Hur föds en bildidé? – I en kommentar, i en reflektion, i ett möte…

15 dagar, 15 dagar kvar sedan har jag gjort 365 dagar med Star Wars. Jag undrar och summerar, vad har jag lärt mig? Massor, men jag har insett hur viktig återkopplingen är för mina idéer, för min fantasi.

Jag får ofta, inte alltid några kommentarer på mina bilder och jag har vänner som följt min resa från första bilden till den idag (350). Just nu behöver jag varenda idé jag kan få, varenda kommentar som någon kan ge, och utifrån dessa föds tankar bilder som blir nya bilder, nya idéer.

Jag fick av en av mina kompisar Timothy Valentine på flickr en så underbar kommentar häromdagen, Timothy skrev:

”fabulous – I love looking into the world you have created!”

Och med hans ord föddes en idé om att fotografera in genom ett fönster, en bild av oss tittande in, och idag gav jag idéen ett försök och det blev dagens bild Close the window. Och nu när jag skriver dessa rader så kommer nya bilder som jag tänker att jag kan göra, pröva och se om de bär, fungerar eller inte.

15 dagar kvar… sen så…

Men tills dess tack Timothy och alla andra som återkopplar på mina bilder och mina bildidéer… Ni betyder enormt mycket.

Omslagsflicka, eller kanske inte – Creative Commons #ftw

Fick frågan i samband med att jag var i Göteborg senast om en av mina bilder skulle kunna pryda omslaget på Framsidan. Jo, ja, sa jag det ska väl gå bra, så länge ni följer villkoren som kommer med bilden. Erkännande, icke-kommersiell, dela lika.

Idag fick jag via Jonas Öberg på twitter reda på att nu finns tidningen i tryck, med min bild på omslaget.

Coolt, stort och häftigt… Nästan omslagsflicka, eller kanske inte….

I doubt my mission for the Dark side – dagens bild 338

Dagens bild är på många sätt en bild som visar på misslyckanden. Bilden är resultatet av många misslyckanden.

SLiders Sunday -I doubt my mission for the Dark Side

 SLiders Sunday -I doubt my mission for the Dark Side av Kristina Alexanderson

Jag ville fånga vinterljuset, helst i motljus. Men jag inser att jag misslyckats med inställningarna så att ISO-inställningen var alldeles för hög för det starka solljuset. Det som händer då är att motivet bränns sönder. Kameran är inställd för inomhusljus och jag fotograferar i dagsljus, i motljus. Helt fel!!!

Jag tog många bilder, och tittade inte på resultatet för ens det var för sent. Men en bild blir inte bara till vid fotograferingstillfället har jag lärt mig, utan efterbearbetningen gör också bilden. Så med lite efterbearbetning blev resultatet ett annat.

Är det en äkta, eller en autentisk bild? Knappast, men jag vill inte tro att jag ger sken av att fotografera autentiska bilder, eller ens äkta. Det är ett stilleben, om tvivel, och den känslan lyckas jag kanske fånga, om inte annat kan jag försöka en annan dag.

Sedan måste man VÅGA misslyckas, för det är väl så vi lär oss.

Kan Stormtroopers vara rara? – Om bild 330

Dagens bild prövade jag flera gånger inne i köket. Jag hade svårt att få leksakerna att stå upp, men till slut lyckades jag. Jag brukar ta med mig leksakerna ut i samma ställning, i någon vag föreställning om att jag bara ska kunna ställa upp dem när jag väl kommer ut. Det går inte, det fungerar nämligen inte, och har aldrig fungerat.

- Varför?

Anledningen är enkel jag har två händer och bär ofta mycket annat än bara två platsleksaker, kamera, stativ, kanske ett objektiv till, andra attribut som ska vara med i bilden…

I dag bjöd november på en vacker novembersol och jag vill gärna fånga novemberljuset, men inser att det blåser och att det kommer att ställa till problem, för leksaker i plast faller lätt, väldigt lätt. Så efter allt övande hemma i köket vet jag att jag kommer att sucka, skrika och bli frustrerad. Vad gör jag ute idag, i vinden, i kylan, i solen? Det kommer inte att bli som jag vill ändå.

Bestämmer mig för att arbeta på en stenmur, i princip ett hopplöst ställe att arbeta på eftersom plastleksaker kan inte stå på stenmurar, men skam den som ger sig. Jag få dem att inta dagens pose även utomhus. Sedan börjar kampen, racet, jag mot vinden, jag mot stenen, jag mot ljuset som gömmer sig bakom lite moln.

Efter en stund ger jag upp, jag inser att jag aldrig kommer att få fotograferat den mjuka handen som stryker över den lille stormtrooperns kind, för den finns nämligen inte.

Bilden som hamnar på flickr får följande kommentar:

-You make them look so sweet!

Då slår det mig plötsligt, är inte Stormtroopers rara?

Regnet skapade dagens bild

Jag fotograferar med hjälp av platsleksaker, minst en varje dag. Ibland två, ibland fler, målet är en om dagen. Målet är att fotografera en bild som berättar något, berättar en berättelse, ibland oklart vilken.

Idag hade jag fastnat för vädret. Det låg en tung dimma av regn i luften och jag ville använda paraplyer, göra en paraplybild som jag sett, och tyckte om. Undrar om det är att plagiera- att se en bild, titta på den länge och sedan göra en egen, likadan, eller nästan likadan. Kanske gör jag bara plagiat… Nåja, det får ni avgöra.

Jag var ute innan regnet lagt sin tunga matta över ljuset, men när jag titta på resultatet var jag inte nöjd, det saknades något. Skärpa, detaljer, ut igen för att försöka, och in och titta på resultatet, inte nöjd ut igen för att få till det som jag sökte, skräpan, detaljerna, och vinkeln.

Jag funderar ibland på om jag tar bilder eller om jag skapar bilder. Och om någon fotograf någonsin bara tar bilder om inte alla skapar bilder, kanske inte så kontrollerat som jag gör med mina stilleben, men ändå…

 

 

 

 

 

 

 

Hur blev bilden? Snarare bilderna, jag tycker bäst om den ovanifrån, för den får mig att tänka på en annan parasollbild, som jag har sett (ännu ett plagiat tänker du och jag ler).

Jag provade en annan idé på kvällen, en annan bild, ett minne, från barndomen, från fotoalbumet, och sedan får vi se om den idéen landar i en bra bild en annan dag, men inte idag, och inte ikväll.

A homage of the Cups – ännu en av de 365 bilderna av CClones

Jag träffade Christina Löfving igår och vi kom att prata om mina bilder om hur jag arbetar för att skapa en bild. Hon fick mig att inse att det finns kanske något att berätta kring hur bilderna blir till. I vilket fall som helst så tänkte jag ta möjligheten och jag kort berätta om dagens bild som heter Cups a homage to @klang67 still life.

Dagen började med att jag fundera kring vad jag skulle fotografera och min tanke var att arbeta nyckelorden ensamhet och saknad, eftersom jag längtade hem. Jag prövade också att skapa bilder som skulle kunna förmedla den känslan. Du kan se några av försöken i The lonely trooper. Det blev bilder av den ensamma Stormtroopers i staden, i hamnen, men det kändes tungt och nedstämt.

I och med mitt 365-projekt CClones har jag utvecklat några strategier för att få till en bild om dagen. Jag försöker tänka på vad jag vill berätta, det kan vara en idé, en tanke, en känsla eller något jag har sett, ibland föds bilderna av att jag tittar på andras bilder och blir inspirerade, tänker undrar om jag också kan göra en sådan bild med mina ”plastgubbar”.

Idag var det Mathias Klang som visade mig sina stilleben och där fanns en bild som jag genast tyckte om, perspektivet, innehållet, kompositionen och ville försöka göra en egen version. Min är dock utan koppar, men kanske kan du ser att idéen är densamma.

cups

Cups av Mathias Klang CC (by, nc)

Jag fick dock spegelvända bilden för att få den att bli som Mathias och sedan kunde jag inte låta bli att göra en promenadbild också på trädäcket i Lindholmen. Mina tre bilder blev dessa:

Cups

Out playing on the port

A Hommage to @klang67 Still life

Resten av försöken får ni utforska på flickr

Konst?

Via Joey Hofwander på twitter fick jag reda på att mitt bildprojekt hade blivit bloggat av en amerikansk blogg i inlägget Comic Stormtrooper Captures. Det är alltid roligt att se när ens projekt nämns och hur det tolkas eller beskrivs av andra.

På den här bloggen hade de redan skrivit om mina bilder, fast lite tidigare i höstas under rubriken Off-duty Stormtrooper art. Den rubriken fick mig att fundera kring konst-begreppet så jag delade länken på Google + och där kom reaktionerna ganska snabbt. Spännande att höra andra reflektera kring ordet konst och vad vi uppfattar som konst. Samtalet kom att bli följande:

-  What is it, if it isn’t art? I think it is great art!
- Art? I don’t know. It’s creative and pleasing, that’s for sure :)
-  The question of art vs non-art can be answered by the following:
If you are asking whether something is art or not then it is art by default.

The reasoning?
Art should make you ask yourself a question, even if that question happens to be ”Is this art?”

-  What question does ”Mona Lisa” ask? I still consider ”Mona Lisa” to be art. What is or isn’t art is very subjective… but for me, I classify this as art since it is quality work and also starts a thought process within me.
There are many questions that the Mona Lisa asks.
there are the obvious:
- What is she smiling about?
- Is she actually smiling?
- Was she boffing Leo?
And the not so obvious:
- Why is the Mona Lisa considered to be as important as it is?
- Why didn’t he paint it a little bigger?
- Why is it so disappointing in the flesh (as it were)?
It might not make you ask those questions, but it might make others ask them.

I agree that art is completely subjective, but as long as it prompts some sort of thought, even the ‘meta’ thought of ”Is this art?”, then it is art.

Så vad är konst… är det konst, eller är det bara bilder av något som ser ut att vara vardagslivet för de som i Star Wars sagan fungerar som legoknektar

Sedan finns det andra saker som är roliga att fundera kring som hur de skapar en url-kring mitt fotoprojekt och mitt namn kolla http://www.trendhunter.com/trends/cclone-365-2011-by-kristina-alexanderson, man kan fråga sig vad de vill att de som googlar på mitt namn och fotoprojekt ska landa någonstans… Men det är ett annat stickspår.

Dagens bild fick mig att undra…

Jag tog en bild idag, vilket jag gör varje dag, mer eller mindre passionerat, mer eller mindre genomtänkt, och sedan då…

Min bild ser ut så här:

Farväl - Goodbye

men ju mer jag tänker på det så undrar jag om min bild… Har vi inte sett bilden förut, i andra versioner, med andra figurer, och vad gjorde då jag?

Jag undrar finns det någon originalitet eller är vi inte alla bara resultat av det som vi tagit del av och ut kommer versioner, kopior i en eller annan form av det som någon annan redan skapat…