Etikettarkiv: barn

Livet i molnet – vad innebär det för barnen?

Molntjänster är fantastiska. Vi kan spara allt vi vill och till en kostnad som vi upplever som försvinnande liten. Kostnaden är så liten att vi inte ens räknar med den. Det tillsammans med att molnet finns ständigt tillgängligt, ständigt närvarande genom våra uppkopplade prylar gör att det blir naturligt att använda molntjänster av olika slag för att skapa och spara våra minnen.

Men att placera minnet i molnet ställer också krav på oss. Kanske måste vi vara lyhörda för andras behov och önskningar. Jag var på en skola i förra veckan och pratade med en grupp föräldrar där en av pedagogerna berättade följande:

- Min sons kompisar leker en lek som bygger på att de Googlar varandras namn på Google och sedan ser de vad de hittar. När de Googlade på min sons namn kom alla bebisbilderna upp och det tyckte vår pojk var genant, och jobbigt.

Det fick oss att inse att vi kanske delat lite för mycket utan att tänka på honom, sedan fick vi försöka rensa bland bilderna som kopplades till hans namn.

Att minnas på nätet kräver eftertanke och kanske lite kunskaper, kring hur digitala tjänster fungerar och samt en eftertanke om vad vi delar, samt hur. Kanske inte allt ska vara sökbart, och hur gör man när barnen vill ta bort bebisbilderna från Google? Kan man det?

”Men det där är ju inte Star Wars”

Jag har ägnat min eftermiddagen åt att vara tillsammans med en grupp barn i fem och sex års åldern. Bland barnens leksaker fanns några Star Wars figurer. Jag tittade med längtan i blicken på figurerna och tänkte om jag bara haft en kamera med mig. Men det hade jag inte, så jag hamnade i ett samtal med en av pojkarna om Star Wars. Och jag berättade: Jag tycker också om Star Wars. Jag brukar också leka med Star Wars, för att sedan fotografera, vill du se?

Barnet tittade upp på mig, förvånat och jag såg min chans. Jag hämtade telefonen och visade min startbild – såhär: Ser Star Wars ut för mig.

bild

 

Ett leende spred sig över barnets ansikte, och sedan sa han: Men det där är ju inte Star Wars och skrattade lite.

Va? sa jag, Är inte det här Star Wars? Vänta jag har massor med bilder på Star Wars, vänta så ska du få se.

Han tittade på mina bilder och skrattade, och återkom till slutsatsen det där är inte Star Wars. Star Wars har inte barn. Star Wars leker inte. Star Wars tvättar inte. Star Wars dricker inte kaffe.

Efter att ha tittat igenom alla mina bilder tillsammans med några av kompisarna så kommer barnen fram till att egentligen har jag bara tagit några få bilder av Star Wars och dessa är tydliga exempel, på bilder som de anser handlar om Star Wars.

sun kissed

a true trooper falling

Men, men sa jag, är inte detta bilder av Star Wars? Tvättar de inte kläder i Star Wars? Dricker inte Darth Vader kaffe? Fotograferar inte Stormtroopers varandra? Har de inte barn… Är inte det Star Wars?

Darth Vader must be dirty

Together

Barnen skrattar och sa: Nej…

Skolan och barns integritet på Internet – hur gör man?

Integritetsfrågorna är bland det svåraste svåra när det kommer till Internet. Vi är inte riktigt medvetna om effekterna av all den information som vi lämnar ut om oss själva. Vi vet att vi har behov av olika ”jag”, vi vet att vi troligen inte vill att ”alla” ska veta allt, och på internet är det svårt, om inte omöjligt att veta vem som tar del av det du skrivit, facebookat, bloggat, twittrat, g +:at. Det gäller att tänka efter före, men när gör vi det? Frågan är så komplex och svår, men hur ska vi förhålla oss till den? Hur ska skolan förhålla sig till integritetsfrågan?

Naturligtvis finns det många sätt, många olika lösningar.

I mitt arbete med att stötta elever och lärare i deras arbete med att använda Internet i skolan möter vi många frågor som rör integritet och unga. Hur ska skolan förhålla sig till Internet som medium? Hur ska elever/lärare arbeta med Internet i skolan? Vad ska Internet vara i skolarbetet? Hur ska skolan förhålla sig till de kommersiella tjänsterna som alla är ”gratis”? Kan skolarbete ske på facebook? Ska elever publicera sitt skolarbete på Internet?

Personligen tror jag att kunskap om Internet får vi genom att använda mediet. Jag tror på att digital kompetens får du genom att arbeta i de digitala medierna. Jag tror att vi behöver kunskaper och vägledning i förhållande till de tjänster som finns på Internet. Jag vet att integritetsfrågorna är komplexa svåra och att tjänster på Internet som Facebook eller Google gör det svårt för oss som användare att förstå vad vi ger upp av vår integritet, av vår information. Det är svårt att förstå affärsmodellerna bakom gratis…

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Skolan roll? Internet är inget för skolan? Men hur ska vi kunna bli medvetna internetanvändare om vi inte lär oss använda och skapa på Internet?

Jag tror att Internet ska användas i skolan. Jag tror att vi behöver lära oss att förhålla oss kritiska gentemot det digitala medielandskapet. Skolan roll i den digitala vardagen kan inte vara att säga Nej, ni får inte, utan den måste vara en annan.

Varför bloggar lärare med sina elever?

Igår på Mötesplats skola hade jag nöjet att vara moderator under en session kring bloggar i skolan och förskolan. I panelen satt Helena Jungerby Larsson som arbetade med en förskoleklass, Alex Reuter som var 1-2 lärare samt lärare på kulturskolan och Mats Larsnäs som arbetar som it-pedagog i Kungsbacka.

Gemensamt för panelen var att de arbetade med bloggar som pedagogiskt verktyg, och fick en möjlighet att berätta om sitt arbete tillsammans med sina elever. De olika pedagogerna hade gjort olika avväganden och valt olika vägar när det kom till synlighet. Gemensamt för alla dessa pedagoger var dock att de ville synliggöra skolarbete, skapa kommunikation kring lärande och att bloggen var en utmärkt plattform för att uppnå det.

Helena som arbetade med förskolebarn använder bloggen för att få en möjlighet att visa föräldrar, barnen vardag, men hade genom bloggen upptäckt ett nätverk med bloggande lärare som hon kunde byta erfarenheter med.

Att arbeta med bloggen blev en möjlighet för reflektion kring det som barnen arbetade med. Helena återkom till vikten och betydelsen av kommentarer att när andra kommenterar på det som barnen gör i skolan får de bekräftelse på att de kan saker, att det som sker i skolan är viktigt. De bästa kommentarerna är de som innehåller frågor, eftersom de ger  barnen möjlighet till reflektion att tänka vidare, fortsätta att undersöka och lära.

Men Helena berättade också om svårigheterna att få kommentarer och ett enkelt sätt att lösa det på var genom att hon tillsammans med sin kollega gått ihop och skapat en gemensam förskoleklassblogg och där de olika grupperna kommenterade på varandra. På frågan hur hon ändå fick in kommentarer så sa Helena:

Man måste göra reklam för bloggen för föräldrar, på facebook på twitter. Hon hade fått hjälp av kommunens it-pedagog och rektorn var aktiv som läsare och gick i dialog med eleverna.

Varför ska lärare blogga? Det är roligt och lärande ska utgå från det lustfyllda. Sammanfattade Helena sina erfarenheter kring att blogga med elever.

Alex menade att syftet med bloggen främst var att få till kommunikation kring lärande och skolarbete. Alex som arbetade med en årskurs etta hade en stängd blogg eftersom den främst var till för klassen och barnens föräldrar, och var en länk mellan hemmet och skolan.

Mats, Helena och Alex menade alla tre att de genom att blogga tillsammans med sina elever gav eleverna början på deras digitala kompetens. Lära elever mer kring mediet, kring källor, källhantering, integritet, bildpublicering etc.

Det livsfarliga internet – är inte värre än livet

Idag har vi på jobbet pratat om bokmässan, eftersom vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur ska vara med på bokmässan i september med våra guider och sedan ska Webbstjärnan finnas representerade i en monter (kom förbi om du är där). Vi är också värdar för ett seminarium ”det livsfarliga internet” i vilket jag kommer att samtala med Eva Torslund och Johnny Lindqvist om internet och integritet och barn, unga och vuxna. Idag pratade vi om innehållet och om de föreställningar, den bild som media ger av internet. Det handlar om mobbning, grooming, trakasserier, ovårdat språk och så vidare och så vidare.

Sedan finns det lösningar på det ”livsfarliga internet” som stavas:

  • förbud, filter, begränsningar

Det livsfarliga internet handlar om att skydda oss som medborgare, våra barn och ungdomar, från att råka illa ut, vi, barnen måste skyddas, från skadlig medieanvändning. Vi pratar i termer av ett dem, och ett vi. Vi som vet, vi som kan, vi som förstår. Men gör vi verkligen det? Kan vi se in i framtiden? Vill vi att den framtid som våra barn växer upp i ska vara en filterad värld, en värld där vi inte söker bekämpa ondska utan där vi filterar bort den.

Vill vi att våra barn ska se övervakning som norm, eller vill vi lära dem att hantera och skydda sin integritet? Att själva kunna kontrollera vem som ser vad, vem som läser vad och bestämma hur och vad den information som vi delar med varandra används, läses…

Det livsfarliga internet, men är inte internet en spegling av livet och av mänsklig samvaro. Allt det som finns och uppstår i relationer uppstår också på nätet, på gott och ont. Det livet består av finns på nätet. Internet är lika farligt som livet, kanske är livet farligare för vi vet att vi kommer att dö, försvinna och vara borta en dag. Men på nätet vet vi att det som en gång ”hamnat där alltid kommer att finnas kvar”.

Internet är en del av livet, av vår vardag och det är fyllt med faror precis som livet, men vi måste lära oss själva och våra barn/ungdomar att hantera livet lär dem hantera internet på samma sätt. Innan vi låter våra barn ge sig ut i trafiken lär vi dem att titta efter bilar, för vi vet att trafiken är farlig. Internet är som livet i stort, fyllt med möjligheter, tillfällen, och risker samt farligheter, vi behöver våga, kunna och möta dem i livet både online och offline.

Var på nätet övar barnen multiplikationstabellen?

Frågan och önskemål om tips på sajter där barn kan öva på multiplikationstabellen finns i artikeln Spel och film toppar om barnen själv får väljaStiftelsen för internetinfrastrukturs webbplats. Barnen som intervjuas går i min sons klass och jag är slås över att bilden i unga svenskar och internet bekräftas.

Barnen i artikeln berättar att de använder internet för att spela, lyssna på musik, chatta, öva på multiplikationstabellen, skapa zoo, bli supermodeller och kändisar. Tänka sig. Och ett tips på en sajt där man kan öva på multiplikationstabellen är väl Årstaskolans Kunskapshubb och som den här där Martin förklarar åttans tabell

Barn och internet, vad funderar jag kring?

The look of envy

Internet är ett medium som är vardagsmat för mig i min yrkesvardag, i min vardag, på min fritid och i mina barns vardag. Jag skulle vilja att debatten kring barn och internet skulle kunna handla om de problem som jag möter på nätet som förälder. De stora problemen, som gör att vi lär oss pö om pö.

Inte bara om att Det bästa är att lära de små att tänka rätt från början, menar Per Hellqvist. Var finns och belyses de problem som jag möter som förälder på internet:

  • de avtal som barnen måste ingå för att kunna spela onlinespel
    • ofta är det prenumerationer, som innebär att jag måste säga upp dem, annars kommer en löpande betalning
  • att en del av speltjänsterna spar kreditkortsinformationen
    • vilket gör att mitt barn kan köpa sig ”guldmynt” eller extra bonus utan mitt godkännande
  • lösenorden som ska vara ”hemliga”
    • men mina barn spelar tillsammans med kompisar, på fritids och lösenord är långt ifrån säkra eller privata. Konton blir kapade, och inspelade krediter försvinner.

Sedan finns det naturligtvis andra vardagsproblem som hur man lär sig navigera på YouTube, att relaterade klipp om Bamse gärna och ganska snart tar ett barn någon annanstans. Det är stora problem i min internet-vardag som förälder.

Alla de sociala aspekterna på nätet, med mobbning, att barn blir utnyttjade etc. De problem är inte specifikt kopplade till internet, utan till vardagen, verkligheten och livet de måste diskuteras och debatteras också, men inte med utgångspunkten att dessa problem uppstår i och med internet.

 

Internet och barn, några reflektioner

Jag arbetar med internet, med internet i skolan för att vara tydlig. Jag arbetar på stiftelsen för internetinfrastruktur och mitt arbete handlar om att stödja skolan i sitt arbeta med att använda internet. Jag arbetar med internet för att jag ser möjligheter, jag ser ett medium som vi i skolan, tillsammans med våra elever kan använda för att skapa möjligheter för kommunikation kring lärande, ett medium som ger möjligheter till lärande, och ett medium som våra barn behöver ha kunskap om. Men frågan är vilka kunskaper vi ska betona och vilken bild vi vill ge av internet?

Jag möter många lärare, jag träffar dessutom föräldrar och barn. Internet och barn väcker mycket frågor så jag hamnar ofta i samtal om internet och om och hur vi- vuxna: lärare, föräldrar, andra vuxna runt omkring barnen ska förhålla oss till internet som medium, många gånger har dessa samtal samma utgångspunkt nämligen:

Internet är farligt.

Hur ska vi skydda barnen? Det vi ska lära barn om internet är relaterat till de problem som ”gammel-media” väljer att betona i sin diskussion kring internet och barn. Bilden som ges är att Internet är fyllt med farligheter, såsom grooming, kränkningar, att barn blir utsatta för kommersiella krafter, våldmobbning och näthat etc. Om jag ska vara ärlig så i min föräldrar-vardag, finns det mer vardagsnära problem som hur lära man ett barn hålla sitt lösenord hemligt, (när de sitter fem tillsammans på fritids dator) eller när jag kommer till insikten om att det finstilta i avtalet på spelsajten innebar att jag ingick ett avtal om en prenumeration.

Visst barn behöver lära sig att vara säkra på internet, precis som de behöver lära sig vara säkra i trafiken. Säkerhet är A och O. Och visst internet är ett medium med massor med kommersiella krafter, men också en arena där Wikipedia har blivit till, Open Source-rörelsen finns här, Creative Commons skapades i det digitala rummets närhet och har sin starka ställning på nätet och i detta medium. Mobbning uppstår inte på nätet, barn som mobbas på nätet mobbas även utanför… det visar t.ex EU kids online, mobbning är ett problem som måste hanteras javisst, men problemet uppstod inte i och med nätet.

Min ringa åsikt är att barn behöver kunskaper om internet, de behöver vara medvetna om att det finns massor med faror, precis som off-line, de behöver veta att jag finns där som vuxen, som ett stöd, som någon man kan prata med när och om det går fel. Men kunskap om internet måste handla om fler saker än om säkerhet, det måste också handla om att bli människa, men också om andra kunskaper och andra färdigheter som att veta vad och varför WikiPedia uppstod, vad som skiljer en blogg från en webbplats, att vuxna också har Facebook, de twittrar inte bara. Barn/ungdomar behöver få kunskaper om hur Google fungerar, och hur resultaten rangordnas, kunskap om mediet gör dem mer medvetna och säkrare.

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

- Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

- Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

- Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

- En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Att arbeta med Creative Commons i skolan del 2/2

Att licensiera skolarbete under Creative Commons – vad bör lärare och elever tänka på?

Jag brukar i samtal om Creative Commons försöka vara tydlig med att det är två saker

  • att använda andras verk som är licensierade (Dagens 1:a post)
  • att licensiera sitt verk (dagens den här 2:a post)

I mitt arbete med Webbstjärnan har jag förstått att många lärare vill använda licenserna och vill lära eleverna att använda verk som ligger under Creative Commons, och det är i sig en stort. Lite om hur jag arbetat finns i del 1 av denna serie om Creative Commons i skolan.

Det är än roligare att många lärare också vill uppmuntra sina elever att licensiera skolarbeten som skapas på webben under Creative Commons. Tanken tycks vara att genom en Creative Commons licens kan skolarbetet spridas, återpublicera, inspirera andra så att de kan bygga vidare på deras verk, men det väcker också en del frågor.

the droid in the bucket

Frågor som inte riktigt är lika enkla i mina ögon, men som man som lärare behöver fundera kring om du vill licensiera verk under Creative Commons eller vill stödja elever i deras arbete att använda licenserna. Om du har elever som är under 16 år måste du ha föräldrar tillstånd för att de ska kunna ingå avtal. Om barn ingår avtal när de är under 16 är ogiltiga, (se konsumentverket om barn och avtal). En Creative Commons licens är nämligen att ingå ett avtal med upphovsmannen i och med att jag använder en bild under Creative Commons i det avtalet förbinder jag mig till att följa de villkor som upphovsmannen lagt på sitt verk.(Genast tänker jag på Facebook, återkommer till det i nästa inlägg (imorgon))

Sedan blir det än viktigare att klargöra för elever/föräldrar vad dessa licenser innebär, och om att de som licensierar ett verk gemensamt är överens om att det är just dessa villkor som verket ska spridas under.

- Vad innebär Creative Commons licenserna?

Vad innebär det att licensiera skolarbete under en Creative Commons licens. I korthet betyder det följande, du eller dina elever har kvar sin upphovsrätt, men de väljer att avtala bort delar av de rättigheter som de har till verket, och i vilken omfattning och i vilken grad avgör de genom de villkor som de sätter till licensen.

Creative Commons bygger på fyra villkor, och av dessa fyra är ett obligatoriskt, det kan du eller dina elever inte välja bort. Och det är villkoret erkännande (by).

erkännande (by)

Så inför ett arbete med att licensiera ett skolarbete, eller ett av dina egna verk bör du/dina elever ta ställning till följande frågor:

1. Vill låta andra sprida, publicera bygga vidare på deras verk utan att först fråga om lov. Säger du/eleverna: Nej då ska du/eleverna inte välja en Creative Commons licens.

Säger de ja, så väljer du/eleverna Creative Commons:

Creative Commons

såklart och då handlar det om att prata om, de andra villkoren, de andra frågorna:

2. Vill dina elever tillåta bearbetningar? Att andra att bygga vidare på deras verk, bearbeta eller ändra i det, utan att den som gör det frågar om lov?  Vill du/eleverna inte det så ska du välja villkoret inga bearbetningar (nd)

inga bearbetningar (nd)

2. b) Skulle dina elever säga, det är ok! Ja andra får remixa, skapar nytt utifrån vårt verket då måste de ta ställning till hur vill de att dessa eventuellt nya verk ska spridas? Ska de nya verken spridas under samma villkor som den som först fick ta del av verket alltså under Creative Commons, då ska eleverna välja dela lika (sa).

Dela Lika (sa)

3. Sedan är det frågan om Ska verket få användas för kommersiell användning eller inte? Om man säger nej så ska man välja villkoret icke-kommersiellt.

Icke Kommersiell (nc)

Många skolarbeten skapas i samarbete och det innebär i sin tur att alla som ingår i skolarbetet måste och ska vara eniga om licensen. Alla som är delaktiga i att skapa ett verk har nämligen upphovsrätt till verket, och alla ska vara överens om licensval och att verket ska spridas under Creative Commons.

Sedan handlar det om att förstå vidden av licenserna, att de gäller över allt på internet. Stort, häftigt, coolt. Det jag tyckte var mest skrämmande första gången jag skulle licensiera ett verk, var just tanken på att licensen följer med verket, inte med mig, utan med verket och på ett ganska gränslöst internet…

Belys Creative Commons möjligheter och risker

Sedan tycker jag att det är viktigt att inför alla beslut, stora som små, belysa och ta ställning till de möjligheter och risker som en CC-licens skulle kunna innebära för dina elever, och deras arbete.

  • Att en creative Commons licens i sig möjliggör laglig-spridning i större sammanhang, på nätet är det svårt att kontrollera eller begränsa spridningen av elevers eller andras verk.
  • Att en Creative Commons licens inte medför att eleverna förlorar sin upphovsrätt, utan att de i och med licensen försöker styra hur och i vilka sammanhang deras verk används.
  • Att en creative Commons licens följer med verket, lika länge som upphovsrätten. Det missförstås ofta som att licenserna innebär att de inte finns någon ångerrätt, men naturligtvis kan man ändra sig och ändra villkoren som följer med verket, men man kan inte ändra på de kopior, de verk som redan spridits. Det vill säga verk som börjat spridas under Creative Commons får användare fritt fortsätta sprida, men inte nya verk, men frågan är om man kan skilja original från kopia, men det är inte min sak att avgöra.

Sedan tycker jag att det alltid är viktigt att säga: Att det är du som upphovsman som har rätten att avgöra om någon inte följer de villkor som du satt till ditt verk, och om du upplever att användare bryter mot avtalen kan du ta det till domstol för att få saken prövad.

Men om du är otålig, och vill och dina elever inte vill, så ha förståelse, det är ett stort beslut, låt det ta tid.