Författararkiv: Kristina Alexanderson

Om Kristina Alexanderson

Chef för Internet i skolan på .SE, vilket innebär att jag har huvudansvar för skoltävlingen Webbstjärnan. Skolombudsman för Creative Commons Sverige, som älskar att blogga och att fotografera. Jag bloggar om frågor som berör mitt arbete. De frågor som jag själv dyker ner i. Det kan vara allt från varför Internet i skolan till triviala bilder på Star Wars leksaker

Behöver jag försvara min lust att fotografera mig själv? #blogg100

Jag läste blogginlägget ”Why people say they take selfies” och inser att de flesta som skriver om varför de tar självporträtt eller selfies gör det för att rättfärdiga sin vilja att fotografera sig själva. Att ta självporträtt eller selfies är en handling som många ser ner på. Men varför är det så? Vad beror det på att vi ser ner på en aktivitet som innebär att jag använder en telefon för att fotografera mig själva. Är det fult att vilja visa bilden av sig själv? Eller beror det på rädslan att den som ser sig själv allt för många gånger likt Narsissos ska bli förälskad i sin egen bild? Eller beror det på att många kvinnor gör det? Eller beror det på Jante – du ska inte tro att du är någon.

Men vi är alla någon, och jag kan inte annat än fascineras av de bilder som andra tar av sig själva, och den självbild som de väljer att dela genom bilderna som de väljer att visa, dela, sprida. Frågan vi kanske ska ställa oss är varför tas det så mycket ”selfies”? Jag tror att ett av svaren är för att vi kan, för att tekniken finns och den är lätt att hantera och använda just för att skapa en bild av mig, just nu och här. I blogginlägget Why people take selfies raddas det upp flera förklaringar. Följande fastnar jag för:

-att acceptera sig själv och sitt utseende
-Upptäcka sig själv och hur man ser ut
-för att vi har tråkigt
-för att minnas stunden/ögonblicket

Sedan tycker jag om slutsatsen att alla dessa selfies ger oss en möjlighet att se en variation av ansikten, äldre, yngre, vackra, mindre vackra, människor av olika etniskt ursprung etc.

Är kärleken till ämneskunskaperna ett villkor för att vara en bra pedagog? #blogg100

Jag lyssnar eller läser en hel del på twitter, ser strömningar och tankar kring skolan fara förbi, en del saker stannar och väcker mitt intresse, annat bara far förbi. I ett twittersamtal kring lärare och kunskap från igår skrev Filippa Mannerheim i en tweet:

De som saknar ämneskunskap i skolan har lärt sig trixa m ”öppna frågor utan svar” för slippa visa okunskap.

I samtalet på twitter handlar det om vikten av att ha ämneskunskaper i det man ska undervisa, vikten att kunna det man som lärare/pedagog ska undervisa i. Filippa förtydligar vad hon menar genom att skriva: ”Nej. Jag menar läraren ställer ”öppna, filosofiska” frågor utan ngt mål för läraren ej har grund i ämnet.”

Jag har under dagen funderat mycket kring detta samtal, kring vikten av att ha gedigna och ett stort intresse för de kunskaper som man som pedagog ska förmedla. Jag tror nämligen att om man inte har det kan det vara svårt att kunna hitta eleven, förstå var de som som sitter i den lärande situationen befinner sig. Jag tror nämligen bara att man kan leda något till ett mål om man kan hitta dem där de befinner sig för att sedan vägleda, handleda och undervisa för att de ska kunna nå målet. Men jag tror inte att bara för att man är kunnig eller har goda ämneskunskaper så är man en god pedagog/lärare, men för att kunna lära ut är det en viktig grundsten. Det tillsammans med kärleken till att vilja lära, och lära ut är A och O.

Tack Filippa för ditt inlägg.

Testa alla de löften som ny teknik kommer med #blogg100

Denna seriestrip av xkcd fånga alla de löften som ny teknik kommer med. Sätt dit den teknik som lovar hjälpa er, kan det vara internet, ipad, fronter, eller en blogg. I valet av tekniska lösningar kan det vara bra att använda formuläret som utgångspunkt för ställa några av de kritiska frågorna med glimten i ögat och tänka att alla de löften som tekniken i sig ska lösa, inte kommer att lösas, i bästa fall några, men det kommer naturligtvis nya och andra problem och utmaningar med tekniken. Det finns inget easy fix.

Internet är fullt av lärarintiativ – en lärarblogg kan enkelt bli en bloggla

Jag njuter av att ta del av Karin Bårnebäcks senaste initiativ hon har startat en bloggla, ett enkelt sätt att kategorisera bloggande lärare. Till initiativet har hon gjort en badge. En digital knapp, eller ett digitalt klistermärke som du som är lärare kan klistra in på din blogg, för att lätt berätta för dina besökare att du är en lärare som bloggar. Jag tycker det är extra fint att hon valt att använda en Creative Commons licens för att tydliggöra för alla hur man får använda bloggla-texterna, genom att använda bilden för CC erkännande, icke-kommersiell, inga bearbetningar. Det innebär att texterna får fritt spridas så länge man uppger skribenten. Åtminstone tror jag att licensen är tänkt att användas så, kanske är det bara badgen som är licensierad, blev lite osäker där.

Jag har egentligen bara en liten önskan och det är att koden som lärare klistrar in skulle bära metadatan för Creative Commons licensen som följer med badgen. Alltså att följande lilla kodsnutt skulle ligga med:

<a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”><img alt=”Creative Commons-licens” style=”border-width:0″ src=”http://i.creativecommons.org/l/by-nc-nd/4.0/88×31.png” /></a><br />Detta verk är licensierat under en <a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”>Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives 4.0 Internationell Licens</a>.

Det skulle nämligen gör att sökmotorerna skulle kunna indexera sidorna som är licensierade. Men om du är en bloggande lärare, så har Karin en badge, som jag tror alla får använda :)

Varför frågade Ekot kungen om internet och barn, undrar bara! #blogg100

Liksom många andra undrar jag över varför kungen tycker sig vara den som kan ge råd om hur man ska skydda barn som utsätts för övergrepp på internet. Och min första reaktion är den som många andra får, jaha och när blev kungen expert på detta också?

Samtidigt kan jag inte undra över hur ekot tänkte, när de sände ut kungens råd. Var det i kungens egenskap av förälder/morförälder som han fick frågan, eller i sin roll som kung? Eller är det för att han är aktiv för att skydda barns rättigheter?

Även om det är i den egenskapen varför skulle kungen vara expert på hur föräldrar ska skydda barn mot övergrepp som sprids på internet. Varför kompletterar inte Ekot kungens råd med att ta stöd av experter, eller forskare de som arbetar aktivt med att skydda barn mot övergrepp. De kommer kanske med samma råd, men de vet i alla fall vad de pratar om. Om nu kungen ska tillfrågas, fråga också vilka källor som han har och hur man mätt effekten av det råd som han kommer med. Eller är det så att bara för att man är kung så kan man uttalas sig om allt. Och då kan man inte be om kompletterande uppgifter, kungen pratar ju om detta råd som allmänt vedertaget, är det så?

Kan vi överhuvudtaget vara källkritiska, när allt vi vill tror är ”sant”? #blogg100

För inte så länge sedan blev jag intervjuad av en tidning kring källkritik och frågan kom i förbigående: Förmår vi överhuvudtaget att vara källkritiska?

Jag vill tro det, men sedan ser jag människor i min närhet och troligen jag själv också dela saker som kan inte stämmer alls vid en närmare granskning. Ibland undrar jag hur ”vi” tänker, men kanske är det så att allt som vi vill tro på är sant det dela vi gärna vidare. Saker som stämmer överens med vår världsbild, våra kunskaper, våra erfarenheter vill vi att andra som inte delar vår världsbild, våra insikter ska ta del av, för dessa fakta, bevis och upplevelser är argument för att vår världsbild är den enda sanna och rätt. Men tänk om det inte är så.

Hur medvetandegörs vi om våra ideal och hur de styr vår världsbild, i synnerhet i ett medium där algoritmer styr och ser till att vi får mer information om det vi redan tycker, det vi redan gillar, är intresserade av, det som vi delar vidare. Hur förmår vi att vara källkritiska, och vad krävs, eller snarare vilka kunskaper krävs för att vi ska kunna se utanför våra bubblor.

Tankar kring rapporten Duckface Stoneface #blogg100

För inte så länge sedan så kom Medierådet ut med rapporten Duckface Stoneface, som handlar om hur barn konstruerar kön med hjälp av digitala medier, sociala medier och internet. I sig är det en spännande rapport som bygger på intervjuer med ungdomsgrupper om hur de ser på kön och deras användning av medier.

Jag tycker i synnerhet om hur studien tittar på bildanvändningen och hur den närmare sig att söka beskriva hur ungdomar kommunicerar med bilder och vilka bildvärldar som ungdomar skapar med hjälp av digitala medier. I rapporten gör Michael Forsman en överblick över hur fotograferandet har ändats från att vara något som vi mest gjorde vid högtider och sparade i familjealbum till en aktivitet som sker i vardagen mest hela tiden, som en sort dokumentation. I sig är det ingen nyhet, men jag brukar inte tänka på hur snabbt mobilen förändrat vår och kanske framför allt barn och ungas förhållningssätt till bilden som kommunikationskanal.

Enligt rapporten Duckface Stoneface fyller bilder följande funktion som kommunikationsmedel:

-Bilden överför information

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en relation (här får du en bild = jag tänker på dig)

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en faktisk eller föreställd gemenskap (kolla det här är bilden [eller videon] alla snackar om just nu)

-Bilden bekräftar kommunikationskanalen (här kommer en bild = vi har kontakt, kanalen är öppen och fungerar)

-Bilden gör det möjligt att dela plats och närvaro, särskilt när den kombineras med samtal, textmeddelande etc. (bild = jag är med dig, du är med mig)

- Bilden gör det möjligt att dela tid (detta händer just nu)

Bilder är viktiga i den informella relationen mellan barn och ungdomar, och de regler som finns byggs på de koder som skapas av gruppen.

Enligt Duckface Stoneface bygger dessa koder på att förstärka skillnader mellan pojkar och flickor, samt att nedvärdera flickor användning av medierna. Detta är intressant, i synnerhet eftersom diskussionen kring t.ex. selfies bygger på att de skapa en självupptagenhet och i debatten förringas bilderna, de som gör det förlöjligas eller ombeds göra en anti-aktivitet som ”unselfie” jag kan undra vilken roll spelar då den omgivande vuxenvärlden, om inte rollen att förstärka skillnaderna samt göra flickornas användning av medier ”mindre” värd.

Äsch läs rapporten och fundera på hur du ser på ungdomars användning av medier.

Tankar inför år tre av SETT #blogg100

Det är ganska precis en månad kvar till SETT, och jag ska prata där för tredje året i rad. Jag funderar på vad jag ska ha för perspektiv på Internet i skolan på årets SETT-dagar. I år funderar jag på om jag skulle göra en mer tydlig vinkling kring de svårigheter som internet innebär för skolan och hur pedagoger tar sig an dessa utmanar dem och hittar vägar för att göra dessa till styrkor för det lärande som sker med hjälp av webben.

Å andra sidan skulle jag vilja prata om vikten av källkritik och vikten av att ständigt ställa frågor varför är det så? Vem vill vad? och Varför fungerar Internet så? Varför är internettjänster gratis? Och vad innebär det att vara fri på internet?

En tredje idé jag har är att prata om vikten av digital kompetens och vad det i realiteten innebär och hur pedagoger tillsammans med sina elever kan utveckla och vässa sina digitala färdigheter om de arbetar tillsammans.

Vilket fall som helst så kommer alla mina tankar idéer för SETT 2014 att samlas under rubriken ”Internet i skolvardagen- varför och hur?” Jag hoppas att vi ses där, och om inte så ska jag i alla fall berätta vilket temat blev ;)

Varför ska Boye skyddas som en klassiker, men inte Dybeck? #blogg100

Jag har på avstånd följt debatten kring Mercedes användande av Boyes dikt i rörelse i sin bilreklam. En debatt som handlar om att det finns litterära verk som har en så ställning att de får ett speciellt klassiker skydd. I DN förklaras det på följande sätt:

Eftersom det är mer än 70 år sedan Karin Boye dog är hennes lyrik inte upphovsrättsskyddade längre. Det innebär dock inte att de är fria att användas hur som helst. I upphovsrättslagen finns det också ett klassikerskydd. Akademien är en av tre instanser som har rätt att föra talan mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”.

Englund menar att användningen av Boyes dikt är

”Att utnyttja Boyes dikt på det här okänsliga och genomkommersialiserade viset är gravplundring.”

Jag undrar mest varför reagerade inte Englund/Svenska Akademin när Volvo använde Richard Dybecks text, eller vår nationalsång i sin senaste reklamfilm? Varför är inte det gravplundring? Är nationalsången inte ett lika klassiskt verk? Det kan väl aldrig vara så att det är ok att ett kinesiskt företag kan använda nationalsången fritt, men ett tyskt bilföretag kan inte använda en svensk nationalskalds text, vari består skillnaden och när är det ok att använda verk vars upphovsrätt slocknat, och vem bestämmer när och hur det är ok?

Källkritiska övningar till internetguiden ”Källkritik på Internet” #blogg100

Vi pratar ständigt om vikten att vara källkritisk, att öva denna färdighet. På Internet är det inte alltid så lätt att vet vem som står bakom en källa, vilket syftet är och om, eller när man ska dela vidare. Vi vill vara hjälpsamma, vi vill sprida information som kan vara till nytta för andra, som är roligt, underhållande och allt annat, men vem kan man lita på?

Är är den ”rara” filmen det vi vill tro att den utger sig för att vara eller är den något annat, och hur vet man skillnaden? Hur vet man egentligen vem som ligger bakom all information som förekommer på nätet? I det allmänna samtalet sägs det när vi alla är publicister så har vi också alla ett ansvar för vilken information vi sprider, men för att vi ska kunna axla det ansvaret behöver vi kunskaper.

.SE har gett ut en guide som heter Källkritik på Internet, som kan vara en startpunkt för att lära sig mer om hur internet fungerar samt hur källkritik på internet fungerar. Till min guide om källkritik har vi gjort övningar för lärare så att lärare tillsammans med sina elever kan närma sig och arbeta med källkritiska uppgifter och frågor. Övningarna hade fått några år på nacken så därför valde vi att uppdatera dem. Så kolla in.

Till guiden källkritik på Internet har vi också en infografik, som man kan ladda ner och ha som stöd när man ska ställa källkritiska frågor till information som man tar del av på nätet.