Kategoriarkiv: sociala medier

Varför berättar vi saker för Facebook? #blogg100

Metro har de sammanställt Buzzfeeds lista om saker som Facebook vet om sina användare, eller saker som användarna på Facebook berättat för Facebook. Jag har under en längre tid funderat mycket på varför vi berättar saker som vem vi är gift med, vad vi tror på, om vi ska rösta eller inte på Facebook. Jag har också funderat mycket på om och varför Facebook vill veta det.

Jag tror att det är så enkelt att vi gör det som alla andra gör, eller det som vi anser är normen. När vi bli med på Facebook förväntas vi berätta vårt namn, vårt födelsedatum, vår e-post, var vi studerat, var vi bor så att Facebook kan koppla ihop oss med våra vänner. Facebook berättar sedan för oss om vi delar våra kontakter med dem, liksom våra vänner gjort så kommer vi få en bättre upplevelse av tjänsten, och då tänker vi ”ja, alla andra har ju gjort det, då är det så man gör”, och så sätts normen.

Förklaringen till att Facebook vill ha dessa uppgifter om oss är för att det är deras affärsmodell, genom vår personliga data kan de sälja tillgång till olika målgrupper för potentiella annonsörer… Kanske säljs datan annorlunda…

Vad vet Facebook om oss.. kolla listan:

1. Ditt fullständiga namn.

2. Ditt födelsedatum.

3. Din religiösa åskådning.

4. Din politiska uppfattning.

5. Vilka språk du talar.

6. Ditt visningsnamn.

7. Ditt mobilnummer.

8. Dina favoritcitat.

9. Dina mejladresser.

10. Tillgång till alla kontakter i din privata mejl.

11. Hur du ser ut och vilka bilder du har i dina fotoalbum.

12. Vilka skolor du har gått i.

13. Vilket år du tog examen från respektive skola.

14. Din hemstad.

15. Högskola eller universitet som du gått på.

se mer på Metro 

Identitetskapande i sociala medier -Internetdagarna mest spännande spår #blogg100

Det bästa med att ha en egen blogg är att man får skriva om sådant som berör en. När jag läste och tog del av Medierådets rapport Duckface/stoneface så väcktes en stor lust att göra något kring rapportens innehåll om hur identitet och sociala medier hör ihop. Hur används sociala medier för att skapa en identitet bland barn och unga. För att kunna få möjlighet att göra något roligt kontaktade jag Medierådet och frågade om de ville göra ett spår på internetdagarna tillsammans med oss på .SE med utgångspunkt från deras rapport. Lyckan är stor, för de sa .. ja

Så den 25 november smäller det… programmet kommer vi ha på plats inom kort… Visst låter det spännande :)

Vill du veta det bästa? Jo att jag också har lyckan att ha ett spår den 24 nov som handlar om digital kompetens samt hur och var barn/unga får den till livs, vilken roll informella kanaler och formella kanaler har… Då i år kommer internetdagarna att vara dubbelt så spännande från min horisont!

Gör dagens Rembrandt ”selfies”? #blogg100

Jag tror precis som självporträtten blev självklara under 1600-talet pga billigare speglar kommer dagens Rembrandt att avbilda sig själv med hjälp av mobiltelefonen. Teknikutveckling gör att genrer populariseras och används av fler, det är selfieskulturen ett bevis för idag. Skälen till att vilja avbilda sig själv är också desamma, både personliga och professionella…

Igår hade Godmorgon världen ett reportage kring ”selfien” och jag blev intervjuad och fick uttala mig om selfies syfte och funktion. Om du inte hörde programmet så finns avsnittet på selfies på nätet, såklart. Jag känner mig lite extra stolt över att få vara del av ett av mina favoritprogram. Ett program som gör analyser om politik och samtidens skeenden och tänk i det fick jag var med i.

 

Bilden av ”vanliga människor” i allmänhet och selfies i synnerhet #ggm14 #blogg100

Vilka bilder av ”okända” människor fick före internet spridning?

Jag fascineras av sociala medier och teknikutvecklingen, och de känslor och uttryck som ”vanliga” människors användande av sociala medier väcker… Bygger inte det vi delar i sociala medier på den enklas sanningen att vi vill berätta om oss själva, det vi tycker om, det vi vill vara och det vi hoppas att vi är. Jag undrar mycket vad dessa uttryck och åsikter om ”vanliga människors” medieanvädning bygger på, varför väcker det så mycket känslor? Och när går det över?

Jag tänker att i och med att Facebook har varit öppet för alla sedan 2006 och Internet är en självklarhet, smarta-telefoner är var mans egendom, då borde inte ”okända” människors agerande i sociala medier uppröra så mycket som det gör. Men jag möter med jämna mellanrum röster som pratar ner uttrycken, förringar dem som något som bara görs för att vi kan, varför då? Vad är det som har blivit så mycket sämre? Är det att vanliga människor kan ge en bild av sig själva?

När jag växte upp spreds två typer av bilder generellt av vanliga människor i medier eller i offentligheten: Vid brott var det: den självklara bilden passbilden. Jag tänker på bilder som den av Christer Pettersson. Den andra typen var bilder av människor som gjort något bra eller föredömligt till dem skickades det ut en reporter som fick skildra vardagen, den vanliga människan.

Idag kan vi själva berätta med hjälp av medier, sociala medier berätta om bilder, genom att själva ta bilden, dokumentera stunden, maten och då väcker det känslor, ett tydligt tecken på  självupptaget, men är det inte så att media och de som förekommer i media bara känner en konkurrens från vardagens hjältar och kändisar och en rädsla för att vi när vi själva kan skapa våra egna ”kändisar” och dela dem med varandra och inte längre är intresserade av kändisar och traditionella medier?

Imorgon på GeekGirlMeetup kommer jag att prata om selfies i synnerhet och bilder av oss ”okända” i synnerhet :)

Kommer någon att titta på de bilder du delar? #blogg100

Jag läser om forskningsprojektet What makes an image populär? genomfört av A. Khosla, A. Das Sarma and R. Hamid som vill förutsäga vilka bilder som vi gillar och tycker om. Samt vilka bilder som är populära. De har ställt sig frågor som handlar om de kan förutsäga om bilden blir sedd eller inte och på ett plan vill de undersöka hur många ”likes” som dina bilder får. De bakom forskningsprojektet har skapat en algoritm som bygger på data från flickr och den vill ge en bild av hur populära dina bilder är. Testa!!!

Jag tycker att det är spännande att vi alla gillar samma, och att men med en algoritm kan bestämma i vilken grad en bild kommer bli populär eller inte. Den kanske inte fungerar, men att man kan beskriva vår ”gemensamma” bildsmak i med hjälp av en algoritm (matematisk uträkning) tycker jag säger att vi är ganska lika allihop :)

Tankar kring rapporten Duckface Stoneface #blogg100

För inte så länge sedan så kom Medierådet ut med rapporten Duckface Stoneface, som handlar om hur barn konstruerar kön med hjälp av digitala medier, sociala medier och internet. I sig är det en spännande rapport som bygger på intervjuer med ungdomsgrupper om hur de ser på kön och deras användning av medier.

Jag tycker i synnerhet om hur studien tittar på bildanvändningen och hur den närmare sig att söka beskriva hur ungdomar kommunicerar med bilder och vilka bildvärldar som ungdomar skapar med hjälp av digitala medier. I rapporten gör Michael Forsman en överblick över hur fotograferandet har ändats från att vara något som vi mest gjorde vid högtider och sparade i familjealbum till en aktivitet som sker i vardagen mest hela tiden, som en sort dokumentation. I sig är det ingen nyhet, men jag brukar inte tänka på hur snabbt mobilen förändrat vår och kanske framför allt barn och ungas förhållningssätt till bilden som kommunikationskanal.

Enligt rapporten Duckface Stoneface fyller bilder följande funktion som kommunikationsmedel:

-Bilden överför information

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en relation (här får du en bild = jag tänker på dig)

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en faktisk eller föreställd gemenskap (kolla det här är bilden [eller videon] alla snackar om just nu)

-Bilden bekräftar kommunikationskanalen (här kommer en bild = vi har kontakt, kanalen är öppen och fungerar)

-Bilden gör det möjligt att dela plats och närvaro, särskilt när den kombineras med samtal, textmeddelande etc. (bild = jag är med dig, du är med mig)

– Bilden gör det möjligt att dela tid (detta händer just nu)

Bilder är viktiga i den informella relationen mellan barn och ungdomar, och de regler som finns byggs på de koder som skapas av gruppen.

Enligt Duckface Stoneface bygger dessa koder på att förstärka skillnader mellan pojkar och flickor, samt att nedvärdera flickor användning av medierna. Detta är intressant, i synnerhet eftersom diskussionen kring t.ex. selfies bygger på att de skapa en självupptagenhet och i debatten förringas bilderna, de som gör det förlöjligas eller ombeds göra en anti-aktivitet som ”unselfie” jag kan undra vilken roll spelar då den omgivande vuxenvärlden, om inte rollen att förstärka skillnaderna samt göra flickornas användning av medier ”mindre” värd.

Äsch läs rapporten och fundera på hur du ser på ungdomars användning av medier.

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

Gillar inte hur mina ”gillanden” används på Facebook!

Jag har varit inne på frågan om Facebook reklam, och marknadsföring och hur den fungerar. Att jag inte förstår att det finns en brist på genomskinlighet och en brist på transparens.

Jag har svårt att förstå hur Facebook riktar reklam till mig och utifrån vilka förutsättningar. Jag i några veckor nu undrat mycket över reklamen på Facebook och hur de möjligheter som Facebook erbjuder för dem som vill köpa synlighet på Facebook ser ut. Det började med att jag såg hur mina vänner som har gillat olika sidor i ”sponsrade” statusuppdateringar föreslår att jag ska prenumera på reklam-erbjudanden, eller när vänner som i stort sett aldrig delar offentliga statusuppdateringar plötslig föreslog att jag ska gilla en page – eftersom de gjorde det.

Det slog mig att mina gillanden på Facebook skulle kunna användas för att göra reklam för olika varumärkens sidor (pages) på Facebook, och kanske var det så att det sker utan att jag ser det på min ”vägg”. Reklamen syns bara på mina vänners väggar, men inte på min. Jag är på Facebook en som säljer in olika varumärken till mina vänner, men jag vet inte om det, för mina ”reklam-uppdateringar” sker bara på de vänners sidor som ännu inte klickat på gilla, eller/och som tillhör målgruppen för den köpta reklamkampanjen.

Skärmavbild 2013-12-02 kl. 20.06.22

Om jag förstår det rätt kan jag med min page – CClone köpa synlighet hos alla de som gillat pagen, men jag kan också köpa möjligheten att få de som gillat pagen att marknadsföra den ofrivilligt och utan att de medvetet vet det genom sina statusuppdateringar. Kanske inget att ogilla, eftersom jag blir kvar på Facebook, men det känns lite konstigt att jag genom mina ”gillanden” sprider information, eller reklam för varumärken som jag gillat för att jag vill få information om vad de gör, deras nyheter, deras uppdateringar. Men det kanske stod någonstans att det var så det skulle gå till på Facebook, men jag har nog missat det bara… Det är bara att ”gilla läget” ;)