Comments (8)

Av Kristina Alexanderson, 02 september 2010

Våra barn behöver kunskaper för att klara sig i den verklighet som vi vet väldigt lite om, och frågan vi måste ställa oss är vad behöver vi kunna? Vad behöver vi kunna för att lära barnen det som krävs?

Vad kunde jag? Vad kunde jag när jag startade, mitt arbete med webbpublicering, sociala medier i skolan?

• i stort sett ingenting
• jag hade övat WordPress (ca 45 minuter)
  • lagt upp en bild
  • skrivit några rader
• läst på lite om webbdesign

I blogginlägget ”What does it mean to be literat?” funderar bloggaren kring vad innebär det att vara läs och skrivkunnig i vår digitala vardag. Hon reflekterar kring just frågorna: vilka kunskaper krävs för att en lärare ska kunna förmedla de kunskaper som krävs för att eleverna ska bli läs och skrivkunniga i vår digitala värld…

Hon kommer fram till att:

Being able to read and write seems to remain as the same definition. What is changing, at a rapid speed though, is the medium we are reading in and writing with.

Det är samma färdigheter, men mediet har förändrats. I inlägget diskuteras sedan hur mediet påverkar oss att vi skriver inte längre i sanden, på en griffeltavla, på ett papper med en penna. Vad innebär det att vara läs och skrivkunnig på webben? Vilka färdigheter behöver man kunna, vilket språk behövs, vilka begrepp kommer med denna begreppsvärld? Vad behöver man kunna?

I Langwitches blog sammanfattas det på följande sätt:

/…/ we can’t just assume that every teacher is web “literate”. Before we start talking about how blogging can support 21st Century skills for your students, we need to step back and make sure that the teachers are literate (enough) to be able to read and write through this medium called a blog!

We need to start out by establishing a common vocabulary base and understanding how printed material differs from digital content. I ask teachers to start reading, reading, reading other blogs before attempting to blog with their own students. Basics, such as knowing how to search for blogs, recognize blog structures, searching within blogs, and experiencing the “mechanics” of how a blog platform operates are important “pre-reading and pre-writing” skills.

Jag funderar och funderar, tänker och tänker är det så det går till?

…

Vad tror jag behövs? Jag tror att man kan behöva erövra ett språk. Det kan behövas för att vi gemensamt ska veta vad vi pratar om, så att vi pratar om samma sak. Det blir lite lättare då. Men å andra sidan lär vi oss väl orden, begreppen på vägen, i äventyret, på resan, så vad behövs då?

Jag tror att det behövs är:

• mod,
• lust
• nyfikenhet
• ödmjukhet

Att våga är avgörande, att tro att det ska gå trots att man aldrig försökt, att tro på möjligheterna att vara lyhörd och ödmjuk inför det nya och tillsammans med eleverna ha öppna ögon för det som komma ska.

Jag tror nämligen att om jag kunde så kan du, med väldigt små medel.

Läs även Tysta tankars inlägg om literacy

Comments (7)

Av Kristina Alexanderson, 30 augusti 2010

I min inbox kom ett mejl från ”Tea” med följande fråga:

du vill att skolan ska anamma den digitala kulturen till skolan..tänker på sociala medier t.ex.och webbpublicering av skolarbeten. Men det finns så många traditionella lärare som fastnat i det gamla skolsystemet hur ska man få dem att införa/bli inspirerade att använda det till sin undervisning? eleverna nappar säkert lätt på det.Men läraren tänker säkert:” What’s in it for me?” så du som är lärare vad blir det för svar? =)

”What’s in it for me?” Vad kan jag som lärare vinna på att arbeta med Webbpublicering, med digitala verktyg?

Jag har varit lärare ända sedan 1997, och jag har verkligen levt, andats mitt yrke. Jag blev lärare för att jag har en enorm passion för att lära, lära nytt, utvecklas och möta andra i mitt eget sökande efter mer kunskap, fler insikter. Jag blev lärare för att jag älskar skolan, för att det är en plats som jag förknippar och förknippade med lärande. Jag blev lärare för att jag ville fortsätta lära och inspirera andra att få en passion för det jag älskar nämligen att lära.

Jag blev lärare och alla vet ju vad en lärare gör. Jag har hört det så många gånger, om hur bra lärare har det, hur långa sommarlov vi har, hur tacksamt det måste vara att bara kopiera av en lärobok. Jag har hört det så många gånger, vi lärare gör inte så mycket. En lärare gör inte många knop, han/hon tar fram en gammal stencil och delar ut den och låter sedan elever fylla i den, för att sedan låta dem hitta lösningen i facit. Alla har erfarenheter av hur en lärare är, alla har gått i skolan. Alla vet vad en lärare gör.

Lärare blir man för att få lov, långa lov, som sommarlov.

Jag valde att börja arbeta med sociala medier (bloggar) var det för att jag ville att alla skulle möta Blackeberg.  Jag ville visa mina elevers skolarbete. Alla skulle genom deras skolarbete inse Blackebergs storhet. (Naivt, jag vet). Deras slit skulle inte bara vara för mig, och endast för mina ögon. Och jag misslyckades, mina elever föll inte för Blackeberg, världen hittade inte våra sajter om Blackeberg, min kärlek till Blackeberg besvarades inte. Men det hände något annat, bilden av vad jag och min dåvarande tvåa gjorde i skolan förändrades. Jag fick helt plötsligt kommentarer som:

-Tänk vilka saker de lär sig i skolan.

-Vi satt hemma och titta igenom guiden Att skriva för webben tillsammans, tänk om jag hade fått lära mig det i skolan.
(inom parantes ska jag väl säga att den föräldern inte växte upp i en digital värld…)

Sedan hände något mer, helt plötsligt kom en mamma fram till mig och sa:

-Det är så häftigt att ha dig som lärare…
-Va, sa jag, jag är inte din lärare utan din dotters, men ok?
-Ja, men jag kan ju följa med i era samtal i era diskussioner och du är ju över allt, jobbar du jämt eller?

Jag tittade upp, log lite generat och tänkte du ska bara veta att jag aldrig har arbetat mindre än nu, men svarade:
-Nej, jag jobbar inte jämt. Jag har ett liv också och då avbröt mamman och sa:

-Men du kommenterar ju här och där, du är ju ständigt närvarande.

Jag log generat, tittade ner och tänkte det är så det är att vara lärare:

• att ständigt vara närvarande,
• att underlätta lärande, genom att ställa frågor, genom att verka utan att synas.

De digitala verktygen, de sociala medierna, bloggen, i mitt fall, gjorde mig, mitt och mina elevers skolarbete synligt.

Så vad finns i de sociala medierna, i de digitala verktygen, i webbpubliceringen för mig? Vad kan en lärare vinna?

Kort och gott: Skolan, lärare och yrket har allt på att vinna på att synliggöra det vi gör och hur vi gör det. Skolan har allt att vinna på att berätta vad elever/lärare/pedagoger gör. Det är bara om vi berättar som vi kan ta makten över att beskriva vad skolarbete innebär. Lärare har allt att vinna på att med stolthet visa vad vårt yrke innebär, att det innebär mycket arbete, eftersom vi arbetar in våra lov, våra sommarlov, att vårt yrke inte är att stå vid kopiatorn och trycka upp stenciler utan att vi verkar för att underlätta lärande och det är vi proffs på.

Och att skolarbete är något som vi och våra elever ska vara stolta över. Skolarbete är på riktigt och viktigt. Det är inget att skämmas över eller något som ska gömmas undan. Med hjälp av digitala verktyg kan vi visa världen vad vi och våra elever gör, i skolan och det är mycket…

Med hjälp av digitala medier, sociala medier, kan vi med väldigt enkla verktyg  visa vad vårt yrke innebär.

Låt oss göra det, vi har allt att vinna, inget att förlora. Synliggör ditt lärarskap.

Comments (10)

Av Kristina Alexanderson, 30 juli 2010

En start kan vara att erkänna: samtiden bjuder inga lätta frågor – och gårdagen hjälper oss inte med några lätta svar.

Anders Mildner Wikileaks, centrifuger och journalisterna

Att bli sedd, att få återkoppling är viktigt, för alla, även för mig. I sociala medier är det enkelt med återkoppling, den är enkel och kostar väldigt lite, ett klick så är det gjort. Och vem älskar inte att få kommentarer (med brasklappen att de bör vara konstruktiva). Det räcker med att någon klickat på ”gilla” på Facebook, eller att någon på twitter retweetar ett inlägg för att jag ska känna mig sedd. Jag känner att jag når fram.

Det fantastiska är att med hjälp av sociala medier går det lätt att mäta. För visst är det enkelt att mäta återkoppling, eller? Jag kan genom google analytic lätt mäta vad, eller vilka inlägg som är mest lästa, hur lång tid i genomsnitt en besökare är på min blogg, och mycket mycket mer. Jag kan mäta genomslaget genom antalet kommentarer, eller antalet retweets på twitter. Och alla dessa saker gör att jag känner mig bekräftad sedd och hörd. Jag känner att jag får ett genomslag för det som jag brinner för. Det som jag bloggar om.

Men jag undrar om allt detta mätande gör att det som gör, skrivs, produceras i sociala medier faller tillbaka till att mitt värde mäts i siffror. Ytligt sett blir jag i sociala medier:

• hur många vänner jag har,
• hur många tweets jag skrivit,
• hur många följare jag har,
• hur många besökare min blogg har,
• hur många kommentarer,
• hur många retweets,
• etc.

Och frågan jag ställer mig är hur påverkar det mig, mitt sätt att skriva, mitt sätt att uttrycka mig? Mina mål, mina texter, min blogg? Och vad är det egentligen som mäts? Och vad säger det egentligen om mitt värde? om min text, om syftet med min blogg? Vad säger siffrorna om mig:

• som bloggare?
• som twittrare?
• som lärare?
• som människa?

Varför skriver jag det här inlägget? För att jag brinner för utbildning och lärande eller för att få fler läsare? Eller skriver jag för att jag behöver det? För att jag tycker det är roligt/intressant? Hur mäts värdet av ett blogginlägg? Hur mäter jag att jag träffar rätt målgrupp/läsare? Vilket värde har innehållet i en blogg, om kvaliteten bara är antalet läsare, antalet träffar, antalet länkar? Stämmer då sanningen om att:

The content is the King

The content is the king är en sanning om nätet, som jag brukar säga till mina elever och brukar ge Wikipedia som exempel, och mina elever köper aldrig den sanningen…

För det krävs mer än bara ha ett bra och gediget innehåll för att bli ”the king” eller the queen” på nätet. Det handlar inte bara om att ha ett innehåll, utan också ha kunskap om mediet, om sina läsare samt varför man skapar innehåll på nätet, vad man vill uppnå etc. och allt det har Wikipedia…

Jag inser att med sociala medier, som befinner sig i statistikens förlovade land, eller åtminstone i det land där allt går att mäta, är det lätt att bli offer för siffrorna och deras makt, offer för antalet klick, antalet vänner, följare etc. Frågan man måste ställa sig är vad mäter dessa siffror? Hur mäts kvalitet?  Vad är kvalitet? Är det min, din eller? Vem sätter normen och på vilka villkor? Och hur mäts genomslag?

-Vet du det?
(Jag anar …)

Åter är jag tillbaka i min planhalva, för att inte bli ett offer, eller en som styras av dessa enkla siffror behövs kunskap. Kunskap om:

• skrivandets hantverk,
• förmågan att skapa multimedia, att ta bra bilder
• om digitala publiceringsplattformar, som en bloggar eller en wikis
• om internets infrastruktur
• om sociala medier och hur dessa fungerar
• hur google fungerar,
• vad du kan läsa ut av statistiken och vad den säger om ditt genomslag,
• att analysera statistiken utifrån ditt syfte och dina mål
• textanalys (med ett vidgat textbegrepp) med fokus på syfte och mottagare
• att söka information och
• att förhålla sig medveten gentemot den information som vi använder on- resp offline
• och i källkritik

Jag anser att varje lärare, som tänker sig att arbeta med internet i någon form, allt från att bara konsumera information till att aktivt starta terminen med en klassblogg, behöver grundläggande kunskaper om internet och hur internet fungerar, för att det är så mycket lättare då.

Sedan ska man vara medveten om att på internet går allt att mäta och statistiken är både ett mått på att återkoppling eller och genomslag, men både som konsument och skapare på nätet tycker jag att du fundera på vad dessa klick, views har för betydelse, för värde, och hur de påverkar dig, din text, ditt sätt att agera på nätet…

Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 26 juli 2010

Igår skrev jag ett inlägg om Wikipedia, och responsen har varit helt oväntad, i synnerhet i förhållande till att det är mitt i sommarlovet. Det tycks finnas en enorm törst efter kunskap om Wikipedia i skolan. Mitt inlägg kan kanske inte släcka den Wikipedia-törst som finns där ute i skolan, men jag har lovat @opedagogen att komplettera med lite bilder, och förklaringar. Det kommer så snart jag har semestrat klart.

Sedan ska jag skriva ett om Creative Commons också, med lite tips på vad jag brukar lära mina elever om upphovsrätt och Creative Commons, med övningar där till.

Via mejl fick jag följande respons från Anne-Marie Körling, som skriver:

Nu har jag skickat ut en länk till ditt Wikipediainlägg till hela min kommun. Du ska ha en pedagogisk ros för ditt inlägg – alla inlägg med – näe – du ska ha blomsterfång. Det är något annat jag tänker på också – det är ordet SHARE som jag tycker är något större i engelska ordet – och det gör vi på nätet. Vi delar generöst med oss. Vilket kollegium vi utgör. Öppet för alla. Jag kan bli rörd till tårar när jag tänker på det. Och just för sådana inlägg som jag nyss läst hos dig. Återigen – hur säger man tack när hjärtat vill skrika ut det.

Och du – publicera mitt mail i din blogg.

Sedan fick jag en underbar länk av Britt Tågmark om att hon lagt upp mitt Wikipedia inlägg på Kumlas skolwebb, kolla så snyggt det blev:

Och jag hamnade i Veckans bästa, med kommentaren:

Så ofantligt bra! Skriv in i läroplanen genast!

och tack till Lars Lundqvist för att du puffa för mig på Facebook, och tack alla som retweetade mig på Twitter :) Tänk med ett semesterinlägg om Wikipedia…

Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 22 juli 2010

Detta är mitt andra inlägg i serien kring Sociala medier som pedagogiska verktyg i skolan. Även detta inlägg handlar om varför och jag använder Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet som utgångspunkt och avsnittet som heter Skolans uppdrag:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. /…/

Elever använder internet för att inhämta kunskaper. Internet för barn och unga är en naturlig källa att söka information, och inhämta kunskaper på. De googlar och vips kommer ett svar som Camilla så underbart beskriver det i deras blogg om Japan och den ekonomiska krisen:

jag älskar google. Googla en fråga och du får upp ett svar – enklare kan det inte bli! Ofta hänvisar google till Wikipedia som också har svar på allt, och jag är återigen i sjunde himlen.

I sociala medier bearbetar de dem, ofta i informella nätverk, ett informellt lärande sker som skolan inte tar del av och då inte heller värdesätter. I ett arbete där skolan använder sociala medier för att bearbeta och redovisa elevers kunskaper kommer elevers lärande främjas än mer. Det formella lärande kompletteras med det informella som redan sker i sociala medier. Som Birgitte Holm Sørensen beskriver så här i artikeln 2.0 – Children In and Outside School som återfinns i Children and Youth in the digital media Culture.

When children use digital media, they establish learning networks, in which they develop strategies to retreve information, share information with others and construct new knowledge. A network can be describes as a combination of units in a general system. /…/ In diffrent virtual rooms, children cooperate to create and develop ideas and communicate knowledge to each other.                                           (Sørensen s.55)

Sørensen menar att med hjälp av datorer och informella och lösa nätverk löser barnen problem och lär sig gemensamt. De utvecklar tydliga strategier. Sociala medier främjar med andra ord lärande. Och många unga använder redan dessa verktyg för lärande så skolan kan bara hänga på.

Med sociala medier som verktyg för lärande, även i skolan, blir internet, mer än bara en oändlig kunskapsbank med massor med innehåll. Det blir en plats där elever gemensamt kan inhämta och bearbeta information och kunskaper. Genom att verktygen (de sociala medierna) skapar väldigt bra förutsättningar för samarbete och kommunikation. Enkelheten och att du lätt kan hitta kamrater som är tillgängliga tillhör mediets fördelar, och elever vet vilka de ska fråga om vad i sina ”learning networks”

Sedan borde vi vuxna också vara en del av dessa nätverk online, även om inte lärare kan vara tillgängliga alla dygnets timmar, så kan de åtminstone finnas tillgängliga i någon form, under skoldagen (på arbetstid). Allt för att främja lärande, och utveckla lärande. Det finns i sociala medier massor med resurser, som är tillgängliga som elever/lärare lätt kan använda och som vi som lärare tillsammans med skolbibliotekarier kan handleda eleverna i att använda. Ofta känner inte eleverna till dessa, de googlar, eller wikipediar (söker på Wikipedia), eller Youtubar (söker på YouTube) allt. Vi kompletterar varandra och kan genom våra olika kunskaper och nätverk hjälpa och understödja lärande.

***

Mitt första inlägg i serien Varför ska du använda sociala medier i skolan bör du också läsa.

Jag återkommer till varför även i nästa inlägg, eftersom jag inte vill skriva ett mastodont inlägg om Skolans uppdrag. Många korta istället (sorry, kommer till vardagen så småningom)

Och sist en note-to-myself:

Johan Langes mycket läsvärda och intressanta inlägg om Luck(r) i skolan måste jag koppla ihop med mitt arbete med Handledarbloggen

Comments (5)

Av Kristina Alexanderson, 17 juli 2010

Varför har jag inte tänkt på det? Tänker jag när jag läser artikeln som BrianKotts idag skickat till mig, naturligtvis är det så.

I The Chronicle of Higher Education finns idag ett inlägg om Study Finds No Link Between Social-Networking Sites and Academic Performance som redovisar en forskningsstudie som säger att:

Researchers at Northwestern University found no connection between time spent on social-networking sites and academic performance.

Och :

Eszter Hargittai, associate professor of communication studies and sociology at Northwestern, suggests that the benefits of social-networking sites may cancel out the distractions they pose.

“You could go on there and waste your time,” she said. “On the other hand, you can connect with your classmates, get information about homework assignments, get to know people better, and feel more comfortable engaging with them on academic matters.”

Visst är det så, det är kanske till och med så att med hjälp av sociala medier kan elever lättare prata, kommunicera om skolarbetet. Det är kanske till och med lättare att att samarbeta via sociala medier. Som elev kan du nå flera kompisar samtidigt och på så sätt få flera att prata med, utbyta erfarenheter kring skolarbetet. Så naturligvis medför sociala medier att elever/studenter kan prata, kommunicera om skolarbetet, såväl som att de kan kommunicera om annat, men det valet är ditt. Jag tänker på mina elever som samarbetar via Twitter, och tänker naturligtvis använder de Facebook, Skype och andra sociala plattformar på samma sätt.

Sedan minns jag med ett stort leende Emelies kommentar om Wikipedia:

Jag kan börja med att berätta att när jag ska plugga så använder jag ofta datorn, och då händer det ofta att jag ska slå upp ett ord eller någonting och självklart så använder jag mig av google och kommer sedan in på wikipedia, väl inne på wikipedia så länkar de ju till 1000 andra saker som är intresanta och då kommer jag genast av mig och blir fast på wikipedia.

Tänk att tillgängligheten och de möjligheter som sociala medier och internet medför gör att en elev ”blir fast på Wikipedia”. Jag tänker vilka insikter hon måste få om både stort och smått.