Etikettarkiv: Almedalen

Koda med dina elever och gör dem redo för förändringar

Jag landade bara en dag i Almedalen men lyckades fylla min dag med många intryck och möten. Bland alla de fantastiska som jag träffade var Karin Nygårds, som pratade på ett seminarium kring om kod är framtidens språk. Karin är en av de initiativtagarna till Teacherhack och hon kommer under hösten arbeta med ett projekt som handlar om att ”hacka”-läroplanen. I seminariet pratade Karin om hur hon arbetar för att göra sina elever digitalt allmänbildade och där hon ser kod som ett element, som ett verktyg som eleverna behöver förstå. På den outtalade frågan om varför kod är viktigt för elever att förstå sa Karin för att alla elever som växer upp och som ska ta studenten på 2000-talet behöver:

-vara förändringsbara

Vi lever i en tid och med ett medium som ständigt förändras och Karin tog exemplet med Facebook och hur de hade förändrat utseendet på sin sajt, med den nya timeline-en, och vilket motstånd det väckte. En fråga som alla vi behöver ställa oss som arbetar i ett förändringsbart landskap är hur blir vi förändringsbenägna? Jag tycker också att det finns en annan sida av det myntet och det är hur vi lär oss att förbereda för förändringar, hur vi kommunicerar dem och sedan genomför dem, vi behöver titta på goda exempel och sedan arbeta för att elever ska kunna hantera snabba förändringar på gott och ont.

Vi på Webbstjärnan har gjort en webbkurs om programmering med verktyget Scratch, och varför du som pedagog ska arbeta med det tillsammans med dina elever, i den pratar Karin mer om varför hon tycker att programmering är en viktigt kunskap. Det kostar inget att delta i kursen och den är öppen för alla.

Sociala medier skapar de tolerans eller intolerans….

The beauty of the botanic garden

I förra veckan när jag var i Visby var jag bland annat på ett seminarium om Twitter och sociala mediers betydelse som verktyg för att påverka politiska beslut. Ett intressant seminarium som gav intressanta perspektiv på sociala medier. I seminariet lyftes sociala mediers möjligheter fram som ett medel för att påverka.

De är enkla att använda, det går snabbt att vara aktiv och sociala medier ger möjligheten att vara interaktiv. Det finns med sociala medier en möjlighet för politiker att möta kritik med kommunikation och samtal. Politiker är tillgängliga bara ett klick bort. Men den tanke som stannande hos mig var det som Ulf Bjereld som lyfte fram den andra sidan av sociala medier som en arena där toleransen är liten, där politiska och andra felsteg delas om och om igen, retweetas, sprids. Där misslyckanden inte glöms eller tillåts. Toleransen är många gånger ganska låg. Vilka effekter får det på det politiska landskapet? På det vi gör och delar i sociala medier?

Sociala medier med sin transparens och öppenhet gör kanske inte att vi blir mer öppna, och tillåtande. Vi kanske inte ens blir mer tillgängliga utan endast mer rädda för att göra fel och att våra fel ska spridas och inte lämna oss, om det sociala medier medför det senare då kommer vi bara att använda sociala medier för att dela trivialiteter. Eller inte använder dem alls.

Granska statistiken – en av lärdomarna från Almedalen

Några av mina intryck från Almedalen är stämmer överens med Erik Wagners som han sammanfattar bra i sitt inlägg Mina heta tips till alla seminarieansvariga! Jag håller med om att: Det har varit många paneler, mycket kändisar som moderatorer som inte alltid varit så pålästa på det ämne som skulle diskuteras.

Men det fanns också seminarier som Westanders Åtta av tio kommer älska det här seminariet, som var rena lektionen i källkritik. Att alla som tar del av statistik i medier behöver ställa frågor som:

  • vem är beställaren
  • hur ställs frågorna
  • i vilken ordning ställdes frågorna?
  • hur formulerades frågorna?
  • var, hur och varför genomfördes undersökningen

I seminariet påmindes vi om att statistik bär rubriker. Statistik är lätt att använda. Men som mediekonsument behöver du vara kritisk, och ställa begåvade frågor kring de siffror som presenteras i media, eller på Internet i olika infografics.

Infografics är ytterst bara ett enkelt och lättsmält sätt presentera statisk. Snyggt och tilltalande, lite ögongodis. Vi behöver fortfarande ställa alla frågor som handlar om vem som är beställaren och varför undersökningen, eller infograficen skapades. Det var ett seminarium kring PR-effekten med statiskt som verktyg men i mina öron blev det en lektion i källkritik.

Om likvärdig utbildning, några intryck ifrån frukostseminariet i Almedalen

Jag fick den stora äran att agera som moderator för Lärarförbundets och UR:s frukostseminarium om Den digitala skolan en skola för alla. Temat var rätten till likvärdig utbildning. I min panel var Erik Fichtelius, Eva Lis Sirén, Mimmi Garpebring, Christina Löfving och Marie Andersson som alla sa många kloka saker kring hur viktig frågan om likvärdighet och skolans kompensatoriska roll i förhållande till att digitala verktyg blir en mer och mer vanlig del av pedagogers och elevers verktygslåda.

För mig sammanfattar Erik Fichtelius utrop om att datorn/de digitala verktygen borde vara så självklara att debatten inte ens borde förekomma, det borde vara en icke-fråga, och att diskussionen kring att lärare ska ha en egen dator borde vara löst. Frågan om användningen av moderna verktyg borde handla om pedagogik och inte om tillgång. Men så är ännu inte verkligheten och det visade om inte annat Marie Anderssons berättelse om att hon i maj (2012) fick sin första egna lärardator, tidigare har hon haft en dator som de delat tillsammans med tre andra kollegor. Marie som är en prisbelönt lärare både genom Webbstjärnan och genom Guldäpplet för sitt innovativa arbete med digitala verktyg i undervisningen, en förebild för oss alla.

Jag fastnade dock även för Mimmi Grapebring, ordförande för SVEA, som sa att de digitala verktygen och den digitala vardagen är utmärkta för att lärare ska kunna arbeta med det viktiga och centrala värdegrundsuppdraget som skolan har. Jag ställer mig också fullständigt bakom Christina Löfving ord och förmaning omatt vi alla har ett ansvar för att tala väl om skolan, och de som arbetar i skola. Lyft det som fungerar och arbeta vidare med det.

Frågan om hur den digitala skolan blir en skola för alla, är intressant och jag tror att vi kommer att få anledning att återkomma till frågan, i synnerhet då den senaste rapporten om hur skolan lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag visar att skillnaderna har ökat, att skolan är sämre än tidigare på att utjämna sociala skillnader. Det är som Eva Lis Siren sa, det är en fråga om likvärdighet, alla ska ha rätt till en likvärdig utbildning.

Sedan hoppas jag att nästa gång frågan kommer upp på min agenda att vi kommer att prata om hur de digitala verktygen och elevers tillgång till digital kompetens stärker elevers rätt till en likvärdig utbildning så att alla får samma möjligheterna.

Du kan ta del av seminariet så finns det här:

Rätten till en likvärdig utbildning äventyras den vid digitaliseringen av skolan?

Jag ska vara moderator på ett av Lärarförbundets och UR:s frukostseminarier i Almedalen och temat  handlar om ”Hur blir den digitaliserade skolan en skola för alla?” Frågan om elevers rätt till likvärdig utbildning engagerar mig. Det är viktigt att alla får samma möjligheter i skolan oavsett: bakgrund, bostadsord eller kön. Det är en viktig demokratifråga.

I Skolverkets rapport Likvärdig utbildning i svensk grundskola från 2012 slår Skolverket fast:

Skolverket bedömer att likvärdigheten i den svenska skolan har försämrats under den undersökta tidsperioden. Bedömningen bygger på det faktum att variationen i skolors genomsnittliga resultat har ökat kraftigt och att elevsammansättningen på skolorna betyder allt mer för elevernas resultat.

Kamrateffekter och lärarförväntningar spelar sannolikt roll, samt eventuellt även ökande kvalitetsskillnader mellan skolor. Sammantaget innebär detta att vilken skola en elev går i har fått ökad betydelse. Valfrihets- och decentralise- ringsreformerna i början av 1990-talet har med stor sannolikhet bidragit till denna utveckling även om andra faktorer också kan ha spelat en viss roll. Det är mycket tveksamt om den kompensatoriska resurstilldelningen har varit tillräckligt omfattande för att i någon större utsträckning ha kunnat motverka den negativa utvecklingen för likvärdigheten.

Rapporten bygger på empiri från både betygsdata från åren 1998 till 2011 samt internationella studier så som PISA, TIMSS och PIRLS. Frågan man kan ställa sig är om en digitalisering av skolan som sker olika i olika takt kan förstärka den försämring av likvärdigheten som finns i den svenska grundskolan.

UR och Lärarförbundet har bjudit in till ett frukostseminarium den 3 juli i frågan i Almedalen för att ge alla som vill möjligheten att diskutera frågan.

Jag har funderat mycket själv kring utmaningarna om de inte ligger på många plan,

-om elever socioekonomiska bakgrund och hur den kan påverkar elevers tillgång och kunskaper kring digitala verktyg, jag tror inte att barn eller elever per definition är digitalt infödda, eller digitalt kompetenta, men jag kan ha fel, en annan utmaning som framgår mer än tydligt i Svenskarna och Internet är att Internetanvändningen inte tycks ske i skolan, utan i hemmet och då lämnas kunskapsinhämtningen till informellt lärande och då blir elevers socioekonomiska bakgrund avgörande för tillgång och för vilken kunskap som föräldrar har kring digitala verktyg.

– om lärares kunskaper och användande av digitala verktyg i undervisningen. I digidels närläsning av Svenskarna och Internet sägs lärare som akademisk grupp står ut som en grupp med ickeanvändare eller svaga användare av Internet, hur påverkar det möjligheterna för elever att få kunskaper om digitala verktyg i skolan?

Lärarförbundet och UR har bjudit in mig som moderator och för att diskutera saken kommer följande vara med på frukostseminariet Erik Fichtelius VD för UR, Maj-Lis Sirén ordförande för lärarförbundet, Marie Andersson, lärare på Gotland, Christina Löfving lärare i Stenungsund samt Mimmi Garpebring ordförande för SVEA, elevkårsorganisation.

I Guerilla TV min sista dag i Almedalen

Jag har lagt till med en liten morgonvana under veckan i Visby det är att ta den lilla promenaden från vår lägenhet till stadskärnan innanför ringmuren, och vara med på ett frukostseminarium under Almedalsveckan. Jag har valt olika seminarier, om skolan, kulturen, sociala medier, men jag är förtjust i sociala medieakuten, där är stämningen gemytlig. Joakim Jardenberg, Brit Stakston och Björn Falkevik skapar med sin GuerillaTV frukosttv, när den är som bäst, med ett bra innehåll och med för Almedalen relevanta gäster.

Politik 2.0 Iphone (IMG_5886) by Johan Lange CC (by, nc)

Imorse dök jag upp i god tid, vill ju få plats, och blev inbjuden att vara med som gäst, tänk vilken ära. Att vara med i internet-TV och prata om skolpolitiken, som jag tycker saknar fokus på det som är det viktigaste, nämligen vad skolan ska lära eleverna, men det är som Jocke säger vi lärare har stor frihet att tolka våra styrdokument, men i det ligger också ett stort ansvar för oss i skolan att ta oss an de stora frågorna om vad barnen behöver kunna för att kunna hantera sin samtid och vår framtid. Att sedan få epitet ”Hela Sveriges favoritlärare” av @Jocke på twitter är inte illa.

Missade du sändningen kolla in inspelningen nedan:

Watch live streaming video from jmwkommunikation at livestream.com

Imorgon kör Brit, Jocke och Björn säsongens sista sociala medieakut live klockan 10.00, häng på och kolla! Det är bra och riktigt cool Guerilla TV!

Almedalen, vad är det egentligen?

twitter har det i mitt följe ropats ut kommentarer som om ni twittrar för mycket från Almedalen då leder det till ”unfollow”. I morse kom frågan upp igen, Almedalsveckan är det egentligen något att ha? Är det inte bara ett riktigt spektakel? Där allt handlar om att slå igenom i mediebruset, att få ett genomslag, och för att göra det tar man till vilka medel som helst.

Jag har nu tillbringat nästan en hel vecka i Almedalen, och jag ska säga att det är ett otroligt, fantastiskt nästintill magiskt spektakel som verkligen bygger på öppenhet, tillgänglighet och allas möjligheter att kunna ta del av allt. Av alla politiska debatter, av alla kampanjer, av alla särintressen. Här i Almedalen har vi kunnat ta del av seminarier om allt mellan himmel och jord, jag tror inte att det inte finns ett politiskt område som inte täcks av någon form av aktivitet. Om inte seminarier så åtminstone en monter, eller en representant. Alla frågor tycks vara representerade i Almedalen, och inte nog med det, alla seminarier, alla möten, alla åsikter är tillgängliga för alla, som tagit sig över havet till Gotland att ta del av, utan någon kostnad. Det är fantastiskt.

Sedan måste jag säga genom olika kanaler som twitter, bloggar och livesändningar, som t.ex. Sociala medieakuten, ger många av de som finns här i Almedalen även de som inte haft möjlighet att ta sig till Gotland att delta, att ta del av det som sker här i Almedalen.

Så Almedalen som ”grej” bygger på möjligheter och öppenhet och på så sätt är det ett riktigt demokratiskt forum där alla är välkomna överallt, i alla sammanhang, och det är Cooooooolt! Men samtidigt måste jag säga att det är svårt att välja i detta informationshav, det är lite som att söka på Internet, det kan vara svårt att sålla i informationen, det blir information-overload!

Skapa en social medieakut för skolan

Jag började min morgon med att gå till Sociala Medieakuten och fick en morgon full med one-liners som att de på JMW skapar Gerilla TV, att Annika Bejbom är i Almedalen för att samla på avatarbilder, att Björn Falkeviks kameror är söta. I morse läste jag också Brit Stakstons underbara inlägg Om att nå mål i Almedalen som handlar dagens seminarium om skolan 2.o, som har sitt avstamp i Brits bok Politik 2.0 Konsten att använda sociala medier.

Båda dessa upplevelser har följt mig hela dagen. Stoltheten som hennes inlägg glöder av, över att ha gjort något av betydelse, att påverkat att vara början av en förändringsvind som kan dra igenom skolan, så att skolan också kan använda de digitala medier som Brit och hennes medförfattare beskriver och skriver om.

Att skolan kan distribuera sin närvaro, bli mer transparent, bli mer i samtiden, och möjliggöra för en mer demokratisk process där man lyssnar på de som är en del av skolan, för vilka skolan är vardag, att skolan skulle kunna vara närvarande där eleverna, föräldrar är. Vara en del av den digitala verkligheten. Att skolan ska använda sociala medier som verktyg i skolan, som bloggar, som twitter, och att skolan skulle kunna lära sig kommunicera ut sina värden i den digitala vardagen. Sedan är det så att skolan med hjälp av Brit Stakstons bok kan få tydliga ingångar till varför vi ska använda verktygen samt hur vi kan göra det. Men efter LR:s seminarium skolan 2.0 undrar jag om inte även skolan, liksom Almedalen behöver en social medieakut.

Seminariet kom att fokusera på de vanliga frågorna som tillgången på datorer, lärares bristande kompetens, om lärare ska vara vänner med sina elever på Facebook eller inte, inte varför jag ska vara vän med mina elever om att det handlar om mitt ansvar som lärare, vuxen som medborgare att ge en bild av hur verkligheten ska se ut. Sociala medier borde vara verktyg för lärande, eftersom lärande sker genom kommunikation. Sociala medier borde vara verktyg för kommunikation, ett verktyg för att skolan ska kunna lyssna på den kommunikation som finns om skolans vardag. En akut som för en  diskussion kring varför så lite händer, om det beror på de värderingar som skolan bär med sig kring sin verksamhet, om de är de digitala eller analoga, eller kontroll, eller rädsla samt hur får vi till en förändring?

Vi borde införa en social medieakut för skolan också, som pratar om möjligheterna om det Peter Anderson skriver om i sitt inlägg skolan och sociala medier -snacka om framtids investering en akut som likt vår panel idag:

på ett härligt sätt tillbaks alla de ”mörka” krafter som gärna vill lyfta fram ”faror och det negativa” och vill gärna, /…/vrida till det positiva fokuset.

En social medieakut för skolan som är full med insikter, kunskaper och one-liners, hjälper skolan in i den digitala eran. Kanske kan Carl Heath På tal om vara embryot till detta.

***

För er som vill fundera kring var skolan befinner sig värderingsmässigt kan fila på argumenten utifrån Stakstons och Standhs matris nedan.

Ge alla elever samma chans med sociala medier

Sitter i bibliotekets aula i Visby och väntar in resterande panelen, som vid sidan av mig består av Brit Staktson, Fredrick Federley, Rossana Dinamarca och Helena Linge med Alexandra Pascalidou som moderator inför webbsändningen om Sociala medier i skolan, skola 2.0 som arrangeras av LR.

I bakgrunden springer Björn Falkevik runt och fixar de sista detaljerna inför webbsändningen. Jag tänker på allt som jag vill säga, allt jag vill säga, vad användandet av sociala medier kan innebära för skolan. Jag tänker på DELA, jag tänker på Niklas Karlsson, jag tänker på Anne-Marie Körling och hennes vidgade kollegium som finns i de sociala medierna, och alla som jag lärt känna genom bloggen, twitter och internet.

Men främst tänker jag med stolthet på mina elever och allt som arbetet med sociala medier inneburit för dem och för mig. I vårt sätt att se på kunskap, att bloggen som verktyg gjort det möjligt för oss att få syn på processer, underlätta samarbete, kommunikation.

Hur arbetet som jag och mina elever gjort synliggör skolarbete, höjer skolarbetes status.

Att jag tillsammans med mina elever blivit mer medvetna om hur de ska förhålla sig kritiska information, hur de ska värdera bloggar, youtube, twitter som en källa. Hur de själva kan skapa, bli mer medvetna som konsumenter av information på nätet, samtidigt som de själva är producenter av information, av kunskap.

Jag sitter och funderar på allt som sociala medier tillför, främst när det kommer till vad som är viktig kunskap, är det att kunna rabbla fakta eller handlar det om att kunna använda kunskapen, söka förhålla sig medvetna inför den information som vi hittar och ska ta ställning till?

Jag vet var jag står, och jag vet varför. Det är stort, svårt men oerhört viktigt.

Debatten om skolan, vad handlar den egentligen om?

Jag sitter och summerar tre dagar på Gotland och funderar mycket kring debatten kring skolan, vad handlar den egentligen om? Och vad borde den handla om?

Idag sitter jag och läser SvD och DN och deras artiklar om att de rödgröna gjort ett utspel om skolan och slås av förslaget till skolpolitik och det handlar om:

– En viktig del för mig är utvärderingen, kvaliteten och kunskapskraven i skolan. Lika viktigt är att vi säger nej till sorteringsskolan, säger Mona Sahlin på presskonferensen i Sankt Hans trädgård.

Peter Eriksson, MP:s språkrör, kallar uppgörelsen för en av de viktigaste som som de rödgröna har enats om.

– Fokus om, vi vinner valet i höst, kommer att vara på kvaliteten i skolan. Det alllra viktigaste instrumentet är de skriftliga omdömen från årskurs ett. Konkreta omdömen som talar om hur ditt barn klarar sig, säger han.

Från SvD Vill ha betyg från årskurs sju

S, V och Mp vill även öka lärartätheten i svenska skolor. Målet är minst 9 lärare per 100 elever, i ett försök att nå mindre klasser, säger Sahlin.

– Just nu har vi 8,2 lärare per 100 elever.

Reformen om antalet lärare kräver att ytterligare 6.000 lärare anställs.

Från DN Överens om betyg från sjuan

Härligt att de är överens om hur kvaliteten och kunskapskraven i skolan ska se ut, samt när lärare utvärdera elevers kunskaper, och när de ska dokumenteras. Det är skönt att höra att de tror att skolans framgång ligger i att ha lärare där med, och att kvalitet i skolan mäts genom omdömen. Jag tycker också att det är viktigt att vi, lärare, vet att vi ska följa upp eleverna och deras kunskaper, men jag undrar varför kan inte skoldebatten också handla om det som är ännu viktigare, nämligen vad barnen ska lära sig.

Vad anser politikerna, röda, gröna, blå, lila att våra barn, elever, kommande generationer ska kunna? Är det så okontroversiellt att det behöver man inte ens debattera, eller?