Etikettarkiv: analys

Första hjälpen för den källkritiske på Internet! #blogg100

Källkritik är något som vi ofta pratar om när det kommer till att använda Internet. Det är en färdighet som är viktig och som alla behöver använda och många av oss behöver tänka kring hur vi värderar källor och vilka frågor som vi ska ställa.

För att hjälpa er har vi på Webbstjärnan tagit fram en ”infografik” som kan fungera som första hjälpen för den som vill och ska göra en källkritisk analys. Naturligvis är den tillgänglig under Creative Commons Erkännande – Dela lika. Fri att bearbeta, fri att sprida, ladda ner och sätta upp i klassrummet.

forsta-hjalpen-infografik

Om man vill få mer kött på bena rekommenderar jag att man laddar ner .SE:s internetguide Källkritik på Internet, som jag är författare till 😉

Vi har utgått från de frågor som vi bör ställa om källor, som vilken sorts källa det handlar, vem som står bakom den och om det är en person eller en organisation. Det är ett frågebatteri, men för att du ska göra analysen måste du ta ställning till alla svar och fundera på hur källan fungerar för den uppgift som du har att lösa.

Respons via twitter, kan se ut så här…

I min s3:a använder jag Twitter som ett responsverktyg, ett sätt för eleverna att ge varandra lite feedback, återkoppling på en taluppgift som ska bedömas. Min tanke är att genom att eleverna skriver ner sina reflektioner, de tankar som talet väcker får kamraten som framför sitt tal lite respons på vad som fungerar och vad talet väcker för tankar hos åhörarna.

Jag är väldigt förtjust i twitters snabbhet, i att det blir ögonblicksbilder, i att det är offentligt och öppet och att samtalet, eller reflektionerna dokumenteras. Den här gången bad jag mina elever använda två enkla analysverktyg för att titta på sitt eget och andras twittrande kring deras tal. De fick i uppgift att skriva ner sina reflektioner och lägga upp det på vår blogg.

Ett av mina elevers inlägg har jag idag bett att få publicera för att visa hur en av mina elever resonerar kring sitt twitter, och den respons som Andrea får via twitter. Läs och begrunda hennes insikter…

Men läs framför allt vad hennes kamrater säger till henne, och vad hon säger till sina kamrater, och fråga dig varför inte alla använder twitter som responsverktyg?

Vilka pratar jag med på Twitter?
Utifrån bilden på Mentionmap, kan man se att de jag pratar mest Alexandra (alexlovgren), Louise G (louisegenetay), Alice (alicelanghard), Madeleine (madde21), Antonia (Antonia_08), Camilla (camillaodenberg) och Kristina (kalexanderson).

Att det är just dessa sex klasskamrater jag Twittrat med/om främst, kan jag faktiskt inte förklara; de är inte de enda jag har gett respons på och jag tror att jag snittade tre till fem Tweets för varje person som jag gav respons på. Jag har i vilket fall som helst inte fört några speciella samtal med ovanstående, utan kommunikationen har, som sagt, skett i form av respons. Exempel nedan;

Vad gäller kommunikationen med Kristina, är det frågor som jag har ställt vid olika tillfällen (se nedan).

Mentionmap:

Vad säger jag på Twitter?
Jag måste säga att det känns som att alla ord jag någonsin använt på Twitter finns med i mitt lilla moln, med tanke på att den Tweet som innehöll ordet ”E.T” skrevs så sent som för fem månader sedan.

Jag trodde att det vanligaste ordet jag skulle ha använt skulle vara någon sorts konjunktion eller något annat kort sammanlänkade ord, vilket verkar stämma ganska bra; ”att”, ”det”, ”med”, ”som” och ”till” har varit välanvända ord.

Vad gäller responens på nationella-talen, har jag i mina Tweets försökt ge positiv respons med fokus på framförandet av talet; ord som ”lugnt”, ”trygg” och ”personlig” återfinns. Jag tittar också på hur talen är uppbyggda och funderar över vilka verken som ingått; ord som ”återkoppling” och ”beskrivning” finns med i molnet.

Vad säger andra till mig på Twitter?
Enligt bilden, är orden ”stuartandrea” och ”svnpa” två ord som använts ofta – inte så konstigt kanske. Jag blev väldigt glad av att se att ordet ”bra” också var välanvänt. Jag fann även ord som ”inlevelserikt”, ”kraftfullt” och ”personlig” och kände mig genast nöjd med mitt framförande. Nedan följer två exempel på responstweets jag mottagit:

Tweetcloud över vad andra sagt till mig:

Hur påverkas sättet att uttrycka sig av att samtliga publikationer är offentliga och vilken funktion fyller Twitter i arbetet?
Jag anser att Twittrandet varit ett bra inslag i responsarbetet. Det är ett snabbt och effektivt sätt att arbeta på, dels då det bara tar några sekunder att formulera sig, men också för att den som responsen är avsedd för finner allt på ett och samma ställe. Hade man istället gjort responsarbetet på papper, hade vi tvingats samla in en massa papper efteråt och tvingats hålla reda på dem. Nu finns allt på Internet – praktiskt!

Jag tror att det faktum att allt vi skriver publiceras offentligt har gjort att vi varit lite mildare med den negativa kritiken, inte minst för att allt vi skriver publiceras under våra namn. För att åter jämföra med pappersrespons, kan denna vara tuffare och offensivare, då denna typ av respons kan ske anonymt.

/Andrea Stuart, S3

Litteratur, plagiat och skolan

I OBS kulturkvarten idag pratade de om begreppet ”autofiktion”, vilket är ett begrepp för litteratur som har sitt ursprung i författarens självupplevda upplevelser. Otroligt spännande, begrepp och spännande förhållningssätt till litteratur…

Writing! by Markus Rödder CC (by, nd)

I Frankrike pågår tydligen en livlig debatt om autofiktion, plagiat och litterär stöld. Diskussionen handlar om författarinnan Marie Darrieussecq som anklagas för att ha stulit en upplevelse av en författarkollega, i och med att hon skrev romanen Tom är död som handlar om förlusten av ett barn. Det intressanta med plagiatdiskussionen är att hon anklagas för ”psykiskt plagiat” eller ”psykologisk stöld” för att hon skrivit om en upplevelse som inte själv har, utan hon ska ha stulit upplevelsen från en författarkollega som förlorade sitt barn. Den som inte som själv inte upplevt förlusten av ett barn, har med andra ord inte någon rätt att skriva om ämnet.

Nu har Marie Darrieussecq försvarat sitt ämnesval och sitt skrivande genom att ge ut en essäbok där hon diskuterar rätten att ha litterära influenser för sitt skrivande.

Jag som arbetar i skolan tycker att hela diskussionen, som tas upp i OBS, är absurd, för vad skapas litteratur, konstverk av om inte av tidigare skapande. Det är väl där litteraturen, konsten hittar inspiration. Om jag går till min skolvardag så är det så mina elever lär, genom att läsa, och lära om tidigare litterära verk. Det är genom att titta, kopiera-plagiera, och skapa eget som mina elever lär sig hantverket att skriva och skapa.

Å andra sidan skapar inte skolan konstnärer, och kan inte låta bli att pröva tanken… Tänk va lågt taket för texter skulle bli i skolan om eleverna bara fick skriva om upplevelser som de själva upplevt, vilka texter skulle jag då få? Och hur skulle mina elever utvecklas? Skulle det bli några romaner som projektarbete, då? Vad tror du Paulina?

Samtidigt funderar jag kring hur elever ser på plagiat och tänker på Hegemann diskussionen, som jag belyst på Kolla Källans idélåda.

Ett romansamtal med blogg, vad händer?

Romanbloggarna var ett bloggprojekt som jag gjorde med min S2:a, våren 2009. I korthet kan jag säga att det gick till på följande sätt:

  • Jag skapade en blogg för varje roman som mina elever skulle läsa
  • De fick i uppgift att bearbeta romanen utifrån
    • Handling
    • Budskap
    • Personer
    • Miljö och tid
  • De fick tydliga, eller relativt tydliga förutsättningar
    • Blogga om varje område (minst ett inlägg per bloggare)
    • Kommentera på varandras inlägg

Romanerna som jag valde var alla kopplade till temat romantiken och gotiken. Romanerna var både moderna och klassiska, och själva romanläsningen skulle vara utgångspunkt för bloggandet. Sedan lämnade jag samtalet/bloggeriet till att ske parallellt med läsandet, eller när eleverna själva ville. Jag gav bara ett slutdatum, när det skulle vara klart.

Läs mer

Twitter gör att alla kan säga sin mening

Idag har jag åter varit på skolan och mött min S3:or. Vi pratade om Tjechov, Twitter och Åhus. Jag och Pernilla från Webbstjärnan var i Åhus igår och träffade 8b, som arbetade med Twitter, animationer och sin sajt Svenska Cirkus.

En twittrande åtta hur skiljer den sig från en twittrande trea? Det har jag reflekterat över flera gånger det senaste dygnet, för det var väldigt olika att arbeta med twitter i en åtta jämfört med att arbeta med det i en gymnasieklass.

Åttorna, anamma snabbt Twitter, efter att frågat

-Twitter är väl något som bara ni gamla håller på med?

-Ja, svarade ja, det är en leksak för oss som är vuxna.

När deras föreställningar var bekräftade var de snabba in på Twitter och bytte genast ut sin twittersparv till egna avatarer som Cirkusnellieemma, något som ingen av mina treor alls brydde sig om. De behöll ”orginalsparvarna”, kanske för att det inte hade något syfte för deras uppgift.

New ImageBy Marko_K, by, nc, sa

Både 8:orna och mina S3:or fokuserade på att utnyttja twitter för att ”säga sin mening”, om skolan och uppgiften. Det syns i kommentarer som Julias om Svenska cirkus ett roligt arbete. En stor skillnad var hur de såg på twitters möjligheter att utforska världen, åttorna sökte snabbt upp intressanta kändisar som de kunde följa som @HeidiMontag.Medan S3:orna fokuserade i sitt första twitterförsök på att hitta sina kamrater och följa dem, för att följa deras åsikter och samtal.

Idag när jag och S3 hade summering och sammanfattade vad Twitter egentligen säger om oss, så sade Madeleine en sanning som varje lärare borde bära med sig.

”På twitter fick vi alla samma möjlighet att säga det vi ville, när vi ville det. Vi behövde aldrig vänta på att få säga vår åsikt. Det var bara att twittra på!”

Twitter ger alltså alla samma möjligheter att göra sin röst hörd, många/alla kan komma till tals samtidigt, utan att de hindras av andra. Tänk vilket verktyg.

Det är söndag, och jag jobbar igen

Sista söndagen på terminen och jag sitter här och småpillar som vanligt. Har ännu inte tagit tag i loggböckerna men det är nästa sak som jag ska ta tag i. Har just avslutat julkalendern, så nu är det bara att låta veckan gå i lugn och ro. Skönt. Veckan har gott lite i Twitters tecken, och avslutas även i det.

Jag har ju gjort en kort analys av mina elevers twitter kring Tamas, och nu valde jag att låta maskinerna analysera mitt flöde, för att se vilka jag har pratat med, och om vad.

Det roliga är mina #tweetclouds, för jag gjorde tre, en för dagen, en för veckan och en för månaden. I alla tre var ordet ”inte” med, så nu har jag börjar undra vad jag skriver, och varför skriver jag ständigt det lilla adverbialet ”inte”. Det blir nästa veckas twitterfundering.

Hur använder Kristina ordet ”inte” när hon Twittrar?

I övrigt ser jag att jag tycks tala/twittra om det som ligger närmast min verklighet just nu, Wikipedia, Tamas och tack (till @cebris8 och @kringlan)

Vilka jag pratar med och om vad syns tydligt i min mentionmap.

Nu ska jag bara tänka ut ett sätt att använda det här i klassrummet. Mer Twitter, och sedan lite analyshjälp… Det ska bli spännande och se hur deras twittersamtal ser ut, när de analyserar sina tweets på samma sätt. Tänk vilka möjligheter att få se vad och hur vi pratar, med varandra genom sociala medier. Jag riktigt längtar!

Twitter och Tjechov en uppföljning

Sist jag kom med ett riktigt blogginlägg var det om min tankar att använda Twitter som ett sätt att försöka illustera Tjechovsk dialog, frågan är hur gick det? Blev det någon dialog, är Twitter ett verktyg för att illusterar kommunikation?

Frågorna är många… Jag ska försöka summera vad som skedde, om Twitter, dialog och Tjechov. Att skriva ett sånt inlägg blir alltid som att berätta en historia och dår vet jag inte riktigt var jag ska börja.

Mina elever var något avvaktande:

– Twitter… hmmm…

3383916444_bbd1947b0a_o

De har varit med förut och vet att jag inte kan låta bli. Inte kan strunta i en idé, en ingivelse som jag har drabbats av. De är dessutom lojala och samarbetsvilliga, så det knorr som fanns hördes mycket svagt. De jobbar med mig och inte mot mig. Vi loggade in, skaffade konton, naturligtvis fungerade inte uppkopplingen, så inte ens 15 elever kunde twittra från samma datasal, samtidigt, vad beror det på?

Ja, ja nu var det ett segertåg jag skulle berätta om inte alla hinder, motgångar och problem.

Det twittrades, och det kvittrades för fullt i den där datasalen, även om inte alla kunde, twittra i sitt eget namn. Samtalet, eller monologerna kring Gellert Tamas prat gick höga. Och det roliga är att titta på vad som egentligen sägs, vad är det vi tänker på? Vad reflekterar vi över, och vågar vi säga det?

När jag tittar igenom Twitterflödet på #prat, så ser jag följande trådar:

Tjechov säger du, hur fick du in honom? Det var enkelt, genom att hans karakärer ofta pratar om olika saker, men i samma, eller avgränsande rum, likt ett twitterflöd, kopplat till en och samma tema, eller hashtag, i vårt fall #prat. Det var dock svårare att hitta just det draget i uppsättningen av Måsen på Stadsteatern, men det är ju en annan femma.

Vad vill jag säga då? Twitter+S3=sant, tycks vara så. Övningen visar på att Twitter absolut är ett sätt att få eleverna att reflektera och t.o.m. analysera samtal, tal och annan muntlig kommunikation. Det ska bli spännande och se var deras twitter landar när de ska twittra om varndras tal. Kristina är i alla fall Twitterfrälst! Halleluja!


Kan Twitter illustera Tjechov?

Jag ska visst på Måsen på tisdag för att se Tjechov med mina elever, en glad överraskning :). Frågan jag sitter med nu är hur ska jag introducera honom, vad säger Tjechov till oss på 2000-talet. Jag funderar en hel del på om man inte kan använda Twitter som en liknelse för hur hans dialog ser ut, frågan är bara om jag kan hitta en bra hashtag? #prat, kanske.

Jag tänker lite så här… Om jag minns rätt så är just dialogen och öppenheten det som vi tilltalas av hos Tjechov, lite samma ska gäller väl för Twitter, och jag vill ju att mina elever ska lyssna på Sommarprat. Vi ska lyssna på Gellert Tamas på tisdag, och då tänkte jag såhär. Vi gör det i datasalen så kan de som vill, kan och känner sig manade eller blir tvingade twittra samtidigt, med hashtagen #prat, så kan vi se om vi inte lycka få till en dialog, som är korta monologer kring samma ämne, ett tjechovskt samtal. Eller ett ”vanligt samtal”.

Undrar om det går? Det låter spännande, tilltalade och jag kommer försöka. Testade just hur svårt det var att regga sig än en gång på Twitter, det var enkelt. Nu måste jag bara kolla att min hypotes om Tjechovs samtal är rätt. Det kan bli spännande. Om inte hypotesen stämmer så får jag väl se det som en övning på att twittra… 😆

Tamas prat