Du kanske är påskledig och har vägarna förbi Tekniska museet? Jag har fått äran att bli inbjuden att tala om Creative Commons och mitt fotoprojekt. Så imorgon på nördcaféet så ska jag berätta lite mer om CC och mitt bildprojekt.
Det är en berättelse om att bli förälskad, att försöka förstå Creative Commons samt att vilja få ta del av Internets möjligheter, samt väldigt mycket nörderi….
Välkomna klockan 18.00
Jag blir som skolombudsman för Creative Commons väldigt glad när lärare kontaktar mig för att berätta om hur de arbetar med Creative Commons. Det kan vara berättelser kring hur lärare arbetar med Creative Commons tillsammans med sina elever. I helgen fick jag ett underbart mejl från en lärare, en gymnasielärare som heter Per Leijonhufvud och som använder Creative commons för att sprida sitt undervisningsmaterial. Jag bad Pär skriva om sitt beslut att dela med Creative Commons och resultatet blev ett omtänksamt inlägg om hans val, att använda CC (läs det genom att klicka på länken).
Pärs val handlar om att hjälpa en kollega, en nyexad lärare, en som behöver en idé, ett material, ett kompendium. Jag tänker att det finns säkert massor med lärare som gör som Pär, men som jag inte känner till. Du kanske är en…
Om du är en, eller känner till en… kan inte du skicka ett mejl till mig och berätta, hur använder du använder Creative Commons i din undervisning, är det för att dela ditt undervisningsmaterial, eller för att skapa undervisningsmaterial, eller kanske både ock? Snälla berätta, så vi kan sprida er användning av Creative Commons i skolan.
I diskussionen kring övervakningen på nätet foksueras debatten ofta på statens övervakning, storebror ser dig, genom lagstiftning som FRA-lagen och datalagringsdirektiven. Det är en viktig diskussion, som alla behöver föra. Men min bild av debatten kring statens övervakning av oss på nätet är att den förs mest av aktiva på nätet, jag undrar ofta varför.
I samtal kring diskussionen om statens övervakning är i min värld det viktiga hur en allmän övervakning av alla medborgare påverkar vårt sätt att se på varandra. Jag anser inte att staten ska behöva övervaka sina medborgare bara för att de kan. Visst, övervakning ska kunna ske om misstankar finns om att jag begår brott då kan jag förstå att jag blir övervakad, men annars inte.
I debatten kommer ofta ett argument fram om att har vi inte gjort något orätt så spelar det inte så ingen roll, för då har jag ingen anledning att vara orolig. Men det spelar roll, för hur staten, myndigheterna och medborgarna ser på andra medborgare.
Kanske har Jan Kallberg rätt när han säger: Det spelar ingen roll om staten samlar all denna data om oss för staten har ändå inga resurser att bearbeta den. Men det spelar roll, för vilket samhälle vi blir/är och hur det samhället ser på sina medborgare och deras frihet.
Frågan jag ställer mig är: Hur ser vi på våra medmänniskor i ett samhälle där vi måste övervaka alla?
Den är ute!!!! #ftw
Du kan läsa den online!
Du kan beställa den!
Du kan ladda ner den!
Du kan bearbeta den (texten är under CC (by))!
Du kanske kan lära dig lite genom att läsa den.
Du kan göra övningar i källkritik på Webbstjärnan (för skolan).
Du kan dessutom ladda ner övningar kopplade till guiden skapade speciellt för lärare som vill arbeta med källkritik i skolan.
Läs min guide Källkritik på Internet.
Om du har missat det så har vi på Webbstjärnan idag lanserat en kortfilm som kort och gott förklarar Creative Commons. Den finns att ta del av på Youtube. Eller nedan.
Till stöd finns en PowerPoint som jag fått hjälp av Anki Demred att göra som komplement. Den finns att ta del av här. Bilderna och illustrationerna är gjorda av Jesper Wallerborg (@entapir)
Jag har varit i Sundsvall och pratat om källor, källkritik och Internet för en grupp gymnasielärare. Det är alltid spännande att stanna av och fundera. Idag har mina tankar fastnat kring att hanterar plagiat, och jag vet att det är fel, fult och hemskt att plagiera. Men lättheten i att ”kopiera” gör det till en utmaning. Vad kan vi lära av att härma? Frågan är om vi kan lära utan att kopiera? Utan att härma? Utan att göra lika som de vi beundrar?
Hur ska man förhålla sig att elever plagierar, eller bara klipper och klistrar ihop sitt skolarbete med hjälp av andras arbete, utan att ange de källor som de använder? Kan elever lär sig något på det?
Lite har jag tänkt att Olof Sundins sentens om Wikipedia:
En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snararefel på frågan!
Jag har tänkt mycket om svaret på min uppgift redan finns på Internet, skrivet av någon annan kanske det är viktigare att uppgiften handlar om lära sig hitta svaret, eller för mig att formulera en fråga som gör att mina elever kan använda andras svar, andras lösningar för att själva växa, lära sig, få insikter och kunskaper. Allt skapande bygger på andras skapande. Vi lär oss genom att plagiera, härma, bygga vidare på andras idéer. Det är så lärande går till.
Jag tror inte att kraven på eleverna kan vara att de ska skapa allt själva utan att de ska kunna använda andras material och tydligt redogöra för hur de använder andras idéer, material och vara tydliga med vad de själva bidrar med eller inte.
Jag älskar fisheyen. Den bjuder in till möjligheter, och samtidigt så utmanar den. Jag har under vintern valt andra objektiv. Av flera skäl mest för att jag vill kontrollera eller snarare avgränsa den del av verklighet som kameran fångar. Det blir så mycket verklighet när man fotograferar stilleben utomhus, och då är det det skönt att kunna styra vad som ska avbildas, i synnerhet när man arbetar ute på vintern, det blir fort kallt när man arbetar med små saker i snön.
Igår kom den fram fisheyen, som är ett extremt vid-vinkel-objektiv, och jag insåg vad jag saknat. Det är möjligheten att gå nära, så att allt förvrängs, förbättras, men samtidigt ger mig möjligheten att sätta in saker i en miljö. Men samtidigt, så betyder det att jag inte lika lätt kan styra vad som kommer med i bilden, vilket i sig kan vara frustrerande. Det är många bilder där fingrar, skor och annat som jag inte tänkt få med dessvärre kommer med, mest pga slarv.
Men med mitt små-pryl-fotografi är det underbart att fisheyen ger mig möjlighet att gå väldigt nära, men bara i motljus eftersom jag inte kan dölja min skugga. Det blir mycket motljus-fotograferande med fisheye. Men det kan man väl leva med i vårsolen
Jag behöver bara säga det, använd Wikipedia mer i skolan, vilken resurs. Undersök källan, webblatsen, grotta in er i den. Den är fri att bearbeta, fri att sprida, fri att bygga vidare på.
Jag fick nedanstående infografic i min mejlbox och när jag tittar på den slås jag av några korta fakta som är intressanta.
-studenter använder wikipedia mer än bibliotek…
-99% hamnar på top tio i Googles-page-rank (spännande och intressant, Google + wikipedia = <3 )
- att det fortfarande är så många lärare som förbjuder Wikipedia (73%)…
- wikipedianerna är män (varför?)
Men coolast är att källorna är angiva, lycka, transparens så nu kan jag kolla om det stämmer, vilka källor de använder för att presentera sin världsbild och det kan du också.
Men mitt råd till alla lärare är använd Wikipedia i skolan, lär genom och av Wikipedia, som källa som verktyg för att skapa en källa, för att skapa fakta, för att förstå CC-licenserna, för att samarbeta, för att hitta fakta, för att hantera källor, etc. Men sluta inte där: utan granska Wikipedias världsbild, sajtens värderingar, stämmer de överens med hur sajten byggs upp, fungerar wikipedia på samma sätt i olika språkversioner? Det finns så mycket man kan djupdyka ner i när det kommer till WIkipedia, så gör det och gör det tillsammans med era elever.
Via: Open-Site.org
Jag har under dagen haft två föreläsningar en om källkritik och digitala medier samt en kring sociala mediers roll i undervisningen. Så här på kvällen vill jag stanna av för att reflektera kring sociala medier och hur pedagoger kan förhålla sig till dem, att vi behöver fundera kring hur tekniken och teknikens funktioner styr oss och vårt beteende. Vi bör vara medvetna om att teknikens syfte och semantik styr vårt sätt att kunna använda den samt hur vi använder den. När de sociala medierna är de pedagogiska verktyg som vi ska använda och när de inte är rätt pedagogiska verktyg.
Jag anser att man behöver titta på de sociala mediernas roll och syfte innan vi väljer vilket vi ska använda för vilket syfte. Den första frågan som varje lärare som vill använda sociala medier i skolan behöver ta ställning till är om en lärare kan ställa krav på att eleverna ska ingå ett avtal med tredje part för att de ska kunna redovisa sitt skolarbete.
Sedan behöver den lärare som vill arbeta med sociala medier fundera kring hur de sociala medierna fungerar för att ta ställning till vad och hur ett socialt medium som Facebook kan eller ska användas. Följande citat tydliggör vår roll i förhållande till ”gratis”:
If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.
Ett pedagogiskt samtal kring sociala medier behöver ha sin utgångspunkt i vad vi kan använda dessa tjänster till samt hur. Vilken är användarnas roll och hur hanterar vi det? Jag tycker personligen att det här väcker många intressanta frågor som en pedagog kan diskutera tillsammans med elever.
Våra realtioner i sociala medier behöver vi prata kring. Vi behöver vara närvarande i de sociala medierna, delta i samtalen, ta samtalen, prata med elever kring hur de värden som vi gemensamt formar vår vardag kring. Det som i skolan kallas värdegrundsfrågor, sociala medier och olika ”fall” är alltid bra utgångspunkter för att prata kring värdegrundsfrågor. Jag tog upp några exempel i min föreläsning.
Sedan tycker jag att vi behöver titta på och fundera kring semantikens roll och hur den styr vårt sätt att vara i dessa sociala medier. Det är frågor som vi kanske inte funderar så mycket på men som styr vårt sätt att samspela med andra i dessa forum. Semantiken spelar roll på gott och ont. Idag har vi en hel Facebook-mänsklighet som ”like-ar” saker, alla som känner till Facebook vet vad det innebär att ”gilla” eller ”like-a”. Har du ställt dig frågan, vad du gillar och om knappen hetat, rekommendera, hade du rekommenderat samma saker som du ”gillar”?
Sedan måste varje pedagog fundera kring hur denna semantik påverkar lärandet och vilken information samt vilka källor som vi tar del av i sociala medier. Jag tycker att diskussionen kring privat och offentlig behöver stuvas om. Vi är inte privata i medier som bygger på att du ska dela och bearbeta andras material. Sociala medier är publiceringsplattformar, där du kan styra mer eller mindre vilka du vill dela information med, men du kan inte alltid styra vem eller vilka som delar din information.
Sociala medier kan fungera som ypperliga verktyg för lärande, för samtal, samarbeten, för att bryta kunskaper tillsammans, reflektera tillsammans, för att dokumentera lärande, för att lära av varandra, men det kräver en pedagogisk tanke och en pedagog som vet hur han eller hon vill använda verktygen samt för vilket syfte, och där tog jag några exempel från min egen undervisning samt från Webbstjärnan, för att belysa hur du kan arbeta med bloggar som pedagogiska verktyg.
Jag hann inte riktigt avsluta, men jag vet att det enda sättet att lära sig att hantera sociala medier är genom att använda, reflektera, och försöka förhålla sig kritiskt. Jag brukar avsluta så, prova, var inte rädda, ge er hän.
Jag läser Privatlivets helgd av Morrica och hennes reflektioner kring lärare och elevers relationer i sociala medier. Personligen tycker jag att Morrica fångar en spännande fråga i diskussionen kring lärares relation till elever. Hon skriver:
jag får inte riktigt ihop kopplingen mellan önskan att skydda sin egen integritet med dubbla konton samtidigt som man förväntar sig att eleverna glatt skall koppla sina privata Facebookkonton till ens offentliga och med detta släppa in sin lärare och skolan långt in i sin privata sfär? I synnerhet om möjligheten “att ha koll” är en av orsakerna till att skolan önskar ha denna kontakt. Var blir elevens integritet av? Är inte den minst lika viktig att skydda som lärarens?
Jag vet inte, för mig känns det lite udda om gränsen mellan privat och personlig går på olika ställen för olika personer, men jag anar att man kan se på saken från olika håll?
Jag vet att relationen mellan elever och lärare i sociala medier (läs Facebook) är komplicerad, men varför glöms eleverna bort? Varför pratas det inte om elevers önskan? Vilken rätt har elever att säga nej? Kan de säga nej?
Jag undrar också om argumentet kring ”att ha koll”. Hur ser det ut har skolan rätt att övervaka barnens liv på Facebook? Ska lärare övervaka elevernas agerande på Facebook? Medför möjligheten att övervaka elevers agerande på Facebook att det rätt att lärare göra det?
-Storebror ser dig?
Sedan undrar jag varför rör inte diskussionen kring sociala medier kring frågor om elevers rättigheter, elevers skydd? Varför glömmer vi bort elever i samtalet kring Facebook och att vara personlig? Varför tror vi att elever vill vara personliga med alla sina lärare? Jag tycker att samtalet kring Facebook och sociala medier är smalt, och fokuserat på relationer.
Hur kan Facebook användas för att stärka utbildningens syfte?
Vi behöver lyfta blicken och ställa oss frågan hur och vad ska vi använda de sociala medierna till? Frågan kring Facebook i skolan eller inte måste utgå från en pedagogisk diskussion. Frågan måste vara vilken roll kan Facebook ha inom utbildningen vars syfte enligt lgr11 är ”att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”? Sedan är det viktigt att användningen av Facebook i skolan måste bygga på en respekt för både elever och lärare, samt de värden som skolan ska förmedla.
Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.
Lgr 11