Inspiration för att använda Internet i skolan – föreläsningar för lärare

Vi på Webbstjärnan kommer att tillsammans med Lärarförbundet hålla i en föreläsningsserie kring att använda Internet i skolan.

Imorgon på alla hjärtans dag drar vi igång i Malmö. Jag ska prata om att blogga tillsammans med elever. En föreläsning som kommer att ge en inblick i styrkor och svårigheter med att arbete med ett bloggverktyg som WordPress i skolan. Eftersom vi på .SE strax kommer att ge ut en ny Internetguide om källkritik, kommer jag också att ta upp aspekter på hur du kan arbeta med bloggen som utgångspunkt för att arbeta med elever kring källkritiska övningar.

Sedan fortsätter vår föreläsningsserie till Stockholm där Marie Andersson (Öpedagogen) kommer att ta vid stafettpinnen och prata kring Geocaching i skolan och sitt arbete tillsammans med elever kring entreprenöriellt lärande och måluppfyllelse enligt den nya läroplanen Lgr11.

Veckan därpå är vi i Göteborg den 21 feb och här kommer Jacob Möllstam att prata kring att använda Internet och arbeta med en till en med elever. Jag som varit på besök hos Jacob vet att hans arbete har tydlig utgångspunkt i sociala medier, och de arbetar tydligt med att använda dessa som läromedel.

Sedan avslutar vi föreläsningsserien i Luleå den 22 feb där jag återigen pratar om att blogga tillsammans med elever.

Vet du vad det bästa är, allt är gratis och kommer att sändas live på webben samt du har möjlighet att ta del av det i efterhand genom att titta på nätet. Men än finns det även möjlighet att anmäla sig och komma och träffa oss offline, så är du i Malmö, Stockholm, Göteborg eller Luleå, se till att passa på. Kom och träffa mig, Marie och Jacob samt lär dig mer om Webbstjärnan, bli inspirerad att använda Internet i skolan, det är skoj, utmanande och berikande, så passa på.

Riksdagens framtidsdag – en kort reflektion

Jag har idag varit moderator i samband med riksdagens framtidsdag, ett otroligt spännande och ärofullt uppdrag. Det seminarium som jag ledde hade temat den digitala framtiden. Syftet med framtidsdagen är att ge riksdagsledamöterna möjligheter att möta experter som belyser centrala forskningsresultat inom ett visst område, i mitt seminarium, om internet och framtiden på nätet var följande experter inbjudna:

  • Erik Kruse, Strategic Marketing Manager, Ericsson Networked Society Lab
  • Inger Gran, föreningsdirektör, Dataföreningen och initiativtagare till Cloud Sweden
  • Pelle Snickars, forskningschef, Kungliga biblioteket
  • Marcus Bylund, forskare, datavetenskap, SICS
  • Mathias Klang, forskare, informatik med juridisk inriktning vid Göteborgs universitet

Det var så spännande att få ta del av de olika perspektiv som belystes, allt från bredbands utbyggnad, till gemensamma standarder, till skyddstider, övervakning och lagstiftning. De som fick mig att fundera mest var diskussionen som Marcus Bylund initierade kring hur vi beskriver de möjligheter som tekniken kommer att medföra i form av effektivitets vinster, tillväxt, välstånd etc. Men så snart det kommer till svårigheterna blir vi vaga, luddiga och diffusa. Hans poäng var att vi behöver vara konkreta och tydliga även när det kommer till svårigheterna, till det som är utmaningarna. Visa på vilka dessa är, konkret, tydligt och utifrån individen, för då kan vi hantera problematiken, ta ställning till konsekvenserna av tekniken, få förståelse för den digitala framtiden på ett mer rimligt sätt.

Sedan blev jag mycket förtjust i Pelle Snickars bild ”Att vi inte kan backa in i framtiden” och hans inlägg om digitaliseringen av kulturen, att vi använder vår mest moderna teknik för att digitalisera ”väldigt” gammal media, tidningar från 1850-tal tror jag exemplet var.

För den som vill ta del av en PowerPoint i mästarklass bör titta igenom Mathias Klangs powerpoint, som är grymt bra, det är enda som saknas var några Stormtroopers. Innehållet är provocerande och spännande, och visst lyckades hans provocera lite grann.

Samtalet kring den digitala framtiden blev spännande och rörde många intressanta aspekter på vår digitala vardag. Väl värt att ta del av så kolla på webbsändningen.

Bloggen i svenskundervisningen – ett försök till sammanfattning

Inbjuden som talare kring att använda bloggen i svenskundervisningen ställde jag mig i morse på scen inför 150 svensklärare, och det var som att komma hem. Fick frågan om jag kortfattat kunde sammanfatta min föreläsning. Här kommer sammanfattning:

Jag inledde med att prata om tekniken, och i fall verktyget kräver att man ska vara teknisk expert eller inte. Min uppfattning är att använda internet eller bloggar i svenskundervisningen kräver inte att läraren behöver vara en teknisk expert eller ens intresserad av teknik. Det som krävs är att man är pedagog och vill använda verktyget för att arbeta för att nå de mål som finns i förhållande till den kurs som man som lärare arbetar med.

Mitt arbete med bloggar startade inte i ett intresse för teknik, som jag brukar uttrycka det, i min värld finns det inget mer sövande verktyg än PowerPoint. Verktyget bjuder in till att somna.

Sedan pratade jag kort om WordPress som verktyg, att jag startade med att närma mig bloggverktyget genom att undersöka vad jag skulle kunna använda Internet till. Att jag med ett arbete med Internet fick möjlighet att få mina elever att arbeta med texter mot riktiga mottagare, att texterna i och med att de blev publika fick tydligare krav på att ha ett tydligt syfte, ett tydligt tänk på vem som ska läsa texten och ett tänk på struktur.

Att i ett arbete med publika texter är det A och O att arbeta med textens syfte, mottagare och hur du strukturerar ditt stoff för att den utomstående besökaren ska kunna ta del av informationen.

Sedan kom jag att prata mina erfarenheter av hur du lyckas med skolarbete vikten av att vara tydlig, med vad ni gör, att det handlar om att definition av vad man skapar och vad man använder verktyget till. Vad är en blogg? Vad förväntar jag mig att ni ska göra? Hur vill jag att ni ska göra det? Vilken roll har jag som lärare? Vad ska ni göra? Hur startar vi? Varför startar vi så som vi gör?

Jag pratade kort om hur jag startat alla mina bloggprojekt med att låta mina elever berätta vilka de är, vem är du och varför ska jag tro på dig? Vad är du för källa? Hur skapar du trovärdighet?

Sedan pratade jag kort om hur ett bloggsamtal kan se ut, hur det trevande utvecklas. Och att samtalet sker med mig som åhörare, men inte med mig som enda mottagare. Jag visade även på andra exempel på hur jag arbetat med bloggar i svenskundervisningen, vinster med att arbeta med ett multimedium.

Jag närmade mig kort, eftersom tiden började rinna iväg även utmaningar och de ska man alltid se som möjligheterna, vilka är möjligheterna med att arbeta med digitala medier, jo det är copy-paste, det är källor, källkritik etc. Här kan jag lätt fastna, men tiden bara rann iväg, så jag slutade med att prata om vikten att fundera kring vad som är de centrala färdigheterna som vi vill utveckla och med att trycka på att bloggen är ett verktyg för att nå dessa.

Självklart så avslutade jag med att prata om mina bilder, om Cclones och under vilka villkor jag får använda mina barns leksaker, förlåt min mellansons leksaker, att jag får fotografera dem om jag… etc.

Samarbete ser inte ut så här…

Sociala medier underlättar samarbete, eller kanske är det så att sociala medier gör samarbetet synligt. Vad samarbetar vi om, hur samarbetar vi, vad tillför jag, vad tillför ni? I skolan har jag under mina år som lärare alltid haft svårt att få till ett bra och genomtänkt samarbete. Ofta har det som jag kallat grupparbeten blivit arbeten där eleverna arbetar vid sidan av varandra, inte tillsammans och inte gemensamt. De har inte haft verktyg för att samarbeta.

Jag har försökt att skapa de bästa förutsättningarna för samarbete, för att elever ska få en möjlighet att lära av varandra, tillsammans i dialog. Genom att bryta erfarenheter, genom att skapa tillsammans. Genom att bygga grupper som liknar varandra, genom att skapa övningar som gör att man måste prata med varandra, hjälpa varandra…Och många gånger om inte de flesta har jag misslyckats. Elever har inte lärt tillsammans, utan lärt sig delar, var och en för sig, i ett arbete bredvid varandra.

I mitt arbete med bloggar i skolan blev det tydligt att det är lättare att samarbeta om man kan göra det online och inte är beroende av att träffas på en bestämd tid, för att arbeta just då. En annan sak som underlättar samarbetet är också att det eleverna tillför finns kvar, och alla kan se, och ta del av allas delar, bidrag.

Det förvånade mig, att det blev så tydligt att mina elever samarbetade, att de prövade på varandras idéer, tankar, byggde vidare, gav exempel, lade till och förbättrade, och att verktyget, bloggen gjorde det möjligt.

Idag pratade jag på en svensklärarkonferens i Stockholm, och det var spännande, roligt och underbart. I samband med att jag pratade om samarbete visade jag följande bild, som illustration…

Life online

Och efteråt kom en lärare fram och berätta att just bilden som illustrerade samarbete, väckte en del känslor, för samarbete är väl något vi gör tillsammans. Inte ensamma.

Wordcamp dag ett – en kort sammanfattning

Den första konferensdagen var full med intressanta sessioner jag och Pernilla delade på oss för att gemensamt kunna ta del av båda spåren på WordCamp.

Jag har deltog i Less technical pro:s vars fokus har varit att visa på de fördelar som finns med att använda WordPress som CMS system. Dagen inleddes med att vi fick reda på att mer än 61% av alla sajter som byggs i WordPress skapas för ett annat syfte än att blogga. Men temat för dagen blev nog varför ska man välja WordPress?

För att sammanfatta så är skälen följande:

- det är vackert se tex Clouds 365 http://www.clouds365.com/
- mycket utveckling och förändring sket i verktyget.
- det är lätt att bygga ut och förändra, genom plugins, genom att skriva om CSS-mallarna.
- det är Open Source
- det är skalbart, alltså lätt att bygga ut
- det är kostnadseffektivt.

Så med de argumenten står det klart att alla borde arbeta med WordPress.

Pernilla sammanfattar sin dag

WordPress har funnits i åtta år och har vuxit till en jätte inte bara i bloggvärlden utan även som ett CMS http://wordpress.org/about/. Det finns ca 20 000 personer som idag livnär sig på WordPress. På denna WordCamp medverkar i princip alla de ledande utvecklarna, och andra som bidrar med kod för programkärnan. Lägg till detta alla övriga som arbetar med implementationer och plug-in utveckling. Det är alltså en hel del utvecklare som är på plats och frågorna blir därefter.

Jag vill särskilt tipsa om frågestunden med Barry Abrahamson som leder arbetet med WordPress.com http://sv.wordpress.com/. WordPress.com är verkligen en jättestor bloggcommunity och består idag av 15 miljoner bloggar som körs på 1500 servrar på 3 olika datacenter av 5 personer. Imponerande siffror! Han framförde sin session via en blog Ask Berry http://askbarry2011.wordpress.com/ och han lovade att uppdatera svaren även efter sessionen. WordPress är verkligen ett multiverktyg som alltså även duger för konferenspresentationer.

Wikipedianerna är Wikipedias hemmafruar

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt.
Om det är svaret på allt, är det kanske snarare fel på frågan!

Olof Sundin

Jag hade nöjet att få föreläsa tillsammans med Olof SundinFramtidens lärande prata om Wikipedia i klassrummet och Klassrummet i Wikipedia. Vi belyste lite olika perspektiv och i mina ögon kompletterade vi varandra. Det var extremt roligt att höra Olof berätta om sin studie av ett antal wikipedianers vardag på Wikipedia.

Jag öppnar mina mail och jag öppnar Wikipedia. Det gör jag alltid. Det är det första jag gör, så att säga. Det ingår [skratt] i rutinerna. Då har jag sidor som jag övervakar, min bevakningslista. Om jag kollar nu så har jag 1493 sidor som jag bevakar just nu. /…/ jag tittar om det är något som är intressant som jag vill titta på. Antingen om någon har klottrat eller förstört på något sätt i en artikel.”

Jag har mest städat, det vill säga rensat klotter. Det är nog något av det mesta jag gör på Wikipedia en vanlig dag och bevakar senaste ändringar. Ibland hittar jag ett projekt att arbeta med såsom att kategorisera om artiklar eller ändra en liten sak i en större mängd artiklar.

Deras vardag är att vara Wikipedias hemmafruar, de fixar, städar och håller ordning på oss andra som bidrar i bland, med både det ena och det andra. Det är inte riktigt de erfarenheter som jag har från skolan att mina elever ser Wikipedia som sitt hem som de bättrar på snickrar och städar i. Elever är mer som Wikipedias barn de rör sig i källan hemvant och kanske lite mer nonchalant. De information, de klottrar, en del elever lär sig redigera och bidra till Wikipedia, andra lär sig verktyget och hur MediaWiki fungerar. Men det är olika och det vet ni ju redan. Wikipedia är för de flesta elever som jag träffar bara ett träff i Google, kanske den bästa, kanske den första. Jag brukar använda följande för att belysa det:

Wikipedia är tillförlitligt så länge läsaren är medveten om dess brister. I det här inlägget diskuterar jag Wikipedias pålitlighet.

Redan i mitt första inlägg talade jag om att jag älskar google. Googla en fråga och du får upp ett svar – enklare kan det inte bli! Ofta hänvisar google till Wikipedia som också har svar på allt, och jag är återigen i sjunde himlen. Frågan är bara hur pålitliga de svaren är?

Jag belyste frågan kring hur man kan hantera plagiat och visade på att förståelse för att alla kan bidra till källan inte alltid innebär att man faktiskt har förstått att artiklar på Wikipedia förändras och skrivs om. Sedan pratade vi båda två om kunskapsbildning och hur wikipedia som källa gör det synligt hur kunskap bildas.

Vi pratar ofta om Wikipedia i termer av att lära elever ett källkritiskt tänk, och det var både jag och Olof inne på att i det arbetet är det viktigt att ha kunskaper dels om ämnet, själva frågan man söker fakta i, kunskaper kring och runt mediet och hur mediet (internet/wikipedia) fungerar, samt kunskaper om hur man använder sina färdigheter. Jag har varit inne på tidigare.

Surf Academy = låt unga utbilda lärare/vuxna om den digitala vardagen

Jag fick den stora äran att vara med på Surf Academy, som Telenor stod som värd för. Tanken är eleverna ska lära sina lärare om sin nätvardag. (en kort presentation finns i klippet nedan ca 2 minuter in i nyhetssändningen)

Det som är så fantastiskt med att träffa unga och prata om deras nätvardag är att de ger alltid spännande perspektiv på vardagen och verkligheten.

Vi pratade om källor, vad får vi använda och vad får vi inte använda samt under vilka villkor. Vi pratade om Creative Commons, undersökte möjligheter som WikiPedia och Flickr, som källor som elever/lärare fritt får sprida och använda på nätet.

Jag kände mig extremt peppad när jag gick därifrån, över att fått möjligheten att uppleva deras digitala vardag en stund, och i det mötet blivit berikad och fått nya insikter om ungas kraft, engagemang och kreativitet. Deras synsätt på mediet och dess möjligheter.

Vi pratade mycket om bilder och bildens betydelse, vem får ta en bild av mig och publicera den på nätet? Och om någon gör det vem har rättigheter i förhållande till den bilden.

Vi pratade om att hitta information, och jag blev verkligen berikad, sättet att söka, att vara kreativa i sitt sätt att förhålla sig till källor på nätet var grymt!

Vi pratade om källkritik, om hur vi de fakto gör och inte gör, att vi säger en sak, men gör något annat. Tillsammans tyckte jag att vi kom en bit på vägen.

Att får vara en del av initiativet är en stor ära att få vara med, en stor grej!

Min Presentation

Blondinbella en bloggframgång som tänker på sina läsare!!!

Igår hade jag lyckan att få vara inbjuden som talare av Jocke som stod som värd för årets upplaga av New Generation marketing i Helsingborg arrangerad av Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. Temat för förmiddagen var ”Människor, maskiner, medier och megastjärnor”.

Personligen var jag smickrad över att bara få äran att få höra Katarina Grafman som initierat pratade om generation noll kollAnna Caracolias som pratade så engagerat om mobilitet och appar. De magiska maskinerna, som följer oss över allt. Sedan var det jag som pratade om Creative Commons med så mycket energi som jag kunde uppbåda. Min presentation finns längst ner.  Sist ut var megastjärnan Isabella Löwengrip, eller Blondinbella och jag måste säga att jag är grymt imponerad av henne.

Our hero Blondinbella (Isabella Löwengrip)

Isabella Löwengrip vilket energiknippe. Alla fans som kom till Dunkers i Helsingborg bara för att höra henne, och hur hon svarade på deras engagemang… Hon tog sig tid för alla sina fans, som satt, stod och beundrade fotograferade henne som en superstjärna. Och hon möte alla med en nyfiken blick ett leende och en nyfiken fråga om vem de var, tänk vilket bemötande, vilket tänk på sina läsare.

I Isabellas presentation kring sin framgång stod det klart att hennes framgång bygger på en tydlig strategi, hon tänker på sina läsare, åhörare och bjuder på sig själv, sin text och på sina kunskaper.

Hennes recept till framgång som bloggare bygger på att hon ett genomtänkt mottagartänk. Hon arbetar med att hennes mottagare ska känna att de är viktiga, sedda bekräftade. Isabella säger till Jocke: (se filmen finns nedan Isabella är ungefär 1,55 in i inspelningen)

jag är så nyfiken och läser varje kommentar och svarar på allt. Vi lär känna varandra.

Isabella Löwengrip har en publicist strategi och skapar olika bloggtexter beroende på vem och var hennes läsare befinner sig under dagen:

På morgonen behövs inspiration och då är Dagens Outfit en möjlighet att ge läsarna lite inspiration. Vid lunch hade hon genom statistik en bild av att läsarna var lite äldre, och då skriver hon gärna om saker som hon ska göra, människor som hon ska träffa, då lyfts hon som förebild av sina läsare.

På eftermiddagen så skriver hon ett mer provocerande inlägg som väcker läsarna till liv. Då blir hon i kommentarsfältet ”den blåsta bimbon” Sedan drar hon tillbaka det efter middagen och skriver ett pepp-inlägg. Skapa självkänsla inlägg som bygger på att läsarna har lite mer tid och kan fördjupa sig. För att avsluta dagen på bloggen med ett personligt inlägg som ger läsarna en möjlighet att lära känna Isabella.

Framgången i mottagartänket bygger på att attrahera olika människor och sedan skapa rörelser och motrörelser. Att beröra vem det än är som läser och vilken tid på dagen de läser hennes blogg. Men det jag gillar mest är att hon tänker på igenkänning. Läsaren ska känna igen sig, var sig han/hon läser varje dag eller har ett längre uppehåll. De ska känna igen sig. Låt oss kalla det Glamour tänket, serien som pågått år efter år, men vars historia inte tycks röra sig framåt. Det är viktigt med en igenkänningsfaktor.

Wow vilken tjej, vilken grej, vilket tänk!

 



Creative Commons -ett verktyg för vår medieverklighet?

Eftersom jag ska vara med i Årets bästa lineup – Människor, maskiner, medier och megastjärnor på fredag sitter jag och funderar kring just Creative Commons, vad vill jag förmedla? Varför och vilken är punch-linen?

Det stora med Creative Commons i mina ögon är att det bygger på insikten om att skapande föds i mötet med andras skapande. Att kultur skapas i en kreativ gemenskap där vi lånar friskt från varandra. Den andra delen som verkligen tilltalar mig är att vår samtids verk blir tillgängliga att sprida, använda, bearbeta, lära av om de är licensierade under Creative Commons.

Men, men hur ska man kunna leva på sitt skapande om man ger bort det gratis? Om man låter människor fritt sprida kopiera och bruka en verk? Bra fråga? Jag tycker bitvis att den är felställd, den ger en bild av att de flesta med tidigare teknik och med upphovsrätten som stöd kunde leva på sitt skapande, det är jag osäker på. Det är nog bara ytterst få megastjärnor, som levt gott på sitt originella skapande. Många har nog haft sitt skapande ungefär som jag, som en rekreation, ett sätt för återhämtning, lärande, lek och kreativitet.

Tekniken – mediet – skapar CC? Är CC möjligt utan internet? Är Creative Commons möjligt utan internet? Utan möjligheten för oss alla att vara vår egen distributör av det vi skapar. Jag tror att det som internet skapar är en möjligheterna för fler att få dela, få vara med på arenan. Internet förskjuter maktförhållanden och det skrämmer och skapar vissa motsättningar.

Men, men vilka är avigsidorna?

Men i ett medium där alla fritt kan sprida sitt skapande, vad krävs där för att stå ut? Creative Commons? Hanna Sköld Nasty Old People gjorde det, men när blir det slentrian? Något vi vet att alla gör… Vad gör stor kultur? Vad gör megastjärnor? Det är inte min sak att fundera kring jag lämnar det till Isabella Löwengrip att fundera kring.

Vad krävs för att bli källkritisk?

Jag har funderat, och det är kanske uppenbart, kanske självklart. Visst det krävs kunskap. Jag brukar citera Sven Erik Lidman som säger

Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt.

Men vad är det för kunskaper som krävs? Visst det krävs kunskaper i själva ämnet, det handlar väl också om kunskaper om själva källan, om den som kommer med uppgifterna. Jag brukar utgå från barnen, och hur de förhåller sig till mig som källa. Det är liksom enkelt och tydligt, brukar jag tänka. Mig litar de på tills de blir bevisade om motsatsen, och det blir väl alla barn förr eller senare.

Jag var på WikiPedias 10 år jubileum tillsammans med mina grabbs och på vägen pratar vi om Adam och Eva och deras söner. Jag berättar väldigt rudimentärt det som jag mindes. WikiPedias födelsedagskalas var allt annat än barnvänligt och det fick min son att hänga i barn-biblioteket istället.

När jag kom ner till barnavdelningen så säger min son:

Du mamma det var så här med Kain och Abel, och sedan får jag versionen som står i Barnens bibel.

Ni vet hur föräldrar stolta som attan över att deras barn ifrågasätter dem, förhåller sig skeptiskt, men jag inser att han litar inte fullt ut på mig, hans kunskaper gjorde det möjligt för honom att förhålla sig kritiskt. Men vilka kunskaper?

Kunskaper om Bibelns sagor? Nja, inte eftersom han inte kände till historien om Kain och Abel, men kunskaper om mig som källa, och kunskaper om hur han hittade information för att kunna pröva det som jag sa. Jag vet att det kan tyckas enkelt, trivialt men personligen tror jag att källkritik kräver just flera av dessa element för att vi ska vara källkritiska.

Vi behöver kunskaper i ämnet, eller åtminstone kunskaper i hur vi hittar egna källor som vi av en eller annan anledning tror på. För naturligvis kan man diskutera Barnens bibel, som källa, men i förhållande till mig har den mer trovärdighet och hade dessutom presenterats i ett sammanhang där kunskap, och auktoritet fortfarande bor, i skolan :)

Men vi behöver också kunskaper i hur källan som vi ska värdera fungerar, min son vet att jag inte har speciellt mycket över för bibelns berättelser, han vet att jag höftar om jag kan. Och han visste att det fanns mer att få reda på, nyfikenheten drog honom till att söka fler källor, mer pålitliga än jag.

I ett arbete med Källkritik tror jag att det sista är väl så viktigt, det måste finnas en morot att förhålla sig kritisk, att söka mer information, annars gör man inte det. Då blir svaret Äsch det är bara för skolarbete och källkritik blir att beta ev en checklista. Nyfikenheten måste finns kvar för att vi ska söka fler svar.

Källkritik står på agendan den 16 mars när jag tillsammans med Mathias Klang ska prata om upphovsrätt, licenser, källor och källkritik på nätet.

Du vet väl att du kan anmäla dig HÄR, och att det inte kostar någonting, så välkommen.