Frågan kommer i en liten annan form, och med anknytning till en fråga om jag gör rätt nu, eller snarare hur gör jag rätt? Det viktigaste är att du gör, att du vill, att du tänker jag ska visa på de möjligheter som Creative Commons medför. Det är Ingela Clarin som ställer frågan på twitter. Och jag blir så STOLT, glad och inspirerad.
-Gör jag rätt, nu?
Och jag vill svara
-Det får bli fel, och det blir fel ibland. De flesta gångerna går det att rätta till. Världen är inte svart-vit, den är full av gråa zoner, eller rosa eller lila eller blå för den delen. Vi är olika och lika. Det finns många olika sätt att se på rätt och fel. Och javisst är det rätt, att våga är rätt…
Min Lisa Larsson-samling. Två är gamla, en är ny. av Anna-Stina Takala CC (by)
I samtal om Creative Commons kommer det ofta upp en fråga om hur man gör, så att man gör rätt! Hur lärare kan använda Creative Commons bilder i skolan? Finns det ett rätt sätt? Den första frågan jag ställde mig var: Varför vill jag att mina elever ska använda bilder som ligger under Creative Commons?
Jag inbillar mig inte jag har alla svar, men bland de svar som jag hittar är:
- för att mina elever ska få berika sina skolarbeten med bilder som de få använda lagligt
- för att mina elever ska lära sig hur upphovsrätten fungerar
- för att jag som lärare vill leda med exempel, visa på möjligheter i en värld där upphovsrätten begränsar möjligheterna att använda andras skapande
- för att hylla någon annans skapande
- för att elever ska inspireras av andras skapande
- för att elever ska kunna bearbeta andras skapande
- för att visa att på nätet finns möjligheter, oanade möjligheter…
Men varför, varför ska vi lära dem att de måste hänvisa till upphovsman, till titel till licensen, när alla på nätet bara kopierar friskt?
Normerna, reglerna och rollen som byråkrat krockar, eller? (Jag har alltid sett mig själv som en byråkrat i mina lärartofflor), vad är rätt, vad är fel? Hur ska man göra? Och varför? Det finns inte ett rätt svar, men jag fegar ofta och säger att så länge vi i skolan som lärare är tjänstemän så måste vi förhålla oss till den lagstiftning som finns, eller?
Dessutom brukar jag fega än mer och skylla på någon annan, eftersom mina elever gjorde sina webbprojekt inom ramen för Webbstjärnan skyllde jag på deras regler, och de var ju tydliga.
Webbplatsen ska följa svensk lag (t ex lagen om Upphovsrätt, PUL och Yttrandefriheten).
Men det var ju inte frågan som jag fick, utan hur får man eleverna att göra allt det här?
Jag har inte ett svar, men jag kan visa på hur jag gjorde, och det var så där enkelt jobbigt. Jag visade på möjligheterna. Jag lät mina texter bländas av bilder från andra som andra tagit och lagt upp på flickr, under Creative Commons, sedan var jag sådär äckligt jobbig och gjorde tre länkar, tänk tre länkar det är inte så mycket, en till bilden, en till upphovsmannen och en till licensen i samband med att jag skrev ut verkets namn, dess upphovsman och licensen som följer med verket.
Jag lät mina elever arbeta med bilder för att komplettera sina texter, för att illustrera en tanke, en bild av något. I mitt fall var det av mig och min undervisning, och de bilder som mina elever valde var undersköna, kolla bara själv på några av dem:
High School Teacher Appreciation Cupcakes by clevercupcakes CC (by, nc, nd)
Modern Nursery Design with Circle Dot Decals by Chris Moseley CC (BY, NC, DW)
Cow lomo no.5 by Skinnyde CC (NC, NDW)
Jag tror alla förstå det enkla i att erkänna någon annans arbete. Speciellt om den andres arbete på ett enkelt sätt berikar och förgyller mitt arbete.
En bild till en text, skapar en helhet, och med nätet och den rikedom som finns där så blir bilder som ligger under Creative Commons en godtagbar lösning. En journalist och en fotograf samarbetar och skapar något tillsammans, med Creative Commons som verktyg. Vi måste lära våra elever att det är viktigt att ange upphovsman, verkets titel och licensen. I min värld är det så grundläggande för att berätta att jag gillade det du gjorde, och det erkännandet måste vi som lärare, pedagoger, bloggare, användare surfare ska värna om och hylla.
Att nämna verkets titel och dess upphovsman är för mig Grundläggande och ett sätt att visa att man har koll och ett sätt att visa att tacksamhet för någon annan generositet, samt att man visar att det jag skapat har skapats i samspel, i mötet med någon annans skapande.
Det visar även Ingela när hon för att hennes elever ska bli inspirerade att själva skriva reportage väljer en bild som illustrerar det hennes reportage handlar om. Ett första steg är att visa på möjligheterna, sedan kommer resten på vägen…
