Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 18 juni 2010

Jag läser Max Wallinders inlägg Förbannad och tänker: härligt att någon är arg, och vågar säga det med. Wallinder är arg på:

Att vi lärare inte äger mediediskussionen om vår egen vardag. Att vi inte äger den opinion som rör vår egen arbetssituation.

När jag läser det blir jag också arg, och samtidigt glad! För med sitt inlägg säger Max Wallinder att nu får det vara nog, nu får vi ta oss an rollen att leda diskussionen kring skola, och skolpolitik. Låt våra erfarenheter färga debatten om skolan. Låt oss äga samtalet som handlar om vår yrkesvardag. Men för att göra det krävs att vi aktivt tar ställning och inte lämna debatten till alla som ”vet” allt om skolan och pratar utifrån sina skolerfarenheter, pratar om skolan, som de gick i, eller går i, den skolan som de upplever att deras barn är, eller var en del av.

”skolan största dilemma är att alla har direkta erfarenheter av skolan, sin egen eller sina barns”

Anledningen till att debatten ser ut som den gör beror delvis på oss själva, då vi har lämnat, eller aldrig tagit en aktiv roll i diskussionen om skolan och vad den innebär eller bör innehålla.  Jag blir arg och samtidigt glad och tänker bra, fram med fler arga eller förbannade lärare, som tar bladet från munnen som Max Wallinder. Så kanske vår röst också börjar höras.

Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 23 mars 2010

Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i den här diskussionen, men jag vet inte riktigt om jag kan låta bli…

Jag undrar egentligen bara några enkla saker:

När du skriver text:

• skriver du den för hand, med blyerts och suddigum?
  
• skriver du med en ordbok (SAOL) bredvid dig?
• är du begränsad till att bara ha ett begränsat inspirationsmaterial att tillgå (bestämt av någon annan)?
• har du deadline fem timmar efter du fått uppgiften?

Eller skriver du som jag…

• med hjälp av en dator
• med stavningsprogram, och synonymer
  
• med inspirationsmaterial (kanske givet utifrån) men även med tillgång till allt material från internet
• deadline … ja, det har jag allt…

Men det ska ju vara lika för alla…

Ett annat intressant inlägg i frågan är det som finns på IKT-skafferiet

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 06 mars 2010

Vilka färdigheter behöver barnen som går i dagen skola för att klara sig imorgon dagens samtid?

Jag var på seminariet it i skolan (den 23 feb), vilket jag skrivit om tidigare, men blev inte riktigt klar. Nu kommer ytterligare en reflektion kring skolans roll och vilka färdigheter som barnen i skolan bör får möjlighet att utveckla.

Richard Gerver (som var keynote speaker) pratade även om literacy på 2000-talet och utgick från Henry Jenkins, som menar att barn behöver erövra följande färdigheter:

• Play
  
• Performance
  
• Simulation
• Knowing how to behave
• Multitasking
• Networking
• Knowing  what tool to use, google (inte alltid teknik, utan alla verktyg och vilket verktyg som ska användas när)
  
• Negotiation

De barn, som spelar t.ex. interaktiva rollspel på nätet lär sig flera av dessa färdigheter, som att förhandla, simulera, uppföra sig. Vem vill spela med någon som inte förstår de grundläggande koderna? De lär sig, genom dessa informella nätverk. Men Gerver menar att få barn är medvetna om att de har dessa färdigheter, och de tas inte heller till vara på i skolan.

Här har skolan en funktion att faktiskt belysa, och använda förstärka barnen färdigheter. I synnerhet då det i skolans uppdrag ligger att förbereda elever för kommande yrkesliv, och framtid.

Sedan måste vi (lärare/vuxna) förstå att de unga som växer upp idag vet inget än att de ständigt multitaskar, i en informationsrik vardag med multipla strömmar. De kan inte koncentrera på en sak i taget, pga av världen runt om dem. Den ser inte ut som när vi växte upp och skolan måste anpassa sig till det, och vi måste hjälpa barnen att lära sig hantera den vardagen, och utveckla de färdigheter som krävs.

Eller vad tror ni?

Comments (5)

Av Kristina Alexanderson, 02 mars 2010

clever disguise by Don Solo CC (by,nc, sa)

Jag skrev ett inlägg om mina tankar inför att sätta omdömen igår, och idag kommer Skolverket med kritik gentemot lärarna i SvD:s artikel Uppförande går före kunskaper

Skolverket pekar på att lärarna – tvärtemot regeringens intentioner – tenderar att bedöma elevernas personliga egenskaper, attityder och beteenden.

och en delförklaringen till detta anges vara :

Ett skäl till problemet kan vara att det är enklare för lärarna att bedöma elevernas uppförande än kunskaper. En annan orsak kan vara att reformen genomfördes snabbt, förklarar Sandra Mardones Larsson:

–Från Skolverkets sida får vi medge att våra allmänna råd och stödmaterial kom för sent.

Men jag vill också påpeka att i diskussionen kring skolan och lärarnas funktion i skolan är inriktad på att läraren ska skapa ordning i klassrummet, att det är stökigt i skolan. Kanske finns en förklaring i skoldebatten som menar ordning är det centrala målet för skolan.

Comments (8)

Av Kristina Alexanderson, 01 mars 2010

Jag läser SvD:s artikel att Bokbuss räddar friskolor,

Flera av Kunskapsskolans olika skolor har heller inga vanliga skolbibliotek, ändå har man velat satsa på litteratur. Man bad till exempel Svenska Akademiens Horace Engdahl och SvD:s politiska chefsredaktör PJ Anders Linder att välja ut den kanon, de böcker, som alla elever på Kunskapsskolorna måste ha läst innan de går ut nian. Det är bokbussen som har distribuerat kanonen.

Härligt, men när det är i början av mars och det är sista gången för terminen, som bokbussen kommer då kan man börja undra… och när skolledaren inte har mer insikt om vilken roll biblioteket tillsammans med bibliotekarien kan ha i modern skola, blir jag än mer sorgsen

På Kunskapsskolan i Nacka ser skolledaren Lotta Valentin bokbussen som ett komplement, och hon tycker inte att ett stort skolbibliotek med egen bibliotekarie och senaste litteratur med självklarhet gör så stor skillnad som många vill tro..

Om biblioteket inte gör så stor skillnad beror det bara på den roll som biblioteket får i skolan, bibliotekets roll tillsammans med bibliotekarien är så mycket större än att bara vara en samlingsplats för god litteratur och bokleveranser, eller…?

Comments (10)

Av Kristina Alexanderson, 01 mars 2010

Day Ninety Eight by Dustin Diaz CC (by, nc, nd)

Jag läser SvD:s artikel Bibliotek krav för alla skolor, där det står att

Lagrådet godkände i förra veckan det nya lagförslaget som lyder ”Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek”.

Jippie! Men artikeln pekar det fortfarande på otydligheter som vad är egentligen ett skolbibliotek…

Skolinspektionen har påpekat att ”skolbibliotek” kan tolkas mycket brett, och att det också är oklart hur ”tillgång till” ska förstås. Enligt lagens förarbeten ska dock skolbiblioteket vara en gemensam och ordnad resurs av medier och information som eleverna och lärarna ska förfoga över. Skolbiblioteket ska också ingå i skolpedagogiken för att stödja elevernas lärande.

I kraven på ett skolbibliotek med ett tydligt pedagogiskt syfte, och ett pedagogiskt innehåll, krävs det att det finns utbildade bibliotekarier i skolbiblioteket. Biblioteket ska inte bara vara ett uppehållsrum med böcker, eller en garderob med böcker som alibi för att nå de krav som lagen ställer på skolorna.

Sedan ska vill jag påstå att i en tid då information finns i överflöd är det A och O att vi i skolan faktiskt utvecklar elevernas infomationskompetens:

• att inse när man behöver information
• identifiera möjliga informationskällor
• formulera lämpliga sökstrategier
• söka information effektivt
• kritiskt utvärdera och välja information
• kunna använda information: tolka, analysera och organisera och på så sätt lösa ett problem eller en uppgift

En kompetens som vi skolan måste hjälpa eleverna att erövra, och här behövs ett samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier, så bra att det skrivs in ett krav på skolbibliotek, men räcker det?

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 28 februari 2010

Stairways to heaven by anguila40 / Alejandro Groenewold Very busy . Sorry

CC (by, nc, nd)

Jag läser på BEO:s blogg om yttrandefriheten i skolan, som kan leda till kränkningar. BEO har i sitt inlägg tagit upp ett intressant dilemma för skolan nämligen när yttrandefriheten krockar med rektors/skolan skyldighet att förhindra att elever blir kränkta i skolan.

”Om du som rektor säger nej till partier som Nationaldemokraterna att få tillträde till skolans lokaler för att informera eleverna om sin politik och samtidigt släpper in andra partier innebär det att du bryter mot yttrandefriheten.

Ditt val är alltså: Antingen släppa in alla partier eller säga nej till alla partier. Så måste man tolka Justitieombudsmannens beslut angående en gymnasieskola i Karlskrona. Men att förbjuda alla partier känns inte heller förenligt med det demokratiuppdrag som skolan har.”

Det intressanta är dock att det i skolans/rektors uppdrag ligger att enligt skollagen

”förebygga och förhindra kränkande behandling är tydlig. Du ska som rektor se till att elever inte utsätts för trakasserier eller kränkande behandling.”

Vilket ett besök av vissa politiska partier skulle kunna innebära, åtminstone för vissa grupper av elever. Hur gör skolan då, när två demokratiska ideal så tydligt står mot varandra… undrar jag…

BEO:s svar är tydligt, medier får utesluta partier, för att förhindra kränkningar, det borde skolan också få, men frågan man måste ställa sig är hur långt ska det mandatet gå, och ska det finnas gemensamma regler eller ska det vara upp till varje skola/rektor/kommun?

Sedan undrar jag en del över det att rektor ska förhindra att elever utsätts för kränkande behandling, hur långt ska rektor kunna gå där, naturligtvis ska inte olagligheter få förekomma, men kan rektor för att förhindra kränkningar beslagta t.ex. mobil, laptop, förorda en viss sorts undervisning?

Många frågor, undringar väldigt få svar, får leta vidare…

Kanske ska det vara såsom den italienska åklagaren säger i DN:s artikel Googledirektörer dömda för video:

– Ett företags rättigheter kan inte segra över en människas värdighet. Denna dom sänder en klar signal, sade åklagaren Alfredo Robledo

Comments (1)

Av Kristina Alexanderson, 24 februari 2010

rhızomıng plεats oƒ dεsırancε . . by jef safi (‘pictosophizing) CC (by, nc, nd)

En fråga som ställdes idag, och som jag har brottats med mycket i skolan är vad är det egentligen eleverna lär sig i skolan?

• Är det att våga?
• Är det att ta risker?
• Är det att tänka fritt?
• Är det att vara kreativa?
  
• Är det att tänka stort och ännu större?
• Är det att pröva, misslyckas och sedan försöka igen?

Jag vill hoppas att det är det som vi lär våra elever, men min erfarenhet är att mina elever sällan tror på att deras lösningar kan vara bra, möjliga för att de inte är ”den tänka” lösningen. Den rätta lösningen.

Jag upplever sällan att mina elever upplever att ett misslyckande, som en möjlighet för att lära, göra om och pröva igen, det är bara ett misslyckande, inte en möjlighet.

Jag tror inte att vi lär oss av att göra rätt, utan genom att pröva, vara öppna för olika lösningar och möjligheter. Jag tror inte att allt hänger på att du bara har en möjlighet, utan jag tror på att du lär dig genom att göra om och om igen, i en miljö där du tillåts fråga, pröva och göra om och på så sätt växa och komma längre.

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 20 februari 2010

Läser Camilla Lindbergs inlägg på Brännpunkt, Gör It till eget skolämne. Intressant perspektiv att lyfta frågan ur ett klassperspektiv. Jag läser och slås av att det är tekniken som tas fram först, att datorvana är det som ska tränas i teknikämnet.

”IT ska vara en del av teknikämnet i grundskolan och betygsgrundande. Vana och färdighet i att använda datorer är en sak som måste tränas.”

Jag tvivlar mycket på att datorvana ska tränas i ett eget sammanhang. Datorn ska vara ett redskap som används liksom penna och papper i den vanliga undervisningen, i svenska, matematik, musik, so etc. Det ska inte vara något som sker inom ramen för ett ämne, i ett sammanhang. Datorn är ingen symaskin.

Å andra sidan inser jag att om alla ämnen ska ha ansvar för datorfärdighet så kanske färdigheten inte alls övas. Å andra sidan kan inte färdigheten övas om inte elever och lärare har tillgång till datorer. Jag tror dock inte att datorfärdighet ska hamna i ett eget ämne, det känns märkligt, och som om datorn inte är ett redskap utan ett tekniskt ämne. Det känns som min egen skolgång från slutet av 1980-talet… inte nytänkande…

En annan del av artikeln gör mig dock lycklig och jag instämmer fullt ut:

”Men IT måste också själv bli ett läromedel. Spelbaserat lärande – som dessutom övar social interaktion – erbjuder helt nya pedagogiska möjligheter att tillvarata lusten att lära, särskilt bland de yngre barnen.”

Men inte bara för de yngre barnen utan även för de äldre barnen, för alla barn i skolan, det borde vara en rättighet, en del av en skola på 2000-talet.

Comments (7)

Av Kristina Alexanderson, 15 februari 2010

Att vara lärare det är att ge alla de elever som jag möter de bästa förutsättningarna för att lyckas. Det handlar om att se dig och dig, och uppmuntra dig att komma ett steg längre än vad du hade gjort om jag inte sett dig, om jag inte trott på dig och din kapacitet. Att vara lärare handlar om att våga ge:

• kunskap
• medmänsklighet
• tilltro
• lite av sig själv
• ett lyssnade öra
• möjligheter
• en atmosfär där du kan lyfta
  

Att vara lärare handlar om att vara ödmjuk inför det lilla. Inför det rynkade ögonbrynet, den lilla frågande blicken, att skapa en atmosfär där alla känner att de kan ta plats, finnas och våga växa.

Att vara lärare det är svårt.