Kategoriarkiv: källkritik

Lär dig hantera källor på nätet på ett kritiskt sätt

Idag lanserar IIS tillsammans med Viralgranskaren på Metro en ny version av Internetguiden som jag skrivit Källkritik på internet. Den guiden är kanske mer aktuell, speciellt med avseende på det val som just avslutats i USA. Medborgare tar del av information via nätet och sociala medier och då är kunskaper kring internet, sociala medier och hur de fungerar A och O för att man ska kunna förhålla sig kritisk till det som man tar del av. Det finns några enkla verktyg som du kan använda  för att du ska kunna förhålla dig medveten innan du sprider information via nätet:

  • läs igenom texten och inte bara rubriken innan du sprider
  • ställ frågor: är detta rimligt? Sannolikt?
  • googla om innehållet låter ”otroligt” … eller för bra för att vara sant

Eller läs guiden Källkritik på internet, som finns gratis att ladda ner och ta del av via internet. Och läs mitt inlägg och granska min morgon kritiskt – Källkritik på morgonkvisten.

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

Våra redigerade liv i sociala medier borde göra oss mer källkritiska #källkritik

I sociala medier styr vi vilken bild vi vill ge av oss själva, vem vi är och vad vi står för. Vi bestämmer vilken bild vi vill ge av os själva, och många av oss ger en bild av oss själva som:

  • lyckliga
  • framgångsrika
  • vackra
  • empatiska
  • etc

Vi styr av den bild som vi ger av oss själva, och vi tar del av andra redigerade liv. Vi vet att bakom  Facebook-flödet, instagram-bilderna, tweetsen finns en vardag som är grå, fylld med städning, gnabb med ungar, äkta hälfter och tristess. Men vi delar väldigt lite av den vardagen i sociala medier. Medvetenheten om att jag redigerar och styr vilken bild jag vill ge av mig själv och mitt liv i genom de digitala tjänsterna borde vi mångt och mycket lära oss att den information som vi tar del av är vinklad och styrd av det syfte som avsändaren har. Ett samtal kring detta borde göra oss mer källkritiska, men jag tvivlar på att det är så.

Och jag tror anledningen är enkel, vi vill inte tro att våra ”vänner” ger en redigerad bild av sina liv, styrd av de ideal som är norm för vårt sätt att leva. Varje källkritiskt samtal kan starta här: i vilken bild av ditt liv ger du i sociala medier, vilken världsbild tar du del av och vilken bild ger dina vänner av sina liv? Finns det några dammråttor på bilderna eller är alla strålande glada och tillgängliga … och ser livet verkligen ut så? Om inte varför delar vi ”den perfekta bilden” av vår vardag, är en bra fråga att ställa 🙂

En badge som bevis för mina kunskaper i källkritik #ftw #blogg100

Jag var i Chicago för ett år sedan och på var och vartannat seminarium pratade de om badgar hit och badgar dit. De pratade om vikten att få ett märke som bevis för sina kunskaper.

Jag var imponerad av digitala skollyftet, som hade en cool badge för de pedagoger som genomgick den kursen. Vi på Webbstjärnan ville inte vara sämre så vi gjorde också badgar som den som fått godkänt på t.ex. källkritikskursen, eller Creative Commons kursen kan sätta på sin webbplats. Jag fick min idag 🙂

En crash-kurs i källkritik med källkritik, snart på internet #blogg100

Vi kommer vecka 22 öppna för anmälningar till Webbstjärnans nya kursportal, och bland de kurser som vi bland annat kommer att kunna erbjuda är en introduktionskurs i källkritik, som har som syfte att ge en presentation av vad du ska tänka på när du granskar webbplatser och material som du hittar på internet. Den kommer att vara fri och öppen för alla som vill delta. Om du vill veta när vi öppnar så kan du anmäla dig här för att få information om när vi öppnar upp för anmälan.

Visst är det coolt!

Skolan behöver utgå från elevernas intressen och ingen annans! #blogg100

I Jenny Maria Nilssons debattartikel ”Läsrörelsens chocksiffror är mer till för sin egen skull än för eleverna”, där hon argumenterar för att skoldebatten styrs av särintressen och dessa särintressen använder olika metoder för att bevisa sin tes och få sin fråga som huvudsak på agendan.

I Nilssons artikel kommer hon fram till att skolan måste få vara ifred och sköt sitt uppdrag. Det är befriande att hon tittar på de siffror som har presenteras om att:

”För tio år sedan läste 70 procent av föräldrarna dagligen för sina barn, men nu är det bara 35 procent som läser för sina barn”

Dessa siffror kommer från en undersökning som inte uppfyller de krav på statistiskt säkerställt underlag menar Nilsson och vi behöver titta på skoldebatten med kritiska ögon, vem säger vad och varför? Vad är det för myter och föreställningar som förekommer i skoldebatten och varför ifrågasätts de inte. Jag tycker också om att Nilsson tittar på myterna som sprids om lärare och deras kompetens. Det är skönt att höra en debattör som möter argument om att lärare skulle vara verktygslösa i arbetat med sin profession med ord som dessa:

/…/lärare är hjälplösa? Cirka fem år på lärarutbildningen, praktik, verksamhet som lärare och den uppsjö litteratur som finns angående läsinlärning är inte tillräckligt för att någon ska behärska det centrala i sin profession? Men en fortbildningskurs, av slaget Widmarks organisation ger, ska ordna det? [hon hänvisar till Martin Widmarks artikel i DN Jag skäms över hur vi har svikit barnen i skolan]

Naturligtvis behövs insatser för att främja läsförmågan bland barn och unga, det vet jag med, men frågan är vem som ska får beskriva problemet och vem som ska få komma med lösningen? Är det de som står utanför skolan och som står för ett särintresse eller de som tillhör skolan och skolans profession. Jag instämmer med Nilsson skolan har kompetensen att sköta sitt uppdrag, låt dem gör det.

 

Varför frågade Ekot kungen om internet och barn, undrar bara! #blogg100

Liksom många andra undrar jag över varför kungen tycker sig vara den som kan ge råd om hur man ska skydda barn som utsätts för övergrepp på internet. Och min första reaktion är den som många andra får, jaha och när blev kungen expert på detta också?

Samtidigt kan jag inte undra över hur ekot tänkte, när de sände ut kungens råd. Var det i kungens egenskap av förälder/morförälder som han fick frågan, eller i sin roll som kung? Eller är det för att han är aktiv för att skydda barns rättigheter?

Även om det är i den egenskapen varför skulle kungen vara expert på hur föräldrar ska skydda barn mot övergrepp som sprids på internet. Varför kompletterar inte Ekot kungens råd med att ta stöd av experter, eller forskare de som arbetar aktivt med att skydda barn mot övergrepp. De kommer kanske med samma råd, men de vet i alla fall vad de pratar om. Om nu kungen ska tillfrågas, fråga också vilka källor som han har och hur man mätt effekten av det råd som han kommer med. Eller är det så att bara för att man är kung så kan man uttalas sig om allt. Och då kan man inte be om kompletterande uppgifter, kungen pratar ju om detta råd som allmänt vedertaget, är det så?

Kan vi överhuvudtaget vara källkritiska, när allt vi vill tror är ”sant”? #blogg100

För inte så länge sedan blev jag intervjuad av en tidning kring källkritik och frågan kom i förbigående: Förmår vi överhuvudtaget att vara källkritiska?

Jag vill tro det, men sedan ser jag människor i min närhet och troligen jag själv också dela saker som kan inte stämmer alls vid en närmare granskning. Ibland undrar jag hur ”vi” tänker, men kanske är det så att allt som vi vill tro på är sant det dela vi gärna vidare. Saker som stämmer överens med vår världsbild, våra kunskaper, våra erfarenheter vill vi att andra som inte delar vår världsbild, våra insikter ska ta del av, för dessa fakta, bevis och upplevelser är argument för att vår världsbild är den enda sanna och rätt. Men tänk om det inte är så.

Hur medvetandegörs vi om våra ideal och hur de styr vår världsbild, i synnerhet i ett medium där algoritmer styr och ser till att vi får mer information om det vi redan tycker, det vi redan gillar, är intresserade av, det som vi delar vidare. Hur förmår vi att vara källkritiska, och vad krävs, eller snarare vilka kunskaper krävs för att vi ska kunna se utanför våra bubblor.

Källkritiska övningar till internetguiden ”Källkritik på Internet” #blogg100

Vi pratar ständigt om vikten att vara källkritisk, att öva denna färdighet. På Internet är det inte alltid så lätt att vet vem som står bakom en källa, vilket syftet är och om, eller när man ska dela vidare. Vi vill vara hjälpsamma, vi vill sprida information som kan vara till nytta för andra, som är roligt, underhållande och allt annat, men vem kan man lita på?

Är är den ”rara” filmen det vi vill tro att den utger sig för att vara eller är den något annat, och hur vet man skillnaden? Hur vet man egentligen vem som ligger bakom all information som förekommer på nätet? I det allmänna samtalet sägs det när vi alla är publicister så har vi också alla ett ansvar för vilken information vi sprider, men för att vi ska kunna axla det ansvaret behöver vi kunskaper.

.SE har gett ut en guide som heter Källkritik på Internet, som kan vara en startpunkt för att lära sig mer om hur internet fungerar samt hur källkritik på internet fungerar. Till min guide om källkritik har vi gjort övningar för lärare så att lärare tillsammans med sina elever kan närma sig och arbeta med källkritiska uppgifter och frågor. Övningarna hade fått några år på nacken så därför valde vi att uppdatera dem. Så kolla in.

Till guiden källkritik på Internet har vi också en infografik, som man kan ladda ner och ha som stöd när man ska ställa källkritiska frågor till information som man tar del av på nätet.

Filterbubblan har du koll på den? #blogg100

I veckan blev min krönika ”När jag säger Google vad tänker du då?” för Stockholm stads utbildningsförvaltning om filterbubblan publicerad på pedagogstockholm. I den skriver jag bland annat om de risker som jag kan se med att vi våra sökningar beror på våra tidigare sökningar…

Risken är stor att jag inte får tillgång till alternativa perspektiv utan hamnar i en ekokammare, som gör att jag inte ifrågasätter det som jag redan känner till och är bekväm med. Googles tjänst bygger på att förstärka de föreställningar som vi redan har och göra dem än mer förankrade och på så sätt stärka vår världsbild. När jag googlar får jag ta del av det som jag redan känner till och tidigare varit intresserad av.

Idag ramlade jag på Don’t bubbla us som tydligt illustrerar filter bubblan. Kolla mina sökningar beror på:

Vem du är, som bestäms av dina tidigare sökningar och mina tidigare klick, och eftersom du klickar på saker som du gillar/tycker är viktiga och då filtreras det övriga bort…

Så fungerar sociala medier, som Google, Facebook och Amazon… Vad missar vi? Och hur påverkar det vår världsbild och vår förmåga att vara förstående för oliktänkande, andra som tar del av andra världsbilder som bygger på deras intressen, sökningar och klick?