Kategoriarkiv: reflektioner

Vem ska granska valkampanjen som pågår i våra privata flöden?

Jag har länge funderat hur sociala medier påverkar vår världsbild. I en digital verklighet, eller i en verklighet där vi inte längre delar samma beskrivningar av vår omgivning och vår verklighet, hur håller vi den samman? Ser vi samma problem?

Det är valkampanj i Sverige, det är snart bara två veckor kvar till vårt riksdagsval. Den 9 september 2018 är det val, och jag trodde att detta val skulle jag se och märka av politiken mycket mer än jag gjort tidigare i mina sociala flöden. Jag bävade inför det faktum att mina sociala flöden skulle sköljas över av de politiska partiernas digitala valkampanjer. Men såhär långt (idag är det den 20 augusti 2018) har jag inte upplevt att det snart är ett val. Och ja, jag följer aktivt den politiska debatten. Mina förklaringar till bristen på politisk kampanj i mina flöden tänker jag beror på att jag aktivt valt att inte ”vara politisk” på sociala medier. Jag har inte gillat några politiska partier, inte heller diskuterar jag politik, men jag har vänner som är politiskt aktiva, som jag tycker om och respekterar från olika partier och med olika politiska uppfattningar.  Men mina flöden är långt ifrån fyllda av politisk reklam, eller kampanjmaterial. Jag har sett ett sponsrat inlägg från ett riksdagsparti (såhär långt). Inte heller ser jag någon fördjupande politisk diskussion, eller pajkastning. Därför var det med stor förvåning som jag  idag mötte följande inlägg av min goda vän Ylva Pettersson:

”Mitt flöde fylls med hånfulla inlägg om intervjuer med SD representanter, nidbilder av lådcyklar, teckningar av Moderater som vill flyga billigt till grannstaden och påhopp på diverse partiledare. Gärna med ett hånflin som emoji. Jag tycker att vi borde vara bättre än så här. Jäkla pinsamt helt enkelt att se vilken nivå som tydligen är acceptabel. Att ständigt med vilje missförstå och vantolka varandra är så jädra tröttsamt. Att sen bre på med idiotiska memes osv är en sandlåda jag tycker det är dags att vi klättrar upp ur.”

Mitt svar på hennes inlägg var en ärlig nyfikenhet: hur ser det ut i ditt flöde? Och så bad jag att får några bilder på hur det kan se ut…

Jag fick några exempel och jag håller med Ylva att nivån är allt annat än hög. Den bild som Ylva ger är att nivån är låg, men i mitt flöde är det helt tyst. Jag ser inget av detta och står helt förundrande utanför och vet inte ens att jag borde reagera. Jag undrar: vem granskar detta? Hur blir fler medvetna? Att den bild man får av verkligheten i digitala kanaler är väldigt individuell. Krävs det att jag måste aktivt prata politik? Måste jag aktivt gilla alla riksdagspartierna för att Facebook ska ge mig en bild av den politiska kampanjen… Eller för att jag ens ska märka att det är val… Hmm … jag undrar jag. Hur ska jag kunna förstå? Och hur ska någon kunna granska den politiska debatten som pågår i sociala flöden.

Man kan hävda att vi inte kunde granska den politiska debatten som pågick vid köksborden innan Facebook, men det är en väsentlig skillnaden mellan det samtal som pågår runt köksbord och de samtal som pågår i grupper och flöden på Facebook. I det samtal som pågår på Facebook kan andra påverka de som deltar genom att köpa närvaro, reklam och göra kampanjer som stämmer överens eller som förstärker/ger en annan bild av den som jag beskriver i mina sociala medier. Jag tänker att det är viktigt att förstå att när ett politiskt samtal pågår i kanaler som Facebook är svåra/kanske omöjliga att granska. Om det är svårt för mig att förstå Ylvas digitala vardag, det samtal som hon möter är det också svårt för mig att förstå varför och hur människor formar sina åsikter.

För mig är det viktigt att det demokratiska samtalet behöver kunna ske utan påverkan och i den mån det påverkas av kampanjer/reklam ska vi kunna förstå hur och kunna granska hur det sker. Sedan är det också viktigt att samtalet som förs, har en acceptabel nivå så att alla som vill vågar och kan delta. Plattformar som Facebook gör det svårt för oss som vill förstå hur det politiska samtalet först och på vilken nivå det förs, för vi kan inte se, jag kan inte ta del av Ylvas flöde och Ylva ser inte mitt. Hur ska vi då kunna komma överens om vilka problem som behövs hanteras?

En brasklapp

Det är flera veckor kvar till valet och det kan ju tänkas att mitt flöde kommer ändras helt innan dess… om så återkommer jag i ärendet.

 

När startade digitaliseringen?

Idag har jag varit på seminarium om folkbildning och digitalisering. Plötsligt ställer en av föredragshållarna en fråga som jag känner igen:

När startade digitaliseringen?

Jag brukar också ställa frågan retoriskt för att sedan ge några nedslag som jag tycker är intressanta. Ett är Ada Lovelace och hennes fotnot som innehåller en algoritm som en maskin kan läsa… (om nu maskiner kan läsa, jag tror inte det, men med människans hjälp kan en maskin utföra det algorimen vill). Jag är väldigt förtjust i Ada Lovelace historia, den är som en saga. Med en kändis till far och en mamma som gör allt för att dottern inte ska bli som sin pappa, så hon får en formell utbildning i naturvetenskap och matematik. Och så arbetar hon med Charles Babbage och arbetet med den analytiska maskinen.

Men jag brukar också fråga om inte digitaliseringen startade med skrivkonsten och Sokrates kritik mot skrivkonsten…

Dagens föreläsare valde att utgå från boktryckarkonsten, och hur den kom att påverka samhället. Men sedan kom internet, eller snarare webbens genomslag i början av 90-talet. Och jag undrar vilken typ av digitalisering föreläsaren prata om. Om det handlar och hur informationstekniken transformerar samhället, med automatisering och samhällsomvandling. För det kan knappast handla om hur information överförs från analog till digital form för den startade inte med webben.

Nåja, vikten av att vara tydlig och definera det man pratar om är det som jag tar med mig.

Att inleda en hösttermin

Nu drar hösten 2018 igång, och jag tänker att den starta för dig som är lärare på samma sätt som mina höstar i skolan brukade göra. Jag kom tillbaka till skolan, och min arbetsplats som stått tom över sommaren. Allt gick i ett lugnt tempo, jag mötte kollegorna pratade lite smått om sommaren, vädret och ledigheten. Starten av hösten var alltid extra värdefulla, det var de där dagarna innan eleverna kom, som skulle användas till planering, förberedelser, plocka i ordning, se till att allt är på plats inför upprop och skolstart.

Men, dagarna inför en hösttermin är också dagar som används för fortbildning, föreläsningar om skolutveckling och annat. Ofta om inte varje höst hade vi på vår skola minst en gemensam föreläsning… ofta på något tema som vi i skolan skulle utveckla. Som lärare tänkte jag mest att dessa föreläsningar var viktiga, men de kom alltid lite vid fel tillfälle, för jag behövde ju förbereda mig för att ta emot eleverna, för att förbereda vårt arbete.

För några få lärare kommer jag vara den föreläsaren som inleder hösten, som står i aulan och ska säga några välvalda ord som ska inspirera, göra skillnad för hösten. Och samtidigt som jag står där så tänker jag på hur mina höstterminer brukade starta… Och så tänker jag att det är en ära att få vara den som står och ska få inspirera en hel höst, för en grupp lärare.

 

Ska din källkritik leda till skepticism eller nyfikenhet?

Jag pratar ofta om källkritik, att de möjligheter som finns med internet att kunna få svar på precis allt har lett till att det också sprids precis vad som helst och sak som är spännande, otroliga, fantastiska tycks få mer spridning än saker som är ”sanna”. Och förklaringen är enkel vi som människor älskar goda historier, vi vill berätta dem, sprida dem. Sedan är det så att internet i sig bygger på att vi ska kunna sprida information, snabbt och fritt.

I många sammanhang pratar vi om att ständigt vara skeptisk, kritisk men jag tänker att istället för att vi ska gå runt och ständigt vara skeptiska och misstro andra kanske vi kan vara nyfikna för att vilja ta reda på mer, lära oss mer.  När du hör saker som du tror på, ta reda på mer… var nyfiken… När du hör saker som du knappt tror är sant – bli nyfiken ta reda på mer… När du hör fantastiska historier som den om QAnan, bli nyfiken och ta reda på mer. Försök förstå mekanismerna bakom och hur systemet fungerar. Var nyfiken, fråga var kan jag få reda mer?

Vet du inte vem Q är? Har du inte hört historien om QAnan? Det är en historia som började spridas via anonyma internetforum, Q påstår sig vara en person med den högsta säkerhetsklassificeringen inom amerikansk säkerhetstjänst Q. Och påstår sig ha kunskaper om en världsomspännande konspiration. l centrum för denna historia som Q sprider är Muller-utredningen, den som undersöker kopplingen mellan rysk påverkan i det amerikanska valet 2016, fast enligt denna anonyma källa undersöker inte Muller alls rysk påverka utan… demokraternas agerade och Clinton och Obama osv. Läs artikeln på NPR så får du e överblick hur denna historia som startade på anonyma messing-boards får effekter i verkligheten.

När du hör historier som den om Q ska du inte bara vilja ta reda mer om vad Q säger utan också mer om vad detta handlar om var denna historia har sitt ursprung, om den går att belägga med andra källor än bara hörsägen, fråga någon som vet, någon som arbetar inom ett politisk ämbete eller en statsvetare, eller någon som förstår politik, använd internet, var nyfiken och ta reda på mer. Nöjd dig inte bara med att sprida en god historia och tro inte på den utan bli nyfiken. Ta reda på mer, ta reda på om det ens är möjligt… fråga de som kan, som är insatta. Var nyfiken och sök fler svar. Använd internet till det som en av internet mest fantastiska möjligheter att världen blir så mycket större genom att vi ka nå vilken expert som helt genom en enkel tweet, eller via en epost. Starta kanske med att vara skeptisk, men använd din källkritiska förmåga, din skepticism till att söka mer och fler svar, bli nyfiken!

Var nyfiken, ta reda på mer… använd internets möjligheter för att förstå och lära dig mer. Då blir det också lättare att veta hur du ska hantera en bra historia.

 

Källkritik i all ära, men prata också om källtillit.

Vi pratar ständigt om vikten av källkritik, att vara medveten och inte aktivt sprida information som kan vara felaktig, falsk eller ha ett fientligt syfte. Att vara medvetna, granska och vara källkritiska, för inget på internet behöver vara sant, så granska dina källor. Jag instämmer fullt ut i dessa påståenden, om att det är viktigt att ställa frågan om vem som sprider vad och varför, att det är viktigt att ta reda på vem/vilka som står bakom ett konto, att fundera på syftet med den information som vi möter. Men precis som Jutta Haider säger:

vi inte bara ska fundera över vår källkritik utan också över vår källtillit, det vill säga vilka källor vi känner förtroende

i artikeln Därför ska du bry dig om källkritik på Internetkunskap. Det är viktigt att fundera på vilka vi litar på varför vi ska litar på just dessa? Och uppå det fundera på hur de sociala plattformar som vi använder påverkar vilka vi litar på. Jag har funderat en hel del kring källtillit och när jag lyssnade på podcasten If then av Slate. I avsnittet från slutet av juli intervjuades Claire Wardle. Wardle är forskare på Harvard och pratade om missinformation, desinformation och malinformation men också om hur sociala medier och vetskapen om att på internet kan få oss att börja misstro alla utom ”våra vänner”. Sedan tar hon upp de oroligheter som sker i Indien tillföljd av hur information sprids i tjänster som What’s app. OM du inte känner till historien om What’s app det så har det uppstått lynchmobbar med människor som attackerat människor efter rykten om barnkidnappningar, dessa rykten har spridits genom att människor bara vidarebefordrat information som de fått från vänner, bekanta som de har i What’s app.

Så frågan om ”vem kan vi lita på” otroligt viktig, och vi som arbetar med skola och utbildning kring att vara kritisk mot källor, vi behöver prata om vilka källor kan vi lita på och på vilka grunder. Vi behöver prata om de metoder som används för att granska fakta och skapa nyheter, så att vi förstå de journalistiska metoderna, såväl som de vetenskapliga metoderna som styr forskning. Allt för att göra det lättare att veta vilka vi kan lita på, så att vi inte bara lämnas till att lita på våra vänner.

Mina bästa poddtips – ett löfte från Almedalen

Jag älskar initierat prat, så mycket att jag tillsammans med min fotovän Therese startade en egen podd om att prata om bilder, en podd om att fotografera och få en betraktare som tar bilden och bildens berättelse på allvar.

Lyssna på den… Fotovänner

Nu har jag varit i Almedalen i en vecka, fantastiskt och väldigt intensivt. I Almedalen träffade jag Helen Henriksson, som jag träffade första gången i Göteborg och att träffa Helen var som att möta en själsvän, jag känner alltid att Helen har min rygg. I vilket fall som helst så åt vi lunch tillsammans i Visby och jag satt och pladdrade på om mina poddar, mitt poddlyssnade och gav tips en hit och en dit. Och Helen sa: gör ett inlägg där du tipsar om alla dessa poddar och förklara varför man ska lyssna på dem.

Så här kommer just det:

Mina bästa podd tips är följande:

Slow Burn (Slate) en podcast om Watergate. Grym, otroligt intressant och givande att ta del av. Att få en inblick i historien om och bakom Watergate gav mig så många nya insikter, både om hur själva avslöjandet gick till och hur snårigt det var att få fram sanningen.

This American Life – en kortdokumentär podcast som är så välgjord att jag längtar till varje måndag när jag får lyssna på dessa historier. Mina tips på avsnitt rom-com från 14 feb 2018 så himla rolig och fin. Lyssna njut och börja sedan följa podden.

Emedded – från NPR är en podd som tar sig an olika frågor. Jag föll fullt ut när de gjorde en serie kring personerna kring Donald Trump och jag kan verkligen rekommendera avsnittet om Kuschnerfamiljen – lyssna och häpna.

Obiter dictum – en podd som det höga i det låga. En podd som får mig att vilja djupdyka i populärkultur som jag annars aldrig hittat. Så grym podd börja lyssna på avsnittet som heter Magnum Opus. Eller lyssna på vilket avsnitt som helst.

Tech

Chips with everything” från The guardian en podd om tech-frågor, högt som lågt. Skulle jag börja någonstans så testa avsnittet Google vs the right to be forgotten.

Reply All” en grym tech-podd, som går på djupet i frågor som vi kanske inte ens tänkt kring. Ett av mina favoritavsnitt är What Kind Of Idot Gets Phished? som ger en bild av hur Phishing går till, och vi får en inblick i vem eller vilka som kan tänkas bli lurade. Jag gillar också avsnittet Return of the Russian Passenger som ger en bild av Uber och data-läckage.

Om du tittar på Westworld kan jag innerligt tipsa om flera poddar om den TV-serien också, men det tar vi då…

Kristina

justa… jag gör ju en podd till, men är bara med en gång i månaden (andra söndagen varje månad). Det är podden Toyphotographers podcast.

 

Digital kompetens på @SETTdagarna 2018 : mina föreläsningsanteckningar #SETT2018

Jag har tillbringat tre arbetsdagar på SETT-dagarna i Kista. Det är en ynnest att få vara en del av föreläsningsprogrammet och jag har i år fokuserat mina föreläsningar på de nya skrivningar som finns kring digital kompetens i läroplanen som revideras i juli 2018.

Efter att flera har frågat om mina föreläsningsslides valde jag att prublicera dem, så du kan hitta dem här nedan, med en kort sammanfattning av mina föreläsningstankar.

Onsdagen den 11 april pratade jag om digital källor, och min utgångspunkt var internet mem. Hur fungerar de, hur ska vi värdera digitala källor, vad innebär alla de begrepp som vi slänger runt när vi pratar om källor, källkritik och spridning.

NOTE to myself – gör en tydligare rubrik som gör att fler känner att de kan tycka att föreläsningen är spännande. Även om jag tycker att mem är superspännande är det inte säkert att lärare har fattat att för mig är memet endast en bild/metafor för digitala källor generellt.

Torsdagen innebar nästa presentation, bättre rubrik! Tydligare och säger precis det som jag tänkt prata om. Presentationen gick under rubriken: Digital kompetens är mer än programmering.

Dag tre 2018-04-13 hade jag två presentationer, en i skolons monter som jag valt att använda rubriken: Vad har det trojanska kriget med digital kompetens att göra? En fantastisk rubrik, som jag tycker säger allt, dessvärre var det väl inte någon rusning till den presentationen. Men jag njöt av att kunna koppla det trojanska kriget och Odyssesus kriglist till digital kompetens. Det var extremt roligt!

Min Fjärde presentation som hade bildstöd var Digitala lärresurser, läromedel och deras ekosystem. Alltså ett superintressant ämne, men klockan 14:15 fredag eftermiddag – vem väljer det? Tänk efter innan du sätter en urusel rubrik!

Nästa år ska jag bara prata om Så här kan du arbeta med digital kompetens och sedan bara prata om den fantastiska resurs som Internetstiftelsen står bakom i och med Digitala lektioner! Kolla in den resursen!

Stort tack alla ni som kom! Tack för alla fina ord, och grattis till alla er som hämtade upp det snyggaste klistermärket som jag någonsin sett! Och tack till Onlinepartner för att vi fick låna ett hörn av er monter.

Argumentet för digitala läromedel borde vara detta!

Jag har befunnit mig på bokmässan sedan i torsdags morse och var jag än vänder mig i montrarna som vänder sig till lärare pratsas det om de nya läroplansskrivningarna. Och om de digitala läromedlen.

Det är spännande att sitta och lyssna eller stå bredvid och ta del av presentation efter presentation. Jag undrar varför argumentet för det digtala läromedlet inte bara är ett: Vårt digitala läromedel ger eleverna det bästa stödet i deras lärande. Sedan ska ju läromedlet gör det också…

Det borde vara det enda säljargument som ett bra digitalt läromedel behöver. Förklara varför just ert digitala läromedel är det bästa stödet för elevers lärande! Och ge mig inte information om funktioner och självklarheter i stil med:

  • Med digitala läromedel glömmer inte eleverna böckerna
  • Digitala läromedel gör att varje lärare inte behöver uppfinna hjulet själva
  • de spar tid
  • Anpassade och uppdaterade – aktuella helt enkelt …
  • ger lärarna har kontroll över var eleverna befinner sig
  • det finns stöd för elever med läs och skrivsvårigheter
  •  De är individanpassade
  • De skapar likvärdighet
  • Och så vidare..

Jag förstår och tar det för självklart att det ska finnas filmer, texter, talsyntes, etc. Att digitala läromedel är webbaserade. Men jag vill veta hur och varför just dessa läromedel ger eleven det bästa stödet för dess lärande. Visa och förklara hur läromedel på bästa sätt stöttar elevernas kunskapsutveckling. Visa mig det och förklara hur… allt ovan kan alla göra… men hur och varför ger ert läromedel eleverna de bästa möjligheterna att utveckla sina kunskaper… berätta det istället för att ägna er åt funktioner.

Varför ger just ert läromedel bäst förutsättningar för elevers lärande?

Styr algoritmerna vilka vi blir online och offline?

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

ur Doktor Glas, 1905

Efter ett samtal med Anders Thoresson idag, kring hur algoritimer styr och förstärker sociala kontrakt, socialt utanförskap. Hypotesen är att bristen på likes beror på att vare sig mina vänner eller algoritmerna tycker om det jag gör. En tanke som slagit mig många gånger när jag delar bilder som jag tycker mycket om och som föreställer bara mig. Mitt nätverk på Facebook tycker om skolrealterade nyheter, inte självporträtt, det kan jag empiriskt säga genom antalet likes som jag får om jag delar reflektioner kring skolan, eller digitala tjänster jämfört med om jag delar självporträtt.

Nu undrar jag hur algoritmerna styr vad vi gör för att fylla detta tomrum, om de styr vilka vi blir om ”man vill ingiva människorna något slags känsla.”

Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.