Kategoriarkiv: Kategorisera mera

Läs allt om svenska elevers användning av internet

Igår den 22 september släppte vi årets upplaga av eleverna och internet. I den här rapporten är en specialrapport av statistiken som vi har i svenskarna och internet, med fokus på elever och deras användning av internet.

I rapporten finns det siffror för alla, den coolaste är nog att 100 procent av alla elever som vi frågat uppger att de någongång har använt Youtube. Det är som Frida Monsen säger barnen som går i skolan idag är en Youtube-generation.

  1. Du kan fördjupa dig i rapporten genom att ladda ner den här. https://www.iis.se/?pdf-wrapper=1&pdf-file=eleverna_och_internet_2016.pdf

Vad kan hända om man inte är källkritisk?

I onsdags blev jag intervjuad av en fantastisk radioreporter som skulle göra ett reportage för P4 barn kring källkritik, går på radio nästa vecka. Reportern ställde de vanliga frågorna, vad är källkritik, hur är man källkritisk? Men inte bara dessa frågor som jag känner igen, utan även frågan om det är farligt att inte vara källkritisk?

När jag fick den frågan känd jag mig lite ställd, hur ska jag formulera det här?

För visst kan det vara farligt om vi på grund av okunskap eller bristande medvetenhet sprider information som är rent missvisande, men är det det jag vill säga till ett barn? Vill jag skrämmas, och säga att om du inte kan din källkritik (och speciellt på internet) då kan det gå riktigt illa och du kan råka illa ut, kanske till och med göra andra illa.

Nej det vill jag inte, men samtidigt vet jag att om vi inte är medvetna med vad vi sprider och vad vi tror på kan det leda till att vi blir lurade på pengar, eller gör saker som vi inte vill stå bakom sedan för att de är känsliga eller pinsamma. Och en bristande källkritik kan också gör att vi sprider fördomar och uppfattningar som inte är sanna.

Intervjun fick mig att tänka och fundera i nya banor, vad händer om människor inte är medvetna och kunniga om vad de sprider, utan bara sprider information för att de tror att den är sann, eller för att alla andra sprider den… och det många säger många gånger kan ju lätt uppfattas som en sanning, men så behöver det inte alls vara.

Är det farligt att inte vara källkritisk?

Teklafestivalen – lyfter behovet av förebilder för alla inom it och teknik

teklaJag har lyckan för andra året att få vara med på Teklafestivalen:

en teknikfestival för dig som är tjej mellan 11 och 18 år. Under en heldag får du testa robotprogrammering, speldesign, proteinrening, 3D-printing och en massa annat i en blandning som passar alla, oavsett hur mycket du kan och vet innan.

Tekla är öppen för alla, oavsett vad man har för förkunskaper, allt behöver är att vara nyfiken. Teknik och it är något som vi alla omger oss med så nyfikenhet på det ”vanliga” är A och O för att man ska lära sig mer och inse de möjligheter som tekniken medför. Jag ska få inspirera och via hur man kan använda bloggen som ett verktyg för att skapa en plattform på nätet. Det ska bli superspännande och väldigt roligt!

Stort tack för det!

På internet finns självlysande katter

Till frukost sitter jag och pratar med sonen om saker som han upptäckt på internet, och så säger han:

-Du vet det finns ”självlysande katter”.

Lite överläget svarar jag:

-Äsch det är bara något som du sett på internet, det finns inga självlysande katter.

Sonen faller för förälderns auktoritet, och resignerar. Det går en stund och jag sätter mig och arbetar. Plötsligt kommer pojken upp och står bakom mig med sin dator i famnen.

– Kolla här, säger han och visar en artikel från Daily Mail om klonade katter som kan lysa i mörkret. Jag tittar på webbplatsen, fortfarande skeptisk och säger, jag vet inte. Du vet det är en riktigt skvallerblaska den där källan. Men han får mig att också Googla på självlysande katter och jag hittar precis som han flera källor som stödjer hans påstående. Det finns tydligen de forskare som klonat in gener på katter för att studera sjukdomar hos människor, i alla falla säger Genteniknämndens webbplats det.

Barns behov av integritet i sociala mediers tidsålder #blogg100

Jag läser inlägget ”You Are Not a Digital Native: Privacy in the Age of the Internet” av Cory Doctorow där han diskuterar vikten och betydelsen av integritet även bland unga som vuxit upp med Facebook. de som lite slarvigt kallas för digitala infödingar och vars användning av sociala medier används som exempel för att säga att de inte tycker att integritet är viktigt. Men precis som Cory Doctorow säger innebär inte integritet att ingen i hela världen inte vet om vad du sysslar med, utan att du kan styra vem som vet vad och varför:

“Privacy” doesn’t mean that no one in the world knows about your business. It means that you get to choose who knows about your business.

Dagens ungdomar är inte annorlunda än vi var, de vill precis som vi ha inte berätta allt för alla, vissa hemligheter håller man för sig och sina vänner, andra pratar man med sina föräldrar om, och det finns sånt som vi för allt i livet inte vill att våra lärare ska får veta. Det kan vara värt att fundera kring i arbetet med sociala medier och i valet av tjänster som vi använder och vill att elever/barn ska använda som en del av sitt skolarbete. I artikeln diskuteras Danah Boyd forskning om ungdomars förhållningssätt till integritet på sociala medier som Facebook. OM du inte har tagit del av Dana Boyd så gör för alla det på Youtube.

Och ha sedan hennes resultat i å tanke när du funderar kring barns integritet i förhållande till sociala medier…

Laddar inför årets bästa fest! – Webbstjärnans prisutdelning! #blogg100

Jag är verkligen lycklig att jag får vara en del av den lycka som kommer med de barn som blivit nominerade av Webbstjärnans jury och sedan kommer till oss för att vi gemensamt ska fira deras framgångar på webben.

På fredag är det dags igen, klockan 13.00 på Rival, det ska bli spännande att möta årets Webbstjärnor. Du kan följa det på webben på webbstjärnan.se har du svårt att komma ihåg, när och var så skickar vi ett mejl. Men framför allt kolla in deras skolarbeten på webben, mycket imponerande! Och de är fantastiska!

De nominerade finns här.

 

När slutar en teknik vara ”ny” och bli självklar? #blogg100

Jag har ställt frågan tidigare, och då handlade det om Youtube och smygfilmning och behovet av etikettsregler, diskussionen förekommer idag också och vi pratar om behovet av nät-etikett. Den här gången fick jag en kommentar om att ”ny teknik” skapar rädsla och det utifrån mitt inlägg om eldsjälar som behöver stöd, oss och att vi står upp för dem och deras arbete i skolan.

En teknik som är en självklarhet för alla som vuxit upp sedan 1996, då Internet var årets julklapp (källa SVT, via Youtube). Det är 18 år sedan, vilken arton åring kallar vi ”ny”.

 

Värdegrundsarbete med internet som utgångspunkt #nohate #blogg100

Idag har jag varit på Ungdomsstyrelsen och Statens Medieråd lansering av deras kampanj #nohate. Det har varit en dag fylld med presentationer kring material som de två myndigheterna tagit fram för att upplysa om vilka lagar som finns, hur pedagoger och vuxna i barns närhet kan arbeta med frågor som rör näthat. Samt hur barn och ungdomar kan hantera kränkningar på nätet.

En sak som jag tar med mig är den presentation av en kommande forskningsrapport som Måns Svensson och Karl Dahlstrand från Lunds universitet presenterade sin rapport Nätkränkningar. Där de bland annat beskrev hur ungdomar i fokusgrupper ser på kränkningar på nätet:

Genom fokusgrupperna framträder det en bild avseende värderingar i förhållande till kränkningar på nätet som inte är helt tydlig. Å ena sidan beskriver ungdomarna i sina diskussioner att de är starkt emot det sätt på vilket nätet till viss del har blivit en arena för att driva konflikter och kränkningar. Men å den andra sidan beskriver de också ett slags osynliga spelregler för hur man blir populär på nätet och att om man håller sig till dessa spelregler så minskar risken att bli kränkt. Om man däremot bryter mot dessa spelregler, till exempel genom att som tjej vara sexuellt utmanande på nätet, så kan man räkna med att bli bestraffad genom kränkande kommentarer såsom ”attention whore”.

Fokusgrupperna beskrev också att det är tuffare spelregler som gäller för tjejerna. Killarna lever en enklare tillvaro på nätet och åtnjuter större respekt och status än tjejerna vilket innebär att de löper mindre risk att bli kränkta. Killarna som ofta håller till i spelvärlden är i regel negativt inställda till de få tjejer som vistas där och uttrycker sig inte sällan nedsättande mot dem. Genomgående framträder en bild av att ungdomar åtminstone delvis lägger skulden på dem som blir kränkta för att de inte har hållit sig till nätets spelregler eller alternativt att de medvetet har tillskansat sig fördelar på ett sätt som innebär att de får räkna med en kostnad i termer av kränkningar.

Vi behöver gemensamt prata om dessa ”osynliga spelregler” för att tillsammans synliggöra dem. Hur kommer det sig att offret får skulden för kränkningarna, och hur pratar vi om det?

Jag måste också lyfta att det finns mycket bra material att tillgå? Jo det var några saker som slog mig, en var föräldrars ansvar för barns kräkningar på nätet. Kolla in nohate.se

 

Ett måndagsprojekt med Tescho

Jag har en fantastisk kollega i Therese Tjernström (Tescho), och som fotograf imponerar hon ständigt på mig. Innan jul pratade vi om framtida fotoprojekt och Therese berättade att hon ville fotografera främlingar, människor vars liv satt spår i deras ansikten. Obekanta i utkanten av vardagen. Jag som är en riktig projektkapare sa med emfas (som jag ofta gör):

-Vi kan väl göra det tillsammans under lunchen- ett lunchfotoprojekt och plåta de som säljer Situation Stockholm?

Samtidigt som jag sa det kände jag mig som en som liftare som ber att få följa med under ett förtäckt hot. Och jag ångrade att jag inte teg, var tyst och hatade mitt engagemang. Tänk dig för Kristina, hon vill nog vara solo, med sitt projekt, sin idé. Hon vill vara i sitt skapande. Men till min stora lycka så sa Therese:

-Ja!

Hon bjöd in mig, så projektet blev vårt. Therese gör ett 52-projekt, en bild i veckan I’m a human. Jag fotograferar främlingar på måndagslunchen. Tillsammans lär vi oss mer.

Idag använde vi lunchen till att plåta! Mina bilder och berättelsen om dem hittar du på serdumig.se, under kategorin bekanta obekanta, en historia om ett möte med den största av alla rädslor när det kommer till att fotografera/porträttera främlingar och det var att få ett nej.