Etikettarkiv: barn

Spelar dina barn, det gör mina! Lyssna på ”Barnen i P1″

Jag lyssnar på fantastiska Christina Löfving i Barnen i P1 som säger så mycket klokt om att spela, och hur pedagogerna kan möta barnen i deras världar för att sedan arbeta mot andra fiktioner och lusten att möta andra medier.

Spel är en text och den behöver man också kunna förstå! Lyssna på Barnen i P1 – ”jag lär mig engelska när jag spelar”

Vilken plats har moderna sagor, som Star Wars, i undervisningen? #blogg100

Jag ser en bloggpost fara förbi som heter ”is there educational value in studying Star Wars in the classroom”. Naturligtvis kan jag inte låta bli att klicka och hamnar på en video-podcast som behandlar Star Wars resurser för skolan. Jag lyssnar en bit in i podcasten och lär mig att det finns poddar som handlar om Star Wars i förhållande till skola och lärande.

Personligen tycker jag att Star Wars borde vara en naturligt inslag i litteratur-undervisningen, eftersom sagan och de berättelser som förekommer i den är en del av den kultur som barnen tar med sig till skolan och in i skolan. Jag tror också att en del av textförståelse handlar om att förstå hur Star Wars-sagan kopplar till de myter som vi berättat i alla tider. För visst känner vi igen element i berättelsen från andra sagor, om ont och gott, prinsar och prinsessor, magi och övernaturliga väsenden. I skolan kan läraren och eleverna mötas och gemensamt se dessa paralleller och det kulturarv som är vårt gemensamma blir det fundament som moderna sagor som Star Wars bygger på.

Ett bra samtal kring litteratur bygger på att vi pratar om hur teman och berättelser kommer igenom i olika former, barnens vardag och de berättelser, samt sagor som de har med sig är en bra utgångspunkt för sådana samtal

 

 

Identitetskapande i sociala medier -Internetdagarna mest spännande spår #blogg100

Det bästa med att ha en egen blogg är att man får skriva om sådant som berör en. När jag läste och tog del av Medierådets rapport Duckface/stoneface så väcktes en stor lust att göra något kring rapportens innehåll om hur identitet och sociala medier hör ihop. Hur används sociala medier för att skapa en identitet bland barn och unga. För att kunna få möjlighet att göra något roligt kontaktade jag Medierådet och frågade om de ville göra ett spår på internetdagarna tillsammans med oss på .SE med utgångspunkt från deras rapport. Lyckan är stor, för de sa .. ja

Så den 25 november smäller det… programmet kommer vi ha på plats inom kort… Visst låter det spännande :)

Vill du veta det bästa? Jo att jag också har lyckan att ha ett spår den 24 nov som handlar om digital kompetens samt hur och var barn/unga får den till livs, vilken roll informella kanaler och formella kanaler har… Då i år kommer internetdagarna att vara dubbelt så spännande från min horisont!

Livet i molnet – vad innebär det för barnen?

Molntjänster är fantastiska. Vi kan spara allt vi vill och till en kostnad som vi upplever som försvinnande liten. Kostnaden är så liten att vi inte ens räknar med den. Det tillsammans med att molnet finns ständigt tillgängligt, ständigt närvarande genom våra uppkopplade prylar gör att det blir naturligt att använda molntjänster av olika slag för att skapa och spara våra minnen.

Men att placera minnet i molnet ställer också krav på oss. Kanske måste vi vara lyhörda för andras behov och önskningar. Jag var på en skola i förra veckan och pratade med en grupp föräldrar där en av pedagogerna berättade följande:

- Min sons kompisar leker en lek som bygger på att de Googlar varandras namn på Google och sedan ser de vad de hittar. När de Googlade på min sons namn kom alla bebisbilderna upp och det tyckte vår pojk var genant, och jobbigt.

Det fick oss att inse att vi kanske delat lite för mycket utan att tänka på honom, sedan fick vi försöka rensa bland bilderna som kopplades till hans namn.

Att minnas på nätet kräver eftertanke och kanske lite kunskaper, kring hur digitala tjänster fungerar och samt en eftertanke om vad vi delar, samt hur. Kanske inte allt ska vara sökbart, och hur gör man när barnen vill ta bort bebisbilderna från Google? Kan man det?

”Men det där är ju inte Star Wars”

Jag har ägnat min eftermiddagen åt att vara tillsammans med en grupp barn i fem och sex års åldern. Bland barnens leksaker fanns några Star Wars figurer. Jag tittade med längtan i blicken på figurerna och tänkte om jag bara haft en kamera med mig. Men det hade jag inte, så jag hamnade i ett samtal med en av pojkarna om Star Wars. Och jag berättade: Jag tycker också om Star Wars. Jag brukar också leka med Star Wars, för att sedan fotografera, vill du se?

Barnet tittade upp på mig, förvånat och jag såg min chans. Jag hämtade telefonen och visade min startbild – såhär: Ser Star Wars ut för mig.

bild

 

Ett leende spred sig över barnets ansikte, och sedan sa han: Men det där är ju inte Star Wars och skrattade lite.

Va? sa jag, Är inte det här Star Wars? Vänta jag har massor med bilder på Star Wars, vänta så ska du få se.

Han tittade på mina bilder och skrattade, och återkom till slutsatsen det där är inte Star Wars. Star Wars har inte barn. Star Wars leker inte. Star Wars tvättar inte. Star Wars dricker inte kaffe.

Efter att ha tittat igenom alla mina bilder tillsammans med några av kompisarna så kommer barnen fram till att egentligen har jag bara tagit några få bilder av Star Wars och dessa är tydliga exempel, på bilder som de anser handlar om Star Wars.

sun kissed

a true trooper falling

Men, men sa jag, är inte detta bilder av Star Wars? Tvättar de inte kläder i Star Wars? Dricker inte Darth Vader kaffe? Fotograferar inte Stormtroopers varandra? Har de inte barn… Är inte det Star Wars?

Darth Vader must be dirty

Together

Barnen skrattar och sa: Nej…

Skolan och barns integritet på Internet – hur gör man?

Integritetsfrågorna är bland det svåraste svåra när det kommer till Internet. Vi är inte riktigt medvetna om effekterna av all den information som vi lämnar ut om oss själva. Vi vet att vi har behov av olika ”jag”, vi vet att vi troligen inte vill att ”alla” ska veta allt, och på internet är det svårt, om inte omöjligt att veta vem som tar del av det du skrivit, facebookat, bloggat, twittrat, g +:at. Det gäller att tänka efter före, men när gör vi det? Frågan är så komplex och svår, men hur ska vi förhålla oss till den? Hur ska skolan förhålla sig till integritetsfrågan?

Naturligtvis finns det många sätt, många olika lösningar.

I mitt arbete med att stötta elever och lärare i deras arbete med att använda Internet i skolan möter vi många frågor som rör integritet och unga. Hur ska skolan förhålla sig till Internet som medium? Hur ska elever/lärare arbeta med Internet i skolan? Vad ska Internet vara i skolarbetet? Hur ska skolan förhålla sig till de kommersiella tjänsterna som alla är ”gratis”? Kan skolarbete ske på facebook? Ska elever publicera sitt skolarbete på Internet?

Personligen tror jag att kunskap om Internet får vi genom att använda mediet. Jag tror på att digital kompetens får du genom att arbeta i de digitala medierna. Jag tror att vi behöver kunskaper och vägledning i förhållande till de tjänster som finns på Internet. Jag vet att integritetsfrågorna är komplexa svåra och att tjänster på Internet som Facebook eller Google gör det svårt för oss som användare att förstå vad vi ger upp av vår integritet, av vår information. Det är svårt att förstå affärsmodellerna bakom gratis…

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Skolan roll? Internet är inget för skolan? Men hur ska vi kunna bli medvetna internetanvändare om vi inte lär oss använda och skapa på Internet?

Jag tror att Internet ska användas i skolan. Jag tror att vi behöver lära oss att förhålla oss kritiska gentemot det digitala medielandskapet. Skolan roll i den digitala vardagen kan inte vara att säga Nej, ni får inte, utan den måste vara en annan.

Varför bloggar lärare med sina elever?

Igår på Mötesplats skola hade jag nöjet att vara moderator under en session kring bloggar i skolan och förskolan. I panelen satt Helena Jungerby Larsson som arbetade med en förskoleklass, Alex Reuter som var 1-2 lärare samt lärare på kulturskolan och Mats Larsnäs som arbetar som it-pedagog i Kungsbacka.

Gemensamt för panelen var att de arbetade med bloggar som pedagogiskt verktyg, och fick en möjlighet att berätta om sitt arbete tillsammans med sina elever. De olika pedagogerna hade gjort olika avväganden och valt olika vägar när det kom till synlighet. Gemensamt för alla dessa pedagoger var dock att de ville synliggöra skolarbete, skapa kommunikation kring lärande och att bloggen var en utmärkt plattform för att uppnå det.

Helena som arbetade med förskolebarn använder bloggen för att få en möjlighet att visa föräldrar, barnen vardag, men hade genom bloggen upptäckt ett nätverk med bloggande lärare som hon kunde byta erfarenheter med.

Att arbeta med bloggen blev en möjlighet för reflektion kring det som barnen arbetade med. Helena återkom till vikten och betydelsen av kommentarer att när andra kommenterar på det som barnen gör i skolan får de bekräftelse på att de kan saker, att det som sker i skolan är viktigt. De bästa kommentarerna är de som innehåller frågor, eftersom de ger  barnen möjlighet till reflektion att tänka vidare, fortsätta att undersöka och lära.

Men Helena berättade också om svårigheterna att få kommentarer och ett enkelt sätt att lösa det på var genom att hon tillsammans med sin kollega gått ihop och skapat en gemensam förskoleklassblogg och där de olika grupperna kommenterade på varandra. På frågan hur hon ändå fick in kommentarer så sa Helena:

Man måste göra reklam för bloggen för föräldrar, på facebook på twitter. Hon hade fått hjälp av kommunens it-pedagog och rektorn var aktiv som läsare och gick i dialog med eleverna.

Varför ska lärare blogga? Det är roligt och lärande ska utgå från det lustfyllda. Sammanfattade Helena sina erfarenheter kring att blogga med elever.

Alex menade att syftet med bloggen främst var att få till kommunikation kring lärande och skolarbete. Alex som arbetade med en årskurs etta hade en stängd blogg eftersom den främst var till för klassen och barnens föräldrar, och var en länk mellan hemmet och skolan.

Mats, Helena och Alex menade alla tre att de genom att blogga tillsammans med sina elever gav eleverna början på deras digitala kompetens. Lära elever mer kring mediet, kring källor, källhantering, integritet, bildpublicering etc.

Det livsfarliga internet – är inte värre än livet

Idag har vi på jobbet pratat om bokmässan, eftersom vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur ska vara med på bokmässan i september med våra guider och sedan ska Webbstjärnan finnas representerade i en monter (kom förbi om du är där). Vi är också värdar för ett seminarium ”det livsfarliga internet” i vilket jag kommer att samtala med Eva Torslund och Johnny Lindqvist om internet och integritet och barn, unga och vuxna. Idag pratade vi om innehållet och om de föreställningar, den bild som media ger av internet. Det handlar om mobbning, grooming, trakasserier, ovårdat språk och så vidare och så vidare.

Sedan finns det lösningar på det ”livsfarliga internet” som stavas:

  • förbud, filter, begränsningar

Det livsfarliga internet handlar om att skydda oss som medborgare, våra barn och ungdomar, från att råka illa ut, vi, barnen måste skyddas, från skadlig medieanvändning. Vi pratar i termer av ett dem, och ett vi. Vi som vet, vi som kan, vi som förstår. Men gör vi verkligen det? Kan vi se in i framtiden? Vill vi att den framtid som våra barn växer upp i ska vara en filterad värld, en värld där vi inte söker bekämpa ondska utan där vi filterar bort den.

Vill vi att våra barn ska se övervakning som norm, eller vill vi lära dem att hantera och skydda sin integritet? Att själva kunna kontrollera vem som ser vad, vem som läser vad och bestämma hur och vad den information som vi delar med varandra används, läses…

Det livsfarliga internet, men är inte internet en spegling av livet och av mänsklig samvaro. Allt det som finns och uppstår i relationer uppstår också på nätet, på gott och ont. Det livet består av finns på nätet. Internet är lika farligt som livet, kanske är livet farligare för vi vet att vi kommer att dö, försvinna och vara borta en dag. Men på nätet vet vi att det som en gång ”hamnat där alltid kommer att finnas kvar”.

Internet är en del av livet, av vår vardag och det är fyllt med faror precis som livet, men vi måste lära oss själva och våra barn/ungdomar att hantera livet lär dem hantera internet på samma sätt. Innan vi låter våra barn ge sig ut i trafiken lär vi dem att titta efter bilar, för vi vet att trafiken är farlig. Internet är som livet i stort, fyllt med möjligheter, tillfällen, och risker samt farligheter, vi behöver våga, kunna och möta dem i livet både online och offline.

Var på nätet övar barnen multiplikationstabellen?

Frågan och önskemål om tips på sajter där barn kan öva på multiplikationstabellen finns i artikeln Spel och film toppar om barnen själv får väljaStiftelsen för internetinfrastrukturs webbplats. Barnen som intervjuas går i min sons klass och jag är slås över att bilden i unga svenskar och internet bekräftas.

Barnen i artikeln berättar att de använder internet för att spela, lyssna på musik, chatta, öva på multiplikationstabellen, skapa zoo, bli supermodeller och kändisar. Tänka sig. Och ett tips på en sajt där man kan öva på multiplikationstabellen är väl Årstaskolans Kunskapshubb och som den här där Martin förklarar åttans tabell