Kategoriarkiv: internet i skolan

Digital kompetens på @SETTdagarna 2018 : mina föreläsningsanteckningar #SETT2018

Jag har tillbringat tre arbetsdagar på SETT-dagarna i Kista. Det är en ynnest att få vara en del av föreläsningsprogrammet och jag har i år fokuserat mina föreläsningar på de nya skrivningar som finns kring digital kompetens i läroplanen som revideras i juli 2018.

Efter att flera har frågat om mina föreläsningsslides valde jag att prublicera dem, så du kan hitta dem här nedan, med en kort sammanfattning av mina föreläsningstankar.

Onsdagen den 11 april pratade jag om digital källor, och min utgångspunkt var internet mem. Hur fungerar de, hur ska vi värdera digitala källor, vad innebär alla de begrepp som vi slänger runt när vi pratar om källor, källkritik och spridning.

NOTE to myself – gör en tydligare rubrik som gör att fler känner att de kan tycka att föreläsningen är spännande. Även om jag tycker att mem är superspännande är det inte säkert att lärare har fattat att för mig är memet endast en bild/metafor för digitala källor generellt.

Torsdagen innebar nästa presentation, bättre rubrik! Tydligare och säger precis det som jag tänkt prata om. Presentationen gick under rubriken: Digital kompetens är mer än programmering.

Dag tre 2018-04-13 hade jag två presentationer, en i skolons monter som jag valt att använda rubriken: Vad har det trojanska kriget med digital kompetens att göra? En fantastisk rubrik, som jag tycker säger allt, dessvärre var det väl inte någon rusning till den presentationen. Men jag njöt av att kunna koppla det trojanska kriget och Odyssesus kriglist till digital kompetens. Det var extremt roligt!

Min Fjärde presentation som hade bildstöd var Digitala lärresurser, läromedel och deras ekosystem. Alltså ett superintressant ämne, men klockan 14:15 fredag eftermiddag – vem väljer det? Tänk efter innan du sätter en urusel rubrik!

Nästa år ska jag bara prata om Så här kan du arbeta med digital kompetens och sedan bara prata om den fantastiska resurs som Internetstiftelsen står bakom i och med Digitala lektioner! Kolla in den resursen!

Stort tack alla ni som kom! Tack för alla fina ord, och grattis till alla er som hämtade upp det snyggaste klistermärket som jag någonsin sett! Och tack till Onlinepartner för att vi fick låna ett hörn av er monter.

Nästan hälften av eleverna har programmerat i skolan…

Jag hörde på radion att var sju av tio matematiklärare som inte har någon utbildning alls i programmering. Det är oroväckande, men samtidigt visar Internetstiftelsens stora undersökning Svenskarna och internet 2017 (alltså över ett år gamla siffror) att nästan hälften av eleverna, 44 procent på mellanstadiet och 46 procent på högstadiet, har arbetat med programmering i skolan någon gång. Så även om kunskaperna i programmering är bristande hos pedagogerna är det nästan hälften av eleverna som uppger att de arbetat med programmering. Jag tänker att det kommer att bli fler i höst när den nya läroplanen blir obligatorisk.

Visst är det viktigt att lärarna får fortbildning för att de ska känna sig säkra i sin undervisning. Jag tycker dessutom att det är viktigt att arbeta med programmering, men inte för programmeringens skull utan för de förmågor som eleverna kan tillgänga sig genom att förstå hur de digitala verkligheten skapas och formas av koden som styr de saker som vi har runt om oss. Det är också viktigt att eleverna lär sig förstå vad en dator är bra på, och vad en människa tillför, och jag tänker att det är ytterst syftet med att eleverna ska lära sig programmera. Men jag tycker att det finns ljuspunkter i debatten. Nästan hälften av eleverna uppger att de arbetat med programmering… och det kommer bli fler…

Dagens insikt -lita aldrig på tekniken, eller det finns alltid en plan b eller plan c

Jag har varit hela dagen i Göteborg för att delta i en vetenskapsfestivalens lärardag kring digital kompetens. Jag hade följande arbetsrubrik på mitt föredrag ”Nyttan av digital kompetens – hur hanterar vi den digitala vardagen”. Min dag har varit fantastisk trots att tekniken inte riktigt var med mig idag.

Min taltid var 35 minuter och jag hade tiden precis innan lunch. Och vi var sena, pga av ett grymt bra startfält med talare. Väl på scen för att koppla upp så uppstår det första problemet:

1. det finns ingen HDMI-uttag, vilket är den port som finns på min adapter.

Jag blev lite stressad, men med ett upprop i publiken så kom Carl Heath ner med en adapter, men min adapter verkar inte fungera när det gäller HDMI-uttaget. Det fungerade alltså inte. Så lösningen blev att exportera filen till en USB-sticka. Då uppstår problem:

2. den exporterade filen innehåller inga av mina bilder och PowerPointen går sönder när teknikern försöker öppna den.

Jag tittar bara på skärmen och konstaterar jag pratar inte med stöd av den PowerPointen då kan jag lika gärna prata utan presentation. Och så börjar min föreläsning kring digital kompetens med en blå skärm som bakgrundsbild, och med stöd av min ord i PowerPointen.  Jag har väl pratat i sju minuter när jag inser att teknikern ligger på golvet och ansvarig för konferensen pratar med någon extern tekniker som undrar vad jag har för dator. Så vi tar en paus… för att exportera PowerPointen till pdf. Och samtidigt har de prisutdelning eller lotteri bland deltagarna.

3. min pp som pdf är helt knäpp eftersom formaten inte stämmer…

Lite stukad fortsätter jag föreläsningen och försöker låtsas som ingenting. Isch säger jag bara, vilken pers. Det är tur att alla göteborgare är så generösa och tålmodiga. Men man ska inte lita på tekniken som man inte själv vet något om hur den fungerar eller hur den är uppsatt.

Jag ska öva mer på att prata mer utan stöd av PowerPoint. Är du nyfiken så finns mina bilder nedan.

ABC of Programmering med Linda Liukas #vetenskapsfestivalen #digitalkompetens

Alice i underlandet fast i kodlandet det är min upplevelse av Linda Liukas fantastiska barnbok Hej Ruby om kod. Och nu fick jag höra henne prata på vetenskapsfestivalen.

Linda är en fantastisk talare, vem närvarande och underskön, och vilka fantastiska bilder slides och vilket uttryck. Jag är helt såld. Det finaste är dock att hon inte ser programmering som ett ämne som behöver vara så långt ifrån ett arbete kring språk. Hon pratar om kod som ett språk och ska vi lära ut det behöver lära ut det genom att lära ut hur barnen skapar poesi.

Jag älskar hennes idé om att skapa en historia där de digitala jättarna är fiktiva karaktärer hur skulle Apple vara som en karaktär i en saga? Stor, för sig själv som inte vill leka med andra kanske? Hur skulle Google vara? Överallt och en person som lägger sig i allt vi gör kanske?  Vi behöver flera olika digitala verktyg i undervisningen. Linda Liukas slutsats kring kod är enkel och något som ingen kan ifrågasätta (tror jag). Att lära ut kod i en värld fylld med kod borde vara lika självklart som att vi lär ut svenska i skolan. Ingen skulle hävda att våra barn kan allt om språket bara för att de befinner sig i ett svensktalande område. Det är samma sak med kod därför behöver vi arbeta med digital kompetens för barnen befinner sig i ett digital vardag varje dag.

Personligen skulle jag säga att Linda Liukas prat är fantastiskt hon säger grymt enkla sanningar som att programmering och kod är att ge specifika instruktioner till en dator. Men det handlar om flera delar 1. planera programmet, 2. skriva program och 3. testa programmet.

”the world is built with software. Those who understand what computers are, [and are] good at, have the power”

So en del av sin föreläsning låter Linda deltagarna programmera sin granne så att den som ”robot” kan borsta sina tänder. Och fråga sedan:

  • Hur många definiera en tandborste så att ”roboten” visste vad det var?
  • Hur många gjorde fel?
  • Hur många frågade om hjälp?
  • Samarbeta (samarbeta i par – en tittar på koden och en skriver koden)
  • Debugga (när programmet inte fungerar)
    • prata med kompisar (jämför fuska)
    • förklara i svenska

Datorer är gjorde av enheter som slås av och på… glöm inte det!

Förbered barnen för en värld med och av datorer…

Programmering blev inget eget ämne, för det handlar om digital kompetens

Jag sitter på vetenskapsfestivalen för att delta i en konferensdag kring digitaliseringen i skolan och dagen inleds av Skolverket som pratar om läroplansändringarna och jag får reda på att redan 2011 fanns nyckelkompetenserna inskrivna i läroplanen men det var för otydliga, så därför skrevs läroplanerna om…

 

Personligen funderar jag mycket kring varför programmering inte blev ett ämne… och plötsligt får jag svaret:

Det handlade om tolkningen av uppdraget som skolverket fick, som pratade om programmering som ett inslag i undervisningen. Det kunde tolkas som att det inte behövdes att programmering blev ett eget ämne. Sedan konstaterar Skolverket att om programmering blev ett eget ämne skulle det fokusera mer på kod än innehåll eller som skolverksrepresentanten uttrycker det ”det är svårt att programmera utan innehåll”

Ingen av förklaringarna som läggs fram handlar om de kostnader som det skulle innebära att inför ett nytt ämne, som det inte finns legitimerade lärare i ämnet, inte heller kommer förklaringen att den digitala världens språk är föränderliga och det kräver mycket av de pedagoger som ska vara programmeringslärare. Jag undrar mycket varför programmering som begrepp fick en så tydlig plats i läroplanen, varför valde de bort datalogisk tänkande, eller andra större vidare begrepp? Men det får jag inga svar på däremot får jag intressanta kunskaper som att skolverket har valt att inte definiera digital kompetens för att det är

skjuta på ett rörligt mål, tekniken utvecklas mycket snabbt, tekniken driver utvecklingen. därför är begreppet beskrivet så brett som möjligt.

 

Följande fyra aspekter av digital kompetens lyfter skolverket fram (del 1 i läroplanen)

  • förstå hur digitalisering påverkar individer och samhälle
  • använda och förstå digital teknik
  • förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt
  • lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt

Här fick jag fundera på om jag ska ändra min presentation eller inte… men jag bestämde mig för att köra på min linje 🙂

Ett besök på SETT-dagarna kan göra skillnad

I förra veckan 3-4 maj var jag liksom många andra som arbetar med skolan och skolans digitalisering på SETT-dagarna i Kista. Jag hade tvår föreläsningar, en om källkritik och en om informationssäkerhet, sedan gjorde jag en kort föreläsning för Lärarnas riksförbund om praktisk källkritik och då valde jag att prata om hur du granskar en webbadress.

Jag gick igenom alla delar av en webbadress, skillnaden mellan http:// och https://, hur man kan ta reda på vem som står bakom en adress och så vidare. För att vara extra tydlig hade jag valt “gratisiskolan.se” som exempel. En sajt som samlar gratis material, men som förra veckan inte hade någon om-sida utan endast en blogg. En blogg där alla bloggare tydligt presenterades, men vilken deras roll på sajten var, var mindre tydligt. och det framgick inte vem som egentligen står bakom webbplatsen för om-sidan saknades.

Så jag visade att jag med en enkel sökning på iis kunde se att det var en reklambyrå som heter Kunskapskraft och Media AB, som bakom sidan och som på sin egen webbplats marknadsförde de  sina webbsidor ”gratisiskolan.se” och ”värdegrund.se”. Och med utgångspunkt från det exempel valde jag att visa att det åtminstone är 10 000 personer som följer webbsidan på Facebook. Så avslutade jag med att ställa den retoriska frågan: har dessa 10 000 gjort sin grundläggande källkritiska granskning?

Var på jag öppnade för frågor, då en man i publiken viftade ivrigt och jag tänkte nu har jag sagt något fel, och han vet mer/bättre. Han presenterade sig och säger därefter:

-nej jag har inga frågor jag vill bara berätta att ”gratisiskolan.se” är min sajt.

-Åh svarar jag, va bra då kan du ju skapa en om-sida så att det är lättare att avgöra vem/vilka som är ansvariga för webbsidan och vilket ert syfte är med tjänsten.

Det dröjde bara en dag så fick jag ett mejl och nu har gratisiskolan också en om-sida. Ett roligt exempel på hur ett besök på Settdagarna kan göra skillnad.

 

Mina presentationer om källkritik och informationssäkerhet hittar du här  (informationssäkerhet och källkritik 🙂

 

Årets internetstatisk är släppt #soi2016

Dår var det äntligen dags för årets internetstatisk, som kommer genom Svenskarna och Internet 2016. Precis som vanligt och sedan 2000 när den publicerades för första gången är de smockfylld med data om svenskarnas användning av internet.

Själv har jag fastnat för två grejer den ena handlar om män respektive kvinnors användning av internet. DÄr vi kan se att män i genomsnitt lägger mer tid på internet än kvinnor och så har det varit sedan 2000, men trenden visar på att män tycks dra ifrån. Varför är det så? Och vad säger det om hur vi använder nätet?

chart

Påverkar detta faktum våra kunskaper om internet och är det så att mäns ”agerande” på nätet tar mer tid än kvinnors? Jag vet inte men jag tänker att i Svenskarna och internet kan jag nog hitta svaret…

Den andra saken som slog mig var att vilket medium som är den viktigaste informationskällan och för första gången är det tydligt att internet är den viktigaste…chart-2

Vad säger det? Det säger inte att vi litar på internet, det säger att det medium som vi letar efter information efter är på internet, och med tanke på att vi tittar på TV, lyssnar på radio och läser våra dagstidningar via internet är detta kanske inte så förvånande, men spännande.

Jag måste också slå ett slag för webbplatsen www.soi2016.se som erbjuder all denna statisk, fantastiska bilder (jag tror jag känner fotografen 😉 ) och möjligheten att ladda ner grafer och bilder för att kunna blogga eller använda datan är fantastisk. Stort tack för det 🙂 Sedan finns det naturligvis en pdf som du kan ladda ner, för den som vill läsa rapporten som vanligt.

Varför berättar du inte det…

Jag träffade Christina och vi pratade om livet, nätet, skolan, lärande och sociala medier. Och vi pratade om hur sociala medier var en plats för reflektion. Sociala medier var för oss ett verktyg för att sprida och samtala om det vi skrev, tänkte och ville. Men åren har gått och i mötet med Christina blev det tydligt att jag har mer och mer blivit tyst och min reflektion stannar hos mig, i samtal med vänner, som med Christina igår, eller vid köksbordet tillsammans med familjen. Samtalet på nätet pågår, jag lyssnar, men jag pratar mindre, varför är det så?

Jag fick frågan av Christina: varför berättar du inte i sociala medier när du överträffar dig själv, eller när du förfasas, eller gör saker? Hennes fråga ringer i mitt huvud varför gör jag inte det? Svaret idag är så enkelt och självklart. Skälet är att jag har svårt för hur kommersiella krafter som bara vill sälja på mig saker som jag inte behöver, men kanske tyckas behöva och använder mitt samtal för sina syften.

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

pirret, som fanns när jag började blogga…

I torsdags startade IIS en ny tjänst i och med att vi lanserade webbpedagog – en tjänst för pedagoger som vill ha en egen webbplats. Jag är extremt stolt över att få vara med och driva och lansera detta projekt. Tänk att jag får vara med och ge pedagoger en plattform för att använda webben för sitt arbete… Det är extremt stort! Jag har drivit projektet och det var först i torsdags när vi skulle lansera tjänsten Webbpedagog som jag kom att minnas hur det var att börja blogga som pedagog.

Jag startade min blogg hösten 2009, som jag minns det i smyg, och utan att jag riktigt hade någon riktning eller ideen med bloggen -det syns i kategorierna min default kategori då som nu är ”kategorisera mera”. En uppmaning till mig själv att försöka bestämma vad jag skrev om och vilka huvudtrådar som jag skulle återkomma till – idag finns det fler kategorier…

Bland de minnen som kom till mig i samband med lanseringen av webbepdagog var också spänningen som jag upplevde när jag själv insåg att det fanns det som läst min blogg Kristina Alexanderson, till en början kunde jag se det i statistiken som besöker sedan i form av kommentarer och länkar in till mina texter. Det var konstigt, men gav mig också självförtroende för att jag hade en röst som andra kunde vara intresserade att förhålla sig till på nätet. Det har jag alltid varit stolt över – tack alla ni som läser, kommenterar och tittar in.

Men min blogg har hela tiden kanske främst varit ett viktigt verktyg för mig, för min reflektion för mina tankar och mina idéer, min blogg är en samlingsplats för mina reflektioner och jag kan gå tillbaka och påtagligt se om jag står still eller rör mig i tanken. Och det är jag extremt glad för. Att vara en bloggare är väldigt utvecklande och därför är jag extra glad över att jag får erbjuda ett verktyg för andra att pröva detta verktyg för reflektion och samarbete.

Kristina

Kolla in min nya simpedagogblogg – djupdyk.se