Kategoriarkiv: sommarserie

Hur håller du koll… med 18 elevbloggar? Jag använder rss-läsare!

När sommaren startade hade jag idéer om att under sommaren kommer jag att hinna med en bloggserie, den gör att jag kan ta det lugnt och bara behöver återpublicera ”gamla texter”, sedan kan jag fotografera, njuta, bada, simma och allt det där. Så i början av sommaren tycktes en bloggserie vara en god idé, så här i slutet inser jag att det var nog egentligen mer än jag mäktade med. Det känns många gånger lättare att skriva nytt än att publicera eller återpublicera egna texter.

Idag läste jag Mathias Klangs inlägg Börjar RSS bli inaktuellt och då kom jag på att det har jag ju skrivit om tidigare, och just det inlägget om rrs ligger på listan över inlägg som ska eller borde ingå i min sommarserie. Så naturligvis ska jag återpublicera det…

Men innan du får läsa skåpmaten så vill jag säga: en rss kan bara bli inaktuellt för den/de som känner till eller använder rrs-läsare. Många av de lärare som jag möter har aldrig ens hört talas om att det finns rss-läsare, och vet inte vilket stöd dessa kan vara och för dem skrev jag detta inlägg och vilken betydelsefull roll rss-läsaren har för mig som handledare och lärare med 18 elever som alla bloggar på individuella bloggar. Det är genom rss läsaren som jag överhuvudtaget kan hålla koll och få överblick.

RSS-läsaren är min livboj på nätet.

rssJag är handledare för 18 elever i gymnasiekursen Projektarbete 100p, som en viktigt del av den kursen ska eleverna ska föra individuella loggböcker kring sin arbetsprocess mot det färdiga projektet.

I år har jag valt att lägga alla mina elevers loggböcker på nätet som individuella bloggar.

-Varför?

En av anledningarna är att jag ibland har lite svårt att hålla reda på papper, andra skäl är att jag vill utnyttja möjligheten att eleverna ska kunna lära av varandra.

-Men hur kan du hålla reda på arton projektbloggar, arton loggböcker och på arton olika domäner på nätet?

Genom rss-flöden och Google.

-Hur går det till?

Jo, jag har en egen Google sida där jag samlar alla rrs-flöden från mina elevers bloggar. Jag kan alltså uppdatera mig om vad som händer i mina elevers projektloggar, genom min iGoogle sida. Jag gillar tjänsten för jag behöver aldrig tveka om jag läst inläggen eller inte, då jag genom en enkel ”klickning” kan gå in och se vilka inlägg som jag inte läst sedan sist.

Jag följer självklart andra bloggar på min iGoogle sida, som Stjärnkikarna, Omvärldsbloggen, Kolla källans idelåda m.fl. Men de ligger under andra flikar, så de syns inte på bilden (se nedan).

en av mina iGoogle sidor

Om du vill se hela bilden, lite bättre, klicka på den!

rss-flöden, min livboj på nätet från Stjärnkikarna den 19 okt 2009 CC  (by, nc, sa)

Utan rss, utan rss-läsaren skulle det inte vara möjligt att överhuvudtaget arbeta och kunna följa upp individuella elevers arbeten på nätet…

Sociala medier skapar en IKEA-effekt för skolarbetet

Jag har haft ett år fullt med nya intryck, nya erfarenheter. En av de som kom att påverka mig mycket starkt var GeekGirlMeetup, som jag deltog i i höstas. Det var en märklig och häftig upplevelse och en insikt om att här hör jag hemma.

En av de som höll i en presentation var Annika Bidner och hon pratade om IKEA-effekten och att hur man kan ta tillvara på den. I min värld, i skolans värld kom denna insikt att få mig att fundera mycket kring mitt arbete med mina elever och webbpublicering på bloggar och wiki:sar. Samt hur elever ser på skolarbete att mycket av det arbete som elever genomför i skolan saknar värde, är betydelselöst och hamnar i bästa fall i en pärm, och visas upp för mamma för att sedan arkiveras. Men väldigt lite vårdas, eller lämnar eleverna med stolthet. Det är en av de där sakerna som alltid gjort mig ledsen som lärare, att skolarbete inte har något värde.

I höstas (oktober) skrev jag ett inlägg på Stjärnkikarna IKEA-effekten tänker skolan på den?, som jag återpublicerar idag, som en del av min sommarserie, under följande licens CC (by, nc, sa).

***

billy

Geek Girl Meetup fick vi en härlig presentation om hur smarta människor som gör konstiga saker, och att företag kanske bör förhålla sig till kundernas till synes irrationella beteende.

I presentationen som Annika Bidner höll berättade hon om IKEA-effekten, som innebär att ”vi gillar” det vi byggt själva bättre, och ger det mer värde.

Vi värdesätter och tycker att IKEA:s bokhylla Billy är bättre/snyggare/mer värd för att vi själva har byggt den själv trots allt…

I mina elevbloggar kan jag ana en IKEA-effekt när jag läser mina elevers reflektioner kring sitt bloggande. Läs t.ex inlägget Farväl romanbloggen, Dr Jekyll och Mr Hyde från romanbloggen om Dr Jekyll och Mr Hyde.

Vi är nu sex personer som har läst samma roman under samma tid och alla har skaffat olika uppfattningar. Jag tycker att vår diskussion här i bloggen har varit bra och alla verkar ha fått sin röst hörd och sina åsikter sagda./…/Farväl romanbloggen, Dr Jekyll och Mr Hyde! Tack för denna tid!

Visst skiner Emelies kommentar av stolthet över det, som hon tillsammans med sina kamrater skapat. IKEA-effekten syns och mina elever tycker att arbetet med bloggen är ”extra” betydelsefullt.

Bilden på Billy bokhyllan är publicerad med tillstånd av IKEA.

***

Så skrev jag då, idag skulle jag vilja säga att  jag har fler exempel på IKEA-effekten, och att ett arbete med sociala medier kan skapa en extra känsla för skolarbete, som får ett värde som det inte har i vanliga fall, och jag har flera exempel på det. Ett publicerar jag nedan, ett annat kommer jag tillbaka till imorgon (tror jag, som en del av serien om sociala medier som pedagogiska verktyg).

Skolans arbete, och det eleverna gör i skolan borde skina av IKEA-effekter ständigt, det skulle vara ett mått på att skolan lyckas med sin uppgift, och att skolarbete är något som har ett värde även om eleverna skapat det själva.

Jag får alltid en extra nerv i rösten när jag läser följande citat av Simone Beck Friis som skrev det i sin gruppblogg om internationell konflikter (ett helt vanligt skolarbete, fast på nätet, som redovisades med hjälp av sociala medier, i en blogg)

Avslutningsvis
vill jag tacka för en underbar bloggtid som för med sig mycket glädje och kunskap. Jag har verkligen fått mer kunskap och allmänbildning än jag trodde. Det här sättet att lära sig är fenomenalt. modernt och annorlunda! Därför är det med sorg vi får se bloggen stängas klockan 12 i natt.

Tack för allt!

Simone Beck Friis

Skolan bör alltså fundera kring sin uppgift, se till att det eleverna gör i skolan har ett värde, upplevs som betydelsefull. Samt vi bör nog fundera kring hur vi kan skapa IKEA-effekter, och hur vi i skolan kan få elever att känna att de det gör, att skolarbete, är något extra, något värdefullt något som har betydelse.

Men frågan jag ställer mig är när ska skolan inse det?

Apollinaire, Gunnar Harding och upphovsrättens vindlingar

Min sommarserie kom lite av sig, men här kommer inlägg nummer två, som handlar om att jag ville skriva ett inlägg om Typedrawing, en rolig tjänst som gör att du kan rita med text på nätet.

Jag hade en idé om att mina elever skulle kunna göra bilddikter precis som Apollinarie med hjälp av tjänsten. Dessvärre blev det inga dikter, eftersom tjänsten är tillåter en skriva en ganska begränsad mängd ord, men mina elever fick rita bilder med hjälp av korta text eller korta ord. Det visade sig också vara ganska svårt. Vi har inte lika skickliga som Åsa Kronkvist som tipsar om tjänsten på sin Uggleblogg.

Inlägget som jag valt att återpublicera här handla om vad upphovsrätten säger om texter, och om jag fick publicera Apollinaries bilddikt eller inte på nätet.

apollinaire

Jag har tänkt mig att göra ett blogginlägg om en webbtjänst som gör att du kan rita egna bilder med hjälp av text, för att sedan göra en parallell till Apollinaries bilddikter ”Calligrammes”. Men för att kunna skriva det inlägget måste jag först kontrollera vad upphovsrätten säger:

-Får jag publicera en text av Apollinarie på nätet?

Jag börjar på Skolverkets sajt Kolla källan, som förtjänstfullt har gjort flera lärarguider om Upphovsrätt och där kan jag läsa att jag får:

Publicera utan tillstånd
Gammalt material: Gamla texter och bilder där skyddstiden har gått ut. Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk är 70 år efter upphovsmannens död, med undantag för fotografiska bilder som har en skyddsstid på 50 år.

Alltså måste jag ta reda på när Appolinaire dog. Wikipedia ger mig besked, han dog 1918. Jag kan alltså publicera hans dikter utan tillstånd, men jag vill ju publicera dem i svensk översättning, vad gäller då? Jag får inga besked på Kolla källans webbplats, så jag mailar Anette Holmqvist och får genast svar:

Du måste ta hänsyn till översättarens upphovsrätt. Det är dock oklart hur länge jag måste ta hänsyn till översättarens upphovsrätt.

För att kunna publicera en dikten, måste det antingen vara på franska eller så behöver jag tillstånd av Gunnar Harding, som översatt Apollinaire till svenska. Jag bestämmer mig för att fråga om lov och imorse fick jag ett svar i min mejlbox, som gör att jag går runt med ett stort leende på läpparna.

Gunnar Harding skriver i sitt mail:

Inga problem. Publicera vad du vill av mina Apollinairetolkningar.

Så nu ska jag bara komma igång och skriva mitt inlägg, om hur elever/du kan göra egna bilddikter precis som Apollinaire, med den där webbtjänsten. Under tiden kan ni njuta av Gunnar Hardings tolkning av en av Apollinaries Calligrammes, vill du se lite bättre klicka på bilden.

Ett extra tack till redaktören på Wahlström & Widsstrand för hjälpen att förmedla mejlet till Gunnar Harding, och tack Gunnar!

***

Det här inlägget ligger under följande licens CC (by, nc, sa) och är en återpublicering av Upphovsrätt och poesi i översättning ett detektivarbete på Stjärnkikarna

Josef och Tegelbobarn startar min sommarserie

I höstas var jag tillsammans med Copylinda ute i Årsta på Årstaskolan och fick ta del av en skoldag i Josef Sahlins klass. Det var en dag som gav mersmak på mer än ett sätt. Josef är en av de lärare som jag lärt känna genom mitt arbete för .SE och hans medvetna och genomtänkta arbete med internet i skolan bländade verkligen mig. Mer om det kan du läsa i hans inlägg Mina elever blir aldrig färdiga och det gör mig stolt på internetdagarna. Jag tänker bara vilken lycka att få vara ett Tegelbobarn! Inlägget nedan är tidigare publicerat på Stjärnkikarna. Vårt besök på Årstaskolan resulterade även i ett inlägg om de bloggande 7-åringarna som är fantastiska.

Josef Sahlin

Det är måndag morgon, när jag och Copylinda kommer in i klass 1 på Årstaskolan. I klassrummet är Smartboarden på och lyses upp av klassbloggen Tegelbobarn. En liten grupp med tre till fem barn står framför den. De trycker, småpratar och tittar på samma film om och om igen. Samtidigt droppar det in barn efter barn i klassrummet och alla stannar en stund framför Smartboarden.

Vi kan lättare följa deras arbete

Stämningen i klassrummet är avspänd och lite lekfull. Jag passar på att fråga en pappa, som lämnar sitt barn, om han upplever någon skillnad i att vara förälder i en bloggande klass. Pappan säger:

”Det egentligen inte är så stor skillnad, men vi ser ju mer av barnens arbete. Den stora skillnaden är för barnen. Det är roligt att se vad de gör, roligt för barnen att få återkoppling om deras arbete. Vi kan ju lättare följa det som händer i skolan.”

Dagen börjar i bloggen

Lektionen börjar med att Josef frågar sin klass: Om vilken ”ruta” (symbol) de ska ha för bloggen. Josef föreslår att bloggen ska ha symbolen snabel-a, och eleverna instämmer.

untitled

”Några har sett den på morgon, ska vi se den igen?” Frågar Josef sedan sin klass. Genast kommer ett spontant: ”Jaaaaaa! den är jättebra, vi ser den igen.”

Sedan spelar Josef upp klassens Gosedjursfilm, som ligger på bloggen. Den som spelades in fredags, när klassen hade gosedjursdag. Barnen tittar igenom filmen, under tillfredsställda hummande. När filmen är slut visar och läser Josef tillsammans med eleverna igenom de senaste kommentarerna, som kommit in på bloggen.

Han stannar upp vid alla kommentarer och lyfter fram varje kommentar för sig ”Regina har varit inne och skrivit för första gången”, säger Josef och läser sedan upp hennes kommentar. ”Leo har skrivit något när han var borta” och så tar Josef upp det som Leo skrivit på bloggen. Det är en kommentar till ett meddelande som Josef skrev till klassen när han själv var borta. Leo har skrivit ”Vilken bra bild!”

Bloggen är utgångspunkt för dokumentation och reflektion

I bloggen Tegelbobarn finns en ”nyfikenlista”, där Josef har skrivit ner de saker som eleverna vill lära och göra i ettan (inlägget publicerades den 2 september). Tillsammans med klassen går Josef igenom listan och stryker under de saker som de arbetat med, som matematik, lära sig bokstäver etc.

Det är stora frågor som ettorna i Årstaskolan vill jobba med som: ”Vem födde den första människan?” Josef berättar för klassen att de ska de börja med historia på onsdag och då kommer de få svar på frågan. Men svaret på frågan om vem som födde den första människan behöver dock inte vänta till på onsdag för det kommer genast i en kommentar från en elev: ”Det vet jag. Det var Gud”.

För att dokumentera den sammanfattning som klassen gemensamt har gjort tar Josef en bild av skärmen. Arbetet med bloggen genomsyras av ett medvetet tänk, som ger eleverna uppföljning och återkoppling på vad de har gjort och samtidigt reda på vad de kommer att göra.

Varför blogga?

Josef använder bloggen för att det spar tid. ”Genom att lägga upp min planering på bloggen, blir det transparens. Både barn och föräldrar kan se, ta del av och vara en del av undervisningen. Ja, visst lägger jag ner mycket tid på skolan, men det är det värt. Jag skriver från telefonen, lägger upp planering och allt finns där. Det spar tid för mig.”

”Vi är tegelbobarn,
strax söder om stan
bor det tegelbobarn,
vi är bäst på plan”

Inlägget är licensierat under följande Creative Commons licens: by, nc, sa