Category Archives: internet i skolan

Hur får du kommentarer på din klassblogg?

Posted on by

Hur är det med alla rädslor som finns kring att arbeta, publicera sig och skolarbete på Internet? Är det verkligen så att finns det på nätet så är det publikt, så kan alla se det du har gjort, det kommer alltid att följa dig.

På ett sätt är det kanske sant, men samtidigt så är det inte riktigt så enkelt.

Det är som en av mina vänner konstaterade. Om jag lägger upp bilder på flickr så får jag en eller två views och jag kan med lätthet säga vilka det är som har tittat på mina bilder. Det är min granne, och hennes man.

Ett enkelt och tydligt exempel. Det är inte så lätt alla gånger.

I mitt arbete möter jag många lärare som vill ha kommentarer på klassbloggar, elever som använder Internet för att marknadsföra sina Unga företagsidéer, lärare som använder Internet för att de vill synliggöra det som sker i skolan. Men som sedan säger att de inte får några kommentarer, att det inte är så många som besöker deras webbplats.

Jag brukar säga att du behöver sprida det som dina elever gör, du behöver länka och på så sätt koppla ihop dig med andra webbplatser, andra bloggar, du och dina elever kanske ska kommentera på andras bloggar. Sedan behöver det som publiceras fyllas med sökbar information sk. metadata så att sökmotorer hittar materialet. Inget händer av sig själv, inte ens på Internet.

Kort och gott så handlar det om att dela och sedan handlar det om kunskap och litet arbete.

Vad är egentligen personlig information på Internet?

Posted on by

I mina nätverk ringlar nyheten om att Google spårar oss som använder Safari och som valt att spärra tredje parts cookies. Och här har jag tappat några av mina läsare, så jag tar lite bakgrund innan mina funderingar.

Vad är en cookie? (kaka)

Enkelt uttryckt är en cookie är liten liten bit information som sparas i din webbläsare. Den gör till exempel att du kan logga in på flickr och sedan lämna webbplatsen för att återkomma och fortfarande vara inloggad. Cookies eller kakor som det kallas på svenska används också för att spåra ditt surfbeteende på nätet, så att annonsörer, så som Google eller Facebook kan sälja skräddarsydda annonser gentemot dig och utifrån den webbhistorik som din webbläsare ger om dig.

I Safari är det automatiskt inställt så att jag som användare spärrar cookies från tredje part. Google ska alltså inte kunna lämna en cookie/kaka i min webbläsare för att kunna spåra hur jag rör mig på webben.

Vad har Google gjort?

Nu har det visat sig att Google utnyttjat ett känt kryphål som finns i Safaris webbläsare för att ändå spåra hur Safari användare rör sig på webben. Och sedan förklarar Google att de bara:

the company used the information mainly to tailor ads based on the websites you visited. The cookie doesn’t track personal information, such as your address or phone number.

De har bara samlat information för att skräddarsy annonser, baserat på vilka webbplatser jag besöker. Kakorna spårar ingen personlig information, såsom din adress eller ditt telefonnummer.

Jag undrar stilla är inte vilka webbplatser som jag besöker personlig information? Berättar inte min surf-historia vem jag är som person, vilka intressen jag har, vilket arbete jag har? Innebär inte ett insamlande av information om hur jag surfar också att Google samlar in personlig information? I mitt tycke är det så, men det tycks inte Google tycka.

I min värld blir problemet med Google, Facebook, är inte annonserna utan all den information som jag knappt vet att dessa företag samlar om mig och mitt beteende på nätet.

Klargörande: jag anser att okunskapen om insamlandet och användandet av informationen  är det stora problemet, annonser har vi sett och hanterat tidigare. Informationen som samlas in om mitt/ditt surfande-dina närvanor används sedan inte bara till att styra annonserna som vi ser utan även vilken världsbild vi får ta del av och det skrämmer mig.

Blogga med elever – föreläsning om att använda bloggen i undervisningen

Posted on by

Webbstjärnan har tillsammans med Lärarförbundet en satsning på att stärka lärarnas roll och arbete med digitala verktyg i skolan. Jag föreläste igår om att använda bloggen tillsammans med elever. Naturligtvis spelades det in och ligger på webben, så du kan ta del av min föreläsning.

Låt diskussionen kring Facebook i skolan få ett pedagogiskt perspektiv

Posted on by

Tidigare idag läste jag Jockes post om Lärare, elever och Facebook- hur hänger det ihop? och jag håller med honom. Det handlar inte om online kontra offline, det handlar om att vara 100% människa. Skolan, lärare och elever bör kunna förhålla sig till Facebook och samtalet kring om lärare kan vara vänner med sina elever är begränsande. Därefter borde jag inte behöva kommentera skola och Facebook mer. Men jag vill gärna komma med ett perspektiv på frågan, en aspekt, min sida av myntet, där jag står idag.

Facebook liksom många andra sociala plattformar används i skolan, eller inte används i skolan av olika skäl. Men diskussionen kring skola, sociala medier och lärande behöver komma till en annan nivå. Jag tycker att det pedagogiska samtalet kring sociala medier bör handlar om just lärande, kring vilka pedagogiska för och nackdelar olika sociala plattformar medför för lärandet. Vilka är begränsningarna? Vilka är förtjänsterna? Samtalet slutar nästan alltid i en diksussion kring om vi kan vara vänner eller inte, vilket ansvar en ”vänskapsrelation” mellan elever och lärare medför eller inte medför.

I bästa fall kommer samtalet till slutsatsen att Facebook är en grym plattform för där finns eleverna och då blir det lättare att motivera eleverna att göra skolarbetet.

Jag skulle vilja att samtalet kom längre, och kanske kan samtalet göra det om vi börja titta på Facebook och andra sociala plattformar mer nyanserat. Vad fungerar och vad fungerar inte? Sedan behöver vi fundera kring hur vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg, och kanske om vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg? Är Facebook ett pedagogiskt verktyg? Om ja, när? Alltid, ibland eller aldrig och om så för vilka syften?

I mina ögon kan skolarbete ske på alla delar av Internet så länge pedagogen som leder skolarbetet medvetet gör ett val utifrån de syften och de mål som arbetet i skolan har.

Jag kan ha invändningar mot Facebooks affärsmodell och därför tycka att det är olämpligt att skolarbetet sker inom ramen för den plattformen. Mina invändningar mot Facebooks affärsmodell är att den liksom Facebook eller Googles bygger på att mitt innehåll kopplas till ett tydlig annonsinnehåll. Mina invändningar mot att använda Facebook, handlar också om att jag inte tycker att skolarbete ska ske på de villkor där jag jag förväntar mig att eleverna skapar ett avtal med en tredje part för att jag ska kunna ta del av deras skolarbete.

Men samtidigt kan jag se pedagogiska förtjänster med att använda Facebook som utgångspunkt för att arbeta med just samma perspektiv.

Jag tycker att affärsmodellen i sig är intressant för att titta på den och se hur annonser kopplas till skolarbetet på Facebook, för jag tycker att vi behöver diskutera och medvetandegöra oss själva och eleverna kring hur Facebooks affärsmodell ser ut. Att skolarbetet används för att profilera dig för eventuella annonser, eller för att du ska köpa annonser. Det är ett samtal som vi vuxna bör föra, som kan undersökas med hjälpa av Facebook. Sedan tycker jag att allt skolarbete på Facebook bör diskutera vilka effekter ”facebooks vokabulär” spelar för skolarbetets insats och innehåll. Vi vill bli gillade, vi vill bli omtyckta, att ”gilla” är gilla och inte rekommendera, och kanske bör lärare diskutera skillnaden, skulle det innebära en skillnad i vår förhållningssätt om vi rekommenderade bilder som vi klickar på istället för att vi som nu är ”gillar” dem.

Jag önskar att samtalet kring Facebook och skolan skulle handla mer om när, hur och i vilken omfattning Facebook ska vara ett pedagogiskt verktyg, och att diskussionen kring att göra skolarbete på Facebook handlade de pedagogiska syftena, och om målen och effekterna. Jag önskar att samtalet om Facebook i skolan handlade om avtal, övervakning och vilka effekter det kan ha. Jag anser att Facebook är en utmärkt plattform för att arbeta med källkritik till exempel, så låt samtalet kring skola och Facebook lämna vänstadiet för att komma in på ett samtal kring pedagogiska vinster/förluster som Facebook eventuellt medför i det pedagogiska arbetet.

Framtidens lärare – behöver läsa Kirkegaards ödmjukheten

Posted on by

I många sammanhang som jag befinner mig i pratas det om framtiden. I fredags var jag på en halvdags konferens kring framtidens lärare. Dagen avslutades med att vi fick reflektera över vilka egenskaper en god ”framtida” lärare bör ha.

Mina tankar kring framtidens lärare och de kunskaper som en god lärare ska ha är mycket sammanfattade i Kirkegaards nedanstående text. Det handlar om ödmjukhet, att se den andra, finna den andra och börja där den andra är.

I skolan vet jag att det är massor med lärare som just arbetar så, och tar elever till de mål som finns med skolan. Verktygen som sedan ska användas måste vara de som hjälper den andra att nå målen. I debatten kring vilka verktyg skolan ska använda behövs också ödmjukhet, och inte bara en vilja att härska.

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måsta jag först finna henne
där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.

Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.

 

Sören Kirkegaard

Digitala läromedel – några korta reflektioner kring en föreläsning

Posted on by

Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att prata lite kort om digitala läromedel. Hur ser jag på digitala läromedel. Min presentation kom att belysa flera aspekter på digitala läromedel.

Jag startade presentationen med att prata om ”varumärken” om inlåsning kring vilken sorts ”apparat” eller ”maskin” som skolan ska ha, diskussionen kring ”en till en”, ”varsin”, ”en till alla” eller vad satsningarna kring att dela ut datorer kallas. Det digitala läromedel skapas inte per automatik för att elever och lärare har en Apple eller en PC. Sedan pratade jag om att infrastrukturen, att det fungerar, att det finns ett trådlöst nät som fungerar är ett villkor. Men jag vill trycka på att det är inte maskinen i sig som skapar läromedlet, eller förändrar lärandet.

Sedan gick jag över till en diskussion kring vilka behov som finns, skolan som en plats med många dimensioner, traditioner och nyheter, lärare befinner sig på olika platser, har olika behov, alla lektioner kan inte vara innovativa och nytänkande. Ibland behövs fylleriövningar också, sedan är de digitala verktygen/läromedlen ett bland många, kanske inte det enda.

Sedan stannade jag upp en stund kring kunskapssyn, och hur vi ser på förmedlingen av kunskap, vilka källor använder vi, är kunskap beständigt, kan vi lära andra, eller bara lära oss själva? Det är centralt att fundera kring vilken kunskapssyn som ett digitalt läromedel sprider, är uppbyggt kring. Sedan kan fundera på varför – ska läromedlet vara digitalt och sedan hur …

Vad kan digitala lärresurser ge som inte analoga kan? Min fasta inställning är att digital kompetens kan du inte uppnå om du inte använder, funderar, tar del, av den digitala vardagen, använder digitala verktyg, blir är digital. Inget analogt läromedel kan ge elever digital kompetens, kanske kan vi aningar om den digitala vardagen men det är lite som att torrsimma, och tro att man vet hur det är att simma på ett öppet hav.

Sedan tog jag fasta på andra delar som digitala medier/läromedel bör kunna ge eleverna, vara bra på, som t.ex färdighetsträning, diskuterade några aspekter kring spel och spelifierandet av lärandet. För att sedan gå över och prata om de som digitala läromedel bör ta möjligheten att vara, som låta användarna vara medskapande, internets autenticitet, möjligheterna till att dela, bygga vidare, kunskapa gemensamt, multimedialt och att alla läromedel bör leva som de lär.

Du kan ta del av min presentation här:

Digitalaläromedel

Riksdagens framtidsdag – en kort reflektion

Posted on by

Jag har idag varit moderator i samband med riksdagens framtidsdag, ett otroligt spännande och ärofullt uppdrag. Det seminarium som jag ledde hade temat den digitala framtiden. Syftet med framtidsdagen är att ge riksdagsledamöterna möjligheter att möta experter som belyser centrala forskningsresultat inom ett visst område, i mitt seminarium, om internet och framtiden på nätet var följande experter inbjudna:

  • Erik Kruse, Strategic Marketing Manager, Ericsson Networked Society Lab
  • Inger Gran, föreningsdirektör, Dataföreningen och initiativtagare till Cloud Sweden
  • Pelle Snickars, forskningschef, Kungliga biblioteket
  • Marcus Bylund, forskare, datavetenskap, SICS
  • Mathias Klang, forskare, informatik med juridisk inriktning vid Göteborgs universitet

Det var så spännande att få ta del av de olika perspektiv som belystes, allt från bredbands utbyggnad, till gemensamma standarder, till skyddstider, övervakning och lagstiftning. De som fick mig att fundera mest var diskussionen som Marcus Bylund initierade kring hur vi beskriver de möjligheter som tekniken kommer att medföra i form av effektivitets vinster, tillväxt, välstånd etc. Men så snart det kommer till svårigheterna blir vi vaga, luddiga och diffusa. Hans poäng var att vi behöver vara konkreta och tydliga även när det kommer till svårigheterna, till det som är utmaningarna. Visa på vilka dessa är, konkret, tydligt och utifrån individen, för då kan vi hantera problematiken, ta ställning till konsekvenserna av tekniken, få förståelse för den digitala framtiden på ett mer rimligt sätt.

Sedan blev jag mycket förtjust i Pelle Snickars bild ”Att vi inte kan backa in i framtiden” och hans inlägg om digitaliseringen av kulturen, att vi använder vår mest moderna teknik för att digitalisera ”väldigt” gammal media, tidningar från 1850-tal tror jag exemplet var.

För den som vill ta del av en PowerPoint i mästarklass bör titta igenom Mathias Klangs powerpoint, som är grymt bra, det är enda som saknas var några Stormtroopers. Innehållet är provocerande och spännande, och visst lyckades hans provocera lite grann.

Samtalet kring den digitala framtiden blev spännande och rörde många intressanta aspekter på vår digitala vardag. Väl värt att ta del av så kolla på webbsändningen.

Webbstjärnan – hur fungerar det?

Posted on by

Spelplan för Webbstjärnan av Martin Ander CC (by)

Jag älskar när man kombinerar saker, så att man kan lära sig samtidigt som man kanske har kul. Det är en av de saker som gör att jag gillar Webbstjärnan. Vi försöker kombinera nytta med nöje. En spännande/rolig/inspirerande tävling kombinerad med ”vanligt” skolarbete, typ.

För att tydliggöra hur var Webbstjärnan startar och var webbstjärnan slutar har vi gjort en spelplan, som Du kan ladda ner och spela tillsammans med sina elever, eller om man vill så kan man låta eleverna spela den själva. Tanken är att spelplanen ska illustrera det som är viktigt i Webbstjärnan, dels att du har ett bra innehåll, kopplat till skolarbetet, vår logga på första sidan samt att du på din webbplats har en om-sida, som berättar vem du är samt vilket som är syftet med webbplatsen. Sedan ser spelplanen ut som ett vanligt brädspel, du rör dig från en ruta till nästa.

En av de saker som vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur tror på är ett öppet Internet där alla kan delta, samt att vi vill dela med oss av vår kunskap och det vi gör. En del av det är att vi tror på Creative Commons så Webbstjärnans spelplan är naturligtvis licensierad under en Creative Commons licens Erkännande, vilket innebär att alla får fritt använda, bearbeta, remixa bygga vidare på spelplanen så länge de Erkänner upphovsmannen Martin Ander och berättar att de bearbetar/sprider den under Creative Commons.

Wikipedia en fri källa – alla kan bidra, men alla får inte att använda den

Posted on by

Det är med stor förvåning som jag tar del av den sanning som kommer hem:

- Vi får inte använda Wikipedia som källa för att lösa den här uppgiften!

Jag står där frågande och säger: Vad ska du då använda för källor? Hur ska du hitta ”fakta” till uppgiften som du ska lösa?

-Vi får använda NE.

Men, vi har inte NE hemma och varför får ni inte använda Wikipedia? undrar jag?

-För att vem som helst kan ändra i Wikipedia.

Den är för fri, för öppen, för tillgänglig helt enkelt. I min värld är just den sanningen en av Wikipedias styrkor. Det är en webbplats som bygger på sin öppenhet och en tilltro till människan, till oss som människor: att vi är kompetenta, att vi ska få tillgång till gemensamma kunskap fritt, att öppenhet och möjligheter generar mer kunskaper/mer information. Det grundläggande i Wikipedia och i konstruktionen av Wikipedia är att det tror på oss som använder uppslagsverket, vi som bidrar till uppslagsverket, vi som söker kunskap.

Varför tror inte alla på Wikipedias möjligheter till fri kunskap, till fritt kunskapande, på ett medvetet arbetssätt med källor och källhantering? Varför arbetar de inte med källan i stället för mot den?

Mitt vardagsdilemma…

Skolarbete handlar om innehåll, kunskaper, färdigheter inte om tekniken!

Posted on by

Jag befinner mig ofta i samtal kring it, internet, skolan, arbetssätt och pedagogik. I många sammanhang pratar jag om skolarbete på Internet. Men samtidigt undrar jag ofta varför diskussionen inte handlar mer om hur och sedan skulle jag vilja att vi pratade mer om vilka som driver debatten kring teknik i skolan, it i skolan samt för vilka syften.

I diskussionen kring att varje elev/lärare ska få en dator, pratas det ofta om de vinster som skolan kommer att erfara bara elever/lärarna anammar tekniken och de möjligheter som den medför med att genom ett klick kunna komma åt världens största kunskapsbank, eller alla sina vänner. Bara rätt teknik får ta plats i skolan kommer elever att:

-nå bättre resultat
-bli mer motiverade
-uppleva skolan mer relevant
-etc

Och kanske blir det så, kanske inte. Jag tror inte att verktyget i sig gör förändringen, eller att tekniken i sig gör skillnaden utan det handlar om hur den används, och att skicklighet växer fram genom användning och genom reflektionen kring effekter och brister samt möjligheter.

Personligen kommer jag att fortsätta att föra diskussionen kring att skolarbete på 2000-talet ska handla om det som är det centrala för skolarbetet, nämligen innehållet. Jag skulle vilja att vi pratade mer om: hur och när samt i vilka sammanhang olika tekniker hjälper oss att bearbeta innehållet samt för vilket syfte. I min värld handlar inte skolarbete om tekniken, utan det handlar om innehållet och att uppnå kunskaper och färdigheter i förhållande till det innehåll som man bearbetar.

Jag tycker att vi ska prata mer om innehållet och skolarbetet, och mindre om ”datorer”, ”maskiner”, tekniken så kanske datorn kan ses som ett naturligt verktyg för att bearbeta innehåll, för att utveckla kunskaper och färdigheter. Tekniken i sig är inte det centrala utan de kunskaper/färdigheter som skolan har som mål att utveckla.