Kategoriarkiv: Creative Commons

Internet är fullt av lärarintiativ – en lärarblogg kan enkelt bli en bloggla

Jag njuter av att ta del av Karin Bårnebäcks senaste initiativ hon har startat en bloggla, ett enkelt sätt att kategorisera bloggande lärare. Till initiativet har hon gjort en badge. En digital knapp, eller ett digitalt klistermärke som du som är lärare kan klistra in på din blogg, för att lätt berätta för dina besökare att du är en lärare som bloggar. Jag tycker det är extra fint att hon valt att använda en Creative Commons licens för att tydliggöra för alla hur man får använda bloggla-texterna, genom att använda bilden för CC erkännande, icke-kommersiell, inga bearbetningar. Det innebär att texterna får fritt spridas så länge man uppger skribenten. Åtminstone tror jag att licensen är tänkt att användas så, kanske är det bara badgen som är licensierad, blev lite osäker där.

Jag har egentligen bara en liten önskan och det är att koden som lärare klistrar in skulle bära metadatan för Creative Commons licensen som följer med badgen. Alltså att följande lilla kodsnutt skulle ligga med:

<a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”><img alt=”Creative Commons-licens” style=”border-width:0″ src=”http://i.creativecommons.org/l/by-nc-nd/4.0/88×31.png” /></a><br />Detta verk är licensierat under en <a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”>Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives 4.0 Internationell Licens</a>.

Det skulle nämligen gör att sökmotorerna skulle kunna indexera sidorna som är licensierade. Men om du är en bloggande lärare, så har Karin en badge, som jag tror alla får använda :)

vill du vara med och översätta Cory Doctorows bok Little Brother?

Föreningen för Digitala fri och rättigheter DFRI har påbörjar ett översättningsarbete av Cory Doctorows bok Little Brother, och de behöver din hjälp. Ju fler som hjälper till ju snabbare går det.  Boken handlar om ett samhället där USA:s Department of Homeland Security, National Security Agency och andra myndigheter fått fria tyglar att övervaka samhället. Men några ungdomar börjar försvara sig mot övergreppen och tar saken i egna händer. Den är läsvärd.

Översättningen är ett crowdsourcing projekt och alla som är bekväma med engelska kan delta, allt du behöver göra är att skapa ett konto på Transifex, och bli medlem i projekt Lillebror. Lite mer om projektstatus och om vad vi behöver hjälp med finns på wiki-sidan. För att ytterligare koordinera arbetet så har DRFI satt upp e-postlistan Lillebror, du kan anmäla dig till listan genom att skicka ett mail tilllillebror+subscribe@lists.dfri.se.

Jag vill skriva om det som är viktigt, på riktigt! #blogg100

Den här veckan är det min tur att ta upp stafettpinnen på .SE:s blogg, och jag sitter och funderar på vad jag ska skriva om? Kan du hjälpa mig?

Ska jag skriva om vikten av att det finns en vision för skolan? En vision som är större än att få bättre poäng, resultat i PISA-tävlingen, eller ska jag skriva om hur vi på Webbstjärnan planerar för att skapa en ny utbildning för pedagoger som vill lära sig mer om att använda Internet i skolan? Eller ska jag nämna att vi kommer att ge ut en rapport framåt hösten om hur pedagoger och elever använder internet i skolan? Eller ska jag berätta om det fantastiska arbetet som sker i Webbstjärnan, alla dessa webbplatser och pedagogiska idéer som får sitt fäste på internet, och som jag och mina medarbetare är en del av?

Eller vad ska jag skriva om, jag vill skriva om något viktigt på riktigt? Kanske ska jag skriva ett inlägg om vårt spår på Internetdagarna som kommer att handla om digital kompetens, och vem, eller hur vi kan stimulera och skapa förutsättningar för att den ska gro, och få fäste i kommande generationer. Eller ska jag helt enkelt skriva om något helt annat, som varför vi använder Creative Commons som verktyg för att sprida våra kunskaper, vårt material och våra bilder?

Ja, vad ska jag skriva om? Hjälp mig för jag vill gärna skriva om något viktigt, på riktigt!

Att återpublicera en bild -när får man göra det? #blogg100

Jag har varit inne på ämnet många gånger, och många är de som använder kopior av mina bilder. Du tänker kanske, men hon tycker det är ok, eftersom hon är en såndär som förespråkar Creative Commons.

JA, jag sprider mina bilder under Creative Commons för att det är okey för mig att andra använder kopior av mina bilder så länge de följer villkoren som jag delar dem under, vanligtvis: erkännande, icke-kommersiellt-dela lika. Men jag har en ganska stor hang-up när det kommer till erkännande, jag vill bli erkänd som fotograf, den som gjort bilden… sedan har jag många gånger svårt att följa upp de andra villkoren. Men gör mitt bästa.

Jag tycker jag dagligen läser jag inlägg som ”snott är snott” eller inlägget ”jag har lånat din bild”, eller  ”stöldgods” och alla handlar om att andra använder bilder utan att fråga om lov. Komigen, hur svårt kan det vara, om det inte framgår något annat så måste man fråga, testa att skicka ett mejl, det handlar om att helt enkelt följa villkoren. Jag tipsar åter om Webbstjärnans infografik om att vilja publicera en bild som man hittar på nätet.

Men jag måste också  undrar om det är stöld, eftersom det är att återpublicera en kopia av bilden, själva bilden har ju ingen egentligen tagit, men det är å andra sidan ett upphovsrättsintrång, vilket inte är ok.

Blogg100

Lärare, delar du ditt material med Creative Commons? #blogg100

I skoldiskussionen förekommer en diskussion kring att dela material som lärare inom skapat, och det delas massor med fantastiskt pedagogiskt material på nätet, ibland är det tydligt hur andra får använda materialet, hur det får spridas och om det får bearbetas genom att den som skapat det använder Creative Commons licenser. Kolla till exempel in Josef Sahlins fantastiska material kring att arbeta med romaner, som Klippet- ett novellprojekt som är tillgänglig under Creative Commons licensen Erkännande, icke-kommersiell- dela lika. Josef är lika tydlig genom licensen, och den som vill använda får göra det under tydliga villkor.

Det härliga är sedan att det arbete som görs runt detta arbete i skolan också delas av eleverna under en CC-licens kolla på Bibblis, där alla böcker är tillgängliga under Creative Commons – Erkännande, icke-kommersiell – inga bearbetningar.

Jag ser dock massor med andra resurser som sprids och delas på nätet, men utan tydliga villkor om hur materialet får spridas, användas och bearbetas. Creative Commons är ett enkelt villkor för att tydliggöra hur andra får använda det som man delar. Så lärare, dela med Creative Commons.

#blogg100 -2014

 

Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

Jag läser med spänning, som en bra roman, Stefan Högberg och Lennart Guldbrandssons kriterier för att avgöra om en bild är ett verk. Jag håller med om att det är svårt och komplicerat att fotografier har två skyddsformer, att lagstiftaren skiljer på bild och verk, och att det kanske komplicerar saker när det kommer till att tillgängliggöra kulturarvet. Men frågan jag ställer mig är om Lennarts och Stefans utredning gör det enklare.

Sedan undrar jag över vilket problem de vill komma åt och hitta lösningen på, att skilja på fotografiska bilder och fotografiska verk, eller om problemet egentligen är ett annat…

Stefan och Lennart listar tio kriterier som de anser att man bör titta på för att avgöra om en bild är ett verk, jag har inte tänkt att lista dem här.

Jag undrar om problemet är att fotografier inte ska ha samma skydd, liksom annat konstnärligt skapande, eller om problemet de vill komma åt är de långa skyddstiderna? Jag är inte säker. Sedan ställer jag mig frågan om samma kriterier hade fungerat för litterära texter? Om jag skulle överföra kriterierna på andra konstnärliga uttryck skulle de fungera även då? Skulle man kunna säga att en text som uppnår dessa tio kriterier saknar verkshöjd? Utgår vi från att en text/bild/ett musikstycke/drama etc i utgångsläget inte har verkshöjd?

Sedan vänder jag mig mot kriteriet om vardagsskildringar, och undrar kort: hur kom ni fram till det? Och så tänker jag på Sally Mann.

I förhållande till deras lista funderar jag mycket kring vad ett fotografi är och vad en fotograf tillför till bilden. Hur skapas en bild, och i vilken mån kan betraktaren avgöra en bilds ”verkshöjd” utifrån endast bilden? Jag är inte heller säker på att jag håller med dem fullt ut i deras definitioner kring vad som är ett verk och en bild. De har bara exempel på ”bilder”, några som jag utan tvekan skulle kunna se som verk ;)

Som sagt jag är osäker på vilket problem de vill angripa, om det är begreppet verkshöjd, eller fotografiet som konstform, eller lagstiftarens otydlighet när det kommer till bild och verk när det gäller fotografier i upphovsrättslagen, eller om det är oviljan att tillgängliggöra bilder från kulturarvssektorn…

Slutligen undrar jag kring följande formulering:

”Notera alltså att utgångspunkten är att fotografiet inte uppnår verkshöjd, och det faller på bilden att ”bevisa” sin status som fotografiskt verk.”

Hur kan det falla på ”bilden att bevisa sin status som fotografiskt verk”? Bildens status måste väl ändå bero på intentionernas hos den som skapat den, eller? Eller är fotografier bara resultatet av en viss teknik för att leka med ljus?

Att dela lika – låter bra – lite besvärligt är det.,… eller?

I mitt senaste 365-projekt lade jag den 15 oktober upp två bilder som ofrånkomligt kan till Creative Commons villkor, dels med bilden Inga bearbetningar (på Ser du mig?) och bilden dela lika som jag lade på flickr.

I kommentaren från en av mina vänner på flickr får jag följande reflektion kring bilden:

Ja, ett av dina bästa, att se mellan fingrarna… (Share alike låter så bra – men vad händer med ersättningar till proffs då? Det finns en koppling, lite besvärligt är det., eller?)

Jag läser och inser att min vän på flickr ser precis det som jag är bra på, att se mellan fingrarna, men det handlar inte om den ekonomiska ersättningen, utan den ersättning som jag faktiskt kräver när jag använder Creative Commons, nämligen ersättningen i att du ska respektera den licens som jag använder, och följa villkoren. Det mest grundläggande är att jag vill bli erkänd i samband med användningen av mina bilder.

Jag har tänkt länge på detta, och tänker på det ofta, vänder och vrider på frågan. Jag ser mellan fingrarna på villkoren, tror mig vara generös, vill inte vara den som är den… Tänker ofta: är det är mitt ansvar, att berätta, att säga till? Och inser att jag bör nog göra det, säga till, för jag vill bli erkänd, jag vill att du berättar när du använder mina bilder att jag tagit bilden!!! Och, ja det är besvärligt!!!!! Det är frustrerande, varje gång jag ser att någon använder mina bilder utan att erkänna mig som fotograf, för det naggar på min föreställning om att Creative Commons fungerar. Jag vill att det ska vara lätt att använda, och inspireras av andras skapande. Jag vill att ni ska använda mina bilder, men jag vill att ni berättar att det är jag som gjort den.

Jag återkommer om och om igen till Sandra Snans kommentar på reaktionen om att jag inte omnämns i publiceringen av mina bilder ”Why no link to kalexanderson at Flickr – as these are her photos? Or at least mention where they come from?” Hennes kommentar på beteendet tycker jag fångar så mycket av hur vi hanterar information på nätet:

Guess a lot of people (myself included—I even posted a comment (since deleted) asking for prints to buy) thought you made these since Gruber linked to you—I guess you didn’t mean for that to happen. Again the “via” circus of the modern web—“who told me” becomes more important than “who made it”.
http://loldwell.com/?p=1183
http://www.flickr.com/photos/k…

Jag vrider och vänder på frågan: ska jag behöva uppfostra alla som använder mina bilder att de ska erkänna mig som fotograf?

Den enda ersättning som jag vanligtvis kräver för att du ska kunna använda mina bilder, är att du berättar att jag är fotografen, och det gäller även när jag tar bilder av dig, eller någon annan, eller Stormtroopers!

Jag funderar, tänker igen, försöker ta ställning, funderar på hur jag skulle kunna vara tydligare, om och när jag ska vara besvärlig, när jag ska kräva, påpeka att jag faktiskt inte bara delar hur som helst, jag delar lika, eller jag delar på följande villkor:

-berätta att det är jag som är fotograf genom att skriva ut mitt namn, ge mig och mitt arbete en länk… (Du kan länka till min webbplats ;) till min om-sida ;) pinga mig på twitter ;) på facebook, eller var du nu använder bilden. Men jag vill, liksom alla fotografer som jag känner veta, och för det mesta blir jag stolt).

Sedan vill jag att du i användandet följer de andra villkoren som jag sprider mina bilder under att inte använda bilderna kommersiellt. Mina porträtt delar jag numera under villkoret inga bearbetningar, för jag vill inte att de ska bearbetas… och jag kommer säga till.

Erkänner du upphovsmannen när du använder Creative Commons licensierade bilder?

Enligt Foters infografik (se nedan) är det bara 10% av de som använder CC-licensierade bilder som gör det. Tillhör du dem?

Om inte så kan du lätt åtgärda det genom att ta del av Foters infografik och/eller vår film som vi gjorde för Webbstjärnan förra hösten.

När jag pratar om Creative Commons så återkommer många till att ett korrekt erkännande kräver så mycket av den som ska använda bilden. Det tar emot att berätta vad bilden heter, det tar emot att säga vad fotografen heter och det tar emot att berätta vilken licens som bilden har. Men det går ofta snabbare än att fotografera bilden själv och om vi som använder andras bilder inte gör det, vad händer då?

Jag funderar mycket kring hur det urholkar viljan att använda licenserna, när de som använder ens bilder inte ens vill berätta att det är jag som tagit bilden.
Creative Commons Photos

How To Attribute Creative Commons Photos by Foter

 

Inspirerad av alla Geek Girls – Entering Space #ggm13

Jag har ägnat mina lediga dagar åt att vara på tekniska museet och ta del av föreläsningar av kompetenta, briljanta och strålande geekiga kvinnor. Ett sant nöje. Temat för Geek-girl-meetup var Enter Space och jag har tagit del av spännande presentationer om allt från rymdkläder och design till frågesport på rymd-temat. En helg fylld med spännande och oväntade presentationer av kvinnor på temat rymden.

Jag pratade på temat Star Wars att låta bilder ta del av ”cyberspace” genom att använda Creative Commons, och i slutet av min presentation hör jag mig säga att jag under 2013 gör ännu ett 365-projekt, en bild om dagen föreställande mig själv. Ett ”riktigt” 365-projekt… och när jag hör det så undrar jag kort när bestämde jag att ”Ser du mig?” skulle bli ett 365-projekt? Men det kanske inte är så förvånande, när man entrar space.

Om du vill ta del av de fantastiska talarna som var med på Geek-girl-meetup så streamade FKDV och deras kvinnliga team hela helgen och du kan ta del av sändningen på webben, som alla nu ligger nu på Youtube, så spana in.

Snälla erkänn mig som upphovsman… kampanj för #creativecommons

Det finns en sak som är gemensam för alla använder Creative Commons licenserna och det är att den som skapat verket som delas med CC-licenerna ska bli erkända som upphovsman. Jag vill bara att de som använder mina bilder berättar det, sedan är de fria att använda i alla sammanhang utan i kommersiella.

Men liksom många andra som använder CC så händer det att jag ramlar på användning utan att jag erkänns. När jag tar del av Jonas Öbergs projekt ”Please credit my work!” så tänker jag att det är mig som han vill hjälpa, men inte bara meig utan han vill hjälpa mig så att de som använder mina bilder så att de får ett verktyg för att lätt erkänna mig. Hur det är tänkt att fungera förklaras enkelt i filmen.

Jonas behöver dock din hjälp så stöd honom, det minsta du kan göra är att sprida hans idé, twittra om dem, facebooka om den, kanske till och med bidra med en liten slant för att göra hans vision verklig, den kommer att göra det så mycket enklare att använda andras material som sprids under Creative Commons.