Testa alla de löften som ny teknik kommer med #blogg100

Denna seriestrip av xkcd fånga alla de löften som ny teknik kommer med. Sätt dit den teknik som lovar hjälpa er, kan det vara internet, ipad, fronter, eller en blogg. I valet av tekniska lösningar kan det vara bra att använda formuläret som utgångspunkt för ställa några av de kritiska frågorna med glimten i ögat och tänka att alla de löften som tekniken i sig ska lösa, inte kommer att lösas, i bästa fall några, men det kommer naturligtvis nya och andra problem och utmaningar med tekniken. Det finns inget easy fix.

Internet är fullt av lärarintiativ – en lärarblogg kan enkelt bli en bloggla

Jag njuter av att ta del av Karin Bårnebäcks senaste initiativ hon har startat en bloggla, ett enkelt sätt att kategorisera bloggande lärare. Till initiativet har hon gjort en badge. En digital knapp, eller ett digitalt klistermärke som du som är lärare kan klistra in på din blogg, för att lätt berätta för dina besökare att du är en lärare som bloggar. Jag tycker det är extra fint att hon valt att använda en Creative Commons licens för att tydliggöra för alla hur man får använda bloggla-texterna, genom att använda bilden för CC erkännande, icke-kommersiell, inga bearbetningar. Det innebär att texterna får fritt spridas så länge man uppger skribenten. Åtminstone tror jag att licensen är tänkt att användas så, kanske är det bara badgen som är licensierad, blev lite osäker där.

Jag har egentligen bara en liten önskan och det är att koden som lärare klistrar in skulle bära metadatan för Creative Commons licensen som följer med badgen. Alltså att följande lilla kodsnutt skulle ligga med:

<a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”><img alt=”Creative Commons-licens” style=”border-width:0″ src=”http://i.creativecommons.org/l/by-nc-nd/4.0/88×31.png” /></a><br />Detta verk är licensierat under en <a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”>Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives 4.0 Internationell Licens</a>.

Det skulle nämligen gör att sökmotorerna skulle kunna indexera sidorna som är licensierade. Men om du är en bloggande lärare, så har Karin en badge, som jag tror alla får använda :)

Varför frågade Ekot kungen om internet och barn, undrar bara! #blogg100

Liksom många andra undrar jag över varför kungen tycker sig vara den som kan ge råd om hur man ska skydda barn som utsätts för övergrepp på internet. Och min första reaktion är den som många andra får, jaha och när blev kungen expert på detta också?

Samtidigt kan jag inte undra över hur ekot tänkte, när de sände ut kungens råd. Var det i kungens egenskap av förälder/morförälder som han fick frågan, eller i sin roll som kung? Eller är det för att han är aktiv för att skydda barns rättigheter?

Även om det är i den egenskapen varför skulle kungen vara expert på hur föräldrar ska skydda barn mot övergrepp som sprids på internet. Varför kompletterar inte Ekot kungens råd med att ta stöd av experter, eller forskare de som arbetar aktivt med att skydda barn mot övergrepp. De kommer kanske med samma råd, men de vet i alla fall vad de pratar om. Om nu kungen ska tillfrågas, fråga också vilka källor som han har och hur man mätt effekten av det råd som han kommer med. Eller är det så att bara för att man är kung så kan man uttalas sig om allt. Och då kan man inte be om kompletterande uppgifter, kungen pratar ju om detta råd som allmänt vedertaget, är det så?

Kan vi överhuvudtaget vara källkritiska, när allt vi vill tror är ”sant”? #blogg100

För inte så länge sedan blev jag intervjuad av en tidning kring källkritik och frågan kom i förbigående: Förmår vi överhuvudtaget att vara källkritiska?

Jag vill tro det, men sedan ser jag människor i min närhet och troligen jag själv också dela saker som kan inte stämmer alls vid en närmare granskning. Ibland undrar jag hur ”vi” tänker, men kanske är det så att allt som vi vill tro på är sant det dela vi gärna vidare. Saker som stämmer överens med vår världsbild, våra kunskaper, våra erfarenheter vill vi att andra som inte delar vår världsbild, våra insikter ska ta del av, för dessa fakta, bevis och upplevelser är argument för att vår världsbild är den enda sanna och rätt. Men tänk om det inte är så.

Hur medvetandegörs vi om våra ideal och hur de styr vår världsbild, i synnerhet i ett medium där algoritmer styr och ser till att vi får mer information om det vi redan tycker, det vi redan gillar, är intresserade av, det som vi delar vidare. Hur förmår vi att vara källkritiska, och vad krävs, eller snarare vilka kunskaper krävs för att vi ska kunna se utanför våra bubblor.

Tankar kring rapporten Duckface Stoneface #blogg100

För inte så länge sedan så kom Medierådet ut med rapporten Duckface Stoneface, som handlar om hur barn konstruerar kön med hjälp av digitala medier, sociala medier och internet. I sig är det en spännande rapport som bygger på intervjuer med ungdomsgrupper om hur de ser på kön och deras användning av medier.

Jag tycker i synnerhet om hur studien tittar på bildanvändningen och hur den närmare sig att söka beskriva hur ungdomar kommunicerar med bilder och vilka bildvärldar som ungdomar skapar med hjälp av digitala medier. I rapporten gör Michael Forsman en överblick över hur fotograferandet har ändats från att vara något som vi mest gjorde vid högtider och sparade i familjealbum till en aktivitet som sker i vardagen mest hela tiden, som en sort dokumentation. I sig är det ingen nyhet, men jag brukar inte tänka på hur snabbt mobilen förändrat vår och kanske framför allt barn och ungas förhållningssätt till bilden som kommunikationskanal.

Enligt rapporten Duckface Stoneface fyller bilder följande funktion som kommunikationsmedel:

-Bilden överför information

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en relation (här får du en bild = jag tänker på dig)

-Bilden innebär ett rituellt upprätthållande av en faktisk eller föreställd gemenskap (kolla det här är bilden [eller videon] alla snackar om just nu)

-Bilden bekräftar kommunikationskanalen (här kommer en bild = vi har kontakt, kanalen är öppen och fungerar)

-Bilden gör det möjligt att dela plats och närvaro, särskilt när den kombineras med samtal, textmeddelande etc. (bild = jag är med dig, du är med mig)

- Bilden gör det möjligt att dela tid (detta händer just nu)

Bilder är viktiga i den informella relationen mellan barn och ungdomar, och de regler som finns byggs på de koder som skapas av gruppen.

Enligt Duckface Stoneface bygger dessa koder på att förstärka skillnader mellan pojkar och flickor, samt att nedvärdera flickor användning av medierna. Detta är intressant, i synnerhet eftersom diskussionen kring t.ex. selfies bygger på att de skapa en självupptagenhet och i debatten förringas bilderna, de som gör det förlöjligas eller ombeds göra en anti-aktivitet som ”unselfie” jag kan undra vilken roll spelar då den omgivande vuxenvärlden, om inte rollen att förstärka skillnaderna samt göra flickornas användning av medier ”mindre” värd.

Äsch läs rapporten och fundera på hur du ser på ungdomars användning av medier.

Tankar inför år tre av SETT #blogg100

Det är ganska precis en månad kvar till SETT, och jag ska prata där för tredje året i rad. Jag funderar på vad jag ska ha för perspektiv på Internet i skolan på årets SETT-dagar. I år funderar jag på om jag skulle göra en mer tydlig vinkling kring de svårigheter som internet innebär för skolan och hur pedagoger tar sig an dessa utmanar dem och hittar vägar för att göra dessa till styrkor för det lärande som sker med hjälp av webben.

Å andra sidan skulle jag vilja prata om vikten av källkritik och vikten av att ständigt ställa frågor varför är det så? Vem vill vad? och Varför fungerar Internet så? Varför är internettjänster gratis? Och vad innebär det att vara fri på internet?

En tredje idé jag har är att prata om vikten av digital kompetens och vad det i realiteten innebär och hur pedagoger tillsammans med sina elever kan utveckla och vässa sina digitala färdigheter om de arbetar tillsammans.

Vilket fall som helst så kommer alla mina tankar idéer för SETT 2014 att samlas under rubriken ”Internet i skolvardagen- varför och hur?” Jag hoppas att vi ses där, och om inte så ska jag i alla fall berätta vilket temat blev ;)

Varför ska Boye skyddas som en klassiker, men inte Dybeck? #blogg100

Jag har på avstånd följt debatten kring Mercedes användande av Boyes dikt i rörelse i sin bilreklam. En debatt som handlar om att det finns litterära verk som har en så ställning att de får ett speciellt klassiker skydd. I DN förklaras det på följande sätt:

Eftersom det är mer än 70 år sedan Karin Boye dog är hennes lyrik inte upphovsrättsskyddade längre. Det innebär dock inte att de är fria att användas hur som helst. I upphovsrättslagen finns det också ett klassikerskydd. Akademien är en av tre instanser som har rätt att föra talan mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”.

Englund menar att användningen av Boyes dikt är

”Att utnyttja Boyes dikt på det här okänsliga och genomkommersialiserade viset är gravplundring.”

Jag undrar mest varför reagerade inte Englund/Svenska Akademin när Volvo använde Richard Dybecks text, eller vår nationalsång i sin senaste reklamfilm? Varför är inte det gravplundring? Är nationalsången inte ett lika klassiskt verk? Det kan väl aldrig vara så att det är ok att ett kinesiskt företag kan använda nationalsången fritt, men ett tyskt bilföretag kan inte använda en svensk nationalskalds text, vari består skillnaden och när är det ok att använda verk vars upphovsrätt slocknat, och vem bestämmer när och hur det är ok?

Källkritiska övningar till internetguiden ”Källkritik på Internet” #blogg100

Vi pratar ständigt om vikten att vara källkritisk, att öva denna färdighet. På Internet är det inte alltid så lätt att vet vem som står bakom en källa, vilket syftet är och om, eller när man ska dela vidare. Vi vill vara hjälpsamma, vi vill sprida information som kan vara till nytta för andra, som är roligt, underhållande och allt annat, men vem kan man lita på?

Är är den ”rara” filmen det vi vill tro att den utger sig för att vara eller är den något annat, och hur vet man skillnaden? Hur vet man egentligen vem som ligger bakom all information som förekommer på nätet? I det allmänna samtalet sägs det när vi alla är publicister så har vi också alla ett ansvar för vilken information vi sprider, men för att vi ska kunna axla det ansvaret behöver vi kunskaper.

.SE har gett ut en guide som heter Källkritik på Internet, som kan vara en startpunkt för att lära sig mer om hur internet fungerar samt hur källkritik på internet fungerar. Till min guide om källkritik har vi gjort övningar för lärare så att lärare tillsammans med sina elever kan närma sig och arbeta med källkritiska uppgifter och frågor. Övningarna hade fått några år på nacken så därför valde vi att uppdatera dem. Så kolla in.

Till guiden källkritik på Internet har vi också en infografik, som man kan ladda ner och ha som stöd när man ska ställa källkritiska frågor till information som man tar del av på nätet.

Vill du bli säkrare i arbetet med net-etikett? #blogg100

Jag vill verkligen passa på att rekommendera Webbstjärnans material om net-etikett som vi tog fram i höstas, och som heter Bli en schysst Stjärna på nätet. Jag har bäddat in materialet nedan. Det är fritt att använda bearbeta och sprida, eftersom det är tillgängligt under CC (by).

Använd och sprid.

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.