Kategoriarkiv: sociala medier

Vem tar dina porträtt? #nyfiken

01022013-DSC_5076

Via flickr fick jag frågan av Marie Andersson:

- Vem tar dina porträtt? #nyfiken:)

Till en början var jag lite oförstående.  OM jag publicerar en bild på min fotoström, och inget annat anges så är det jag som är fotografen.

Det är självklart jag, ville jag svara kort och gott.

Men frågan, fick mig att tänka på det samtal som jag hade med Christina Löfving i London. Där vi pratade mycket om självbild, sociala medier, och om att bli fotograferad samt att fotografera andra.

Vi pratade om vad jag vill med mina bilder samt vad bilderna skildrar och hur olika bilderna tolkas. Men även vilka bilder som vi tar del av. Vi pratade om kärleken till kameran, som gjort att jag valt att stå bakom, och inte framför. Att jag valt att skapa bilder, kanske mest stilleben, för att kunna få berätta de berättelse som jag vill berätta. Sedan kom samtalet också att handla om mina självporträtt, ett projekt som handlar om mycket. Mer än jag vill prata om, men kanske mest om min vilja att lära, och försöka förstå. Jag vill lära mig mer om fotografi, om ljussättning, om att skapa bild.

Det är många aspekter på självporträttet som är svårt. Att fotografera sig själv är svårt, mycket svårare och mycket större utmaning än jag anat. Det ser så skenbart enkelt ut, att bara ta en bild av sig själv, hur svårt kan det vara? Men jag ställs inför många frågor som: Vem är jag? Vem vill se på mig? Vem vill titta på en bild av en medelålders kvinna? Och vem är jag att vara ett motiv för mitt eget fotografi? Men under januari har jag ställt mig frågan dagligen: Ser du mig?

Med den frågan kommer också en undran om jag vill att någon ska se mig… eller om jag på något sätt kan komma undan, kanske kan jag få er att se en bild, men inte mig.

Det finns det i projektet som har en tydlig koppling till den diskussion som förekommer kring varför vi använder sociala medier. Hela diskussionen om att vi använder sociala medier i mångt och mycket för att bara pratar bara om oss själva, vad vi äter, hur vi tränar, visa att vi är vackra och skryter om vad vi själva gör. Vi använder sociala medier för att leva en ”performance lifestyle” och att vi för våra vänner/följare i sociala medier ser dem som vår publik och att vi agerar för dem. Mathias Klang har skrivit om det i sitt inlägg ”Performance Lifestyle & Coffee Sadism”, och för en tes om att vi använder sociala medier för att försköna vår vardag, våra liv, att vi inte bara delar med oss av vardagen, utan gör den extra ordinär, allt för publiken.

This normality raises a problem in the concept of performance lifestyles. How do we publicize our normality? Well, the answer is often that we don’t. Or rather, we do, but we cheat. The trick for many users is not to create a fictitious life (which nobody would believe) but to present our ordinary (normal, boring) lives in just a slightly odd way.

The simplest way of doing this is to enhance the ordinariness of the situation. So nobody watches a film or reads a book but we watch an excellent film, read an awesome book. Or a terrible book and a horrible film. This is because there is little or no value in publicizing the ordinariness of a situation – so it must be made extra ordinary in some way.

Jag har ingen ambition om att vara extraordinär, det är inte det fantastiska som jag vill skildra, eller så att jag vill skapa den grymmaste av alla grymma bilder… men det är onekligen ett projekt som är en del av den bild som jag ger av mig själv.

Det finns en stor utmaning med att dela bilder som föreställer en själv. Att dela sina bilder publikt är egentligen inget som någon form av fotografi kräver av fotografen, men jag har gjort det valet för att jag i och med att jag delar mina bilder måste göra ett aktivt val. Jag måste välja en bild som jag tycker säger något. Jag väljer bilder som jag förmår att visa eller dela. Det är svårt! Och i valet finns många val jag kan göra kring om jag vill pröva en komposition, en ton, en nyans, eller bara dela den bild jag tycker säger mest. Och jag undrar: Ser du det?

Att fotografera sig själv, handlar om att jag lär mig genom att jag har ett motiv, mig själv, som jag kan arbeta med som fotograf, kanske kan man likna det vid leran som keramikern formar, jag övar på att skapa bilder genom mig att använda mig själv som modell eller lera.

Men för att svara på Maries fråga:

- Vem tar dina porträtt? #nyfiken:)

Det är jag! Jag står både bakom och framför kameran. Det är i sig en teknisk utmaning, att få till skärpan, att få till uttrycket, att lyckas med kompositionen, men det är en utmanande lek. Leken är svår, men lärorik. Att ta porträtt är ett sätt att berätta en eller flera berättelser, när jag tar bilder på mig själv är det ett sätt för mig att få en möjlighet att berätta berättelser om att vara människa, om att vara kvinna, i medelåldern och med varje bild, som jag delar undrar jag: Ser du mig?

Och Marie jag är glad att du frågade, för hur ska du annars kunna få veta :)

Facebooksreklamen vad säger den om mig?

Skärmavbild 2012-12-28 kl. 20.14.57

Att Facebook annonserna riktas utifrån min profil och min aktivitet på Facebook, är i sig ingen nyhet. Men det är spännande att fundera på vilka annonser man får samt varför. Jag har några dagar haft ovanstående annonser på Facebook. Och de fick mig att fundera kring hur min aktivitet på Facebook påverkar de annonser som presenteras för mig. Min aktivitet på Facebook ser ytligt sett ut enligt följande: Jag delar länkar om mitt arbete, som handlar om att stötta Internet i skolan, jag delar länkar av mina bilder som ligger på flickr, jag gillar statusuppdateringar som rör mina vänner, men framför allt det som kopplas till mitt arbete. På min about-sida beskriver jag mig som en medelålderskvinna som arbetat i skolan, arbetar som chef för Internet i skolan, det står lite om mina studier… och är osäker om det är detta som gör att jag får oavstående annonser?

Märkligt nog drar jag slutsatsen att kvinnor i min ålder borde efterfråga, ett yngre utseende och söka en ny man. Jag undrar var är annonserna om Star Wars, om fotografi, om konst, om teater, om litteratur.

Varför vill Facebook att jag granskar något som de redan vet?

Jag har länge, ända sedan jag startade mitt Facebook konto haft ett ambivalent förhållningssätt till Facebook, av många skäl och min ambivalens har också ändrats över tiden. Till en början handlade det om att bilden av en värde på Facebook ofta förknippades med hur många vänner man har på Facebook.

Sedan handlade det om det vi är ”privata” på Facebook eller inte. Jag tycker inte att vi kan vara privata på en arena som är en annonsplattform, allt vi skriver, allt vi delar har funktionen att tydligt koppla ihop mig med potentiella försäljare, med annonser som passar mina behov, medvetna eller omedvetna.

Samtidigt tycker jag om de möjligheter som Facebook innebär, och förstår jag de som vill använda Facebook för att hålla kontakt med personliga vänner. Men privat kan vi inte kalla det som sker på Facebook.

Min Ambivalens handlar också om denna marknadsföring som sker i tid och otid på radion (SR) eller tidningar (Aftonbladet mfl). för Facebook , med argument som att ”alla” eller ”väldigt många” eller en majoritet redan är på Facebook, då kan vi nå våra läsare/våra lyssnare via Facebook. De behöver bara logga in på Facebook så kan vi nå de som vill prata med oss/ som är intresserade av vårt innehåll. Men Facebook är inte en plattform som delar allt du gör till alla de som gillar det du gör, ca 16% av dina vänner ser en av dina statusuppdateringar. Jag når kanske 16% av de som gillar min ”fan-page” på Facebook, jag har inte följt upp siffrorna. Algoritmen som styr vilka uppdateringar du får ta del av beror på ditt agerande på Facebook, vad du gillat tidigare, vilket innehåll som dina vänner/fanpages delar etc.

Möjligheterna finns men styrs av Facebook, vi är alla facebooks användare, det är inte mina ”fan” det är Facebooks användare, mina vänner är också facebooksanvändare.

I fredags när jag loggade in väckte Facebook än en gång min ambivalens. Jag loggar in och i huvudet på min ”vägg” så står följande:

Jag ska granska mitt mobilnummer och se till att det är rätt, varför? Facebook vet att det är mitt mobilnummer, inte för att jag har skrivit in det, utan för att de genom sin app, samlat in den datan om mig. Mitt mobilnummer – det är inte hemligt, men det är mitt. Det finns på Eniro, och det är sökbart på nätet. En sak som jag vet är att jag inte vill ha det kopplat till min profil på Facebook. Och jag har inte tänkt ”granska” review” det, för att se till att det är rätt, av flera skäl, men jag vet att Facebook vet att det är rätt, för jag vet att numret är hämtat via min mobil och den Facebook-app som jag använder, jag brukar säga att det är kostnaden för att använda Facebooks-app gratis.

Facebook är inte min plattform, den är facebooks, och min data i mobilen, har jag genom avtalet, som jag inte läst tillräckligt väl samtyckt till att facebook får hämta, men jag tänker inte medge till att numret stämmer, eftersom jag vet att Facebook redan vet att det stämmer, och jag tänker inte lämna ut fler nummer, eller lägga det offentligt. Jag har en tid undrat över hur min data säljs/får användas av samarbetspartners, och när jag kommer att få facebooks relateras reklam-banners, eller sms i min telefon, troligen är det redan här, jag har bara inte förstått att jag godkänt den ändringen av avtalet.

Samtidigt använder jag Facebook dagligen, för att hålla kontakt med mina vänner, min familj, och med mitt nätverk, men min ambivalens till Facebook tycks bestå…

Att möta ”betraktaren” – vad berättar jag med mina bilder…

@kalexanderson in action! av Sara Fritzon CC (by)

flickr där jag delar många av mina bilder får jag en av de finaste kommenterar som jag fått om mitt Star Wars-fotografi. Det var från en av mina foto-vänner Margareta, som i samband med en av mina bilder skrev:

vill bara berätta att i måndags tittade jag på ditt trooper-set tillsammans med en 6-årig starwarsexpert och han var överförtjust: ”Jag vill träffa den där killen, Kalexanderson, han har ju förstått allting”

Kommentaren är underbar, och det är så roligt att höra en expert kommentera mina bilder. Sammanfattningen ”Kalexanderson, han har ju förstått allting.” Och jag undrar genast vad är det som jag har förstått? Vad ser betraktaren av det som jag vill berätta, och vad upplever du när du ser mina bilder?

Ibland undrar jag vad betraktaren ser, och om jag borde berätta det som jag vill säga…

Margareta svarade på mitt svar: ”säg till när och hur så kommer jag :) ” med följande kommentar:

När jag sa att du var en tjej, och dessutom en mamma, så tittade han på sin egen mamma, och undrade nog om även hon har dolda möjligheter…

Bara tanken på att mina bilder skulle få någon att se sådana möjligheter, det är stort…

Tre tips, till din undervisning på måndag

Jag älskar lärare, har alltid gjort och hoppas att jag alltid ska göra. Det är något magiskt med lärare. De är alltid på jakt efter nya saker som de kan göra i sin undervisning. Alltid på jakt efter nya idéer, nya infallsvinklar, nya sätt att engagera sina elever på. Det är en av de saker som jag älskar med lärare.

Jag älskar också att de kan så mycket, att de kan förklara saker, vill förmedla saker, vill att jag ska förstå. Jag älskar lärarrösten, den eftertänksamma pedagogiska rösten på någon som vill att jag ska förstå.

Jag fick en förfrågan om att föreläsa för en grupp lärare med uppmaningen: Ta med tre saker som vi kan använda och göra i klassrummet redan på måndag, när vi träffar våra elever.

Oj, vilken utmaning! Det är lite som att själv starta en termin, vad ska jag inleda min undervisning med? Hur ska jag få eleverna att känna att det här kommer att bli en spännande termin, men min tanke är också att övningar som man gör ska leda till något, till en eftertanke, till en insikt och då räcker det inte med att bara ha en ingångsättare, utan den ska också följas upp och ge ett mervärde.

Mina tips blir idag följande:

1. Prata om teknikens möjligheter och våra begränsningar: En enkel utgångspunkt skulle följande YouTube-film (en klassiker som jag rekommenderat förr) kunna vara.

Naturligtvis måste man prata om detta är möjligt eller inte. Jag som har begränsade kunskaper i fysik, kan inte säga om det är möjligt att genomföra det hopp som göra på filmen, eller inte. Men jag tittar naturligtvis på andra saker, som vem som är avsändaren och om det är sant eller inte. Vilka kunskaper behöver jag för att kunna avgöra om detta YouTube-klipp är vad det utger sig för att vara?

2. Diskutera: Begreppen plagiat, ”copy-paste”, erkännande, citat, referat. Jag tror att det många gånger är lättare att prata om citat, referat, erkännande om man utgår från exempel som ligger nära eleverna, eller dig själv. Prata om hur lätt det är att kopiera, ”låna” andras texter, bilder och vad det innebär att utge sig för att ha gjort något som någon annan skapat…

-Utgå från Wikipedia. Hur gör man på Wikipedia? Hur refererar de till källor, till referenser? Om och när citerar de källor? Titta på artikeln som handlar om din stad, by, skola eller något som du känner till. Hur gör Nationalencyklopedin? Hur vill du att dina elever ska göra? Hur gör du som lärare? Hur refererar du till dina källor?

- Eller ta upp och diskutera exempel från populär-kulturen, som Coltings bok 60 years later: Coming through the rye som är en fortsättning på Salingers Catcher in the Rye, som stoppades för att den ansågs vara plagiat av Catcher in the Rye. Jag undrar ofta om  samma sak skulle kunna ha hänt med romanen romanen För Lydia, som Gun Britt Sundström på 70-talet med utgångspunkt från Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken.

- Eller för all del utgå från mina bilder. Får jag/du/vi fotografera och skapa bilder av Stormtroopers, publicera och sprida dem på Internet? Eller måste jag erkänna George Lukas, varje gång? Eller måste jag ha hans tillstånd? Är det ett plagiat, är det ett intrång eller inte, är det en bearbetning av hans verk, eller skapar jag något eget?

3. Prata om vilket innehåll som finns på webben – vem/vilka som skapar innehåll

-Googla skolans namn och se vilka länkar ni får upp, vilka är det som skapar innehållet och hur hittar vi det? Diskutera hur Google, fungerar? Vem som skapar innehållet samt i vilken ordning det presenteras, spelar det roll för vårt sätt att se på vår verklighet?

-Prata om varför Wikipedia-artikeln om För Lydia bara är tre rader (idag och jag referat till den med en permanent länk) medan den om Den allvarsamma leken består av åtta rader, och rubriker som kuriosa där Sundströms roman nämns ;)

4. Skapa skolarbete på Internet .

Utnyttja Webbstjärnans erbjudande om att får en egen webbplats där ni kan publicera ert skolarbete, eller använd Wikipedia som plattform för att skapa en artikel kring skolarbetet, ni kommer att stöta på frågeställningar som rör allt från innehåll och hur man strukturerar det, till hur ens innehåll blir hittat till vilket innehåll man får publicera och sprida

5. Skriv en text om dig själv och din sommar genom att göra en skrämdump av din profilsida på Facebook och stryk över de ord, bilder som inte fångar den känsla som du vill förmedla kring din sommar. Vad säger det du delar-gillar-rekommenderar-kommenterar på Facebook om din sommar? Om dig själv? Låt dina elever fundera och ta ställning. Idéen kommer från TED-talk.

 

Sociala medier i undervisningen – vad är viktigast?

Fick frågan ”Vill förnya min intro föreläsning till sociala medier i undervisningen. Vad ska jag ha med, vad är viktigast?” av Mathias Larsson via Twitter. Mats är It-samordnare i Östersund, och jag svarade ganska lakoniskt som samtal på twitter kan bli:

 det viktigaste är syftet med verktyget, och vilka effekter det har på lärandet

Nu har det gått några dagar och jag sitter här och tänker jag borde ha utvecklat, förklarat, hur jag menar. Inte bara lämnat det vid 140 tecken på twitter.

Min uppfattning är att sociala medier, eller Internet, eller teknik för den delen får i sig inte vara ett egenvärde. All användning måste ha ett syfte. Det syftet behöver kopplas till undervisningens mål och syfte.

Svagheten med sociala medier är inte skapade för undervisning i första hand och det är en aspekt som jag tycker att ett samtal, eller en föreläsning kring sociala medier behöver ta med. Sociala medier i undervisningen behöver handla om effekterna av sociala medier på gott och ont.

Min uppfattning är att i undervisningen kan sociala medier användas till mycket, men lärare behöver alltid ta ställning till hur de vill använda dessa tjänster samt varför.

Lärare behöver titta på hur dessa tjänster fungerar, så att de i valet av att använda eller inte använda sociala medier är medvetna om varför de gjort just det valet samt är medvetna om vilket syfte de vill uppnå. Vill du använda sociala medier för att visa hur kunskap, skapas kan det vara bra att titta på Wikipedia och följa hur en artikel utvecklas, förändras. I dagarna med ett amerikansk presidentval inför dörrarna kan det vara bra att titta på det redigeringskrig som tycks förekomma på Wikipedia och sedan ha det som utgångspunkt för att prata om vikten att styra agendan, samt för att titta på hur dessa användargenerade sajter skapar information.

I arbetet med sociala medier i undervisningen kan det ytligt sett se ut som att det främst förekommer en diskussion kring användning, att elever/lärare ska lära sig använda dessa, att lärare ska använda Facebook, Wikipedia, bloggar och wikis, men varför och hur är fortfarande de centrala frågorna.

Varför ska lärare använda Facebook och i vilket syfte? Är det för att kommunicera med elever eller för att titta på hur användaravtal ser ut? Är det för att diskutera om gilla är ett uttryck för våra demokratiska rättigheter, och att du har rätt att gilla den politiska motståndaren som en del av dina mänskliga rättigheter? Det kan vara värt att diskutera utifrån följande bloggpost om en Sheriff avskedade sex anställa för att de ”gillat” den politiska motståndarens ”fan-page”

A sheriff in Virginia fired six of his employees, including deputy sheriff Daniel Ray Carter — who had clicked the Like button on the Facebook page of his boss’s political opponent, Jim Adams.

Eller om syftet är ett helt annat, vad vet jag… Det är syftet och vad du vill uppnå avgör om och hur du använder sociala medier i din undervisning.

Polisen på Facebook – hur tänkte ni här?

I diskussionen kring sociala medier och hur samt varför myndigheter ska använda sociala medier är polisen ett intressant exempel. I min facebook ström delades följande uppdatering från Polisen i Växjö/Alvesta, från kronbergs län

En liten ankedot från en polistjänstman, som berättar ett litet tips till ungdomar. Det går ut på att ungdomar inte ska dricka, och sedan skrika på polisen och om de gör det så ska de kunna springa så snabbt att de kommer undan en 40-årig polis i full mundering.

På ett sätt kan man kanske säga att polisen har förstått precis vad sociala medier handlar om, det handlar om att vara personlig, och komma med tips. Och det stämmer säkerligen överens med syftet som polisen har med sin närvaro i sociala medier:

Vi vill dela brottsförebyggande information och tips för att minska brottsligheten. Genom att berätta om polisens arbete vill vi bidra till ökad trygghet.

Men jag ställer mig frågan vilka effekter får en sån här statusuppdatering för allmänhetens sätt att se på polisen, och vad säger det här tipset om polisens sätt att se på våra unga medborgare?

Det tycks vara många som tycker att det här är värt att dela vidare, kanske tycker de att det är ett gott tips, eller att det är en rolig historia, sedelärande, eller så vill de diskutera polisens agerande. Jag vet inte och har inte undersökt frågan närmare.

Jag kan inte låta bli att undrar om någon skulle acceptera att en kommun, eller en skola eller en enskild lärare i tjänsten skulle göra samma uppdatering om ungdomarna i skolan och beskrev deras beteende, som min elev är ”inte är särskilt smart”. Ordvalet och tonläget i inlägget får mig att ifrågasätta polisens synsätt på sitt uppdrag.

Angående kritik mot polisens närvaro på Facebook vill jag också rekommendera Mathias Klangs inlägg Fem problem med polisnärvaro på Facebook.

Data, data och vår data, vem lär oss hantera data?

Gratis, heter det, men samtidigt vet vi att ekonomin på Internet bygger på annonser och att det är vi som betalar för annonserna genom produkterna/tjänsterna som vi köper. Men på Internet används sociala medie-tjänster för att samla data om oss som användare, vi delar glatt med oss data genom att vi har en profil-sida på Facebook. Men det vi kanske inte tänker på till vardags är hur dessa olika sociala medietjänster samlar data om oss och vårt beteende på nätet.

Via Mashables artikel Here’s What Social Networks Know About You får man en inblick i vilken data som dessa sociala medier samlar om oss. Titta på illustrationen så får du en inblick i hur dessa tjänster samlar data om oss.

Jag hade till exempel inte insikt om att Facebook hade mitt mobilnummer, men har förstått att det är data som Facebook samlar in genom sin Facebook app. [Jag har väl inte läst avtalet tillräckligt ordentligt ;) ]

Det kan vara bra att veta att Facebook också kan ändra den data som andra användare på Facebook kan ta del kring dig. I juni pratades det mycket om att facebook bytt min ”offentliga” e-post adress till en som kopplas till Facebook. (du kan läsa mer om hur du ändrar det här)

Jag tycker att sociala medier bör och kan informera mer öppet och tydligt vilken data de samlar om mig samt hur de gör för att samla data om mig. Jag vill gärna veta, och försöka förstå.

Sociala medier skapar de tolerans eller intolerans….

The beauty of the botanic garden

I förra veckan när jag var i Visby var jag bland annat på ett seminarium om Twitter och sociala mediers betydelse som verktyg för att påverka politiska beslut. Ett intressant seminarium som gav intressanta perspektiv på sociala medier. I seminariet lyftes sociala mediers möjligheter fram som ett medel för att påverka.

De är enkla att använda, det går snabbt att vara aktiv och sociala medier ger möjligheten att vara interaktiv. Det finns med sociala medier en möjlighet för politiker att möta kritik med kommunikation och samtal. Politiker är tillgängliga bara ett klick bort. Men den tanke som stannande hos mig var det som Ulf Bjereld som lyfte fram den andra sidan av sociala medier som en arena där toleransen är liten, där politiska och andra felsteg delas om och om igen, retweetas, sprids. Där misslyckanden inte glöms eller tillåts. Toleransen är många gånger ganska låg. Vilka effekter får det på det politiska landskapet? På det vi gör och delar i sociala medier?

Sociala medier med sin transparens och öppenhet gör kanske inte att vi blir mer öppna, och tillåtande. Vi kanske inte ens blir mer tillgängliga utan endast mer rädda för att göra fel och att våra fel ska spridas och inte lämna oss, om det sociala medier medför det senare då kommer vi bara att använda sociala medier för att dela trivialiteter. Eller inte använder dem alls.

Styrkan med sociala medier – möjligheten att få kunskap

Jag var i Göteborg och på Södra vägen får jag syn på en underbar häst. Den står där vacker som en dag och jag inser att jag bara måste dokumentera den.

Streetart-dala-horse

Street-art eller graffiti, är många gången en förgänglig konstform. Det som skapas, försvinner eller plockas bort och det man tycker om finns inte kvar om man inte dokumenterar det. Vilket jag gjorde, men jag ville dessutom dela min upptäckt, min upplevelse som jag hade i Göteborg, så jag lade upp mina två bilder på flickr. Delade dem på twitter och insåg att det inte bara var jag som gillade hästen.

Efter en efterlysning av @Beata_J så fick vi reda av Magnus Carlsson vem som kan vara den som skapat hästen. En konstnär vid namn Shai Dahan, kolla in hans webbplats. Det är häftigt, och jag undrar om det ens hade varit möjligt utan sociala medier.

Tekniken påverkar vårt sätt att kunna ta del av kunskaper, erfarenheter. Världen blir mindre, frågan jag ställer mig är om detta beror på vilket nätverk man har, eller om många svar kan vara bara en fråga, ett @-bort. Vad tror du?

Hittade via kontaktinformationen på Shai Dahans webbplats hittade jag hans fotoström och se vad hittade jag där om inte samma häst.