Kategoriarkiv: internet i skolan

Har du koll på Internetfondens publikation? – Klassen i dialog med omvärlden

.SE har genom Internetfonden gett ut en publikation Med klassen i dialog med omvärlden som Dan Åkerlund har skrivit. Den finns att ladda ner kostnadsfritt på Internetfondens webbplats, och är tillgänglig under Creative Commons.

Publikationen handlar om och ger verktyg för lärare att arbeta med Internet som ett medium i skolarbetet. Dan går i sin publikation igenom olika sätt som skolan kan arbeta med Internet, motiverar tydligt vad ett arbete med digitala medier kan medföra och angriper enkelt och tydligt frågor som lagar och avtal.

En enkel ingång som du kan läsa, eller ge till en kollega som vill arbeta med Internet som ett verktyg i undervisningen, och en text som ger motiv till vilka vinster ett sånt arbetssätt kan medföra.

”If we teach today’s students as we taught yesterday’s, we rob them of tomorrow.” Dewey, J. (1944). Democracy and education. New York, NY: Macmillan. sid. 167

Kommer du att prata bilder och bildpublicering vid fikabordet på måndag?

Jag läser Jockes inlägg Får jag fotografera dig naken? och svaret på hans fråga blir instinktivt:

-Nej, det får du inte

Men i sitt inlägg väcker Jocke några av de frågor som alla behöver ha kunskaper kring. Frågorna är följande:

Får jag lov att fotografera dig utan att fråga om lov?
Får jag lov att publicera den bilden på nätet?
Får du lov att publicera bilden jag tagit av dig?
Gör det någon skillnad (för fotograferingen eller publiceringen) om du är naken på bilden
Kan jag sälja bilden av dig, när någon vill använda den i en annons?

Med inlägget väcker han fem frågor kring digitala medier och bilder, publicering av bilder och spridning av bilder. Viktiga frågor i en vardag där vi dagligen använder teknik som gör att vi alla är fotografer och alla som vill, kan publicera bilder på nätet. Många av oss använder digitala tjänster/sociala medier för att sprida vårt skapande, och alla borde ställas inför Jockes frågor om: Vad får vi fotografera, utan att fråga om lov? Vad får vi sprida? De blir centrala i och med de möjligheter som den digitala tekniken ger oss och de trösklar som sänks, och de trösklar som skapas.

Frågan jag ställer mig är vem som hjälper de som är osäkra på svaren att hitta rätt? Vem eller vilka som leder samtalet kring vad som tillåts och inte tillåts när diskussionen lämnas därhän. Sedan är det viktigt att göra en skillnad mellan vad vi kan och vad vi får, och vad vi gör, och det är väl där samtalet kring normer och sociala konventioner kommer i fokus och hur dessa skapas på nätet.

Jag tycker att initiativet som Jocke startat är grymt, och jag hoppas att det är många som hjälper till att föra samtalet och prata om hur och vad vi får och inte får på Internet. Jag hoppas att du också för samtalet, ställer frågorna och söker svaren, för att se till så att fler får kunskaper. Sedan hoppas jag innerligt att samtalet kring bilder/bildpublicering leder till nya frågor, nyfikenhet och en vilja att ta reda på mer.

Vad är digitala verktyg och Internet förknippad med i skolvardagen?

Jag åt lunch med en god vän och samtalet kom att handla om arbetet kring skolan och teknik, kring användningen av IT, datorer och Internet. Vi var överens om att ofta beskrivs problemet som att lärare använder digital teknik i för liten utsträckning i sin undervisning. Skolan är i sig traditionell, många gånger har vare sig elever eller lärare tillgång till datorer för att lösa sina arbetsuppgifter. Men egentligen är det bara ett problem om lärare eller elever inte kan lösa sina uppgifter eller om de skulle kunna lösa sina uppgifter mer effektivt med hjälp av dessa verktyg.

Personligen kan jag inte förstå hur någon lärare eller elev kan lösa en enda uppgift utan dator, utan Internet, utan digitala hjälpmedel. Jag tror personligen att många uppgifter löser man mer effektivt med hjälp av digitala verktyg. Att digitala verktyg kan medför att vi blir mer effektiva och kan skapa förutsättningar för lärande, kommunikation och samarbete.

Men om det är så att lärare inte upplever att digitala verktyg/Internet är ett hjälpmedel för att de ska kunna genomföra sitt uppdrag, då kommer de naturligtvis inte att använda dem.

-Om datorn/internet i skolan förknippas med att skolarbete blir ”copy-paste” eller plagiat från Internet, eller att göra skolarbete är att googla planlöst och klicka på första träffen oreflekterat. Hur ska då se Internet som ett verktyg som stödjer lärande?

-Om Internet i skolvardagen är att sköta frånvaro och skriva omdömen i hopplösa administrativa system som inte inser att man måste klicka minst 300 gånger för att få in alla omdömen, hur ska lärare då få syn på vinsterna?

-Om lärare inte ens har tillgång till en egen dator, hur ska de se verktyg som en del av sin verktygslåda? Hur ska de då se vinsterna med att använda digitala verktyg i sin vardag?

Frågan jag ställer mig är: Vad förknippas digitala verktyg med i skolvardagen?

”jag älskar att bli tagen på allvar” – säger jag i @Skolsnack (nr 22) #podradio

(c) Kristina Alexanderson, Skolsnack, Fotograf Fredrik Svensson

Kristina Alexanderson, Skolsnack, Fotograf Fredrik Svensson (c)

Det roliga med att arbeta med det Internet och Internets möjligheter är att få göra saker som garageradio. I förra veckan tog jag mig till en liten radiostudio på Fredrik Svenssons kontor (RAU:s kontor) och få prata om sitt arbete med Webbstjärnan och Creative Commons. Sedan fick jag också en möjlighet att får prata andra saker som jag har en stark passion för i den här podcasten om mina fotoprojekt Ser du mig (självporträtten) och mina Stormtrooper-bilder.

Otroligt roligt och givande. Tack för att jag blev jag inbjuden. Det är underbart

Du kan ta del av podcasten här och min är nr 22.

Några av bilderna som jag pratar om:

Går tekniken före pedagogiken – varför då?

Jag läser i Skolvärlden att Sverige har god tillgång till datorer i skolan och i jämförelse med Europa så ligger vi bra till, i artikeln och studien tar de upp att problemet med är IT inte används i samma utsträckning som i övriga Europa och en anledning som anges är bristen på utbildning hos lärare.

Det finns gott om apparater i svenska skolan, enligt den studie som artikeln i Skolvärlden refererar till finns det i genomsnitt 59 datorer på 100 elever i Sverige jämfört med 32 i Europa. Men användningen är lägre i genomsnitt i Sverige jämfört med Europa.

I artikeln säger Peter Karlberg från Skolverket:

– Det är ingen tvekan om att tillgången till datorer relativt sett är mycket god i de svenska skolorna och att situationen blir bättre och bättre för varje år. Men den goda tillgången svarar inte mot ett större användande av it i undervisningen jämfört med andra EU-länder. Där ligger vi fortfarande på genomsnittet eller till och med lite under, säger Peter Karlberg på Skolverket.

/…/

En viktig förklaring till den låga it-användningen är att lärarnas fortbildning inte har hunnit med i den snabba utvecklingen, menar Peter Karlberg:

– Vi vet att många lärare efterfrågar mer kompetensutveckling på just det här området. Tyvärr är det något som många kommuner har missat. Man avsätter inte tid för lärarna att planera undervisningen och fundera igenom hur undervisningen ska läggas upp. Det kräver en sorts mental resa för läraren, säger Peter Karlberg.

Jag undrar vilken typ av kompetensutveckling som lärare efterfrågar, om nu bristen på användning av IT beror på brist på utbildning. Jag undrar över om PIM är svaret på utbildningsbehovet, eller om den kompetensutveckling som behövs är någon annan.

Men det jag undrar också över de beslut som görs i skolan, varför satsning på teknik, apparater/dator går före utbildning och användning för att uppnå pedagogisk nytta.

Webbstjärnan handlar om att lära sig mer om Internet

Jag arbetar som chef för Internet i skolan på .SE. Mitt arbete innebär i korthet att jag har lyckan att får vara ansvarig för .SE:s satsning för att utveckla Internetanvändningen i skolan, vi gör det främst genom skoltävling Webbstjärnan, som handlar om att publicera skolarbete på Internet.

Om jag får säga det själv är Webbstjärnan en grym verksamhet, som är skapad för skolan. Vi ger de lärare som deltar i Webbstjärnan valfri .SE-adress och webhotell, samt support och webbpubliceringsverktyg som behövs för att lärare ska kunna, men samtidigt vill vi sprida kunskaper om Internet och hur Internet fungerar.

Vi arbetar med öka kunskaper kring Internet och några frågor som vi vill att lärare tillsammans med sina elever ska närma sig är:

-Vad är Internet?
-Hur fungerar Internet?
-Vem/vilka bestämmer över Internet?
-Hur skapas innehållet på Internet?
-Vem äger innehållet på Internet?
-Hur agerar vi på Internet?
-Vilka rättigheter/skyldigheter har vi på Internet?

Alla dessa frågor är stora, svåra och de är knappast de första som man tänker på när man väljer att publicera skolarbete på Internet tillsammans med elever, men vi på Webbstjärnan tänker oss att det är bara genom ett arbete på Internet som vi kan börja förstå hur Internet fungerar.

Idag är det exakt 10 dagar för dig som vill delta och blogga, eller göra en webbplats inom ramen för skolarbetet och delta i Webbstjärnan 2013, sedan stänger vi anmälan och öppnar först i augusti, då möjligheten att starta nya webbprojekt finns för elever och lärare i svenska ungdomsskolan.

Spana in Webbstjärnans nya-gamla infografik -en bloggskola!!!!!

Jag är extra stolt över att vi visar vägen för Creative Commons att vi använder en grafisk form som är licensierad under Creative Commons och sedan gör något nytt. Återanvända och skapa nytt, och visst ser vi att det är samma, som infografiken som vi tog fram för att välja rätt licens, men ändå inte.

Även Webbstjärnans bloggskola är licensierad under Creative commons, Erkännande. Använd sprid och bearbeta, gör din egen, översätt den, lägg till det som vi missat…

Insikt från BETT: Ingen använder en lärobok pärm från pärm – utan lånar och skapar eget

På BETT i London hamnade jag idag på en föreläsning om ”the flipped classroom”. En intressant föreläsning som fick mig att tänka på Ylva Pettersson, och hennes elever i Skara. I mångt och mycket uppstår idéen om att flippa-klassrummet i det som Ylva brukar prata om, som ett behov som finns hos eleverna. Lärare flippar sina klassrum för att ge de elever som har långt till skolan, eller som är ”borta” mycket pga träning etc. Lärare skapar möjligheter genom att spela in föreläsningar och undervisning även för de elever som av en eller annan anledning inte är i skolan. Jag har Ylva prata om det passionerat och samma passion hade Aaron Sams och Jonathan Bergmann som pratade idag på BETT.

Det var en intressant föreläsning om motiven till att spela in ”föreläsningsdelen av undervisningen” för att använda tiden i klassrummet tillsammans till ”annat” till att bearbeta, till att lösa uppgifter, till att möta elever där de är och arbeta utifrån deras behov och intressen. EN föreläsning full av passion men också insikter.

En som slog mig var den av lärarnas arbetssätt – en av föreläsarna säger något i stil med:

”Vi säger inte att du som lärare behöver inte skapa allt själv. Du kan använda andras filmer, kanske ta två minuter från inledningen och två i slutet och sedan gör du något eget emellan. Ingen lärare har någonsin arbetat med en lärobok pärm från pärm, gjort övning för övning i arbetsboken. Alla lärare plockar bitar här och sedan bitar där och gör dem till sina egna. Det är så vi arbetar.”

Jag instämmer och tänker tillbaka på hur jag som lärare tittat i olika läroböcker för att hitta rätt, för att inspireras, för att låna idéer, för att plocka ihop och göra till sitt eget. I arbetet med att skapa bra övningar, bra lektionsmaterial fanns aldrig tanken på rättigheter. Att remixa, låna, inspireras, bygga om och skapa nytt det var så jag jobbade. I den beskrivning som gavs av lärarens arbete var det så självklart.

Jag njöt av tanken att lärare bara flyttar över detta arbetssätt från de tryckta läroböcker till digitala medier, till att använda andras filmer, klippa ut delar som vi behöver, göra andra själv så att de fungerar för den undervisning som jag ska ha. Jag njöt av tanken, och tänkte att måtte det förbli så.

Kristina Alexanderson – en av experterna i digitaliseringskommissionen #stolt

Expert är ett ord som väcker så mycket förväntningar, det inser jag om inte annat när jag läser på regeringens webbplats att it-ministern Anna-Karin Hatt har sagt att:

- Digitaliseringskommissionens expertgrupp kommer med sin sammansättning av rika erfarenheter och olika kompetenser kunna bidra mycket till att genomföra Digitaliseringskommissionen blir framgångsrik i att bidra till att Sverige är ett land som drar verklig nytta av digitaliseringens möjligheter

Tur att det finns en expertgruppen så jag inte är ensam. Utan att dessa kloka människor sitter där tillsammans med mig:

Johanna Berg,
Jenny Birkestad,
Niklas Derouche,
Anne-Marie Eklund-Löwinder,
Daniel Forslund,
Mikael Hansson,
Jan Hylén,
Cecilia Marlow,
Per Mosseby,
Sofia Svantesson
Daniel Westman

Det är en märklig och stor upplevelse att kunna titulera sig ”expert”. Det coolaste är att jag inte är ensam från .SE utan vår fantastiska säkerhetschef Anne-Marie Eklund-Löwinder också sitter i expertgruppen. Det är stort!

Vilka ”dolda” värderingar bär sociala medier med sig?

Det finns saker som jag funderar mycket kring. En sån sak är allt som vi som ”bara är användare av teknik”, vi som bara användare av sociala medier, olika gratistjänster inte tänker på, kanske inte förstår, men som ändå kan påverkar funktionen och vad vi kan/inte kan göra med tjänster och vad tjänsterna gör med oss.

Jag tänker på saker som att vid en google-sökning finns det en ”auto-utfyllnad”, Google hjälper mig vid en sökning med stavning, genom att peka mig i rätt riktning, men vilka ord får jag inte hjälp med och varför? Jag har skrivit om det tidigare – kopplat till en sökning kring begreppet: lesbian. Funktioner som dessa får mig att undra över värderingar, men andra saker också, som hur lär vi oss stava, när Google gör det åt oss? Behöver vi ens kunna stava?

Visst vi kan vilja att Google ska filtera bort pornografi vid bildsökning, visst vi vill kanske att Facebook ska ta bort bilder med nakna bröst. Men jag kan undrar vilka värderingar, som dessa sociala medietjänster har med sig, som jag inte ser, inte upptäcker och som påverkar min världsbild. Jag ställer mig frågor om Facebook genom sin algoritm förstärker mina värderingar? Påverkar Twitter och valet av vilka jag följer påverka, förstärka mina värderingar, positivt, negativt? Är det ekokamrar, som vi befinner oss i? Där jag bara får ta del av andra som tycker som jag? Som förstärker mig? Men jag undrar hur mycket algoritmerna styr vilka värderingar som jag får ta del av, kopplat till mitt beteende… om filterbubblan stämmer så…

Och om jag spinner vidare på idéen med filterbubblan och kopplat till det som hände i Göteborg innan jul – Instagram-upploppet, så kan jag undra vilket ansvar har Instagram för det som skedde? Skapar sociala medier bara nätverk som förstärker våra värderingar – ”goda” respektive mindre goda och om det är så vilket ansvar har då de sociala medierna? Vilket är deras ansvar för den världsbild som deras användare tar del av? Kommer vi att ställa Facebook till svars för eventuella upplopp på samma sätt som Radio RTLM ställdes till ansvar för folkmordet i Rwanda?

Och vilket ansvar har leverantörerna för dessa tjänster?

När jag tänker på det är ansvarsbiten är intressant, och extremt svår. För hur vi än vrider och vänder på det så visst måste tjänsteleverantörerna ha ett ansvar, för hur deras tjänster fungerar och de konsekvenser som det kan medföra. De bygger tjänsterna och styr hur de fungerar. Men vad vet vi som användare om vilka värden som de byggs upp kring? Och hur kan ansvar utkrävas och av vem?

Jag funderar också mycket på hur ett delat ansvar påverkar individen. Om vi säger att de sociala medier har ett tydligt ansvar innebär det att användarna får mindre ansvar för det som de gör, för att de tillhör mobben? För att ta en absurd analogi- Visst hade medierna ett ansvar för de värderingar som de förstärkte i Rwanda, men ytterst var det ju inte de som utförde folkmordet.

Och även om vi reglerar leverantörerna och kräver transparens, kan vi dessutom kräva att de upplyser användarna, sedan undrar jag vilka värderingar är universiella, sådana som vi alla är överens om? Är det så att Facebook ska stå bakom de mänskliga rättigheterna och upplysa om dessa, jag skulle vilja säga: självklart, men vilket är syftet med sociala medier, med Facebook? Skapa en humanistiska värderingar, eller är det att tjäna pengar på att sälja annonser och utvinna data om oss som är Facebooks användare? Kanske båda två målen finns i Facebooks affärsplan, men om dessa står i motsättning till varandra, vad går då först? Är det humanismen eller vinstintresset?