Etikettarkiv: 2016

Årets internetstatisk är släppt #soi2016

Dår var det äntligen dags för årets internetstatisk, som kommer genom Svenskarna och Internet 2016. Precis som vanligt och sedan 2000 när den publicerades för första gången är de smockfylld med data om svenskarnas användning av internet.

Själv har jag fastnat för två grejer den ena handlar om män respektive kvinnors användning av internet. DÄr vi kan se att män i genomsnitt lägger mer tid på internet än kvinnor och så har det varit sedan 2000, men trenden visar på att män tycks dra ifrån. Varför är det så? Och vad säger det om hur vi använder nätet?

chart

Påverkar detta faktum våra kunskaper om internet och är det så att mäns ”agerande” på nätet tar mer tid än kvinnors? Jag vet inte men jag tänker att i Svenskarna och internet kan jag nog hitta svaret…

Den andra saken som slog mig var att vilket medium som är den viktigaste informationskällan och för första gången är det tydligt att internet är den viktigaste…chart-2

Vad säger det? Det säger inte att vi litar på internet, det säger att det medium som vi letar efter information efter är på internet, och med tanke på att vi tittar på TV, lyssnar på radio och läser våra dagstidningar via internet är detta kanske inte så förvånande, men spännande.

Jag måste också slå ett slag för webbplatsen www.soi2016.se som erbjuder all denna statisk, fantastiska bilder (jag tror jag känner fotografen 😉 ) och möjligheten att ladda ner grafer och bilder för att kunna blogga eller använda datan är fantastisk. Stort tack för det 🙂 Sedan finns det naturligvis en pdf som du kan ladda ner, för den som vill läsa rapporten som vanligt.

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

Digitala tatueringar – är det något som vi behöver prata mer om?

Jag läste Integritetskommittén text ”Hur står det till med den personliga integriteten?” Speciell vikt lade jag vid avsnittet som handlade om skolan. Och i det avsnittet mötte jag begreppet digitala tatueringar.

elever ges ”digitala tatueringar”, som följer dem under hela deras vandring genom utbildningssystemet och kanske även hänger med ut i arbetslivet. Eleverna ges ingen möjlighet att börja om när de byter skola och kanske inte ens när de slutar skolan.24 Tatueringarna består i personuppgifter och de analyser som gjorts med hjälp av uppgifterna, och som kanske aldrig gallras.

Jag inser att detta är något som vi behöver prata om, rätten att få starta som ett blankt blad, utan att data, personuppgifter följer barnen från skolform till skolform. I och med diskussionen kring learning analytic blir det än viktigare. När städar vi bort data, när renas data om barnen, och vad får det för följer om barnen redan har en bestämd plats, en bestämd ”roll”, redan är en högpresterande/lågpresterande elev innan pedagogerna/lärarna ens träffat barnet i fråga. Hur bryter barn då de mönster/roller som de i skolan tagit, formats till?

Jag tycker att avsnittet om skolan lyfter många viktiga och angelägna frågor kring barns integritet och skolans användande av digitala tjänster i arbetet med skolarbeten. Ett ansvar som vi behöver prata mer om.