Kategoriarkiv: summering

Den bästa läraren för en annan lärare är en kollega

Den bästa läraren för en lärare  är en annan lärare.

Les Foltos från Microsoft pratar kring förändring i skolan, och hur en skola kan få lärare att utvecklas, våga och fortsätta att växa i sitt yrke och i sin profession. Jag fick dessutom lyckan att höra honom prata två gånger I London prata lika passionerat på temat, ämnet lärar-coacher.

Vi pratar om att utveckla skolan, och det finns ett sätt och det är genom lärare. Ett utbildningssystem kan aldrig vara bättre än dess lärare. Frågan är hur får vi lärare att vilja utvecklas? Les Foltos menar att coaching är svaret och jag måste säga att jag tror på honom fullt ut.

I samband med studiedagar har jag mött otaliga föreläsare som stått i aulan och pratat om hur vi ska arbeta, varför. Väldigt sällan har det handlat om hur man konkret gör, bara att vi ska göra. Att det är bra om vi kan, i bästa fall har vi fått prova på någon bi-kupa, någon ny metod, men sedan har vi lämnat till vår vardag. Många är de studiedagar som inte lett till någon förändring alls i min undervisning.

Les Foltos menar att för att förändring ska ske måste den som ska förändras också vilja och vara inställd på att förändras. När det kommer till hur mycket teknik som används i skolan så säger en majoritet av lärare i amerikanska studier att de är obekväma med att använda teknik i undervisningen och endast en tredjedel säger sig använda teknik någon gång i veckan med sina elever. De resultaten stöds av Unga svenska och internet där vi kan se hur ofta internetuppgifter ges i skolan:

För att få lärare att våga anama ny teknik, nya metoder, så måste man kunna svara på följande frågor menar Foltos:

  • Vad får jag ut av det, eller What is in it for me?
  • Hur mycket tid tar det?
  • Vem kommer att hjälpa mig när det går fel?

Det är mina erfarenheter också, lärare ställer alltid de frågorna: Vad ger det för fördelar? Vad tillför verktyget? När jag målen bättre? Lättare? Vad ger det mig för problem? Vad får jag tillbaka? Hur mycket tid tar det? och den centrala frågan Vem hjälper mig? Och Vem hjälper mig i skolan/klassrummet, i vardagen? Där behövs också hjälp!. Lärare behöver få lära sig i sin vardag och tillsammans eller med stöd av någon som förstår deras vardag, kan problemen, kan ställa frågorna och föra ett samtal kring vardagen.

I skolan behövs lärande samtal och coacher. Vi behöver skapa en skola, en skolvardag där lärare såväl som elever är lärande. Och här kommer då Foltos idé om coacher in.

Skolan behöver kunniga katalysatorer som kan sam-planera med andra lärare, vi behöver tillsamman skapa en skolmiljö, en skolkultur av lärande för att lärare ska våga vara innovativa och utvecklas. I en sådan skolkultur är tillit A och O, att det finns tid och möjlighet till reflektion, att få berätta om sina idéer, tankar att diskutera vad som fungerade och inte fungerade för att utvecklas och förbättra till nästa gång.

Framgångsrik är du som coach om de du arbetar med berättar vad de kan, men riktigt framgångsrik är du när de vill berätta det de inte ännu vet.

Foltos menar att den traditionellt organiserade fortbildning leder till att mindre än 18%  förändras, då en expert kommer utifrån.För att det ska ske utveckling krävs reflektion och feedback.

Lärare ska i en utvecklande skola kunna lära av varandra, vad som fungerar och inte fungerar, och kunna få återkoppling direkt…

Kreativitet behövs därför att

Anne Bamford inleder sitt seminarium om The wow-factor i London med följande ord:

Jag hatar när det pratas om Framtiden lärande, eller om att skolan ska förbereda elever, barn inför framtiden, så att blir förberedda för framtiden men istället borde vi fokusera samtalet om skolan och lärande att lära eleverna/barnen är här nu och det viktigaste är att lära dem att hjälpa dem att hantera nuet. Våra barn är NU, framtiden vet vi inget om och den hanterar vi när vi kommer dit.

För mig och Anette Holmqvist är det som att hon hade hört oss prata igår när vi gick genom London gator och vi ställde oss frågan om varför pratas det om framtiden hela tiden när det viktiga borde vara nuet, att utbildning, skola, undervisning handlar om nuet, varför är det så stort med framtiden? Vad vet vi om den?

Vi pratar om att elever behöver utbildning för ett speciellt arbete idag, men hur vet vi det? Anne Bamford pratar om att när de frågat företagare om vilka färdigheter deras anställda behöver. Och då säger de att elever behöver färdigheter i att ha kunskaper i att veta hur de lär sig saker. Sedan säger företagare att följande färdigheter behövs:

  • Kommunikation
  • Team workning
  • Självförtroende

Och kreativitet behöver vi i skolan

därför att…

Ett elevperspektiv på ”att besöka en roman” fast två år senare

Det finns ögonblick som då det är extra stort att vara lärare. Igår var jag med om ett sådant ögonblick. Precis som alla stora ögonblick är de ovanliga, i alla fall har de varit de i mitt lärarliv. Ögonblick som bara uppstår utan att man väntar på dem. De är de där ögonblicken när före detta elever hör av sig bara för att, de tänkte på en, för att de har något som de vill berätta inte på grund av något annat.

Igår när jag satt och skrev om Låt den rätte komma in och min klass webbprojekt ”att besöka en roman” fick jag på Facebook ett meddelande från en före detta elev, Isabella, som rörde mig. Isabella skriver så här (jag har hennes tillstånd att publicera hennes meddelande):

Long time no see, no talk

Hej Kristina! Hoppas allt är bra med dig, det var verkligen ett tag sen sist nu…
Jag hade bara mailadress till dig via enskilda gymnasiet och visste inte hur pålitlig den är att maila till så jag vände mig till fb istället – där du kan få tag på nästan alla 😉
Såg Låt den rätte komma in på tv ikväll och började tänka på dig – tankarna snurrade runt och jag bestämde mig snabbt att de borde tas ner på papper, eller ja, på skärmen. Och sen blev det som det blev helt enkelt. Hoppas du blir lite glad i vinterkylan!
/Isabella

”Låt den rätte komma in” går på tv. Redan efter femton minuter ser jag att de inte får med ens hälften så mycket som om jag läst till samma händelse i romanen. Självklart inte. Film vs roman: det är omöjligt att på tv-skärmen visa en romans alla sidor.

Något som slår mig i min lite irriterade tankegång över film vs roman är hur givande analysarbetet jag gjorde i årskurs två på gymnasiet var. Analysarbetet jag gjorde med min sam-klass på Enskilda Gymnasiet tillsammans med vår lärare Kristina Alexanderson.

Jag har inte ägnat så mycket tankekraft åt ”Låt den rätte komma in”, skriven av John Ajvide Lindqvist, på nästan två år men ändå på femton minuter växer så många samband och detaljer fram när jag ser karaktärerna komma till liv i tv-rutan. Alla relationer, varför karaktärerna beter sig som de gör, vad som ska hända sen – hur allt hänger samman.

Vi gjorde en djupdykning i denna historia och i de personer John Ajvide Lindqvist skriver om. Vi utredde, inte alla men många, karaktärer och hur de hänger samman och vad de betyder för varandra – vad det betyder för historien. Detta gör mycket för en som läsare. Det får allt att komma till liv på en annan nivå.

När jag tittar på tvn och ser omgivningen, miljön, minns jag vårt besök i Blackeberg där historien utspelar sig. Jag kan riktigt känna berättelsen krypa under skinnet igen precis som när jag läste romanen och arbetade med den. Om vi inte hade gjort det arbetet så ordentligt a la Kristina Alexanderson hade detta inte varit fallet och det är jag så tacksam för. Jag hade inte lyckats minnas så mycket i detalj som jag nu faktiskt gör, och det hade varit synd -för jag älskar denna berättelse.

Jag är tacksam över att jag fick ta del av John Ajvide Lindqvists roman där på Enskilda Gymnasiet för ungefär två år sedan. För hans idés skull, ja, men jag är ännu mer tacksam att jag fick ta del av den på ett djupare plan. Ett plan bara Kristina Alexanderson kunde hjälpa mig att komma till.

”Låt den rätte komma in” var bara ett av många projekt under min gymnasietid tillsammans med Kristina och jag skulle kunna skriva massor om allt, men jag håller mig till det jag började skriva om: ”Låt den rätte komma in”, och om det har jag nog egentligen inte så mycket mer att säga än: Tack Kristina, du är bäst!

(Ps. Boken slår filmen i alla lägen. Ds. )

/Isabella

Ja, så tänk på det, alla de gånger ni minns stunder från er skoltid, skicka en tanke, ett mejl, ett vykort till er gamla lärare och berätta. Det är ovanligt med dessa ögonblick…

Tänk om inte sådana som Joakim fanns

Jag har funderat mycket på mitt bloggande, mina engagemang, min vilja, vad jag vill, och om det leder någonstans. Vad gör jag och varför gör jag det? Och när jag funderar som mest kommer ofta ett svar från Joakim Jardenberg och idag är det min tur att säga tack. Tack för alla underbara ord, tack Joakim för att du den 29 november skriver följande med en länk till Gert:

13. Bloggtips: Jocke och Kristina | Motviktigt

    Made me happy. Jag gillar ju Gert, och håller Kristina extremt högt. Hon är en makalös superstar – så det här var både kul och smart.

Eller när du kallade mig och Grafström för Gröna prickar (den är jag extra stolt över)

Visst blir det självklart. Vi behöver vara den gröna pricken, och vi behöver de som är våra gröna prickar. Jag vet vilka ni är, som hjälper mig genom den röda zonen. Tusen tack!

The bigger your red zone, the louder your green dot needs to be.

För att konkretisera, titta på det här klippet från Sweden Social Webcamp.@grafstrom och @kalexanderson är typiska gröna prickar. Jag tror alla på #sswc är gröna prickar.

Är du?

Eller den grymma film och session om Creative Commons som vi gemensamt skapade på #sswc

Fantastiska @kalexanderson och @grafstrom, tillsammans med en ansenlig delmängd av de 404 nördarna på ön, diskuterar Creative Commons. Avslutas med ett call to action…

Vårt upprop som jag ser resultat av varje vecka, för att inte säga varje dag. Det är otroligt, tack!

Att bli ett bevis för att din spaning om att Open Source och kollaborativt skapande smittar av sig var om något så otroligt. Det har aldrig hänt att jag varit ett exempel för att belägga ett argument.

I korthet, öppen källkod, allt som arbetsmaterial och gemensamt skapande handlar inte längre bara om

  • nördar som hackar linux, apache, php och skapar wordpress-magi
  • eller wikipettrar som redigeringskrigar på Wikipedia

Det har blivit något helt annat, något mycket mer. En rörelse som spränger gränser och som går att hitta långt utanför #wpsthlm.

/…/

INDIVIDERNA Flera av dem på oväntande ställen. Johan Grafström (SVT, numera på UR), Kristina Alexandersson (skolan, numera på .se), Magnus Kolsjö(politik/förvaltning) – för att de är cowboys på insidan! Det finns många fler, det de har gemensamt är att de aktivt arbetar med att ändra attityder. Jag är deras största fan!

Tack för alla dina länkar och upprop. Tack för att du är du!

Jag vet handsken är kastad, och jag har just plockat upp den ska skriva under veckan. Du vet jag har CC-tema för tredje veckan i rad, nu. Sedan ska jag ta tag i bloggposten om vi över trettio som tycker att det är jobbigt att föräldrarna har insyn i våra liv.

Alla dina YES, YES!!! betyder så mycket, tack! Du gör skillnad för mig, få mig att tro, vilja och göra mer. Fortsätt med det!

Tack @jocke, du gör skillnad!

Äntligen söndag, Sharing is caring

Veckans utmaning var Sharing is Caring, och jag har arbetat hela veckan med temat. Jag är extra stolt över att Cecilia Bengtson valde att delta med en bild som hon tog på bokmässan av mina kloner, min WikiPedia T-shirt och min iphone på. Kolla in hennes blogg. Bilden av Cecilia kommer från Mathias Klangs bilder är tagen på Wikipedia academy. I min ögon en metabild en bild av sharing is caring.

meta wikipedia imageMeta Wikipedia image av Mathias Klang CC (by, nc)

Temat har i vilket fall som helst följt mig i alla mina bilder på ett eller annat sätt. Två exempel:

Sharing Dinner? sharing or maybe not?

Idag när jag skulle fota så blev det så solklart att jag skulle koppla min bild till den fråga som alltid följer med samtalen kring mina bilder, skulle man kunna ta en bild av Walt Disneys figurer och lägga ut dem på nätet, eller är det ett upphovsrättsligt intrång?

Mitt svar är och förblir att det kan inte vara möjligt, men låt oss pröva saken. Det som är spännande med Walt Disney är utifrån vad de skapade sin framgång, ja, ni vet genom att använda de klassiska folksagorna och sedan använda ett nytt medium för att berätta samma berättelse. Till min lycka hittade jag en passande Disney figur och bilden blev följande Teaching Walt the Web thing #cc. Tolkningen får ni stå för själva.

Sedan hade jag tidigt i veckan bestämt för att skapa en berättelse om Clonerna och Stormtroopern samt deras delande. Mina största fans i familjen tyckte att idéen var underbar. De vek sig i skratt när jag visade dem idéen. Så kolla igenom min bildserie för den gick inte att få ihop på en bild 🙂

Creative Commons Sveriges blogg kommer vi att följa upp temat under veckan, ikväll har Jens Rydén publicerat sin bildserie om temat Sharing is Caring på bloggen. Spana in hans bilder de är så läckera. Alla bilder som publicerades på temat kommer jag att publicera även på CC-bloggen imorgon.

Kunskapssynen och internettandet

När jag börjar min resa in på nätet, i en vilja att pröva om det är möjligt att läsa en fiktion som en beskrivning av en faktisk plats, vilket jag trodde och vilket jag också lurade mina elever att tro och sedan genomföra. Sedan ville jag mer… att mina elever skulle undersöka och ta ställning till källor, lära sig behärska webbpublicering eller hur en text (i vidgad bemärkelse) ska nå en mottagare.

Mitt möte med nätet var trevande, och jag trodde att fokus för mitt och mina elevers skolarbete skulle vara mottagaren, syftet och strukturen, men när jag tittar tillbaka på det kom det att handla om att skapa källan och läsa källan samt att lära sig

hur ”vi” erövrar trovärdighet för vårt arbete i skolan, mina elevers skolarbete och mitt arbete som lärare.

Att bege sig ut på nätet och skriva om en roman, pröva om den är sann eller inte handlar bara om att lösa en uppgift, och få ett betyg, utan om att få besökare mottagare att tro på det man säger, det man vill bevisa. De handlar om att skaffa sig kunskaper om

vad som gör att en källa är trovärdig och det handlar om att lära sig hur digitala källor är konstruerade, samt bli medveten om hur vi kan hantera, skapa källor som är digitala.

Det var nytt, stort och farligt, dessutom fanns hela tiden Wikipedia ett klick bort. Kunskapssynen, och synen på vad elever behöver kunna förändrades inte i mitt fall av nätet som arbetsplats. Utan jag tror och upplever att med internet, och med ett aktivt och medvetet arbetssätt med nätet blev det tydligare att fakta inte kan i centrum för det som jag ska fokuserar undervisningen på, eller att det är det som ska mätas. Men jag har alltid haft stöd av kursplanen, läroplanen i min övertygelse om att förtrogenhet, förståelse och färdigheter är det som hjälper mina elever att klara sig, hjälper dem i en framtid vars karta vi/de ännu inte ritat, som vi knapp anar.

Med internet blev det tydligare, ”det finns inte ett svar” kunskap är relativ, förändras. Bilden av att jag, som lärare skulle vara den som kan alla svar, och kan allt har jag nog aldrig levt efter, eftersom jag sett/hört/erfarit att mina elever många gånger tänker annorlunda ger andra perspektiv som berikar mig och mitt sätt att se på världen. Tillsammans söker och utvecklar, lär vi oss tillsammans.

Appropå Fredrik Svenssons inlägg Lärande, ”early adopters” och vampyrer…

Fotosöndag är <3

The clones are making a ambush for the Moomin character Snufkin

Bilden heter ”The clones are making an ambush for the Moomin character Snufkin”

Jag publicerade den tidigare idag på temat karaktär, vilket är veckans tema i Fotosöndag. Jag har haft en lilla muminfigurinen länge, aldrig funderat så mycket på vad vi ska ha den till, men den kom fram för att jag skulle fota karaktärer. Och att låta andra möta ens vardag/bilder får en att se så mycket mer Jens Rydén kommenterade Mumintrollet uttryck, som om han vet vad klonerna har för sig.

Kanske är det så, jag hade inte ens sett det. Tur att ens bilder möter vakna fotosöndagsögon, som dina Jens.

Och om du vill vara med i Fotosönda så är det bara att hänga på, så här står det på sidan såhär fungerar det

Vem
Alla är välkomna att posta sina foton på temat!

Kamera
Ja. Fota med vad du har! Här är man lika välkommen med iPhone, kompaktkamera eller proffsutrustning. Det spelar ingen roll hur många megapixlar din kamera har, om objektivet kostar 25.000:- eller 250:-.

Regler

Du fotar under veckan! Väljer du att lämna in en gammal bild så utvecklas du ju inte, även om vi kanske blir inspirerade!
Du postar en till två favoriter under söndagen på Flickr som taggas enligt anvisning. (Hoppa över en söndag om inte orken eller tiden finns, det är inga krav på att man måste posta varje söndag…)
De bidrag som lämnas in på Fotosöndag ska vara foton i grunden! Du får gärna skriva någon rad om vad som gjorts med bilden (det är dock helt frivilligt såklart). Efterbehandling i till exempel Photoshop är alltså tillåtet.
Om du absolut inte kan lämna in under söndagen, hör av dig till oss på @fotosondag (info[@] fotosondag . se) så kan vi säkert ordna det på något vis!

Häng på, det är svårt, skoj och superroligt!

Act! Is the key words for FSCONS

Act

så avslutar Torsten Grote sin session Centralised Internet Services and Problems of PowerFscons. En session som handlade om Cloud-computing. Clound Computing är enkelt uttryck är alla de tjänster som vi använder på internet, som vi inte laddar ner på våra hårddiskar, såsom Facebook, Google eller twitter. Ofta hör jag begreppet molntjänster när man pratar om dessa som tjänster. Vi använder sessa tjänster för att de är:

  • närvarande överallt
  • lätta att använda,
  • vi behöver inte installera dem eller uppdatera dem
  • fungerar för alla operativsystem

Det är otroligt bra, men Torstens Grotes ville medvetandegöra oss användare om att vi när vi använder dessa tjänster också lägger väldigt mycket makt i hos dem som ”äger dessa tjänster” och att det behöver vi fundera kring och vad det innebär.

Grotes menar att tjänster i molnet bygger på centraliserad kommunikation. All kommunikation från person A till person B måste gå igenom samma punkt. Den i mitten (twitter, Facebook, Google). Och det gör att den som äger tjänsten Facebook eller Google har alltså kontroll eller ”makt” över all kommunikation som sker mellan A och B. Ägaren av framgångsrika molntjänster får genom många användare också mycket makt. I form av:

  • Kontroll
  • Data
  • Failure
  • Exclusion

Kontroll

Grote menar att de som har kontroll, i och med att de vet hur du använder den, vilken information du tar del av i tjänsten. Vilket resulterar i bl.a. personliga annonser. De använder sin kontroll över dig och låser in dig.

Data

Datan som finns i dessa tjänster kan gå förlorad. Google lovar inte att alla dina gmail kommer att alltid vara där. De (twitter, google, Facebook m.fl.) lovar inget. Vi vet att Facebook säljer datan och inte bara den data som du lämnar in utan även det som de kan samla om dig, genom ditt användande s.k. datamining. Och om du vill klaga, vill opponera dig, vilken lagstiftning gäller då?

Failure

Vad händer när vi inte kan komma åt tjänsten. Du är inlåst hos operatören. Om tjänsten blir uppköpt av någon annan, som inte är lika generös vad gör du då? Eller om de som äger tjänsten går i konkurs, blir bankrup vad gör du då?

Exklusion

Grote pratade också om att företagen som har kontroll exkluderar användare, som de i Syrien och Nordkorea (ondskans axelmakter). De får inte använda komma åt tjänsterna, inte använda servern. Tjänsterna exkluderar de som inte kan språket, om du inte gillar reglerna så är du även exkluderad.

Grote menar att makten på internet ska inte ska vara centraliserad, utan makten måste distribueras ut. I stater har vi fördelat makten på olika organ, och vi måste göra samma sak på internet, vi kan inte låta några få tjänster/tjänsteleverantörer inneha all makt. Vi måste:

  • Use
  • Study
  • Share
  • Improve

Tjänsterna måste gå att använda hur som helst, vi bör studera hur de använder datan, och till vad. Vi behöver Dela så att andra kan använda och lära, för att förbättra.

Torsten Garde menade att samfundet (jag älskar det ordet) måste hitta andra ingångar, vägen är inte sluta använda utan skapa alternativ.

  • Distribuerad mjukvara bör leda till distribuerad makt
  • Egen installation med free software
  • Full data som är det är möjligt att exportera när man vill
  • Öppna standarder, det måste går att läsa datan

Vad säger ni har Grote rätt? Att vi lägger för mycket mat i händerna på Facebook, twitter och Google? Och om så vad bör vi göra?

Hur bör vi som användare agera?

Fscons en konferens för de som vill ha ett öppet internet

Jag ägnar min helg åt att vara deltagare på Fscons, en konferens som är en konferens kring fri kultur, fri programvara och ett fritt samhälle, som arrangeras av Föreningen fri kultur och programvara. Jag har haft en dag där några nyckelord hela tiden återkommer:

  • demokratisering
  • makt
  • öppenhet

Jag har suttit och lyssnat på sessioner om etik och etiska frågeställningar kring teknik och människor, ett intressant resonemang kring mål om att alla ska må gott och att människor ska kunna känna sig autonoma. Sedan lyssnade jag på en fantastisk session kring molntjänster och om som avslutades med orden agera. Jag återkommer till den sessionen i ett eget sammanfattande inlägg. Sedan lyssnade jag på en spännande session kring hur man skapar ett ansvarstagande socialt nätverk (återkommer till det med).

Jag bär med mig ännu en dansk framgångs-saga som sessionen Please Copy this record to all of your friends! handlade om, och ur CC-licensen blev en del av affärsmodellen.

De som stått ut mest under dagen är ändå de två kvinnliga talarna, Karin Kosina och Christina Gratorp som båda på lite olika sätt kom att närma sig teknik, programmering från ett genusperspektiv. Karin Kosina pratade om konst och teknik som tvåvärldar som kan korsbefrukta varandra. Christina Gratorp pratade om Kvinnor i Floss, en otroligt intressant session, som väckte mycket frågor, funderingar och belyste motsättningar. Men både Christina Gratorp och Karin Kosina menade att de alltför ofta i sammanhang som dessa blir sedda mer som

kvinnor än programmerare, mer som ett kön än för sin kunskap

Dagen avslutades med en brandtal om att demokrati och demokratisering av Smari McCarthy. Men dagen har varit full med engagerade människor som alla pratat om sin passion,  och jag måste tillstå att jag är imponerad samt mycket smickrad över att få vara här.