Facebooks ansvar är att ge mig de nyheter och annonsörer som passar mig

Jag läser den fantastiska artikeln på DN som heter Facebook har skapa ett unikt informationsmonopol. Där artikelförfattaren intervjuat och diskuterar samt problematiserar Facebooks roll som nyhetsförmedlare. Jag ska inte säga att jag är förvånad när Lars Backstrom (news feeds ingenjör på Facebook) säger att:

– Att optimera news feed handlar främst om att förmedla innehåll som användaren gillar, så att de återvänder oftare, säger Backstrom lättsamt.

Samtidigt förvånas jag över att journaliser som sak intervjua och ställa kritiska frågor till Facebook enligt artikeln snarare frågar om hur de ska optimera sin närvaro. Var är de kritiska perspektivet när det kommer till hur Facebook fungerar? Vilket fall som helst tycker jag att du ska läsa artikeln om Facebooks informationsmonopol! Intressant och viktig läsning för alla Facebookanvändare.

Varför lockar framtiden så mycket?

Häromdagen satt jag på ett seminarium på SVT som hade rubriken: små barn och internet, nästa generations behov och vanor”. Seminariet i sig handlade om internet, sociala medier och små barns användning av digital teknik. I flera presentationer och diskussioner kom argument som handlade om ”framtiden” och att vi i barnen har framtiden. Det fanns också en ansats om att vi skulle lära oss om framtiden genom att titta på barnen, eller att vi har ett ansvar för att förbereda barnen för framtiden… Jag har under en längre tid verkligen funderat över argumenten om ”framtiden”, är inte våra barn en del av vår samtid. Och i diskussionen om framtiden sägs ofta att vi behöver förbereda barnen för en framtid … men är det ens är möjligt.

Det vi kan göra är att ge våra barn verktyg för att förstå och kunna hantera samtiden, och samtidens medielandskap, internet, och sociala medier och på så sätt blir de mer framtidsförberedda… kanske inte för allt som framtiden bär med sig men en del. Ibland hör jag argument om att skolan ska förbereda barnen för framtiden, men det skrämmer mig för om vi formulerar skolans uppdrag som ett som handlar om framtiden är att göra det för stort, abstrakt och i uppdraget ligger redan en implicit förväntan om att skolan ska misslyckas, för när den framtid kommer som barnen ska leva i så har skolan självklart inte förberett dem för allt. Istället behöver vi lyfta frågan utifrån idag och den samtid som vi befinner oss i, vi vet massor om samtiden, låt oss förbereda barnen för den och för att kunna hantera den, så som den är idag och troligen imorgon, så kommer de bättre kunna hantera den framtid som de ska leva i.

Screen Shot 2015-09-17 at 08.19.03

Nu är rapport Eleverna och Internet 2015 publicerad!

Äntligen är rapporten Eleverna och internet 2015 släppt. I har den liksom rapporten Svenskarna och internet, samt pensionärerna och internet fått en egen rapportwebb på IIS. Vilket gör mig extra stolt.

I rapporten ser vi samma tendenser som tidigare år att eleverna är uppkopplade, ständigt och väldigt aktiva internetanvändare, men att endast hälften av grundskoleeleverna upplever att de regelbundet pratar om källkritik i skolan. Istället är internet ett uppslagsverk och en källa för fakta, risken tycks vara stor att eleverna får använda sin fritid för att lära sig kritiskt granska källor och information på nätet.

Rapporten innehåller också ett avsnitt om pedagogers användning av digitala verktyg och där ser vi att det främst är i förhållande till administration som de digitala verktygen används. Naturligtvis finns det mycket mer, och massor med spännande siffror så kolla in Eleverna och internet 2015.

Vem känner dig bäst – din familj eller Facebook?

Jag läser Amanda Björkmans ledare: Har vi slutat att ens försöka värna integriteten? Där hon hänvisar till en undersökning gjord av hur datorer kan säg mer om oss genom våra klick än våra vänner, vår familj. Amanda Björkman skriver följande om en studie som gjorts av PNAS:

Resultatet visar att det bara behövs 70 gillamarkeringar för att den medverkandes personlighet ska fångas bättre av datorn än av hennes vänner. För att klå någon i familjen krävs 150.

Det låter som mycket med 70 gillanden, men efter några år på Facebook har vi nog många av klickat gilla 70 gånger, och med tanke på att Facebooks algoritmer också läser av vad vi stannr vi och tittar längre på så kanske det inte ens behövs 150 gillanden för att Facebook ska kunna säga mer oss än vår familj. Jag tänker att Björkmans uppmaning är viktig, vi kanske behöver fundera kring vår integritet och vårt behov av hemligheter, eller en privat sfär även inför kommersiella företag. Ett samtal som är viktigt att föra. Jag hoppas innerligt att du gör det i skolan.

Vi på IIS har inom ramen för Webbstjärnan tagit fram lärarhandledningar kring att arbeta med integritet – har du sett dem? Om inte kolla!

På internet finns självlysande katter

Till frukost sitter jag och pratar med sonen om saker som han upptäckt på internet, och så säger han:

-Du vet det finns ”självlysande katter”.

Lite överläget svarar jag:

-Äsch det är bara något som du sett på internet, det finns inga självlysande katter.

Sonen faller för förälderns auktoritet, och resignerar. Det går en stund och jag sätter mig och arbetar. Plötsligt kommer pojken upp och står bakom mig med sin dator i famnen.

– Kolla här, säger han och visar en artikel från Daily Mail om klonade katter som kan lysa i mörkret. Jag tittar på webbplatsen, fortfarande skeptisk och säger, jag vet inte. Du vet det är en riktigt skvallerblaska den där källan. Men han får mig att också Googla på självlysande katter och jag hittar precis som han flera källor som stödjer hans påstående. Det finns tydligen de forskare som klonat in gener på katter för att studera sjukdomar hos människor, i alla falla säger Genteniknämndens webbplats det.

Blir morgondagens internetanvändare bara konsumenter av medier? #sett2015 #ungaochmedier

Liksom varje morgon går radion i bakgrunden och jag hör om Statens Medieråd som just publicerat rapporten ”unga och medier”. I reportaget intervjuas Ulf Dahlqvist om resultaten och han berättar om det som vi även såg tendensen till i Eleverna och Internet 2014, att färre unga har tillgång till datorer.

För första gången sedan 2005 upptäckte Statens medieråd att allt färre barn och ungdomar har egna eller tillgång till datorer.

– Det förvånade oss väldigt mycket först. Men så insåg vi ganska snabbt att det beror på att man istället använder surfplattor. Så räknar man ihop datorer och surfplattor så ökar teknikinnehavet, säger Ulf Dalquist på Statens Medieråd.

Det får mig att stanna upp och fundera på vilka bli konsekvenserna. Vad är Surfplattorna för sorts digitalt verktyg? Vad kan vi använda dessa verktyg till och vad är de tänkta för? Min upplevelse är att surfplattornas framgång bygger på att de är ”enkla” att använda. De bygger på att vi som användare ska konsumera medier, och vi ska ta del av internet via olika ”appar”.

Jag tror att för att förstå hur internet fungerar behöver vi utmana och utveckla de unga internetanvändarnas kunskaper och användning av internet. Vi behöver utmana dem att använda verktyg som inte bara bygger på konsumtion, som också ger fler och mer möjligheter till att bygga och förstå hur dessa verktyg är uppbyggda och styrs.

Surfplattor är begränsad, och förtjusande enkla att använda, men för unga ska utveckla en bredare digital kompetens krävs det en förståelse av hur den digitala verkligheten är uppbygd och konstruerad. Än en gång tycker jag det är viktigt att skolan ger alla elever möjligheter att få insikter och kunskaper om digitala verktyg som inte bara bygger på konsumtion. Kunskap måste få kosta, både i tid och i pengar! Ge eleverna/barnen tillgång även till verktyg som datorer!

SETT-dagarna 2015 – tankar inför spännande möten

Liksom i fjol, och året innan dess, och året där före… eller alla de gånger som SETT-dagarna varit har jag haft tillfället att prata och möta pedagoger och andra som arbetar med it i skolan på SETT-dagarna. I år har ska jag liksom de andra inbjudna talarna prata på de givna temanen:

-demokrati 2.0
-post-it
-kollegialt lärande

Jag har valt att hålla mina presentationer på temat post-it, och på det temat demokrati 2.0. På onsdagen pratar jag på temat post-it och min presentation har jag valt att presentera så här:

Vilka kunskaper och frågor behöver pedagogen/skolan ställa sig för att utnyttja tekniken för skolans syften? En föreläsning kring hur skolledare och pedagoger lyfter det didaktiska samtalet kring it från att handla om vilka tjänster/appar/lärplattor/datorer som ska användas, till hur uppnår vi lärande och vad behöver eleverna lär sig.

På torsdagen kommer jag prata på temat demokrati 2.0 och då låter presentationen av mitt föredrag på följande sätt:

En föreläsning kring de utmaningar som de digitala tjänsterna innebär för elever och lärare. En diskussion kring källor, tjänster och digital kompetens. Frågor som om vi kan lita på att Google ger oss en allsidig världsbild, eller om det våra vänner styrs av Facebook?

Själv hoppas jag också få möjlighet att lyssna på några spännande kollegor, pedagoger som pratar om det innovativa och modernt lärande… på min önskelista står bland annat Ylva Petterssons föreläsning ”att bli en Webbstjärna”. Hoppas vi ses där och då…

Läs Internetguiden ”Användaravtalen som ingen läser”!

användarvillkoren som ingen läserJag vill passa på att tipsa om den senaste Internetguiden från .SE som heter Användaravtalen som ingen läser. Den handlar om vad det lilla klicket som vi gör när vi godkänner olika användaravtal på nätet. I den här guiden får du en introduktion till hur avtalen till webbtjänster fungerar. Du får en god inblick i alltifrån hur cookies fungerar till PUL och hur avtalen reglerar rätten till ditt material.

Mitt tips är att läsa guiden och fundera på vad avtalen innebär… Kolla in guiden här.

 

Några korta reflektioner kring digital kompetens #ind14

I måndags var det dags för årets viktigaste konferens Internetdagarna, liksom tidigare år arrangerade jag tillsammans med Webbstjärnan ett spår kring Internet i skolan, i år var temat digital kompetens.

När jag tittar tillbaka på Internetdagarna så minns jag att jag lovade att sammanfatta mina reflektioner kring begreppet digital kompetens. Ett begrepp som vi använder och pratar om, men som vi sälla plockar isär, funderar på var begreppet egentligen innebär. Vi frågar eller diskuterar sälla vad den digitala vardagen kräver av oss som för att vi ska fortsätta att utveckla denna kompetens. Låt oss titta på definitionen igen:

innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik (IKT)

  Enligt Europaparlamentet

Jag började i den andra delen av begreppet grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik, pratade om vikten att förstå hur och vad man får sprida, dela, samt de grundläggande villkoren för den digital vardagen – kod! Jag tror att vi behöver förstå hur koden fungerar, för att kunna ställa frågor kring vem som styr, bestämmer vad i den digitala verkligheten…

Vad innebär användning av informationssamhällets teknik? Räcker det med att besöka sociala medier, instagramma, lyssna på musik och Youtuba samt spela spel? I många sammanhang brukar jag anse att det kanske kräver lite mer, men låt oss ändå säga att just detta räcker, det är att använda, då behöver vi för att utveckla barn och ungas digitala kompetens börja just där, just där de befinner sig för att vi ska kunna ta oss till det gemensamma målet och det gemensamma målet med att utveckla en digital kompetens måste handla om att barn och ungas användning behöver bli mer kritisk och mer säker. Vad innebär då en säker användning?

Säker?

Jag prövade ordet med ett exempel från Facebook, om att de behöver mitt telefonnummer för att min användning av Facebook ska bli säkrare, så att jag kan få tillbaka mitt lösenord. Det är helt säkert sant, det skulle troligen bli lättare/säkrare för mig att få ett nytt lösenord om jag ”glömmer”, tappar bort det eller det kommer på villovägar. Men varför ska jag posta det? Varför är det så viktigt att X antal av mina vänner har delat med sig telefonnumret med Facebook, och varför ska det bara vara synligt för mig, varför behöver då Facebook det… Kanske av fler skäl än att hjälp mig…

När jag delar telefonnumret med Facebook då tillåter jag dem dela det med samarbetspartners och andra enligt deras avtal… Hur vet jag om de gör det, det vet jag inte, är det säkert?

Hur ser en säker användning ut när det kommer till integritetsfrågor? Hur lär vi barn och unga att hantera den digital verkligheten där all vår data är potentiell kunskap om oss som påtänkta kunder.

Därefter diskuterade jag begreppet kritiskt och vad det innebär…

Min presentation finns här!

Är jag offentlig på Facebook?

Igår var jag på en heldagsutbildning hos datainspektionen kring PuL. Det var en dag fylld med lagstiftning prat om integritet, samtycke och hur den som hanterar personuppgifter får respektive inte får göra med dessa. Otroligt spännande och intressant.

Bland frågorna från publiken kom bland annat en fråga som handlade om Facebook. Likt många andra sociala medier, förväntar sig Facebook av oss som användare att dela med oss av personuppgifter, känsliga såväl som ”okänsliga” i samband med registrering, och/eller profilskapande. Detta gör vi helt frivilligt och vi låter därmed Facebook hantera våra personuppgifter, men frågan handlade om i fall dessa uppgifter ”offentliga” i och med att vi lämnat ut dem på Facebook?

Jag älskar när jurister böjer sig ner och vrider pannan i djupa veck och sedan säger, det beror på… sedan redogjorde juristen att det är en avvägning och att det kanske inte finns ett enkelt svar. Om personuppgifterna är offentliga eller inte handlar om hur offentlig din profil är, hur många som har tillgång till den etc.

Personligen anser jag att vi bör se Facebook som offentligt och tänka att det är ett rum där många fler finns än de som faktiskt syns. Men jag gör det kanske för enkelt för mig, vad anser du?