska samhället, att jag kan överklaga beslut, få dem prövade i en domstol. Jo, jag vet och känner till FRA, men det blev ännu tydligare när någon sa  ”Jovisst gäller yttrandefriheten på internet, men det mesta som skrivs på nätet skyddas inte av yttrandefriheten och informationsfriheten finns inte ens inskriven i grundlagen”.

Det finns alltså inget grundlagsskydd för min rätt att yttra mig på internet, den rätten tillfaller ”etermedierna” smaka på den. Filter kan alltså skapas som filtrerar bort det jag skriver, visst ingen kan hindra mig från att yttra det, och jag kan ha en egen server men ingen kommer å andra sidan att läsa/höra det. Inget i den svenska lagstiftningen skyddar min rätt att få yttra mig fritt, bli hörd, ta del av information på internet. Visst är det svårt att förstå, inse, och tänka…

Tänk med rätt filter skulle internet kunna bli som min byrålåda.

Jag fattar det inte…

Läs ”Filtrering på nätet” och läs inlägget Filtrering lösning på ”ondskans” problem?