Etikettarkiv: 2011

CClone 365-2011 och nu då?

Jag har ägnat mycket tid åt mitt fotoprojekt under 2011, och jag har planer inför 2012. Jag har inte tänkt att starta 2012 med ett nytt 365-projekt men bilder behöver jag, nya bilder behöver skapas… Har planer, idéer och vill … äsch ni får se. Ni kan följa de nya bilderna på flickr, twitter eller Facebook eller på min fotoblogg.

Jag ska också publicera några av de bilder som inte klarade urvalet 2011, som helt enkelt valdes bort av en eller annan anledning, kommer nu i början av året…

På Facebook publicerade en av de som följer mina Star Wars bilder en bild på mitt fotoprojekts ”fan-page”. Filip Kite hade som sett en Stormtrooper på rea och köpt den, fotograferat och lagt upp sin bild på Facebook med kommentaren:

Saw this for sale! And had to buy it! Imitation is the sincerest form of flattery!

Stum kom jag att tänka på min förebild och min beundran inför Stéfans bilder. Hur allt började, med två cloner på sommaren 2010. Och nu står jag här och det finns de som utifrån mina bilder, sitt intresse för Star Wars sedan gör egna bilder. Jag är så smickrad.

Foto av Filip Kite (c)

‎”Send a scanner crew to check every part of that ship” – ”yes sir, what dpi do you want that scanned as?”

 

Jag har bett om tillstånd för att få publicera bilden 🙂

Tack alla som följt med under året och som följt med ända in i slutet. Ni har hjälpt mig att klara det här. Jag vill dock rikta ett speciellt tack till:

Startar 2012 med att skapa ett ABC mest för att jag är så innerligt förtjust i bokstäver. Själva projektets omfattning blir följande har jag tänkt mig:

”Begin at the beginning,”, the King said, very gravely, ”and go on till you come to the end: then stop”

 

Vad som hände på Internet 2011?

Illustrationen är gjord för .SE av Jesper Wallerborg CC (by).

Jag har inte hunnit skriva min årskrönika (än). Kanske kommer jag att hinna skriva, vem vet, har startat på en med arbetstiteln: Jag är briljant, men i väntan på den så får du läsa min gode kollega Patrik Wallströms sammanfattning av det som han tycker är Årets (2011) största internethändelser på .SE-bloggen och till sin hjälp har han fått en underbar illustration av Jesper Wallerborg.

Illustrationen, som sammanfattar året på Internet sprider jag i sin helhet eftersom den är CC-licensierad under en Erkännande licensen. Vilket i sig är underbart!!! Spana in dra slutsatser och läs sedan Patriks sammanfattning.

Hur bidrar du till att Creative Commons sprids?

Jag tillbringade förra helgen i Warsawa och deltog i Creative Commons Worls Summit (Du kan läsa en sammanfattning i inlägget Diskussion kring framtidens Creative Commons på .SE-bloggen). Det var en stor konferens med fokus på Creative Commons och framtiden. I tre dagar diskuterades strategier, nya licenser, licensvillkor, Creative Commons trovärdighet och om och hur man skapar en större acceptens för licenserna, får fler att vilja dela sitt material mer fritt genom att använda Internets fulla potential.

Jag har ett tydligt fokus på skolan och utbildningssektorn, och deltog i sessioner kring just dessa frågor. Och det som slog mig var vilken injektion det var att ta del av andras erfarenheter men också att komma till insikt om att det arbetet som genomförs i Sverige är stort. Utifrån min horisont är det saker som Webbstjärnan och .SE aktiva stöd för licenserna som gör stor skillnad. Jag hoppas bara att framtiden kommer att medföra att det arbete som bara startat med att få fler elever och lärare att använda licenserna fortsätter, och utvecklas.

Jag funderar på hur kan man med ganska små medel bidra till att kunskap om Creative Commons sprids, och ikväll kommer jag på följande:

– gör som Håkan Dahlström och licensiera vissa av dina bilder, och få dem publicerade, kanske kan du också tjäna en slant på dina CC-bilder?

– gör som .SE eller vi på Webbstjärnan gör använd bilder som ligger under Creative Commons på din webbplats, och fundera kring om inte du också kan dela tillbaka…

– gör som läraren till eleverna som jag mötte i 365-sakers monter på bokmässan. Ställ krav på att dina elever ska använda bilder, material som är licensierade i sitt skolarbete, förklara skillnaden mellan källa: Google och källa: Playing up-side-down av kalexanderson CC (by, nc, sa).

– Använd det fria materialet som minnesinstitutionerna lagt ut under fria licenser, och remixa, återskapa och skapa nytt. Hämta inspiration från gruppen Recreate Culture på flickr.

– Använd Creative Commons bilder i dina presentationer så att de blir personliga och unika. Ett tips är dessutom att använda följande tjänst av Heman Kopinga CC Flickr för att få till erkännande till de bilder du vill använda. Du skriver bara in url-en (webbadressen till bilden) till bilden som ligger under CC så vips får du följande resultat:

Men du har säkert fler saker som du gör… Så hjälp mig och tipsa, hur gör du för att sprida kunskaper om Creative Commons?

Det livsfarliga internet – bokmässan 2011

Bokmässan börjar närma sig med stormsteg, och även där kommer vi på .SE att vara och delta med både seminarieprogram och med en monter.

Inför bokmässan har jag fått seminarieprogrammet och jag läser om Josef Sahlin och Martin Fernström som kommer att prata om bloggar, lyckan är stor när jag hör det, två Webbstjärnedeltagare som pratar webbpublicering kan det bli bättre?

.SE:s seminariepunkt handlar om Det livsfarliga Internet, men tanke på det som skedde i Norge, på Utöja, och den efterföljande diskussionen kring rollen som Internet, har haft känns seminariet än mer glödhett. Internet är ett medium som skapar oändliga möjligheter, för alla… men

Ja, om du är på bokmässan så kom och besök oss i vår monter och ta del av vårt seminarium, om du har en seminariebiljett, som sagt välmött på Bokmässan i Göteborg.

Sociala medier i småskolan, vad ger det?

På BETT var jag bland annat på ett givande seminarium om hur Bedford Primary School arbetar med sociala medier i skolan.

De använde plattformen Radiowawes och Aimee Barton, Assistant Headteacher, Bedford Primary School berättade om varför de valt att att använda sociala medier som att fördelarna med att eleverna fick möjlighet att samarbeta, lära sig publicera och skriva och göra skolarbete för en större publik och för fler mottagare.

I och med att arbetet med radiowawes var så inarbetat i skolan så fick varje besökare en mic och en kamera kastad i ansiktet så att barnen i skolan kunde göra en pod-cast om besökaren och hans/hennes erfarenheter. Entusiasmen i de filmer som vi fick ta del av gick inte att ta miste på.

När jag satt där och lyssnade var det många saker som slog mig, men jag har tänkt mycket på viljan att ha kontroll. Att arbeta med webben upplevs av många lärare som att de släpper kontrollen över sina elever, för lärare vill kunna följa och se till så att ingen gör något dumt. Gör saker som de sedan kommer att få ångra. Och visst med sociala medier kan man kontrollera och styra en hel del, både vilka som ska kunna se, samt när och hur mottagare ska kunna ta del av informationen eller skolarbetet. Det var något som Bedfords läraren betonade att de kunde kontrollera styra och hade överblick, men samtidigt inte. För hon var så stolt över de följdfrågor som eleverna spontant formulerade inför kameran.

I min vardag är bloggen det naturliga valet eftersom den ger sådan möjligheter, men jag inser att det finns många plattformar, många möjligheter, men tycker också att styrkan och storheten är mötet med den stora välden, de som aldrig skulle komma i kontakt med mina elevers skolarbeten om det inte var för webben, men jag inser och förstå också alla som tvekar och känner sig osäkra.

I mina tankar efter BETT så följer en tanke mig hela tiden och det är något som någon sa, att det är så viktigt att förlora kontrollen, att våga misslyckas och att våga visa det som lärare eftersom det är bara genom att visa att vi misslyckas som vi kan lära eleverna att vi lärare, eller de uppgifter som eleverna få inte är fullkomliga utan att det får bli fel, för hur ska elever kunna lära sig att göra fel, om att de möter är sådant som är perfekt, sånt som vi har kontroll över?

Men jag vet att jag alltid tyckt det var så extremt jobbigt att misslyckas att stå inför en hel grupp elever och inse att jag misslyckats att det inte blev som jag ville, och jag har rodnat och tyckt det var så obekvämt och jobbigt, men det händer. Det blir fel, allt är inte färdigtänkt och vi kan lära oss mycket genom det med. Kanske mer… Men det kräver mycket mod, tillit och att jag har en relation till mina elever, som bygger på att vi tillsammans är lärande.

Sociala medier ger möjligheter både kontrollera och våga förlora fotfästet och det som seminariet om Bedford elevernas podcast visade det att eleverna växer när lärare, skolan ger dem utrymme och tilltro.

Den bästa läraren för en annan lärare är en kollega

Den bästa läraren för en lärare  är en annan lärare.

Les Foltos från Microsoft pratar kring förändring i skolan, och hur en skola kan få lärare att utvecklas, våga och fortsätta att växa i sitt yrke och i sin profession. Jag fick dessutom lyckan att höra honom prata två gånger I London prata lika passionerat på temat, ämnet lärar-coacher.

Vi pratar om att utveckla skolan, och det finns ett sätt och det är genom lärare. Ett utbildningssystem kan aldrig vara bättre än dess lärare. Frågan är hur får vi lärare att vilja utvecklas? Les Foltos menar att coaching är svaret och jag måste säga att jag tror på honom fullt ut.

I samband med studiedagar har jag mött otaliga föreläsare som stått i aulan och pratat om hur vi ska arbeta, varför. Väldigt sällan har det handlat om hur man konkret gör, bara att vi ska göra. Att det är bra om vi kan, i bästa fall har vi fått prova på någon bi-kupa, någon ny metod, men sedan har vi lämnat till vår vardag. Många är de studiedagar som inte lett till någon förändring alls i min undervisning.

Les Foltos menar att för att förändring ska ske måste den som ska förändras också vilja och vara inställd på att förändras. När det kommer till hur mycket teknik som används i skolan så säger en majoritet av lärare i amerikanska studier att de är obekväma med att använda teknik i undervisningen och endast en tredjedel säger sig använda teknik någon gång i veckan med sina elever. De resultaten stöds av Unga svenska och internet där vi kan se hur ofta internetuppgifter ges i skolan:

För att få lärare att våga anama ny teknik, nya metoder, så måste man kunna svara på följande frågor menar Foltos:

  • Vad får jag ut av det, eller What is in it for me?
  • Hur mycket tid tar det?
  • Vem kommer att hjälpa mig när det går fel?

Det är mina erfarenheter också, lärare ställer alltid de frågorna: Vad ger det för fördelar? Vad tillför verktyget? När jag målen bättre? Lättare? Vad ger det mig för problem? Vad får jag tillbaka? Hur mycket tid tar det? och den centrala frågan Vem hjälper mig? Och Vem hjälper mig i skolan/klassrummet, i vardagen? Där behövs också hjälp!. Lärare behöver få lära sig i sin vardag och tillsammans eller med stöd av någon som förstår deras vardag, kan problemen, kan ställa frågorna och föra ett samtal kring vardagen.

I skolan behövs lärande samtal och coacher. Vi behöver skapa en skola, en skolvardag där lärare såväl som elever är lärande. Och här kommer då Foltos idé om coacher in.

Skolan behöver kunniga katalysatorer som kan sam-planera med andra lärare, vi behöver tillsamman skapa en skolmiljö, en skolkultur av lärande för att lärare ska våga vara innovativa och utvecklas. I en sådan skolkultur är tillit A och O, att det finns tid och möjlighet till reflektion, att få berätta om sina idéer, tankar att diskutera vad som fungerade och inte fungerade för att utvecklas och förbättra till nästa gång.

Framgångsrik är du som coach om de du arbetar med berättar vad de kan, men riktigt framgångsrik är du när de vill berätta det de inte ännu vet.

Foltos menar att den traditionellt organiserade fortbildning leder till att mindre än 18%  förändras, då en expert kommer utifrån.För att det ska ske utveckling krävs reflektion och feedback.

Lärare ska i en utvecklande skola kunna lära av varandra, vad som fungerar och inte fungerar, och kunna få återkoppling direkt…