Kategoriarkiv: reflektioner

2012 ännu ett år i bilder – det blev fler troopers

@kalexanderson in action! av Sara Fritzon CC (by)

@kalexanderson in action! av Sara Fritzon CC (by)

När jag avslutade mitt 365-projekt nyåret 2011 så tänkte jag att jag var ganska klar med Stormtroopers och leksaker. Jag skulle bara göra ett ABC-projekt under 2012, sedan skulle bli ett år med mindre bilder på leksaker, mer bilder av annat, oklart vad. Jag var trött på ”adorable Stormtroopers”. Jag ville utmana mig själv, kanske min publik, kanske mina motivval.

Men det är något med en figur som man arbetat med i ett år, och lite till… det är svårt att slita sig. Och jag insåg sakta att det finns något i det vardagliga som jag tilltalas av, som jag vill skildra, så de fick följa med. Jag har lekt, jag har plåtat, men jag har också insett att det inte är Stormtroopers som alltid är motivet även om de förekommer på många av bilderna från 2012, och att ljuset väcker en oemotståndlig lust hos mig att plåta.

När jag tittar tillbaka på 2012 så är det bilder som dessa några av de bilder som jag minns:

Darth holding Teddy

Teddy is mine – en bild som väckte starka känslor för Stormtroopern, jag följde upp den bilden med

3cc
falling
7webb

2cc6nörd

What is absurd?

lookingatwar

fly high

Men det har också tillkommit projekt, två som handlar om kaffe, eller ett om en kopp, ett annat som handlar om en fotograf. Roligt och svårt fast på ett annat sätt. Sedan såhär i slutet av året har jag också vågat mig på att pröva och utforska ännu ett projekt, men det kommer nog bli mest mitt, en övning. Vi får se, ni lär bli varse.

Vad mer hände under 2012, jo jag har fått lyckan att prata om mina bilder vid flertal tillfällen:

Det har varit konstigt och spännande, svårt och väldigt, väldigt lärorikt. Sedan har jag får mycket bekräftelse på att mina bilder spelar roll för andra, att andra fotografer inspireras av mina bilder, gör egna, vilket alltid är roligt. Det är en stor ära.

Men visst har jag fotograferat annat också, men inte så målmedvetet. Jag ska passa på att tacka alla de fotografer som inspirera mig i mitt fotografi.

hittad nörd av Linda Svanberg cc by, nc,sa

Hittad nörd av Linda Svanberg cc (by)

Citaträtten och upphovsrätt – spännande och utmanande svårt

H is for Homage H is for Homage by Wrote CC (by, nc)

Jag har följt diskussionen kring uppsättningen av Fursten. Argumenten kring intrång eller inte och tycker att det är spännande och intressant. I synnerhet om hur man ska se på Malin Lagerlöf citat ur Per Anderssons bok om Stenbeck. I sin essä Konsten att stjäla en bok till teatern på DN-kultur skriver Andersson:

Citaträtten, som är den viktigaste inskränkningen i upphovsrätten, går ju ut på att man får använda material ur ett upphovsrättsskyddat verk för att belysa, diskutera, kritisera osv. Grundkravet på ett korrekt citat är, förstås, att man talar om att det är ett citat och uppger källan.

 

Just precis det som Malin Lagerlöf och Uppsala stadsteater inte gör; de tar material ur min bok och utger det för att vara deras. Det är inte citat, det är textstöld.

Men även här kommer Susin Lindblom med en precisering:

”Malin Lagerlöf har i sin pjäs framför allt använt citaträtten för att citera huvudkaraktärens egna uttalanden.”

 

Det tog mig många läsningar att förstå hennes elastiska

tanke.

Susin Lindblom menar att när Malin Lagerlöf använder sig av Jan Stenbecks repliker ur min bok, då citerar hon inte min bok utan hon citerar Jan Stenbeck.

På samma sätt som hon menar att när Malin Lagerlöf använder sig av större och mindre delar av min bok, mina tolkningar och mitt berättande, då är det inte mitt upphovsrättsskyddade verk hon använder utan den verklighet det skildrar och verkligheten kan ju inte skyddas av upphovsrätten.

Jag tycker att det är spännande med citaträtten, och hur den får användas och inte användas. Naturligtvis ska Andersson anges som källa, och refereras till, annars kanske vi inte kan hävda citaträtten, men vi kanske ska se avsaknaden av referens som ett utslag av vår tid och den tid som vi är en del av, på gott och ont. Mycket av de kulturella uttryck som vi tar del av är remixer, eller ”sampling” eller intertextuella referenser, sk. intertextualitet.

Jag tycker att det är bra att Andersson hävdar sin rätt, att bli erkänd. Det ska han självklart bli men det jag undrar över om han i och med att hävda sin upphovsrätt, också menar att han har rättigheter i förhållande till Lagerlöfs verk? Ska han får bestämma om, när, var och hur verket får framföras? Eller vad innebär hans krav:

Detta började med att jag ville ha rättmätigt erkännande och ersättning för det unika material pjäsen ”Fursten” har knyckt ur min bok.

Naturligtvis ska hans verk erkännas, men vad är en rimlig ersättning och är han medskapare eller en källa? Och om han som källa ska ha ersättning, ska då vi andra som använder källor utan att ange vilka de är också riskera att får ersättningskrav på oss om vi använder dem utan att ange vilka våra källor är.

Skärmdump från Mathias Klang- research, copyright and Creative Commons

Frågan vi måste ställa oss är vad får vi göra med källor? Hur får vi använda dem och hur får vi använda andras skapande i vårt eget skapande? Upphovsrättens syfte kan inte vara att lägga hinder för andras skapande utan för att uppmuntra och stimulera kulturella uttryck.

Kräver skapande originalitet och autenticitet?

Fick tips om senaste avsnittet av Nya Vågen och deras program som gick den 31 oktober som handlar om plagiat och upphovsrätt. Samtalet utgår från det dramatiska verket Fursten, som Malin Lagerlöf skrivit och som Uppsala stadsteater satt upp. Malin Lagerlöf använder i sitt manus delar av Per Andersson biografi, utan att ange hans verk som källa. Diskussionen har pågått på DN-kultur om upphovsrättsintrång, en intressant debatt kring upphovsrätten och vikten av att bli erkänd. Om ett citat kan vara ett citat utan att det anges, om biografiska texter uppnår verkshöjd etc. Värd att ta del av, läs på DN. Konsten att stjäla en bok till teatern och Verkligheten är inte upphovsrättsskyddad

I nya vågen fortsätter diskussionen och de tar även upp andra exempel som det om Johan Jönsson, en poet som bland annat pratar om att sampla andras verk i sina dikter.

Johan Jönsson diktsamling Livdikt inleds med att han samplar ett avsnitt ur en radiodokumentär som Marie Lundström har gjort. Det är spännande att ta del av Marie Lundströms reaktion kring Jönssons diktsamling. Hon berättar att hon blir upprörd, smickrad och sköljs över av en känslostorm, när hon inser att inledningstexten till Jönssons diktsamling är en kopia av de ord som sägs i den dokumentär som hon redigerat. När Johan Jönsson tillfrågas om användningen av avsnittet från Lundströms dokumentär  som säger han att när han hittade formuleringen så tyckte han att det var en perfekt början till hans bok, och sedan berättar han om sitt intresse att sampla, andras text. Han beskriver det som oproblematiskt, och han säger: ”jag ber aldrig om lov,/…/ för språket tillhör oss alla”. Marie Lundström menar att hon inte tycker att Johan Jönsson borde inleda sin diktsamling med ett samplat avsnitt från hennes dokumentär för hon ”förväntar sig en annan initaialkraft hos en poet än att sno två minuter ur ett program, för det förklenar hans egen insats.”

Johan Jönsson svarar på detta: ”Jaha, jag har aldrig gjort anspråk på någon särskild originalitet eller autenticitet tvärtom så brukar jag sätta sånt i spel bland annat genom sån här dubblering och bejakande av dubblering av samplade partier”

Det spännande i Marie Lundströms uttalande är hennes sätt att se på skapande, att det är ”förklenande att sno två minuter ur någon annans program”. Jag tänker att det är en hyllning, ett bevis på hur mycket arbete och vilken insats som poeten gjort genom att hitta just de rätta orden, som inte är Marie Lundströms utan en sköterska som berättar om  vad som sker när man dör. Jag vill också mena att det är sammanhanget som avgör hur orden kommer till rätta, men Lundström menar att Jönsson borde ha frågat henne innan han använder hennes arbete. Jag tänker också givetvis på intertextualitet, och att poeten blinkar till din belästa läsare… något självklart och naturligt i den post-modernistiska kontexten. Men det är likväl ett intrång om verket som det refereras till har en upphovsrätt.

I samtalet efter reportage ställs intressanta frågor kring t.ex. vem som har upphovsrätt i en intervjusitutaion, om det är den som blir intervjuad eller den som intervjuar. Det finns tydlig ett rättsfall kring en artikel efter JAs-kraschen mellan Aftonbladet och Expressen som säger att det är den som gjort det ”stora arbetet som har upphovsrätten till intervjusituationen” den som fäst den vid papper, den som först fått orden tryckta…

I Nya vågen närmar de sig flera av de frågor som är svåra med upphovsrätt, att det inte är idéerna som är skyddade utan utformningen av idéer som är skyddad. Men som vanligt kommer man inte fram till att det finns några enkla svar, utan att olika fall är unika och bedöms var och en för sig. Men att det är svårt att veta vad som är ok och inte…

Att leka med lego, som flicka och som vuxen

Jag tycker om lego, kanske skulle jag kunna säga att jag älskar lego. Har alltid gjort, och kommer troligen alltid göra. Det tog lång tid innan jag såg att ”lego-gubbarna” som jag lekte med var män, i uniform, i hattar, i kepsar, i hjälmar och att det saknas kvinnor/barn. Men som barn minns jag inta att jag saknade det, eftersom barbie fanns, dockor fanns och erbjöd andra lekar. Mer ointressanta [åtminstone för mig] som handlade om att ”sköta barn” eller ”sköta sitt yttre”. Jag ville jobba, jag ville vara någon och det blev jag genom lego, genom att jag fick konstruera, köra bilar, genom att jag fick skapa, vara kreativ.

Jag såg det aldrig som att jag var tvungen att vara man för att vara det, för gubbarna och klossarna och gubbarna var lika mycket mina som någon annans.

Jag leker med lego även som vuxen, men idag är leksaken mer komplicerad, men jag undrar om det beror på att jag som vuxit upp, lärt mig problematisera. Se på världen fyllt med genus och idag undrar jag liksom Malins Ströman var finns de kvinnliga förebilderna, och jag kan även undra varför de är så ”stereotypa”?Jag kan undra varför jag tycker att de kvinnliga stereotyperna är tråkiga, och främst skildras som några som ägnar sig åt att vårda sitt yttre eller sin publik. Jag vet inte, men jag har liksom många andra svårt för  uppdelningen mellan ”pojk-” och ”flickleksakerna” mellan de rosa hyllorna och de coola actionhyllorna.

Jag skulle att det handlade om leken som leksakerna erbjuder. Leksakerna bör svara på frågan: vilken lek jag vill leka? och inte vilket kön jag tillhör. Jag vill leka pirat, jag vill bygga, skapa och konstruera och jag vill ha fart och fläkt…

Jag vill att mitt val av lego som leksak handlar om den lek som erbjuds, och att jag i den leken tillåts vara människa …

”Gratis är gott” – Hur förhåller du dig till den frågan?

Jag älskar Internet, och de möjligheter som Internet innebär. Samtidigt är jag fascinerad över hur ekonomin på Internet fungerar. Att vi betalar med information, med data om oss själva, vårt beteende, för att det sedan ska kunna riktas annonser mot oss. Och när jag pratar om det säger alla, men jag klickar aldrig på annonserna, ok, men någon måste ju klicka annars skulle inte ekonomin gå ihop, tänker jag. Hur skulle annars Google få in sina pengar, Facebook sina, etc. Men en sak som jag ofta undrar över och det är hur resonerar skolor kring dessa frågor, kring information, integritetsaspekter, och personlig data. Hur skolor arbetar kring aspekter som att tjänster på Internet kostar gratis.

Jag läser just nu Fredrik Alveréns bok Såld på nätet, och undrar: Har inte skolan något sorts ansvar vid användande av tjänster som kostar ”gratis på Internet”?

Jag undrar hur och vilka diskussioner förs kring den personliga data som läses av tjänster för att kunna rikta reklam till oss? Hur förhåller sig skolan till att lära barn hantera ”gratis” när skolan tillhandahåller personliga enheter som är uppkopplade, och som följer eleverna under skoldagen? Hur informerar skolan kring det?  Hur arbetar skolor kring att medvetandegöra och höja kunskapsnivån om hur och varför tjänster på nätet är ”gratis”?(fast skolan kanske inte använder gratis-tjänster eller så är det bara jag som är gammaldags). Hur resonerar man kring filter-bubblor och att informationen som vi får genom sökmotorerna som Google är personligt inriktade, styrda av våra tidigare sökningar och vårt agerande på nätet?

Jag bara undrar, och gärna vill veta… var lär vi oss hur tjänsterna på Internet fungerar, vi som användare kan behöva lära oss och söka förstå för bli bättre på att hantera ”gratis på nätet”. Så vi vet vad vi betalar med när vi använder dessa tjänster på nätet.

Totally awesome Stormtroopers -sammanfattar sswc 2012

Via sms får jag veta att min session är på framsidan av Kulturdelen på SVD – som bild för artikeln ”Naturligt nätverk” om årets SSWC är stort. Det är stort, och få mig att tänka tillbaka på årets SSWC. Vad gjorde SSWC så fantastiskt? Vad är det med att åka till en ö i Blekinge skärgård för att prata om webben och sociala medier.

Jag åkte med vetskapen om att jag skulle ha en session om mitt fotografi, där sociala medier och Creative Commons är två av de mest centrala delarna för att projektet ska bli av, eller ens bli påtänkt. Att hålla i en session om bilderna som jag tar är svårt, mycket av fotografiet ligger nära mig, och teknik-snack, om kamera, linser, inställningar, det är frågor som man kommer en bit på men, allt handlar om att berätta, berätta historier, berätta och förmedla en berättelse eller en känsla. Jag vill med mitt fotografi berätta historier kring det som berör mig, om mänsklighet och hur vi ser på människor. Att hålla i en session kring mina bilder var grymt roligt och en foto-session på kvällen (med fotointresserade) var en upplevelse, en upplevelse som jag kommer att förknippa med årets SSWC.

En annan sak som jag förknippar med SSWC är Creative commons, i år var det Tobias Björkegren och Johan Lange som satt upp en session kring Creative commons som jag gästade, kanske bitvis tog över, men det var aldrig min mening. En intressant session kring de svårigheter som användning av CC kan innebära.

I minnet söker jag efter sessioner som jag besökte och ramlar på en från dag 2. Jag valde sessionen för att den var så spännande rubrik ”matematiken i sociala medier” eller något liknande. Den var grym, en ögonöppnare. Likt många andra sessioner på SSWC så gav den nya perspektiv. Jag har aldrig sett Reddit som en tjänst som bygger på spelteori, och det var så solklart efter den sessionen. Det var en frisk fläkt över tankarna och perspektiven på sociala medier med hjälp av ett matematiskt perspektiv.

Vad är det då som gör SSWC så fantastiskt grymt? Jag tycker att man sammanfatta det med ordet: engagemang. Från arrangörerna Kristine och Thomas, från de som arbetar på Tjärö och från alla de som kommer till SSWC för att vara med, bidra och nätverka.

 

Tre tips, till din undervisning på måndag

Jag älskar lärare, har alltid gjort och hoppas att jag alltid ska göra. Det är något magiskt med lärare. De är alltid på jakt efter nya saker som de kan göra i sin undervisning. Alltid på jakt efter nya idéer, nya infallsvinklar, nya sätt att engagera sina elever på. Det är en av de saker som jag älskar med lärare.

Jag älskar också att de kan så mycket, att de kan förklara saker, vill förmedla saker, vill att jag ska förstå. Jag älskar lärarrösten, den eftertänksamma pedagogiska rösten på någon som vill att jag ska förstå.

Jag fick en förfrågan om att föreläsa för en grupp lärare med uppmaningen: Ta med tre saker som vi kan använda och göra i klassrummet redan på måndag, när vi träffar våra elever.

Oj, vilken utmaning! Det är lite som att själv starta en termin, vad ska jag inleda min undervisning med? Hur ska jag få eleverna att känna att det här kommer att bli en spännande termin, men min tanke är också att övningar som man gör ska leda till något, till en eftertanke, till en insikt och då räcker det inte med att bara ha en ingångsättare, utan den ska också följas upp och ge ett mervärde.

Mina tips blir idag följande:

1. Prata om teknikens möjligheter och våra begränsningar: En enkel utgångspunkt skulle följande YouTube-film (en klassiker som jag rekommenderat förr) kunna vara.

Naturligtvis måste man prata om detta är möjligt eller inte. Jag som har begränsade kunskaper i fysik, kan inte säga om det är möjligt att genomföra det hopp som göra på filmen, eller inte. Men jag tittar naturligtvis på andra saker, som vem som är avsändaren och om det är sant eller inte. Vilka kunskaper behöver jag för att kunna avgöra om detta YouTube-klipp är vad det utger sig för att vara?

2. Diskutera: Begreppen plagiat, ”copy-paste”, erkännande, citat, referat. Jag tror att det många gånger är lättare att prata om citat, referat, erkännande om man utgår från exempel som ligger nära eleverna, eller dig själv. Prata om hur lätt det är att kopiera, ”låna” andras texter, bilder och vad det innebär att utge sig för att ha gjort något som någon annan skapat…

-Utgå från Wikipedia. Hur gör man på Wikipedia? Hur refererar de till källor, till referenser? Om och när citerar de källor? Titta på artikeln som handlar om din stad, by, skola eller något som du känner till. Hur gör Nationalencyklopedin? Hur vill du att dina elever ska göra? Hur gör du som lärare? Hur refererar du till dina källor?

- Eller ta upp och diskutera exempel från populär-kulturen, som Coltings bok 60 years later: Coming through the rye som är en fortsättning på Salingers Catcher in the Rye, som stoppades för att den ansågs vara plagiat av Catcher in the Rye. Jag undrar ofta om  samma sak skulle kunna ha hänt med romanen romanen För Lydia, som Gun Britt Sundström på 70-talet med utgångspunkt från Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken.

- Eller för all del utgå från mina bilder. Får jag/du/vi fotografera och skapa bilder av Stormtroopers, publicera och sprida dem på Internet? Eller måste jag erkänna George Lukas, varje gång? Eller måste jag ha hans tillstånd? Är det ett plagiat, är det ett intrång eller inte, är det en bearbetning av hans verk, eller skapar jag något eget?

3. Prata om vilket innehåll som finns på webben – vem/vilka som skapar innehåll

-Googla skolans namn och se vilka länkar ni får upp, vilka är det som skapar innehållet och hur hittar vi det? Diskutera hur Google, fungerar? Vem som skapar innehållet samt i vilken ordning det presenteras, spelar det roll för vårt sätt att se på vår verklighet?

-Prata om varför Wikipedia-artikeln om För Lydia bara är tre rader (idag och jag referat till den med en permanent länk) medan den om Den allvarsamma leken består av åtta rader, och rubriker som kuriosa där Sundströms roman nämns ;)

4. Skapa skolarbete på Internet .

Utnyttja Webbstjärnans erbjudande om att får en egen webbplats där ni kan publicera ert skolarbete, eller använd Wikipedia som plattform för att skapa en artikel kring skolarbetet, ni kommer att stöta på frågeställningar som rör allt från innehåll och hur man strukturerar det, till hur ens innehåll blir hittat till vilket innehåll man får publicera och sprida

5. Skriv en text om dig själv och din sommar genom att göra en skrämdump av din profilsida på Facebook och stryk över de ord, bilder som inte fångar den känsla som du vill förmedla kring din sommar. Vad säger det du delar-gillar-rekommenderar-kommenterar på Facebook om din sommar? Om dig själv? Låt dina elever fundera och ta ställning. Idéen kommer från TED-talk.

 

Stjäl andras idéer och gör dem till dina egna – Stjäl som en konstnär!

Hittade den här filmen som jag bara måste rekommendera att alla tittar på. Den ger en bild av hur skapande går till, den visar på exempel på att inga idéer är nya, men det vi gör kan bli vårt eget. Ett så inspirerande Talk. Så kolla in.

Blir inte ni sugna på att göra tidningsdikter så säg, eller bildcollage. Åh jag blir så inspirerad och vill bara sätta igång.

Skapande är bara en remix!

I TED-talket (nedan) pratar Kirby Ferguson om remix, och drar slutsatsen att all kreativitet bygger på tidigare skapande, eller innovationer av tidigare generationer. Han menar att allt som skapas byggs ihop av tre grundstenar: kopiera, transformera och kombinera. Det nya är skapat av delar av andra/gamla bitar.

Eller som Mark Twain säger det:

“All ideas are secondhand, consciously and unconsciously drawn from a million outside sources. We are constantly littering our literature with disconnected sentences borrowed from books at some unremembered time and now imagined to be our own.” — Mark Twain[Brainpickings]

Det är en konst att göra en exakt likadan

I morse steg jag upp extra tidigt för att fånga morgonljuset, för att göra en bild åt sonen. Vi har pratat om hur bilden ska se ut och vi har en tydlig förebild, ett motiv som finns på hans nya tröja. Vi skulle bara göra en likadan med ”riktiga” legogubbar och med kameran. Vid frukosten visade jag sonen de bilder, som jag hade tagit.

Han tittade på dem och sa:

-Men det är fel! De ska stå samma håll. Anakin (han längst fram) har en mantel och Darth Vader håller sitt lasersvärd i fel hand, men annars är det en bra bild. Men du kan göra om den imorgon.

Han tycker att det är en bra bild, men det är inte den bilden som han har på sin tröja. Den är inte likadan. Jag slås av hur svårt jag har att göra en bild som är likadan. En kopia, det borde vara enkelt, lätt. Bara göra som på tröjan, så likt förlagan som möjligt.

Till en början inser jag att jag inte har förstått uppgiften: för mig var det göra en likadan bild, en bild som var inspirerad av tröjan, inte en kopia. Sonen vill att jag ska göra en kopia, en likadan som förlagan. Helst med röd bakgrund.

Men episoden fick mig att tänka på hur vi förhåller oss till och värderar det vi får som uppgifter. och att när vi ger elever uppgifter så måste vi vara öppna för många lösningar, se och tillåta egna tolkningar och idéer. Vi har kanske inte har alla lösningar till uppgiften. Det är viktigt att vi inte bara värderar och bedömning resultatet utifrån våra förväntningar utan att vi tillåter elevers egna tolkningar och lösningar, din lösning kanske bara är en av väldigt många…

Min bild är ingen lyckad lösning, eftersom uppgiften var att skapa en bild som är så likt förlagan som möjligt. Samtidigt är det just misslyckandet som gör att jag lär mig. Jag tittar på den, på förlagan och sedan försöker jag igen. Jag tittar på uppgiften, analyserar den, och försöker igen.

I samtalet kring förlagan så kom vi att fundera över detaljer som hur Anakin på förlagan bli vänsterhänt som Darth Vader, samt hur det kommer sig att sonen hade sett manteln som jag inte ens lagt märke till.

Jag gjorde ett nytt försök här på kvällen (bilden nedan) men när vi tittar på bilderna så kommer vi fram till att det är många felaktigheter även på den här. De tittar i fel riktning, manteln på Anakin är svart och inte brun, samt Darth Vader står på fel sida.

- Men jag tycker om att det lyser i svärden säger sonen nöjt.

Jag får väl försöka igen, det är svårt att göra en kopia, en likadan. Jag behöver titta, analysera för att sedan klara av att göra en egen, får se om jag lyckas bättre imorgon, om ljuset är med mig.