Kategoriarkiv: summering

Riksdagens framtidsdag – en kort reflektion

Jag har idag varit moderator i samband med riksdagens framtidsdag, ett otroligt spännande och ärofullt uppdrag. Det seminarium som jag ledde hade temat den digitala framtiden. Syftet med framtidsdagen är att ge riksdagsledamöterna möjligheter att möta experter som belyser centrala forskningsresultat inom ett visst område, i mitt seminarium, om internet och framtiden på nätet var följande experter inbjudna:

  • Erik Kruse, Strategic Marketing Manager, Ericsson Networked Society Lab
  • Inger Gran, föreningsdirektör, Dataföreningen och initiativtagare till Cloud Sweden
  • Pelle Snickars, forskningschef, Kungliga biblioteket
  • Marcus Bylund, forskare, datavetenskap, SICS
  • Mathias Klang, forskare, informatik med juridisk inriktning vid Göteborgs universitet

Det var så spännande att få ta del av de olika perspektiv som belystes, allt från bredbands utbyggnad, till gemensamma standarder, till skyddstider, övervakning och lagstiftning. De som fick mig att fundera mest var diskussionen som Marcus Bylund initierade kring hur vi beskriver de möjligheter som tekniken kommer att medföra i form av effektivitets vinster, tillväxt, välstånd etc. Men så snart det kommer till svårigheterna blir vi vaga, luddiga och diffusa. Hans poäng var att vi behöver vara konkreta och tydliga även när det kommer till svårigheterna, till det som är utmaningarna. Visa på vilka dessa är, konkret, tydligt och utifrån individen, för då kan vi hantera problematiken, ta ställning till konsekvenserna av tekniken, få förståelse för den digitala framtiden på ett mer rimligt sätt.

Sedan blev jag mycket förtjust i Pelle Snickars bild ”Att vi inte kan backa in i framtiden” och hans inlägg om digitaliseringen av kulturen, att vi använder vår mest moderna teknik för att digitalisera ”väldigt” gammal media, tidningar från 1850-tal tror jag exemplet var.

För den som vill ta del av en PowerPoint i mästarklass bör titta igenom Mathias Klangs powerpoint, som är grymt bra, det är enda som saknas var några Stormtroopers. Innehållet är provocerande och spännande, och visst lyckades hans provocera lite grann.

Samtalet kring den digitala framtiden blev spännande och rörde många intressanta aspekter på vår digitala vardag. Väl värt att ta del av så kolla på webbsändningen.

Vad som hände på Internet 2011?

Illustrationen är gjord för .SE av Jesper Wallerborg CC (by).

Jag har inte hunnit skriva min årskrönika (än). Kanske kommer jag att hinna skriva, vem vet, har startat på en med arbetstiteln: Jag är briljant, men i väntan på den så får du läsa min gode kollega Patrik Wallströms sammanfattning av det som han tycker är Årets (2011) största internethändelser på .SE-bloggen och till sin hjälp har han fått en underbar illustration av Jesper Wallerborg.

Illustrationen, som sammanfattar året på Internet sprider jag i sin helhet eftersom den är CC-licensierad under en Erkännande licensen. Vilket i sig är underbart!!! Spana in dra slutsatser och läs sedan Patriks sammanfattning.

Begin at the beginning and go on till you come to the end: then stop.

Begin at the beginning and go on till you come to the end: then stop.

Alice in Wonderland

Min kollega och vän Pernilla sa till mig idag:

-Jag har skrev ett inlägg på min blogg igår, som ingen ännu har läst.

En direkt uppmaning till mig om att jag borde läsa hennes blogg Vikdalen, så naturligtvis tog jag mig an det. Ett inlägg om hennes tre år som bloggare, och det fick mig att tänka tillbaka.

När började jag blogga? Min blogg Kristina Alexandersons blogg om vad startade jag för två år sedan, hösten 2009. Med ett inlägg om att jag startar så sakta, med en kommentar från Pernilla. När jag startade trodde aldrig att jag två år senare skulle:

Hackaton – några korta intryck #hack4europe

Karin presenterar dagens program av Henrik Löwenhamn CC (by) hämtad från riksantikvarieambetet fotoström på flickr

Idag startade det svenska Hacket på kulturarvet och hacket går ut på att:

I detta hackathon kommer upp till 30 utvecklare från Sverige, Norge och Danmark delta. De kommer att ha tillgång till Europeanas stora databaser med över 17 miljoner poster via deras Europeana Search API (inklusive teknisk dokumentation) och även Europeana Linked Open Data Pilot som har cirka tre miljoner poster licensierade under  Creative Commons.

Tanken är att deltagarna ska testa sina kreativa lösningar för att visa de ekonomiska och sociala fördelarna med öppen kulturarvsdata.

Idag startade själva arbetet och i samband med det var det ett antal miniseminarier som gav mersmak och gjorde intryck, eftersom de gav perspektiv kulturarv och öppen data. Först ut var David Haskyia som pratade om Europeana och syftet med de Hackaton som de arrangerar.

Sedan var det Johanna Berg från Riksankavierämbetet pratade om Fritt fram! Om att släppa Riksantikvarieämbetets information fri (som är så klok, så genomtänkt och hela hennes presentation skulle jag vilja sammanfatta med hennes sentens som var:

En nyckel är att gå från det enkla  till det svåra

Tänk om vi alltid bar med oss det att starta i det enkla och sedan gå till det svåra, om vi använde det som redan finns och bygger vidare på det det, istället för att uppfinna hjulet igen, eller börja om från början. I sin presentation tog hon upp frågor kring upphovsrätt och de problem som finns med det och sa, vi börjar där det är enkelt, annars händer det ingenting. Och det är också tydligt uttalat som en policy för Riksantikvarieämbetet och deras digitaliseringstrategi. Sedan pratade även Johanna om otåligheten hos oss som användare, bara för att man säger att man ska innebär inte att min har gjort det, det tar tid, och det måste få ta tid att digitalisera 4 miljoner bilder.

Jag pratade om behovet att frigöra kulturarvet, för att ge en bild av vår historia, vår kultur utifrån ett skolperspektiv. Jag hämtade exempel från Webbstjärnan och visade på hur fritt material används och skapas av elever. För att avsluta med att visa på den positiva kraft som finns i att material på nätet är fritt, men att bristen på material också skapar en skev bild, och det kan bara rättas till genom att dela, genom att hacka-frigöra kulturarvet.

Jocke pratade sedan utifrån Aristotelse, och kunskapen som vi hämtar och tar som given genom våra maskiner. Han ställde frågan om svaret inte finns i maskinen finns då kunskapen? En intressant fråga, och ett intressant perspektiv. Väl värt att fundera kring, en annan tanke som Jocke sådde var hur vi förändrat bilden av hur vi ser på maskinerna, från att vara något vi ska förstöra till något som vi älskar och inte kan vara utan.

Miniseminarierna avslutades med Jonas Söderström, som pratade om att låta användarna hjälpa till och bidra, att öppna upp kulturarvet och ta hjälp av användarna i förhållande till kulturarvet. Otroligt spännande och givande.

Du kan lätt ta del av miniseminarierna i efterhand genom att titta på bambuser-inspelningen. Sedan kan du följa resultatet av hacken imorgon klockan 12-13, för det ska bli så spännande att ta del av det som hackarna arbetar med nu i kväll och imorgon förmiddag.

I del 1 möter du David och Johanna

I del 2 möter du mig, Jocke och Johan

The CClones blev bildbloggade i veckan

Jag håller på med mitt 365 -projekt att fotografera 365-bilder på min mellansons kloner, CClones. En del av er kanske följer det på på Facebook genom att gilla deras page, GÖR DET, twitter eller flickr. Själva fotograferande har utvecklats en del sedan jag startade mitt klon-projekt. Bilderna har blivit mer och mer av berättelser, och i valet av bild för dagen står just vilken berättelse som jag vill berätta i centrum. Arbetet med klonerna är roligt, svårt och när en blogg som BoingBoing väljer att publicera en av mina bilder blir det dessutom stort…

I tisdags blev min bild That is not the Clone we are looking for publicerat på Boing Boing under kategorin Art och Design, oj, det är stort. Mitt lilla projekt blev helt plötsligt inte så litet, tur att det bara var för en dag, sedan fortsätter vardagen med CClones som vanligt…

That is not the Clone we are looking for

Alla kan Streama- några grundläggande tips

Jag har ägnat min förmiddag till att lyssna på Björn Falkevik och titta på hans crew som genomfört ett seminarie som heter Alla kan streama. Ansatsen är underbar, alla kan, men när man lyssnar och tar del av den engagerade Björn, så landar man gärna i Måns Jonasson, webbansvarig på .se, slutsats det tycks så enkelt men det blir lättare om man har en Björn Falkevik.

Eftermiddagsfika m Clonerna - 10

Eftermiddagsfika m Clonerna – 10 av Björn Falkevik CC (by)

Men samtidigt kan inte jag låta bli att smittas av Björns engagemang för att streama, möjligheten att nå just de deltagare som man vill nå, de som kanske inte kan närvara på eventet live, men som genom nätet får en ypperlig möjlighet. Generellt kan man sammanfatta, om du ska göra streaming så börja med att öva, öva, öva i kontrollerade miljöer. Där du har kontroll på ljud, för ljudet är 10 gånger viktigare än bilden.

Men jag har lärt mig mycket kring tänk kring just webben och hur man ska se på sin närvaro, för webben är ett snabbt medium, en arena för snabba kast och Björn Falkevik säger då :

Video ska inte presentera tomtebloss, för tomtebloss brinner ut snabbt, och det kommer nya hela tiden, istället bör man bygga arkiv, med texter kring videon ingresser, bilder och textmaterial, så att du få in nya tittare som hittar dina videos på nätet.

Sedan säger Björn något som jag tycker att vi alla kanske ska ta med oss i situationer när vi arbetar med nya medier. Välj situation. Välj en situation som du kan ha kontroll över till att börja med.

Samma sak borde alla i skolan som arbetar med internet också använda använd en uppgift som du har kontroll över, överför en ”vanlig skoluppgift” till det nya mediet och öva dig genom att du har kontroll och vet vad du vill med övningen, med uppgiften. Då kommer du lättare att komma i mål.

Handlar skoldebatten om resultat istället för lärande?

Jag har funderat ett längre tag på skoldebatten. PISA, elevdatorn, geografi undervisningen, målen, läraren, undervisningen, ledarskaper (som sällan nämns). Jag funderar mycket kring vad debatten egentligen handlar om. Och vilka ”one-liners” som ses som lösningen på skolans problem. Är lösningen:

Skoldebatten finns ett fokus på PISA och vikande resultat, på prov, på mätresultat, på det mätbara!!! Men tänk om de mäter fel?? Lösningarna ska vara quick-fixs och stavas lite beroende på vem som pratar:

Jag vet att det finns många som har tankar kring detta som t.ex Björn Kindeberg som sammanfattade några av sina intryck av ”BETT-mässans” lösningar i sitt inlägg Bett med och utan vett:

Men tekniken i sig kan inte heller frälsa skolan. Jag vet inte hur många gånger jag under helgen läst eller hört fraser i still med “technology for engaging students”, “enhancing student creativity”, “providing instant interactive feed-back, maximizing the output of the learning environment” och andra formuleringar som möjligen är logiska för en copywriter, men som känns lätt förryckta i relation till dialogen i ett klassrum. Känslan är att teknikutvecklarna gissar sig till vad lärare behöver, utifrån en bondförnuftig, men inte så framkomlig modell för lärande.

Jag tycker personligen att skoldebatten missar huvudsaken, skolan är till för lärande. Skolan ska vara en plats där elever tillsammans lär, får insikter, färdigheter, och växer som människor. Verktyget kan inte i sig förändra skolan, eller lärandet. Det får inte glömmas bort i samtalet kring skolan att verktygen är verktyg. De digitala verktyg, och de ska användas för det som är skolan huvudsak, lärande, se till exempel på hur Josef_Sahlin gör i sin klassblogg Tegelbobarn. En egen dator, eller en dator till varje elev påverkar inte lärandet om vi inte låter den göra det, och det måste ändå vara det centrala i skolan, att skolan söker skapa en miljö, en rum, en anda av lärande.

Men lösningen på skolans ”problem” måste handla om hur skolan blir och förblir en god miljö för lärande. Jag tvivlar på att lösningen är så enkel att det bara är en sak. I fokus för att bygga en skola som presterar bättre resultat, en framgångsrik skola måste ända vara lärande, ett exempel är Nossebo skola som har gjort en resa från sämst i klassen till bäst i klassen och enligt artikeln När skolan är som allra bäst som inlägget bygger på så beror framgången på att skolledningen tag stöd av pedagogisk forskning i sitt arbete för att förbättra skolans resultat och jag inbillar mig att den resan har handlat om att skapa ett rum för lärande, för alla elevers lärande.

Skoldebatten borde i mina ögon handla om de stora frågorna och handla om de stora fixen, diskussionen borde röra sig kring vad elever behöver kunna samt hur vi får dem att ta till sig de kunskaperna. Låt skoldebatten  sätta lärande i fokus.

Den bästa läraren för en annan lärare är en kollega

Den bästa läraren för en lärare  är en annan lärare.

Les Foltos från Microsoft pratar kring förändring i skolan, och hur en skola kan få lärare att utvecklas, våga och fortsätta att växa i sitt yrke och i sin profession. Jag fick dessutom lyckan att höra honom prata två gånger I London prata lika passionerat på temat, ämnet lärar-coacher.

Vi pratar om att utveckla skolan, och det finns ett sätt och det är genom lärare. Ett utbildningssystem kan aldrig vara bättre än dess lärare. Frågan är hur får vi lärare att vilja utvecklas? Les Foltos menar att coaching är svaret och jag måste säga att jag tror på honom fullt ut.

I samband med studiedagar har jag mött otaliga föreläsare som stått i aulan och pratat om hur vi ska arbeta, varför. Väldigt sällan har det handlat om hur man konkret gör, bara att vi ska göra. Att det är bra om vi kan, i bästa fall har vi fått prova på någon bi-kupa, någon ny metod, men sedan har vi lämnat till vår vardag. Många är de studiedagar som inte lett till någon förändring alls i min undervisning.

Les Foltos menar att för att förändring ska ske måste den som ska förändras också vilja och vara inställd på att förändras. När det kommer till hur mycket teknik som används i skolan så säger en majoritet av lärare i amerikanska studier att de är obekväma med att använda teknik i undervisningen och endast en tredjedel säger sig använda teknik någon gång i veckan med sina elever. De resultaten stöds av Unga svenska och internet där vi kan se hur ofta internetuppgifter ges i skolan:

För att få lärare att våga anama ny teknik, nya metoder, så måste man kunna svara på följande frågor menar Foltos:

  • Vad får jag ut av det, eller What is in it for me?
  • Hur mycket tid tar det?
  • Vem kommer att hjälpa mig när det går fel?

Det är mina erfarenheter också, lärare ställer alltid de frågorna: Vad ger det för fördelar? Vad tillför verktyget? När jag målen bättre? Lättare? Vad ger det mig för problem? Vad får jag tillbaka? Hur mycket tid tar det? och den centrala frågan Vem hjälper mig? Och Vem hjälper mig i skolan/klassrummet, i vardagen? Där behövs också hjälp!. Lärare behöver få lära sig i sin vardag och tillsammans eller med stöd av någon som förstår deras vardag, kan problemen, kan ställa frågorna och föra ett samtal kring vardagen.

I skolan behövs lärande samtal och coacher. Vi behöver skapa en skola, en skolvardag där lärare såväl som elever är lärande. Och här kommer då Foltos idé om coacher in.

Skolan behöver kunniga katalysatorer som kan sam-planera med andra lärare, vi behöver tillsamman skapa en skolmiljö, en skolkultur av lärande för att lärare ska våga vara innovativa och utvecklas. I en sådan skolkultur är tillit A och O, att det finns tid och möjlighet till reflektion, att få berätta om sina idéer, tankar att diskutera vad som fungerade och inte fungerade för att utvecklas och förbättra till nästa gång.

Framgångsrik är du som coach om de du arbetar med berättar vad de kan, men riktigt framgångsrik är du när de vill berätta det de inte ännu vet.

Foltos menar att den traditionellt organiserade fortbildning leder till att mindre än 18%  förändras, då en expert kommer utifrån.För att det ska ske utveckling krävs reflektion och feedback.

Lärare ska i en utvecklande skola kunna lära av varandra, vad som fungerar och inte fungerar, och kunna få återkoppling direkt…