Etikettarkiv: avtal

Varför vill Facebook att jag granskar något som de redan vet?

Jag har länge, ända sedan jag startade mitt Facebook konto haft ett ambivalent förhållningssätt till Facebook, av många skäl och min ambivalens har också ändrats över tiden. Till en början handlade det om att bilden av en värde på Facebook ofta förknippades med hur många vänner man har på Facebook.

Sedan handlade det om det vi är ”privata” på Facebook eller inte. Jag tycker inte att vi kan vara privata på en arena som är en annonsplattform, allt vi skriver, allt vi delar har funktionen att tydligt koppla ihop mig med potentiella försäljare, med annonser som passar mina behov, medvetna eller omedvetna.

Samtidigt tycker jag om de möjligheter som Facebook innebär, och förstår jag de som vill använda Facebook för att hålla kontakt med personliga vänner. Men privat kan vi inte kalla det som sker på Facebook.

Min Ambivalens handlar också om denna marknadsföring som sker i tid och otid på radion (SR) eller tidningar (Aftonbladet mfl). för Facebook , med argument som att ”alla” eller ”väldigt många” eller en majoritet redan är på Facebook, då kan vi nå våra läsare/våra lyssnare via Facebook. De behöver bara logga in på Facebook så kan vi nå de som vill prata med oss/ som är intresserade av vårt innehåll. Men Facebook är inte en plattform som delar allt du gör till alla de som gillar det du gör, ca 16% av dina vänner ser en av dina statusuppdateringar. Jag når kanske 16% av de som gillar min ”fan-page” på Facebook, jag har inte följt upp siffrorna. Algoritmen som styr vilka uppdateringar du får ta del av beror på ditt agerande på Facebook, vad du gillat tidigare, vilket innehåll som dina vänner/fanpages delar etc.

Möjligheterna finns men styrs av Facebook, vi är alla facebooks användare, det är inte mina ”fan” det är Facebooks användare, mina vänner är också facebooksanvändare.

I fredags när jag loggade in väckte Facebook än en gång min ambivalens. Jag loggar in och i huvudet på min ”vägg” så står följande:

Jag ska granska mitt mobilnummer och se till att det är rätt, varför? Facebook vet att det är mitt mobilnummer, inte för att jag har skrivit in det, utan för att de genom sin app, samlat in den datan om mig. Mitt mobilnummer – det är inte hemligt, men det är mitt. Det finns på Eniro, och det är sökbart på nätet. En sak som jag vet är att jag inte vill ha det kopplat till min profil på Facebook. Och jag har inte tänkt ”granska” review” det, för att se till att det är rätt, av flera skäl, men jag vet att Facebook vet att det är rätt, för jag vet att numret är hämtat via min mobil och den Facebook-app som jag använder, jag brukar säga att det är kostnaden för att använda Facebooks-app gratis.

Facebook är inte min plattform, den är facebooks, och min data i mobilen, har jag genom avtalet, som jag inte läst tillräckligt väl samtyckt till att facebook får hämta, men jag tänker inte medge till att numret stämmer, eftersom jag vet att Facebook redan vet att det stämmer, och jag tänker inte lämna ut fler nummer, eller lägga det offentligt. Jag har en tid undrat över hur min data säljs/får användas av samarbetspartners, och när jag kommer att få facebooks relateras reklam-banners, eller sms i min telefon, troligen är det redan här, jag har bara inte förstått att jag godkänt den ändringen av avtalet.

Samtidigt använder jag Facebook dagligen, för att hålla kontakt med mina vänner, min familj, och med mitt nätverk, men min ambivalens till Facebook tycks bestå…

För kännedom – jag är fortfarande besviken Yahoo! Games

I lördags blev mina bilder publicerade på  Yahoo! Games.

Jag blev smickrad över att bli tillfrågad, och glad att de tycker om mitt arbete, men min upplevelse är att företag som Yahoo borde känna till en del om avtal, och de vet om inte annat hur man skriver oskäliga avtalsvillkor, fast det är väl bara en del av Internet?

De villkor som Yahoo! Games ville publicera mina bilder under upplevde jag som oskäliga, så jag tyckte inte att jag behövde svara, eller ens bry mig om att avvisa dem. Jag är tydlig med hur jag vill sprida mina verk då jag valt att använda en Creative Commons licens för att dela mitt arbete eller mina bilder.

När Yahoo publicerade mina bilder så trodde jag till en början att de gjort det under min Creative Commons licens, eftersom jag inte samtyckt till några villkor. Men på deras blogg stod det inget om Creative Commons, bara en kort attribution till mig, inget om villkoren under vilka jag delar mina bilder. Jag blev stum, vad skulle jag göra? Bara vara smickrad, eller skulle jag skrika ut min frustration, eller vad?

Jag gjorde det senare, skrev en bloggpost, skicka ett mejl till Yahoo! och berätta för dem att jag upplevde att deras villkor som de ville dela mina bilder under inte var skäliga och jag berättade också att jag valt att dela det jag skapar under en Creative Commons licens. Sedan bad jag Yahoo om följande (citat från mitt mejl):

 please tell your community that my pictures are available under Creative Commons and the license. And Please tell your community that you missed that little bit of information when you published my work, and then follow the terms.

Så vad hände, vad gjorde Yahoo?

Många långa timmar senare svarade de, och sa, vi kommer att ta ner bilderna och sedan skrev de att de skulle (citat):

inform our community as you requested

Och ja, de tog ner bilderna, men de tycktes inte ha läst hela mitt önskemål om att berätta hur jag delar mina bilder, under Creative Commons. Följande stod i samband med den svarta bilden:

per the author’s request, these images have been taken off Yahoo.com, but you can see them on the author’s Flickr stream here: http://bit.ly/yAOfc6

 

Var står det att jag delar mina bilder under Creative Commons? Missade ni den delen Yahoo? Varför berättade inte Yahoo för sitt community att jag delar mitt arbete under en Creative Commons licens?

Violated by Yahoo! Games while I was sleeping (updated 2011-01-29)

*updated 2012-01-29 About Yahoos response …

Thursday night (26 of jan 2012) I got a mejl, I wrote about it yesterday, in a blogpost. Yesterdays blogpost is mostly about the condition Yahoo wanted to use my pictures (about 800 pic’s) of Stormtrooper.  In short I thought the conditions to say the least were intriguing, and not in my advantage. It said:

(1) You retain ownership of your Photos, however, you grant to Yahoo! Inc. a non-exclusive, worldwide, royalty-free license (but not the obligation) to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, your Photos on Yahoo! News and local Yahoo! News sites in other countries.

(2) You represent and warrant that your Photo is an original work taken by you and you own or have the necessary rights to all copyrights or other proprietary rights in your Photos. You also represent that you are over 18 years old.

(3) To the extent that your Photos are displayed on Yahoo! Inc.’s pages, Yahoo! Inc. will provide a link from your Photos to the gallery and associate an alt tag displaying your Flickr screen name in connection with the Photos.

And all Yahoo! Games wanted was for me to reply with a mejl telling them that I approve with capital letters. I choose to not send an reply, because I DON’T AGREE!!! . And I thought that the my lack of my reply would mean that nothing would happen, I believed that Yahoo would respect my Intellectual rights, the Creative Commons license I use on my work.  Mostly I thought they would do that because I’ve read on flickr that:

Copyright and Intellectual Property Policy

Yahoo! respects the intellectual property of others, and we ask our users to do the same.

But I was wrong! I share my photos on flickr, with a Creative Commons licensen, an non commercial license. I mostly use BY, NC, SA as my default license. I use Creative Commons because I believe in Creative Commons values.

And I share my work, with others to give others the possibility use my work, but I have drawn a line for Commercial use, then I want to be asked. And Yahoo! Games seamed to have understood that, it seamed that way when they asked for my permission to use my pictures. I didn’t reply. I didn’t give them the rights to use my pictures, to share them, but they did it anyway.

I got raped on my rights, by Yahoo! Games and it happened while I was sleeping.

Update: After I had written this post I mailed Yahoo, and told them that I WILL NOT, WILL NOT accept there terms, and that I wanted them to follow the Creative Commons license I had choosen for my work, I also asked Yahoo to tell there community that I share my work under a creative commons license.

Last night I got a reply that they would take down the pictures, with following message:

Adorable Stormtrooper Photos

Per the author’s request, these images have been taken off Yahoo.com, but you can see them on the author’s Flickr stream here: http://bit.ly/yAOfc6

Yahoo! Games seams to have missed the part of telling there community that they hadn’t followed the conditions under which I share my work Creative Commons, Attribution, non commercial, Share alike.

Flattering spam or what do you mean Yahoo? Games

This is yesterdays blogpost translated into English

Flattering spam or what…

Just before i went to bed I got an e-mail adressed to Jeannine (my name is Kristina) from a Content producer at Yahoo! Games. According to the mail he found my images on flickr and wants permission to possibly use them on the Yahoo.com website and in a gallery at Yahoo! games. This is a part of the e-mail (I bolded some parts):

We believe that your participation in this would be a good opportunity for promoting your photography.

To allow us to include your photos as stated above, we need your consent.

 

Therefore, if you agree with the below terms in connection with Yahoo! Inc.’s use of your photos, please reply to this email with the term AGREE in caps.

 

Terms of License Grant:

 

(1) You retain ownership of your Photos, however, you grant to Yahoo! Inc. a non-exclusive, worldwide, royalty-free license (but not the obligation) to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, your Photos on Yahoo! News and local Yahoo! News sites in other countries.

(2) You represent and warrant that your Photo is an original work taken by you and you own or have the necessary rights to all copyrights or other proprietary rights in your Photos. You also represent that you are over 18 years old.

(3) To the extent that your Photos are displayed on Yahoo! Inc.’s pages, Yahoo! Inc. will provide a link from your Photos to the gallery and associate an alt tag displaying your Flickr screen name in connection with the Photos.

 

The Yahoo! and Flickr teams are honored in having your presence in the Flickr community. Your contribution would be sincerely appreciated.

We’d also like to send on a brief questionnaire so you can provide some context about the inspiration behind this project.

I look forward to hearing from you.

The intriguing about the mail is several things. The way I am supposted to agree is to reply through an e-mail, is that legally binding? How do they know it´s me replying and not someone else? Then there´s the conditions. They write that they want to use my Stormtrooper-pictures in my photostream, which means they are asking me to give them the right to use any of over 800 images.

And what does this mean:

(1) You retain ownership of your Photos, however, you grant to Yahoo! Inc. a non-exclusive, worldwide, royalty-free license (but not the obligation) to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, your Photos on Yahoo! News and local Yahoo! News sites in other countries.

Read it slowly, I will retain ownership, but I am supposed to give Yahoo a non-exclusive, worldwide, royalty-free license, to sublicense, use, copy, modify, translate and/or adapt, distribute, publicly perform, publicly display by any means and in any media, yadayadayada. And all I possibly is offered is a gallery on their website.

Flattered, Yes but come on I feel like David against Goliath…

 

Kommersiella aktörer hotar internet – hur förhåller sig skolan till det?

Internet som medium styrs av många intressen bland annat, stora kommersiella företag vars syfte är att vara lönsamma och tjäna pengar. Deras intressen och värden sammanfattas till lönsamhet, och gång på gång får vi rapporter om att deras värden bara stavas lönsamhet. Lyssna på Konflikt Kampen om den fria informationen från förra lördagen, så ger de många exempel.

Vi använder dessa företags tjänster för att dessa är gratis. Men det som vi upplever som gratis är inte alls gratis utan tjänster på internet bygger på en annan ekonomi än den som vi känner igen, där vi betalar för varan, istället betalar företag för information om oss.

I DN:s artikelserie Vårt internet publicerades det häromdagen en artikel Kommersiella aktörer hotar internet precis som FRA. När jag läser igenom den och fastnar för följande:

Ett fjärde exempel gäller just denna artikel. Redan innan den är skriven eller någon läst den har de kommersiella aktörerna på ett eller annat sätt kommit över innehållet.

/…/

– Allt lagras. Det är vad det handlar om. Användaren förleds att tro att det är en gratistjänst men egentligen är det fråga om att användare skänker bort sin identitet, sina kontakter, sina nätbeteenden, sökningar, chatt med vänner till ett företag. Det användaren tror är skänk från ovan är egentligen en vara som företaget kan sälja vidare, säger Jon Karlung.

– För mig är internets kommersiella aktörer ett lika stort hot som FRA och olika staters ambitioner att övervaka privatpersoners liv på nätet. Twitter, Paypal, Google – de känner till vad som är politiskt korrekt. Många av de här storföretagen, vars meterlånga avtal som ska godkännas av varje användare, har fullständig beslutanderätt. Medlemmar kan kastas ut när som helst.

Om Jon Karlung har rätt att kommersiella aktörer är ett lika stort hot genom att de övervakar våra liv på nätet. Hur ska skolan förhålla sig till det? Är det ok att använda gratistjänster, om så i vilken omfattning? Vad innebär det? Ska skolan uppmana elever att ingå avtal med kommersiella aktörer? Innebär det att skolan/skolarbetet blir kommersiellt? Vad blir kostnaden för elever att gå i skolan, när skolarbetet och elevers beteende på nätet är själva varan som företag sedan tjänar pengar på? Vem har ansvar?

Frågan om hur skolan ska förhålla sig till Google, Twitter, Facebook, Flickr och alla andra nätbaserade tjänster och de avtal som barn (under 16 år) i skolans tjänst måste ingå, behöver belysas och diskuteras. Frågan om det är det rimligt att barn under 16 år ingår avtal för att kunna arbeta i skolan behöver vi i och utanför skolan diskutera? För skolan samtal kring det?

Jag hoppas att det ska komma läsbara avtal som vi som användare av dessa tjänster kan få en överblick över vad avtalet som vi signerar innebär. Det vore underbart med ett symboler som bygger på ett samförstånd och som kan förstås av alla även när vi ingår avtal om olika nätbaserade tjänster.

Men fram till det sker behöver vi som vuxna fundera och ta ställning till och i vilken omfattning vi vill att de barn som vi har i skolan ska ingå avtal för att kunna delta i skolarbete. I vilket fall som helst behövs det föras ett samtal kring dessa frågor och vad de innebär.

Alltså det här med Facebook, funderar jag kring…

Jag gillar sociala medier, jag gillar de möjligheter som sociala medier skapar, men samtidigt undrar jag en del kring vad och var kostnaderna finns.

Facebook är på många sätt som vår tids telefonkatalog, och ändå inte. Facebook är en plats/ett nätverk där du hittar dina kontakter, personliga såväl som professionella, vi nätverkar med våra kontakter/vänner. Jag hänger på Facebook för att det är en plattform där jag når många delar av mitt kontaktnät, personligt såväl som professionellt. Det kan tyckas enkelt och okomplicerat, men det finns många dimensioner på det, och alla tycks falla tillbaka på frågan om

  • integritet

Facebook skapar och utmanar i sin konstruktion intergritetsbegreppet, på många sätt ett är i själva i ”vänskapsbegreppet”, en vän var pre-facebook-eran, en konfident, en som jag delade förtrolig information med, litar på, anförtror, som anförtror mig saker men med Facebook, vad blir en vän då?? Något annat… inte sämre bara annorlunda…

En annan aspekt handlar om jag ska vara ”privat” eller inte, på Facebook. Ska ”vardagen” vara en del av Facebook, eller inte?Ska jag låta min chef få veta om att jag tycker om att fotografera eller inte? Ska jag låta mamma vara en del av mitt professionella liv eller inte? Ska mina kollegor vara mina vänner? Eller bara de ”närmaste”? Om jag blandar friskt, som är det enklaste alternativet och låter bekanta och f.d. elever vara mina vänner på Facebook, hur påverkar det andras beslut och strategier kring Facebook? Hur ser de på mig? Är de medvetna om sina säkerhetsinställningar? Om mina? Och har jag ett ansvar?

Har jag ett ansvar?

På Facebook precis som i alla annan samvaro sker det missförstånd, vi har olika koder, erfarenheter och referenser, ser olika på Facebook, som plattform och missförstånd sker, jag blir upprörd, någon annan ledsen, en tredje glad etc. Ja, ni vet hur det är.

Det är svårt med sociala relationer, men det som Facebook gör är att säga sig vara en plattform där :

Giving people the power to share and make the world more open and connected.

Men handen på hjärtat är det så? Eller är det inte så att Facebook vill och bygger på att vi ska lämna ut så mycket information som möjligt om oss själva för det är deras affärsidé. På den information som Facebook sedan får, och få använda hur de vill enligt det ”sagolika avtal” som vi skrivit under som de tjänar pengar genom att sälja annonser.

Det är så endel av ekonomin på nätet se ut, är uppbyggd och jag har tänk på frågan ända sedan jag skrev inlägget här om dagen om barn, avtal och Facebook. Facebooks avtal får mig att fundera mycket kring vad ett medlemskap i Facebook egentligen innebär, för Facebook är ett nätverk inte för att vi ska hålla kontakt med våra vänner?

Javisst, men i första hand är det inte det utan en affärsidé, ett sätt att tjäna pengar på annonser och och på vårt beteende och för att kunna göra det så använde de och samlar på all information som vi lämnar ifrån oss, sedan säljer Facebook annonsplatser till företag som kan rikta in sig mot vissa målgrupper.

Enligt artikeln i Affärsvärlden Trasslig juridik i sociala nätverk så gör Facebook ingen hemlighet av det, eller ens tycker att de är konstigt.

Skulle Facebook kunna sälja användarnas bilder till bildbyråer?

– Så står det i licensen. Facebook gör vad de vill med materialet, säger Jan Rosén.

Och de har även rätt att använda all användargenererad text?

– Definitionen i avtalet är IP-content. Det är allt som skyddas av upphovsrätten. Det är utan tvekan text. Det är inget diskussionsämne, säger Jan Rosén.

På Facebook finns en funktion som gör att användare kan skicka privata meddelanden till varandra. En funktion som starkt påminner om en mejlklient. Även dessa meddelanden går under definitionen IP-content, vilket innebär att Facebook har rätt att ta del av dem.

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda.

– Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Det fick mig att ladda ner all den information som jag skrivit på Facebook, och när jag läser igenom den information som jag har lämnat frivilligt på Facebook så inser jag att det är mängder, jag menar verkligen mängder så mycket att jag inte själv tycker att jag kan få överblick, och jag vet jag är aktiv i sociala medier, jag vet… Men ändå tänker jag:

”jag skriver inte så mycket”,

”jag är inte på Facebook så mycket”

Kanske är jag mer aktiv på Facebook i och med att jag har automatisk uppdatering av min blogg, min fotoström till Facebook, men inte trodde jag det skulle vara så mycket… det är så mycket mer än jag tror… Lite spännande också, det är som att läsa en personlig dagbok under de senaste året typ, så ladda ner och kolla, men tänk också på det sagolika avtalet, och på att det kanske är mer än du tror, kanske säger du mer än du tror om dig själv och ditt sätt att leva. Kanske får du fler annonser som riktas mot dina intressen…

Integritet är inte lätt…

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

– Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

– Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

– Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

– En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Att arbeta med Creative Commons i skolan del 2/2

Att licensiera skolarbete under Creative Commons – vad bör lärare och elever tänka på?

Jag brukar i samtal om Creative Commons försöka vara tydlig med att det är två saker

  • att använda andras verk som är licensierade (Dagens 1:a post)
  • att licensiera sitt verk (dagens den här 2:a post)

I mitt arbete med Webbstjärnan har jag förstått att många lärare vill använda licenserna och vill lära eleverna att använda verk som ligger under Creative Commons, och det är i sig en stort. Lite om hur jag arbetat finns i del 1 av denna serie om Creative Commons i skolan.

Det är än roligare att många lärare också vill uppmuntra sina elever att licensiera skolarbeten som skapas på webben under Creative Commons. Tanken tycks vara att genom en Creative Commons licens kan skolarbetet spridas, återpublicera, inspirera andra så att de kan bygga vidare på deras verk, men det väcker också en del frågor.

the droid in the bucket

Frågor som inte riktigt är lika enkla i mina ögon, men som man som lärare behöver fundera kring om du vill licensiera verk under Creative Commons eller vill stödja elever i deras arbete att använda licenserna. Om du har elever som är under 16 år måste du ha föräldrar tillstånd för att de ska kunna ingå avtal. Om barn ingår avtal när de är under 16 är ogiltiga, (se konsumentverket om barn och avtal). En Creative Commons licens är nämligen att ingå ett avtal med upphovsmannen i och med att jag använder en bild under Creative Commons i det avtalet förbinder jag mig till att följa de villkor som upphovsmannen lagt på sitt verk.(Genast tänker jag på Facebook, återkommer till det i nästa inlägg (imorgon))

Sedan blir det än viktigare att klargöra för elever/föräldrar vad dessa licenser innebär, och om att de som licensierar ett verk gemensamt är överens om att det är just dessa villkor som verket ska spridas under.

– Vad innebär Creative Commons licenserna?

Vad innebär det att licensiera skolarbete under en Creative Commons licens. I korthet betyder det följande, du eller dina elever har kvar sin upphovsrätt, men de väljer att avtala bort delar av de rättigheter som de har till verket, och i vilken omfattning och i vilken grad avgör de genom de villkor som de sätter till licensen.

Creative Commons bygger på fyra villkor, och av dessa fyra är ett obligatoriskt, det kan du eller dina elever inte välja bort. Och det är villkoret erkännande (by).

erkännande (by)

Så inför ett arbete med att licensiera ett skolarbete, eller ett av dina egna verk bör du/dina elever ta ställning till följande frågor:

1. Vill låta andra sprida, publicera bygga vidare på deras verk utan att först fråga om lov. Säger du/eleverna: Nej då ska du/eleverna inte välja en Creative Commons licens.

Säger de ja, så väljer du/eleverna Creative Commons:

Creative Commons

såklart och då handlar det om att prata om, de andra villkoren, de andra frågorna:

2. Vill dina elever tillåta bearbetningar? Att andra att bygga vidare på deras verk, bearbeta eller ändra i det, utan att den som gör det frågar om lov?  Vill du/eleverna inte det så ska du välja villkoret inga bearbetningar (nd)

inga bearbetningar (nd)

2. b) Skulle dina elever säga, det är ok! Ja andra får remixa, skapar nytt utifrån vårt verket då måste de ta ställning till hur vill de att dessa eventuellt nya verk ska spridas? Ska de nya verken spridas under samma villkor som den som först fick ta del av verket alltså under Creative Commons, då ska eleverna välja dela lika (sa).

Dela Lika (sa)

3. Sedan är det frågan om Ska verket få användas för kommersiell användning eller inte? Om man säger nej så ska man välja villkoret icke-kommersiellt.

Icke Kommersiell (nc)

Många skolarbeten skapas i samarbete och det innebär i sin tur att alla som ingår i skolarbetet måste och ska vara eniga om licensen. Alla som är delaktiga i att skapa ett verk har nämligen upphovsrätt till verket, och alla ska vara överens om licensval och att verket ska spridas under Creative Commons.

Sedan handlar det om att förstå vidden av licenserna, att de gäller över allt på internet. Stort, häftigt, coolt. Det jag tyckte var mest skrämmande första gången jag skulle licensiera ett verk, var just tanken på att licensen följer med verket, inte med mig, utan med verket och på ett ganska gränslöst internet…

Belys Creative Commons möjligheter och risker

Sedan tycker jag att det är viktigt att inför alla beslut, stora som små, belysa och ta ställning till de möjligheter och risker som en CC-licens skulle kunna innebära för dina elever, och deras arbete.

  • Att en creative Commons licens i sig möjliggör laglig-spridning i större sammanhang, på nätet är det svårt att kontrollera eller begränsa spridningen av elevers eller andras verk.
  • Att en Creative Commons licens inte medför att eleverna förlorar sin upphovsrätt, utan att de i och med licensen försöker styra hur och i vilka sammanhang deras verk används.
  • Att en creative Commons licens följer med verket, lika länge som upphovsrätten. Det missförstås ofta som att licenserna innebär att de inte finns någon ångerrätt, men naturligtvis kan man ändra sig och ändra villkoren som följer med verket, men man kan inte ändra på de kopior, de verk som redan spridits. Det vill säga verk som börjat spridas under Creative Commons får användare fritt fortsätta sprida, men inte nya verk, men frågan är om man kan skilja original från kopia, men det är inte min sak att avgöra.

Sedan tycker jag att det alltid är viktigt att säga: Att det är du som upphovsman som har rätten att avgöra om någon inte följer de villkor som du satt till ditt verk, och om du upplever att användare bryter mot avtalen kan du ta det till domstol för att få saken prövad.

Men om du är otålig, och vill och dina elever inte vill, så ha förståelse, det är ett stort beslut, låt det ta tid.

Creative Commons, skola och elever

Jag läser Mathias Klangs inlägg Barn och Creative Commons och tänker instinktivt: Det är komplicerat, men samtidigt självklart. Det är klart att inte elever kan ingå avtal, och inte heller har rätt att licensiera sitt arbete under  Creative Commons, eftersom det är att likställa med att ingå avtal, och det får inte barn under 16 år göra.

Men jag står fast i min övertygelse om att medvetenhet om Creative Commons i skolan handlar om ett arbete som måste ske stegvis där vi vuxna kan föregå med gott exempel, och vi kanske inte kan kräva att elever licensierar sitt skolarbete under Creative Commons, även om det är önskvärt, men vi kan agera som om det är en självklarhet, som något som är naturligt, genom att själva göra det.

Det första steget handlar om att medvetandegöra Lärarna, sedan eleverna…

Mina elever som under en längre arbetat med att lägga ut sitt skolarbete på nätet, och har ännu inte valt att använda CC-licenser, och jag har inte heller krävt det, men jag har krävt

  1. att de inte använder material som de inte själva har upphovsrätten till och om så
  2. att de begär tillstånd av den som har upphovsrätten för att få använda upphovsrättsskyddat material
  3. eller att de använder material som är licensierat under Creative Commons

Vad har hänt, jo det som skett är att mina elever lärt sig licenssystemet och CC-symbolerna, och för en del av dem är licenserna så självklara att de inte ens tänker att de inte skulle kunna använda annat material än det som ligger under CC.

Sedan måste har jag förstått att är ett steg till att gå från att ”låna”/använda andras bilder, musik, filmer som ligger under CC, och att själv licensiera sitt material under CC. Vi har pratat om det och mina elever upplever det som svårt, inte alls naturligt. Även om jag säger när ni lånar av andra kan ni väl dela med er också…

Jag tror på att så frön, men att de behöver jordmån för att gro. Så jag tänker om jag går före, visar och delar med mig av de bilder, det material som jag har skapat åt dem, mina bilder etc ligger t.ex. under CC på Flickr så kommer mina elever så småningom också ta steget,  att se det som en naturlig del av sitt skapande på nätet. Det handlar om en mognadsprocess…

Och jag vet att jag inte har CC-licens på min blogg, har inte tagit mig över den tröskeln än, men kanske imorgon, eller dagen efter det vi får se…

Påminn mig bara…