Kategoriarkiv: sociala medier

Tankar kring rapporten Duckface Stoneface #blogg100

För inte så länge sedan så kom Medierådet ut med rapporten Duckface Stoneface, som handlar om hur barn konstruerar kön med hjälp av digitala medier, sociala medier och internet. I sig är det en spännande rapport som bygger på intervjuer med ungdomsgrupper om hur de ser på kön och deras användning av medier.

Jag tycker i synnerhet om hur studien tittar på bildanvändningen och hur den närmare sig att söka beskriva hur ungdomar kommunicerar med bilder och vilka bildvärldar som ungdomar skapar med hjälp av digitala medier. I rapporten gör Michael Forsman en överblick över hur fotograferandet har ändats från att vara något som vi mest gjorde vid högtider och sparade i familjealbum till en aktivitet som sker i vardagen mest hela tiden, som en sort dokumentation. I sig är det ingen nyhet, men jag brukar inte tänka på hur snabbt mobilen förändrat vår och kanske framför allt barn och ungas förhållningssätt till bilden som kommunikationskanal.

Enligt rapporten Duckface Stoneface fyller bilder följande funktion som kommunikationsmedel:

-Bilden överför information

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en relation (här får du en bild = jag tänker på dig)

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en faktisk eller föreställd gemenskap (kolla det här är bilden [eller videon] alla snackar om just nu)

-Bilden bekräftar kommunikationskanalen (här kommer en bild = vi har kontakt, kanalen är öppen och fungerar)

-Bilden gör det möjligt att dela plats och närvaro, särskilt när den kombineras med samtal, textmeddelande etc. (bild = jag är med dig, du är med mig)

- Bilden gör det möjligt att dela tid (detta händer just nu)

Bilder är viktiga i den informella relationen mellan barn och ungdomar, och de regler som finns byggs på de koder som skapas av gruppen.

Enligt Duckface Stoneface bygger dessa koder på att förstärka skillnader mellan pojkar och flickor, samt att nedvärdera flickor användning av medierna. Detta är intressant, i synnerhet eftersom diskussionen kring t.ex. selfies bygger på att de skapa en självupptagenhet och i debatten förringas bilderna, de som gör det förlöjligas eller ombeds göra en anti-aktivitet som ”unselfie” jag kan undra vilken roll spelar då den omgivande vuxenvärlden, om inte rollen att förstärka skillnaderna samt göra flickornas användning av medier ”mindre” värd.

Äsch läs rapporten och fundera på hur du ser på ungdomars användning av medier.

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

Gillar inte hur mina ”gillanden” används på Facebook!

Jag har varit inne på frågan om Facebook reklam, och marknadsföring och hur den fungerar. Att jag inte förstår att det finns en brist på genomskinlighet och en brist på transparens.

Jag har svårt att förstå hur Facebook riktar reklam till mig och utifrån vilka förutsättningar. Jag i några veckor nu undrat mycket över reklamen på Facebook och hur de möjligheter som Facebook erbjuder för dem som vill köpa synlighet på Facebook ser ut. Det började med att jag såg hur mina vänner som har gillat olika sidor i ”sponsrade” statusuppdateringar föreslår att jag ska prenumera på reklam-erbjudanden, eller när vänner som i stort sett aldrig delar offentliga statusuppdateringar plötslig föreslog att jag ska gilla en page – eftersom de gjorde det.

Det slog mig att mina gillanden på Facebook skulle kunna användas för att göra reklam för olika varumärkens sidor (pages) på Facebook, och kanske var det så att det sker utan att jag ser det på min ”vägg”. Reklamen syns bara på mina vänners väggar, men inte på min. Jag är på Facebook en som säljer in olika varumärken till mina vänner, men jag vet inte om det, för mina ”reklam-uppdateringar” sker bara på de vänners sidor som ännu inte klickat på gilla, eller/och som tillhör målgruppen för den köpta reklamkampanjen.

Skärmavbild 2013-12-02 kl. 20.06.22

Om jag förstår det rätt kan jag med min page – CClone köpa synlighet hos alla de som gillat pagen, men jag kan också köpa möjligheten att få de som gillat pagen att marknadsföra den ofrivilligt och utan att de medvetet vet det genom sina statusuppdateringar. Kanske inget att ogilla, eftersom jag blir kvar på Facebook, men det känns lite konstigt att jag genom mina ”gillanden” sprider information, eller reklam för varumärken som jag gillat för att jag vill få information om vad de gör, deras nyheter, deras uppdateringar. Men det kanske stod någonstans att det var så det skulle gå till på Facebook, men jag har nog missat det bara… Det är bara att ”gilla läget” ;)

Vad gillar du, vill du göra du reklam för det du gillar?

Vad gillar du och hur används dina gillanden på Facebook?

Facebooks har en ny integritetspolicy på G, eller om den är genomförd osäker på vilket. Den nya integritetpolicy innebär att Facebook kan skapa annonser och använda min profilbild och mitt namn som utgångspunkt för reklam.

Jag läste om det förra veckan i samband med att den diskuteras och det pratades om att den skulle senareläggas. Men de nya integritetsinställningarna kommer att innebär att:

Once updated, the policy will make it clear when users have given Facebook blanket permission to use their likenesses, names and personal information to endorse products and services. (BBC News Call to stop Facebooks privacy policy change)

Jag som är lite tveksam till vad mitt namn ska användas till, tänker att det kanske kommer att se ut som det gjorde ikväll på min Facebook-vägg där en väns namn och bild förekom i samband med följande annons:

Skärmavbild 2013-09-12 kl. 20.20.19

Jag tänkte att jag måste se över vad jag gillat så att jag verkligen tycker att de varumärkena ska få använda mitt namn och min bild för marknadsföring och då upptäcker jag att jag inte kan få en överblick på vad jag egentligen har gillat. Det var så lätt att lägga till, men hur gör jag för att ta bort, för att titta igenom… förvirrad gav jag upp och skrev denna bloggpost istället.

Jag förstår att det kan vara lockande för varumärken att köpa ”reklam” genom att använda sina sina fans ”gillanden”, men vill inte varumärken/produkter/tjänster att de som är ”fans” ska sprida och visa sitt gillande öppet, frivilligt… med Facebooks nya integritetspolicy blir det oklart…

Vilka av mina vänner får mina uppdateringar på Facebook?

Jag funderar över det ibland, vem av alla mina facebook-vänner ser egentligen det som jag delar?

Jag vet att det är en algoritm, en matematisk formel, som bestämmer vilka statusuppdateringar som jag ska få ta del av, och att jag kan bestämma vilka av mina vänner som ska kunna se vad eller vilka uppdateringar som jag vill dela med dem. Så det är aldrig så att alla mina vänner får ta del av allt som jag skriver, delar på Facebook eller så att jag kan ta del av allt som mina vänner skriver och delar på Facebook. Mina vänner ser bara en bråkdel av det som jag delar och jag ser bara en bråkdel av det som de delar..

Men jag har ofta undrat vilka av mina vänner ser egentligen det som jag skriver eller postar på Facebook?

Ibland undrar jag om det är någon, men det undrar säkert du också. Häromdagen så gav Facebook själv några inblickar i hur ”flödet” på Facebook sätts samman. De är tydliga med målet med nyhetsflödet:

The goal of News Feed is to deliver the right content to the right people at the right time so they don’t miss the stories that are important to them. Ideally, we want News Feed to show all the posts people want to see in the order they want to read them.

Jag inser direkt att detta har jag inte förstått att Facebook med sin tjänst tänker sig att de kan leverera rätt innehåll för just mig. I artikeln på på Facebooks blogg skriver de att varje gång du besöker Facebook så finns det i genomsnitt 1500 potentiella historier som dina vänner delat, som du skulle kunna ta del av.

“every time someone visits News Feed there are on average 1,500 potential stories from friends, people they follow and Pages for them to see, and most people don’t have enough time to see them all.”

Enligt Bäckström styrs det vi får ta del av främst av vad vi gillat och vad vi kommenterat, av det få du mer.

The News Feed algorithm responds to signals from you, including, for example:
  • How often you interact with the friend, Page, or public figure (like an actor or journalist) who posted
  • The number of likes, shares and comments a post receives from the world at large and from your friends in particular
  • How much you have interacted with this type of post in the past
  • Whether or not you and other people across Facebook are hiding or reporting a given post

Men betyder det att det som jag reagerat på tidigare är sånt som jag vill se mer av, eller mindre av? Och om jag tittar igenom mitt flöde, vad säger det om vad jag gillat/ogillat? Jag är inte ens säker på att Facebook kan ge mig det som jag vill ha, eller att de ska ta på sig uppgiften att söka presentera den information som de tror att jag vill ha, jag önskar att de kunde presentera allt som skrivs så att jag kan få ta del av allt, inte bara det som jag kanske kommer att reagera på för att jag tidigare visat intresse för just den typen av innehåll.

Anledningen till att flödet inte är kopplat till vad som faktiskt skriv, utan att det styrs av Facebook beror på oss användare. Enligt Facebook är vår aktivitet mindre som vi får ett oredigerat flöde, då kommenterar och gillar vi i mindre utsträckning än vad vi gör om Facebook styr vad vi får ta del av. Varför är likes och kommentarer viktiga för Facebook?

Svaret är lika självklart som enkelt, att kunna visa upp aktivitet från oss som medlemmar är ett enkelt sätt att visa annonsörer och märken bra statistik. Det är ett enkelt sätt att sälja annonsplats.

Jag borde förstå Facebooks logik: dela bilder, länkar, statusuppdateringar som mina vänner kommenterar och gillar för annars syns mitt innehåll inte, och syns det inte så kanske det inte heller ska delas, i alla fall inte på Facebook.

Personligen ställer jag mig frågan om Facebook då kan användas för att del av ”nyheter” som jag inte redan visste att jag skulle gilla?

Men jag får också insikten att jag borde dela annat innehåll, som engagerar, som mina vänner ”gillar”, som skapar likes, som får mina Facebook-vänner att kommentera. Och jag funderar kring vilket innehåll det är: Vad gillar mina vänner, och hur får jag veta det? Är detta ett moment 22?

 

Vem tar dina porträtt? #nyfiken

01022013-DSC_5076

Via flickr fick jag frågan av Marie Andersson:

- Vem tar dina porträtt? #nyfiken:)

Till en början var jag lite oförstående.  OM jag publicerar en bild på min fotoström, och inget annat anges så är det jag som är fotografen.

Det är självklart jag, ville jag svara kort och gott.

Men frågan, fick mig att tänka på det samtal som jag hade med Christina Löfving i London. Där vi pratade mycket om självbild, sociala medier, och om att bli fotograferad samt att fotografera andra.

Vi pratade om vad jag vill med mina bilder samt vad bilderna skildrar och hur olika bilderna tolkas. Men även vilka bilder som vi tar del av. Vi pratade om kärleken till kameran, som gjort att jag valt att stå bakom, och inte framför. Att jag valt att skapa bilder, kanske mest stilleben, för att kunna få berätta de berättelse som jag vill berätta. Sedan kom samtalet också att handla om mina självporträtt, ett projekt som handlar om mycket. Mer än jag vill prata om, men kanske mest om min vilja att lära, och försöka förstå. Jag vill lära mig mer om fotografi, om ljussättning, om att skapa bild.

Det är många aspekter på självporträttet som är svårt. Att fotografera sig själv är svårt, mycket svårare och mycket större utmaning än jag anat. Det ser så skenbart enkelt ut, att bara ta en bild av sig själv, hur svårt kan det vara? Men jag ställs inför många frågor som: Vem är jag? Vem vill se på mig? Vem vill titta på en bild av en medelålders kvinna? Och vem är jag att vara ett motiv för mitt eget fotografi? Men under januari har jag ställt mig frågan dagligen: Ser du mig?

Med den frågan kommer också en undran om jag vill att någon ska se mig… eller om jag på något sätt kan komma undan, kanske kan jag få er att se en bild, men inte mig.

Det finns det i projektet som har en tydlig koppling till den diskussion som förekommer kring varför vi använder sociala medier. Hela diskussionen om att vi använder sociala medier i mångt och mycket för att bara pratar bara om oss själva, vad vi äter, hur vi tränar, visa att vi är vackra och skryter om vad vi själva gör. Vi använder sociala medier för att leva en ”performance lifestyle” och att vi för våra vänner/följare i sociala medier ser dem som vår publik och att vi agerar för dem. Mathias Klang har skrivit om det i sitt inlägg ”Performance Lifestyle & Coffee Sadism”, och för en tes om att vi använder sociala medier för att försköna vår vardag, våra liv, att vi inte bara delar med oss av vardagen, utan gör den extra ordinär, allt för publiken.

This normality raises a problem in the concept of performance lifestyles. How do we publicize our normality? Well, the answer is often that we don’t. Or rather, we do, but we cheat. The trick for many users is not to create a fictitious life (which nobody would believe) but to present our ordinary (normal, boring) lives in just a slightly odd way.

The simplest way of doing this is to enhance the ordinariness of the situation. So nobody watches a film or reads a book but we watch an excellent film, read an awesome book. Or a terrible book and a horrible film. This is because there is little or no value in publicizing the ordinariness of a situation – so it must be made extra ordinary in some way.

Jag har ingen ambition om att vara extraordinär, det är inte det fantastiska som jag vill skildra, eller så att jag vill skapa den grymmaste av alla grymma bilder… men det är onekligen ett projekt som är en del av den bild som jag ger av mig själv.

Det finns en stor utmaning med att dela bilder som föreställer en själv. Att dela sina bilder publikt är egentligen inget som någon form av fotografi kräver av fotografen, men jag har gjort det valet för att jag i och med att jag delar mina bilder måste göra ett aktivt val. Jag måste välja en bild som jag tycker säger något. Jag väljer bilder som jag förmår att visa eller dela. Det är svårt! Och i valet finns många val jag kan göra kring om jag vill pröva en komposition, en ton, en nyans, eller bara dela den bild jag tycker säger mest. Och jag undrar: Ser du det?

Att fotografera sig själv, handlar om att jag lär mig genom att jag har ett motiv, mig själv, som jag kan arbeta med som fotograf, kanske kan man likna det vid leran som keramikern formar, jag övar på att skapa bilder genom mig att använda mig själv som modell eller lera.

Men för att svara på Maries fråga:

- Vem tar dina porträtt? #nyfiken:)

Det är jag! Jag står både bakom och framför kameran. Det är i sig en teknisk utmaning, att få till skärpan, att få till uttrycket, att lyckas med kompositionen, men det är en utmanande lek. Leken är svår, men lärorik. Att ta porträtt är ett sätt att berätta en eller flera berättelser, när jag tar bilder på mig själv är det ett sätt för mig att få en möjlighet att berätta berättelser om att vara människa, om att vara kvinna, i medelåldern och med varje bild, som jag delar undrar jag: Ser du mig?

Och Marie jag är glad att du frågade, för hur ska du annars kunna få veta :)

Facebooksreklamen vad säger den om mig?

Skärmavbild 2012-12-28 kl. 20.14.57

Att Facebook annonserna riktas utifrån min profil och min aktivitet på Facebook, är i sig ingen nyhet. Men det är spännande att fundera på vilka annonser man får samt varför. Jag har några dagar haft ovanstående annonser på Facebook. Och de fick mig att fundera kring hur min aktivitet på Facebook påverkar de annonser som presenteras för mig. Min aktivitet på Facebook ser ytligt sett ut enligt följande: Jag delar länkar om mitt arbete, som handlar om att stötta Internet i skolan, jag delar länkar av mina bilder som ligger på flickr, jag gillar statusuppdateringar som rör mina vänner, men framför allt det som kopplas till mitt arbete. På min about-sida beskriver jag mig som en medelålderskvinna som arbetat i skolan, arbetar som chef för Internet i skolan, det står lite om mina studier… och är osäker om det är detta som gör att jag får oavstående annonser?

Märkligt nog drar jag slutsatsen att kvinnor i min ålder borde efterfråga, ett yngre utseende och söka en ny man. Jag undrar var är annonserna om Star Wars, om fotografi, om konst, om teater, om litteratur.

Varför vill Facebook att jag granskar något som de redan vet?

Jag har länge, ända sedan jag startade mitt Facebook konto haft ett ambivalent förhållningssätt till Facebook, av många skäl och min ambivalens har också ändrats över tiden. Till en början handlade det om att bilden av en värde på Facebook ofta förknippades med hur många vänner man har på Facebook.

Sedan handlade det om det vi är ”privata” på Facebook eller inte. Jag tycker inte att vi kan vara privata på en arena som är en annonsplattform, allt vi skriver, allt vi delar har funktionen att tydligt koppla ihop mig med potentiella försäljare, med annonser som passar mina behov, medvetna eller omedvetna.

Samtidigt tycker jag om de möjligheter som Facebook innebär, och förstår jag de som vill använda Facebook för att hålla kontakt med personliga vänner. Men privat kan vi inte kalla det som sker på Facebook.

Min Ambivalens handlar också om denna marknadsföring som sker i tid och otid på radion (SR) eller tidningar (Aftonbladet mfl). för Facebook , med argument som att ”alla” eller ”väldigt många” eller en majoritet redan är på Facebook, då kan vi nå våra läsare/våra lyssnare via Facebook. De behöver bara logga in på Facebook så kan vi nå de som vill prata med oss/ som är intresserade av vårt innehåll. Men Facebook är inte en plattform som delar allt du gör till alla de som gillar det du gör, ca 16% av dina vänner ser en av dina statusuppdateringar. Jag når kanske 16% av de som gillar min ”fan-page” på Facebook, jag har inte följt upp siffrorna. Algoritmen som styr vilka uppdateringar du får ta del av beror på ditt agerande på Facebook, vad du gillat tidigare, vilket innehåll som dina vänner/fanpages delar etc.

Möjligheterna finns men styrs av Facebook, vi är alla facebooks användare, det är inte mina ”fan” det är Facebooks användare, mina vänner är också facebooksanvändare.

I fredags när jag loggade in väckte Facebook än en gång min ambivalens. Jag loggar in och i huvudet på min ”vägg” så står följande:

Jag ska granska mitt mobilnummer och se till att det är rätt, varför? Facebook vet att det är mitt mobilnummer, inte för att jag har skrivit in det, utan för att de genom sin app, samlat in den datan om mig. Mitt mobilnummer – det är inte hemligt, men det är mitt. Det finns på Eniro, och det är sökbart på nätet. En sak som jag vet är att jag inte vill ha det kopplat till min profil på Facebook. Och jag har inte tänkt ”granska” review” det, för att se till att det är rätt, av flera skäl, men jag vet att Facebook vet att det är rätt, för jag vet att numret är hämtat via min mobil och den Facebook-app som jag använder, jag brukar säga att det är kostnaden för att använda Facebooks-app gratis.

Facebook är inte min plattform, den är facebooks, och min data i mobilen, har jag genom avtalet, som jag inte läst tillräckligt väl samtyckt till att facebook får hämta, men jag tänker inte medge till att numret stämmer, eftersom jag vet att Facebook redan vet att det stämmer, och jag tänker inte lämna ut fler nummer, eller lägga det offentligt. Jag har en tid undrat över hur min data säljs/får användas av samarbetspartners, och när jag kommer att få facebooks relateras reklam-banners, eller sms i min telefon, troligen är det redan här, jag har bara inte förstått att jag godkänt den ändringen av avtalet.

Samtidigt använder jag Facebook dagligen, för att hålla kontakt med mina vänner, min familj, och med mitt nätverk, men min ambivalens till Facebook tycks bestå…

Att möta ”betraktaren” – vad berättar jag med mina bilder…

@kalexanderson in action! av Sara Fritzon CC (by)

flickr där jag delar många av mina bilder får jag en av de finaste kommenterar som jag fått om mitt Star Wars-fotografi. Det var från en av mina foto-vänner Margareta, som i samband med en av mina bilder skrev:

vill bara berätta att i måndags tittade jag på ditt trooper-set tillsammans med en 6-årig starwarsexpert och han var överförtjust: ”Jag vill träffa den där killen, Kalexanderson, han har ju förstått allting”

Kommentaren är underbar, och det är så roligt att höra en expert kommentera mina bilder. Sammanfattningen ”Kalexanderson, han har ju förstått allting.” Och jag undrar genast vad är det som jag har förstått? Vad ser betraktaren av det som jag vill berätta, och vad upplever du när du ser mina bilder?

Ibland undrar jag vad betraktaren ser, och om jag borde berätta det som jag vill säga…

Margareta svarade på mitt svar: ”säg till när och hur så kommer jag :) ” med följande kommentar:

När jag sa att du var en tjej, och dessutom en mamma, så tittade han på sin egen mamma, och undrade nog om även hon har dolda möjligheter…

Bara tanken på att mina bilder skulle få någon att se sådana möjligheter, det är stort…