Kategoriarkiv: Kategorisera mera

När slutar en teknik vara ”ny” och bli självklar? #blogg100

Jag har ställt frågan tidigare, och då handlade det om Youtube och smygfilmning och behovet av etikettsregler, diskussionen förekommer idag också och vi pratar om behovet av nät-etikett. Den här gången fick jag en kommentar om att ”ny teknik” skapar rädsla och det utifrån mitt inlägg om eldsjälar som behöver stöd, oss och att vi står upp för dem och deras arbete i skolan.

En teknik som är en självklarhet för alla som vuxit upp sedan 1996, då Internet var årets julklapp (källa SVT, via Youtube). Det är 18 år sedan, vilken arton åring kallar vi ”ny”.

 

Värdegrundsarbete med internet som utgångspunkt #nohate #blogg100

Idag har jag varit på Ungdomsstyrelsen och Statens Medieråd lansering av deras kampanj #nohate. Det har varit en dag fylld med presentationer kring material som de två myndigheterna tagit fram för att upplysa om vilka lagar som finns, hur pedagoger och vuxna i barns närhet kan arbeta med frågor som rör näthat. Samt hur barn och ungdomar kan hantera kränkningar på nätet.

En sak som jag tar med mig är den presentation av en kommande forskningsrapport som Måns Svensson och Karl Dahlstrand från Lunds universitet presenterade sin rapport Nätkränkningar. Där de bland annat beskrev hur ungdomar i fokusgrupper ser på kränkningar på nätet:

Genom fokusgrupperna framträder det en bild avseende värderingar i förhållande till kränkningar på nätet som inte är helt tydlig. Å ena sidan beskriver ungdomarna i sina diskussioner att de är starkt emot det sätt på vilket nätet till viss del har blivit en arena för att driva konflikter och kränkningar. Men å den andra sidan beskriver de också ett slags osynliga spelregler för hur man blir populär på nätet och att om man håller sig till dessa spelregler så minskar risken att bli kränkt. Om man däremot bryter mot dessa spelregler, till exempel genom att som tjej vara sexuellt utmanande på nätet, så kan man räkna med att bli bestraffad genom kränkande kommentarer såsom ”attention whore”.

Fokusgrupperna beskrev också att det är tuffare spelregler som gäller för tjejerna. Killarna lever en enklare tillvaro på nätet och åtnjuter större respekt och status än tjejerna vilket innebär att de löper mindre risk att bli kränkta. Killarna som ofta håller till i spelvärlden är i regel negativt inställda till de få tjejer som vistas där och uttrycker sig inte sällan nedsättande mot dem. Genomgående framträder en bild av att ungdomar åtminstone delvis lägger skulden på dem som blir kränkta för att de inte har hållit sig till nätets spelregler eller alternativt att de medvetet har tillskansat sig fördelar på ett sätt som innebär att de får räkna med en kostnad i termer av kränkningar.

Vi behöver gemensamt prata om dessa ”osynliga spelregler” för att tillsammans synliggöra dem. Hur kommer det sig att offret får skulden för kränkningarna, och hur pratar vi om det?

Jag måste också lyfta att det finns mycket bra material att tillgå? Jo det var några saker som slog mig, en var föräldrars ansvar för barns kräkningar på nätet. Kolla in nohate.se

 

Ett måndagsprojekt med Tescho

Jag har en fantastisk kollega i Therese Tjernström (Tescho), och som fotograf imponerar hon ständigt på mig. Innan jul pratade vi om framtida fotoprojekt och Therese berättade att hon ville fotografera främlingar, människor vars liv satt spår i deras ansikten. Obekanta i utkanten av vardagen. Jag som är en riktig projektkapare sa med emfas (som jag ofta gör):

-Vi kan väl göra det tillsammans under lunchen- ett lunchfotoprojekt och plåta de som säljer Situation Stockholm?

Samtidigt som jag sa det kände jag mig som en som liftare som ber att få följa med under ett förtäckt hot. Och jag ångrade att jag inte teg, var tyst och hatade mitt engagemang. Tänk dig för Kristina, hon vill nog vara solo, med sitt projekt, sin idé. Hon vill vara i sitt skapande. Men till min stora lycka så sa Therese:

-Ja!

Hon bjöd in mig, så projektet blev vårt. Therese gör ett 52-projekt, en bild i veckan I’m a human. Jag fotograferar främlingar på måndagslunchen. Tillsammans lär vi oss mer.

Idag använde vi lunchen till att plåta! Mina bilder och berättelsen om dem hittar du på serdumig.se, under kategorin bekanta obekanta, en historia om ett möte med den största av alla rädslor när det kommer till att fotografera/porträttera främlingar och det var att få ett nej. 

 

 

Integritet behövs för demokratin – ett upprop att ta på allvar!

Idag gör DN och 25 andra ledande tidningar ett upprop mot massövervakningen. Det står följande i uppropet:

De senaste månaderna har massövervakningens omfattning blivit allmänt känd. Med några få mus-klick kan staten få tillgång till din mobilenhet och dina mejl, dina sociala nätverk och sökningar på internet. Den kan följa dina politiska uppfattningar och aktiviteter och i samarbete med nätföretagen samla och spara dina uppgifter, vilket gör att den kan förutspå din konsumtion och ditt beteende.

Individens okränkbara integritet är demokratins grundsten. Människans integritet sträcker sig bortom den fysiska kroppen. I sina tankar, privata miljöer och kommunikationer har alla människor rätt att få förbli obevakade och oantastade.

Denna grundläggande mänskliga rättighet har förkastats och urholkats genom staters och företags missbruk av tekniska framsteg i massövervakande syften.

En bevakad person är inte längre fri; ett övervakat samhälle är inte längre en demokrati. För att behålla någon giltighet, måste våra demokratiska rättigheter gälla i såväl det virtuella som det verkliga rummet.

  •  Övervakning kränker den privata sfären och hotar tanke- och åsiktsfriheten.
  • Massövervakning behandlar varje medborgare som potentiellt misstänkt. Den stjälper över ända en av våra historiska triumfer, nämligen antagandet att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats.
  • Övervakning gör individen transparent, medan stat och företag verkar i hemlighet. Denna makt missbrukas, som vi har sett, systematiskt.
  • Övervakning är stöld. Dessa uppgifter är inte allmän egendom: de tillhör oss. När de -används för att förutsäga vårt beteende, berövas vi något annat: den fria viljans princip som är nödvändig för demokratisk frihet.

VI KRÄVER RÄTTEN för alla människor, som demokratiska medborgare, att avgöra i vilken utsträckning deras personliga uppgifter får samlas in, lagras och användas, och av vem; att få information om var deras uppgifter lagras och hur de används; att kunna få deras uppgifter raderade om de har samlats in och lagrats illegalt.

VI UPPMANAR ALLA STATER OCH FÖRETAG att respektera dessa rättigheter.

VI UPPMANAR SAMTLIGA MEDBORGARE att resa sig i försvar för dessa rättigheter.

VI UPPMANAR FÖRENTA NATIONERNA att bestyrka den omedelbara vikten av att försvara medborgerliga rättigheter i den digitala tidsåldern, och att upprätta en internationell lag om digitala rättigheter.

VI UPPMANAR ALLA REGERINGAR att underteckna och följa en sådan förordning.

Privatpersoner som vill skriva under uppropet kan göra det på Change.org:s hemsida.

Publicera skolarbete på nätet – integritetsfrågor att fundera kring #ind13

Internetdagarna fick jag möjlighet att ge Webbstjärnans perspektiv på att arbeta med integritetsfrågor när man publicerar skolarbete på nätet. Vilka frågor behöver pedagogerna som arbetar med att tillsammans med sina elever publicera skolarbete på nätet? Frågor som vad är integritet, vad använder vi den till och hur fungerar internet var några av de som jag närmade mig.

Jag pratade länge om frågor som man behöver fundera kring, valet av tjänster samt vilka skolarbeten vill vi ska följa våra barn på internet, och varför, hur får elever vara med och välja, och hur respekterar man deras rättigheter. Jag pratade om hur svårt det är att hantera integritetsfrågor eftersom de är situationsberoende och det finns ingen allmän sanning, vi har olika förhållningssätt till vår integritet och skolan har till uppgift att respektera det.

Vi på Webbstjärnan har försökt att ge en introduktion till frågor som rör integritet och frågor som varje lärare som publicerar skolarbete tillsammans med sina elever behöver fundera kring, ta ställning till i en kort film, som finns tillgänglig på Youtube och inbäddad här nedanför.

Till den, eller som ett komplement har vi också tagit fram ett lärarmaterial som gör att man kan diskutera integritetsfrågorna tillsammans med sina elever i klassrummet. Ett diskussionsmaterial, en lärarhandledning, kanske man kan säga. Den finns i olika uppsättningar och vi har anpassat den efter elevernas ålder, så för lågstadiet (åk 1-3) finns en , för mellanstadiet (åk 4-6) en annan, för högstadiet (åk 7-9) en tredje och för lärare med gymnasieelever finns en fjärde. Alla är fria att ladda ner och vi har valt att dela dem under en Creative Commons licens för att det ska vara lätta att göra om dem och sedan sprida egna versioner av materialet.

Min föreläsning finns i sin helhet att ta del av på YouTube och inbäddad (först i inlägget) och jag hoppas innerligt att många gör det, för integritetsfrågorna är viktiga och vi behöver diskutera och närma oss dem ofta och i många sammanhang.

   

Jag ser mellan fingrarna

Ett försök att se genom fingrarna när ens webbplats inte svarar

Jag använder Internet i arbetet, på fritiden och kan i stort sett göra det obehindrat från var jag än är. Men så är det kvällar som denna då jag plåtat, är nöjd, vill uppdatera min fotoblogg och så står allt stilla. Servern där min webbplats svarar inte, och jag inser att det webbhotell som jag använder troligen är utsatt för en överbelastnings-attack. Ofta kallas de ddos-attacker (wikipedia).

En DDoS-attack bygger på att en stor mängd anrop, med en relativt liten mängd data, samtidigt och kontinuerligt från flera datorer skickas till ett datorsystem eller nätverk, till exempel kan man begära stora filer från en webbserver. Det utsatta systemet överbelastas av den stora mängden anrop och endast liten kapacitet blir kvar för övrig kommunikation.

Och jag kan inget annat göra än att vänta. Publicerar en bild här i väntan på att Ser du mig ska fungera igen.

 

 

 

Dagen till ära -publicerar jag en ”selfie” här…

Jag läser på Petapixel att ordet, begreppet ”selfie” numera ingår i orden som finns att återfinnas bland orden i Oxford English Dictionary. Tänka sig att elever kommer att ha glosor som ”selfie”. Jag undrar hur översättningen kommer att se ut. Kanske selfie är ett självporträtt som vanligtvis tas med en smart-telefon och postas i sociala medier.

Cool :)

500 Internal server error 28 augusti 2013

500 Internal server error 28 augusti 2013

 

Jag är en fri människa, men det betyder inte att jag är gratis!

Jag funderar mycket kring skillnaden mellan fri och gratis, eftersom det ofta är så att fria resurser är gratis att ta del av, men det finns också resurser som gratis men som inte är fria. Var i ligger skillnaden i att vara fri och gratis? Det är också en fråga som ofta blandas ihop i samband med diskussionen kring Creative Commons.

I många sammanhang skulle jag vilja säga att jag är en fri människa. Jag har friheten att få bestämma och tycka vad jag vill. Jag är fri att välja mitt mitt liv själv, och i många sammanhang är det gratis att få vara med mig, men jag är fri att bestämma om jag vill infinna mig eller inte, om jag vill vara med eller inte.

När det kommer till Creative Commons och kultur så blandas begreppen ständigt ihop, där fri och gratis blir synonymt. Men jag vill hävda att vi bör skilja på begreppen och när det kommer till kultur på nätet så är det skillnad på att vara gratis och fri. Det betyder inte att kultur inte kan vara både fri och gratis men det är inte synonymt. Mycket material på nätet är ”gratis” att ta del av, om du har en internetuppkoppling, en dator eller annan enhet som kan kopplas upp på nätet. Fri kultur innebär att den är fria att använda, fri att bearbeta, fri att bygga vidare på och skapa ny utifrån.

Creative Commons bygger på att genom licenserna kan de som skapar välja att dela det som de skapar fritt, det betyder inte att det behöver vara gratis, eller att de som skapar inte ska få betalt för sitt arbete.

Vad behöver vi egentligen kunna om Internet?

Ibland när jag föreläser ställer jag frågan om de som sitter i rummet använder Internet, alla brukar svara ja på den frågan. När jag sedan frågar om de som sitter i rummet vet: Vem-vilka bestämmer över Internet? Så brukar svaret utebli. Det är en fråga som vi som ”vanliga” Internetanvändare inte vet svaret på, men vi vet eller anar hur beslut fattas över Sverige, vi vet eller anar vem/vilka som bestämmer hur skolan ska fungera, men vi vet inte vem/vilka som bestämmer över Internet.

Jag brukar säga att vi kanske inte behöver veta vem/vilka som bestämmer över Internet, det är kanske en icke-fråga, så länge Internet fungerar och vi kan hitta det vi söker, så länge vi kan koppla upp oss…

Men samtidigt tror jag att vi som ”vanliga” internetanvändare behöver lite mer kunskaper kring Interner och hur Internet fungerar. Vi behöver ha grundläggande kunskaper kring hur Internet fungerar, vilka värden som ligger bakom det Internet som vi tar del av idag, för annars vet vi inte vad vi använder, annars kan inte vi som internetanvändare ta ställning till eventuella förändringar som sker, eller begränsningar som sker i och med olika särintressen.

Jag vet att detta är komplicerade frågor, och att de flesta slår ifrån sig dem, genom att säga att det där fattar jag inte i alla fall, men om vi inte fattar hur ska vi då kunna förstå de eventuella förändringar som sker, och hur ska vi kunna ta ställning till dem?

På SETT-dagarna i Stockholm kommer jag att föreläsa om Internet och internetanvändning i skolan, för att visa på hur lärare tillsammans med sina elever genom ett aktivt och medvetet arbetssätt blir med kunniga och medvetna som Internetanvändare. Min utgångspunkt blir naturligtvis mitt arbete på .SE och mitt ideella arbete med och för Creative Commons.

En kort introduktion av min SETT- föreläsning finns nedan:

Vi kanske ses där :)

 

Vilket CV spelar mest roll – ditt eller Googles?

Det var för ett par veckor sedan som jag tjuvlyssnade på ett samtal mellan en grupp skolledare och frågan kom upp kring anställningar och anställningsbarhet. Vem anställer man, och vilken betydelse har den digitala närvaron när man anlitar nya medarbetare? Alla var överens om att de Googlade, och att det var viktigt att ha en närvaro på Google, samt vilken närvaro man har på Google. Det pratades också mycket om vikten av att ha en digital närvaro att kunna visa på att du som lärare hade kompetens kring att använda digitala verktyg som en del av sin undervisning.

I en bisats sa en skolledare att han/hon i första sållningen tog bort kandidater som inte klarat av att skriva ett personligt brev via datorn. Det var enligt hans/hennes uppfattning det lägsta kravet som man kunde ställa, att lärare skulle kunna författa ett brev via ett ordbehandlingsprogram och inte med papper och penna.

Jag minns att jag reagerade på det, och tänkte att just en lärare som lagt ner så mycket tid på ett personligt brev att de till och med skrivit det för hand, den skulle väcka min nyfikenhet och stå ut bland kandidaterna.

Min reflektion att anställa och vikten av närvaro i de digitala kanalerna brukar vara att jag tänker på min goda vän och fd kollega som inte har någon stor digital närvaro. Hennes digitala närvaro finns och på Google, hittar man adress telefonnummer och egentligen är det bara en sak som står ut och det är att min vän har en egen ”fan-page” på Facebook, som heter ”Tänk om alla lärare vore som XX YY”. Det kommer också fram när man googlar min väns namn. Jag vet inte vad det säger om hennes användning av digitala verktyg, men det säger mycket om hennes lärarskap och hur hennes elever ser på henne. Jag tänker att det är viktigt att fundera på sin digitala närvaro, men det är också viktigt att de som anställer funderar på vilken kompetens de söker och vad en Googling egentligen säger om kandidaten som söker arbetet.

 Uppdatering 2013-03-13

Inser när jag läste rubriken att kanske kan man uppfatta det som att Google skapar ett CV åt dig, det gör de inte, och du kan genom din digitala närvaro påverka sökresultatet på Google och det som du kommer att associeras med vid en Googling av ditt namn.