Etikettarkiv: BETT

Vad är digital kompetens, egentligen?

Jag är i London för att vara med på den årliga teknik-mässan BETT. Runt omkring BETT finns  ett antal seminarier kring pedagogik och användningen av IT som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen. I någon av alla dessa presentationer pratar föreläsaren om digital kompetens och jag slås av att det är ett begrepp som används och refereras till som allmän gods, och jag funderar genast på vad är digital kompetens egentligen.

Vad lägger vi begreppet och är det samma sak? När man tittar på EU:s definition så säger de:

digital kompetens innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik samt grundläggande färdigheter i informations- och kommunikationsteknik (IKT)

I samtalet kring digitala verktyg hör jag väldigt lite om hur pedagoger ska arbeta med att få eleverna att lära sig en säker användning av it, eller hur arbetet med att utveckla ett kritiskt medvetna färdigheter kring it och förståelse för internet samt hur tekniken bakom fungerar. Snarare handlar it i skolan om hur det pedagogiska arbetet ska utvecklas/förbättras genom om att använda it och digitala verktyg som pedagogiska verktyg, för att stödja ett arbete för elever.

jag väntar på att diskussionen kring hur skolan utvecklar elevers digital kompetens, hur de lär ut en säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik.

Skolarbete handlar om innehåll, kunskaper, färdigheter inte om tekniken!

Jag befinner mig ofta i samtal kring it, internet, skolan, arbetssätt och pedagogik. I många sammanhang pratar jag om skolarbete på Internet. Men samtidigt undrar jag ofta varför diskussionen inte handlar mer om hur och sedan skulle jag vilja att vi pratade mer om vilka som driver debatten kring teknik i skolan, it i skolan samt för vilka syften.

I diskussionen kring att varje elev/lärare ska få en dator, pratas det ofta om de vinster som skolan kommer att erfara bara elever/lärarna anammar tekniken och de möjligheter som den medför med att genom ett klick kunna komma åt världens största kunskapsbank, eller alla sina vänner. Bara rätt teknik får ta plats i skolan kommer elever att:

-nå bättre resultat
-bli mer motiverade
-uppleva skolan mer relevant
-etc

Och kanske blir det så, kanske inte. Jag tror inte att verktyget i sig gör förändringen, eller att tekniken i sig gör skillnaden utan det handlar om hur den används, och att skicklighet växer fram genom användning och genom reflektionen kring effekter och brister samt möjligheter.

Personligen kommer jag att fortsätta att föra diskussionen kring att skolarbete på 2000-talet ska handla om det som är det centrala för skolarbetet, nämligen innehållet. Jag skulle vilja att vi pratade mer om: hur och när samt i vilka sammanhang olika tekniker hjälper oss att bearbeta innehållet samt för vilket syfte. I min värld handlar inte skolarbete om tekniken, utan det handlar om innehållet och att uppnå kunskaper och färdigheter i förhållande till det innehåll som man bearbetar.

Jag tycker att vi ska prata mer om innehållet och skolarbetet, och mindre om ”datorer”, ”maskiner”, tekniken så kanske datorn kan ses som ett naturligt verktyg för att bearbeta innehåll, för att utveckla kunskaper och färdigheter. Tekniken i sig är inte det centrala utan de kunskaper/färdigheter som skolan har som mål att utveckla.

BETT – teknik i skolan – några korta reflektioner

Jag har varit på BETT, tredje året i rad. BETT är en teknikmässa i London för skolan, främst riktad mot det brittiska skolsystemet och i fokus står tekniken, Smartboards, 3D-animationer, ipads, datormöbler, skåp, filterlösningar för skolan. Mässan i sig är spännande för den ger en bild av vad som är det senaste som branschen vill sälja på skolan, och det är hårdvara, olika tekniska lösningar och sedan fungerar allt som det ska. Sedan har vi en skola i tiden, som stimulerar och motiverar barn och vuxna.

För tredje året i rad undrar jag var är innehållet? Var är hur:et? Hur ska tekniken användas, varför? Men också vilka utmaningar skapar tekniken, vilka didaktiska utmaningar möter lärarna, skolledarna, eleverna? Hur löser de dem? Och vilket stöd finns då i tekniken?

Mässan är till för att sälja, men jag tror att många skeptiska lärare skulle man vinna över om vi ganska förutsättningslöst pratade om hur:et, problemen, frågorna och de svar som vi söker, kanske inte har men får.

Kring BETT-mässan anordnas en rad seminarier riktade mot den svenska skolan och de fyller säker igen en del av de luckorna, men jag tror att det didaktiska samtalet kring teknikens roll i skolan måste föras dagligen, i skolvardagen, förutsättningslöst och med fokus i läroplanens mål och ämnesplaner.

Sociala medier i småskolan, vad ger det?

På BETT var jag bland annat på ett givande seminarium om hur Bedford Primary School arbetar med sociala medier i skolan.

De använde plattformen Radiowawes och Aimee Barton, Assistant Headteacher, Bedford Primary School berättade om varför de valt att att använda sociala medier som att fördelarna med att eleverna fick möjlighet att samarbeta, lära sig publicera och skriva och göra skolarbete för en större publik och för fler mottagare.

I och med att arbetet med radiowawes var så inarbetat i skolan så fick varje besökare en mic och en kamera kastad i ansiktet så att barnen i skolan kunde göra en pod-cast om besökaren och hans/hennes erfarenheter. Entusiasmen i de filmer som vi fick ta del av gick inte att ta miste på.

När jag satt där och lyssnade var det många saker som slog mig, men jag har tänkt mycket på viljan att ha kontroll. Att arbeta med webben upplevs av många lärare som att de släpper kontrollen över sina elever, för lärare vill kunna följa och se till så att ingen gör något dumt. Gör saker som de sedan kommer att få ångra. Och visst med sociala medier kan man kontrollera och styra en hel del, både vilka som ska kunna se, samt när och hur mottagare ska kunna ta del av informationen eller skolarbetet. Det var något som Bedfords läraren betonade att de kunde kontrollera styra och hade överblick, men samtidigt inte. För hon var så stolt över de följdfrågor som eleverna spontant formulerade inför kameran.

I min vardag är bloggen det naturliga valet eftersom den ger sådan möjligheter, men jag inser att det finns många plattformar, många möjligheter, men tycker också att styrkan och storheten är mötet med den stora välden, de som aldrig skulle komma i kontakt med mina elevers skolarbeten om det inte var för webben, men jag inser och förstå också alla som tvekar och känner sig osäkra.

I mina tankar efter BETT så följer en tanke mig hela tiden och det är något som någon sa, att det är så viktigt att förlora kontrollen, att våga misslyckas och att våga visa det som lärare eftersom det är bara genom att visa att vi misslyckas som vi kan lära eleverna att vi lärare, eller de uppgifter som eleverna få inte är fullkomliga utan att det får bli fel, för hur ska elever kunna lära sig att göra fel, om att de möter är sådant som är perfekt, sånt som vi har kontroll över?

Men jag vet att jag alltid tyckt det var så extremt jobbigt att misslyckas att stå inför en hel grupp elever och inse att jag misslyckats att det inte blev som jag ville, och jag har rodnat och tyckt det var så obekvämt och jobbigt, men det händer. Det blir fel, allt är inte färdigtänkt och vi kan lära oss mycket genom det med. Kanske mer… Men det kräver mycket mod, tillit och att jag har en relation till mina elever, som bygger på att vi tillsammans är lärande.

Sociala medier ger möjligheter både kontrollera och våga förlora fotfästet och det som seminariet om Bedford elevernas podcast visade det att eleverna växer när lärare, skolan ger dem utrymme och tilltro.

Den bästa läraren för en annan lärare är en kollega

Den bästa läraren för en lärare  är en annan lärare.

Les Foltos från Microsoft pratar kring förändring i skolan, och hur en skola kan få lärare att utvecklas, våga och fortsätta att växa i sitt yrke och i sin profession. Jag fick dessutom lyckan att höra honom prata två gånger I London prata lika passionerat på temat, ämnet lärar-coacher.

Vi pratar om att utveckla skolan, och det finns ett sätt och det är genom lärare. Ett utbildningssystem kan aldrig vara bättre än dess lärare. Frågan är hur får vi lärare att vilja utvecklas? Les Foltos menar att coaching är svaret och jag måste säga att jag tror på honom fullt ut.

I samband med studiedagar har jag mött otaliga föreläsare som stått i aulan och pratat om hur vi ska arbeta, varför. Väldigt sällan har det handlat om hur man konkret gör, bara att vi ska göra. Att det är bra om vi kan, i bästa fall har vi fått prova på någon bi-kupa, någon ny metod, men sedan har vi lämnat till vår vardag. Många är de studiedagar som inte lett till någon förändring alls i min undervisning.

Les Foltos menar att för att förändring ska ske måste den som ska förändras också vilja och vara inställd på att förändras. När det kommer till hur mycket teknik som används i skolan så säger en majoritet av lärare i amerikanska studier att de är obekväma med att använda teknik i undervisningen och endast en tredjedel säger sig använda teknik någon gång i veckan med sina elever. De resultaten stöds av Unga svenska och internet där vi kan se hur ofta internetuppgifter ges i skolan:

För att få lärare att våga anama ny teknik, nya metoder, så måste man kunna svara på följande frågor menar Foltos:

  • Vad får jag ut av det, eller What is in it for me?
  • Hur mycket tid tar det?
  • Vem kommer att hjälpa mig när det går fel?

Det är mina erfarenheter också, lärare ställer alltid de frågorna: Vad ger det för fördelar? Vad tillför verktyget? När jag målen bättre? Lättare? Vad ger det mig för problem? Vad får jag tillbaka? Hur mycket tid tar det? och den centrala frågan Vem hjälper mig? Och Vem hjälper mig i skolan/klassrummet, i vardagen? Där behövs också hjälp!. Lärare behöver få lära sig i sin vardag och tillsammans eller med stöd av någon som förstår deras vardag, kan problemen, kan ställa frågorna och föra ett samtal kring vardagen.

I skolan behövs lärande samtal och coacher. Vi behöver skapa en skola, en skolvardag där lärare såväl som elever är lärande. Och här kommer då Foltos idé om coacher in.

Skolan behöver kunniga katalysatorer som kan sam-planera med andra lärare, vi behöver tillsamman skapa en skolmiljö, en skolkultur av lärande för att lärare ska våga vara innovativa och utvecklas. I en sådan skolkultur är tillit A och O, att det finns tid och möjlighet till reflektion, att få berätta om sina idéer, tankar att diskutera vad som fungerade och inte fungerade för att utvecklas och förbättra till nästa gång.

Framgångsrik är du som coach om de du arbetar med berättar vad de kan, men riktigt framgångsrik är du när de vill berätta det de inte ännu vet.

Foltos menar att den traditionellt organiserade fortbildning leder till att mindre än 18%  förändras, då en expert kommer utifrån.För att det ska ske utveckling krävs reflektion och feedback.

Lärare ska i en utvecklande skola kunna lära av varandra, vad som fungerar och inte fungerar, och kunna få återkoppling direkt…

Skolan kan inte vara lösningen på allt

Det finns inget som skärper sinnet så mycket som vetskapen om att man ska bli hängd morgonen därpå.

När det kommer till skolan och skolpolitiken är det en lärdom som politiker och beslutsfattare borde ta med sig. Efter att hört Hanno Theisens från OECD prata om trender som påverkar skolan, så blir det solklart att skolan och skolpolitiken inte kan vara lösningen på alla samhällsproblem. Skolan måste få fokusera för att kunna bli bra.

I sammanhang där man pratar om PISA-resultat och Sveriges resultat som ständigt tycks dala, pratar man om lösningar som bygger på att vi ska går back to bacsis, fokusera på lära, skriva och räkna samt att få ordning i skolan. Jag tror att det är viktigt att ha grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna men jag tror att skolan och skoldebatten skulle må bra av att fokusera på VAD skolan ska göra samt att vi använder de studier som säger som visar på vilka färdigheter som krävs idag för att hantera det samhälle som vi lever i som att vi behöver ha

  • Analytiska färdigheter
  • Sociala kunskaper, alltså arbeta i grupp, samarbeta

Men vi vet också att vi befinner oss i en verklighet med informations överflöd, ”information-overload” och vi behöver kunskaper och färdigheter i att kunna sålla, kunna urskilja ädelstenarna från gruset.

Sedan är baskunskaper är A och O, vi vet att läsa, skriva, räkna är färdigheter som behövs för att vi ska kunna hantera all den informationsmängd som vi möter i vår vardag.

En annan sak som OECD tog fram var att ett skolsystem är aldrig bättre än dess lärare, så en viktig fråga för att förbättra skolan handlar om att få de ”bästa” att vilja bli lärare? Samt att fundera kring frågan om: Hur vi utvecklar vi de lärare vi har?

Hanno Theisens menar att vi behöver ha mer realistiska förväntningar på vad skolor kan lösa, och ha insikt om att samhällsproblem inte alltid kan ha skolan som lösningen.