Etikettarkiv: bild

En fantastisk historia om en bilds betydelse…

7webb

Vi har haft ambassadörsutbildning idag i Webbstjärnan, otroligt roligt, givande och spännande! Som alltid! En av pedagogerna, frågar mig om flickr, hon kan inte logga in längre via Google, eftersom Flickr (Yahoo) har tagit bort den kopplingen. Och frågar mig hur hon ska göra :)

Jag säger att jag tror att alla som har ett konto på flickr, också har ett Yahoo-konto och via det kan hon logga in… frågan är bara vilket Yahoo-kontonamn hon har. Vi står framför min dator och försöker klura ut det när hon säger:

-När jag ändå har dig här så måste jag säga det till det: Jag tycker om dina Star Wars bilder.

Jag ler (åtminstone tror jag det) och säger tack! Sedan fortsätter hon, du vet jag är här pågrund av en av dina bilder. Och berättelsen är den att hon letade på flickr efter en bild som illustrerade perspektiv och hittade en som jag tagit på rälsen, med en lego-gubbe som går från kameran. Och den gjorde henne så nyfiken på vem jag var, och via mig hittade hon Webbstjärnan och sedan stod hon här på Ambassdörsutbildning i Stockholm…

När jag tänker på hennes berättelse häpnar jag, och tänker på min om John Ajvide Lindqvist och tänker på vilken roll små obetydliga saker som Blackeberg eller en lego-gubbe på ett räls kan ha. Stort tack för att du berättade :)

Vem får synas på bild och varför är det så? #blogg100

Via min kollega Pamela Davidsson (ansvarig för internetstatistik på .SE) fick jag en kolumn om konsten att synas på bild, skriven av Catrin Pihl. En journalist på Uppsala Nya Tidning som har en egen spalt, och med den kommer en tillhörande bild. Idag handlar den om hur svårt det är att få medelålders kvinnor att vilja vara med på bild. Hon skriver bland annat:

Av egen erfarenhet vet jag därför att de som är alldra svårast att fånga på bild är kvinnor i min egen ålder. Svarar på frågor gör vi gärna. Men vill helst slippa visa upp vår rynkor och vår övervikt för andra.

Så avslutar hon sin kolumn med att fråga vem som har bestämt att det är så, att åldrade kvinnor också behövs synas på bild. Jag instämmer såklart fullt ut, men tänker att det är kanske vi som samhälle som lär ut detta, genom att skambelägga och göra det till något ytligt. Det är fult att visa upp sig, spegla sig, göra selfies, visa dagens outfit i alla fall bland unga flickor. När samhället förmedlar dessa föreställningar om att du inte ska få synas på bild som kvinna, så måste åtminstone vi själva leva upp till det, och vi kanske också förstärker det med att ”inte” vilja vara med på bild. Kvinnor i medelåldern är vackra med sina rynkor, sin övervikt och sin livserfarenhet.

 

Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

Jag läser med spänning, som en bra roman, Stefan Högberg och Lennart Guldbrandssons kriterier för att avgöra om en bild är ett verk. Jag håller med om att det är svårt och komplicerat att fotografier har två skyddsformer, att lagstiftaren skiljer på bild och verk, och att det kanske komplicerar saker när det kommer till att tillgängliggöra kulturarvet. Men frågan jag ställer mig är om Lennarts och Stefans utredning gör det enklare.

Sedan undrar jag över vilket problem de vill komma åt och hitta lösningen på, att skilja på fotografiska bilder och fotografiska verk, eller om problemet egentligen är ett annat…

Stefan och Lennart listar tio kriterier som de anser att man bör titta på för att avgöra om en bild är ett verk, jag har inte tänkt att lista dem här.

Jag undrar om problemet är att fotografier inte ska ha samma skydd, liksom annat konstnärligt skapande, eller om problemet de vill komma åt är de långa skyddstiderna? Jag är inte säker. Sedan ställer jag mig frågan om samma kriterier hade fungerat för litterära texter? Om jag skulle överföra kriterierna på andra konstnärliga uttryck skulle de fungera även då? Skulle man kunna säga att en text som uppnår dessa tio kriterier saknar verkshöjd? Utgår vi från att en text/bild/ett musikstycke/drama etc i utgångsläget inte har verkshöjd?

Sedan vänder jag mig mot kriteriet om vardagsskildringar, och undrar kort: hur kom ni fram till det? Och så tänker jag på Sally Mann.

I förhållande till deras lista funderar jag mycket kring vad ett fotografi är och vad en fotograf tillför till bilden. Hur skapas en bild, och i vilken mån kan betraktaren avgöra en bilds ”verkshöjd” utifrån endast bilden? Jag är inte heller säker på att jag håller med dem fullt ut i deras definitioner kring vad som är ett verk och en bild. De har bara exempel på ”bilder”, några som jag utan tvekan skulle kunna se som verk ;)

Som sagt jag är osäker på vilket problem de vill angripa, om det är begreppet verkshöjd, eller fotografiet som konstform, eller lagstiftarens otydlighet när det kommer till bild och verk när det gäller fotografier i upphovsrättslagen, eller om det är oviljan att tillgängliggöra bilder från kulturarvssektorn…

Slutligen undrar jag kring följande formulering:

”Notera alltså att utgångspunkten är att fotografiet inte uppnår verkshöjd, och det faller på bilden att ”bevisa” sin status som fotografiskt verk.”

Hur kan det falla på ”bilden att bevisa sin status som fotografiskt verk”? Bildens status måste väl ändå bero på intentionernas hos den som skapat den, eller? Eller är fotografier bara resultatet av en viss teknik för att leka med ljus?

I doubt my mission for the Dark side – dagens bild 338

Dagens bild är på många sätt en bild som visar på misslyckanden. Bilden är resultatet av många misslyckanden.

SLiders Sunday -I doubt my mission for the Dark Side

 SLiders Sunday -I doubt my mission for the Dark Side av Kristina Alexanderson

Jag ville fånga vinterljuset, helst i motljus. Men jag inser att jag misslyckats med inställningarna så att ISO-inställningen var alldeles för hög för det starka solljuset. Det som händer då är att motivet bränns sönder. Kameran är inställd för inomhusljus och jag fotograferar i dagsljus, i motljus. Helt fel!!!

Jag tog många bilder, och tittade inte på resultatet för ens det var för sent. Men en bild blir inte bara till vid fotograferingstillfället har jag lärt mig, utan efterbearbetningen gör också bilden. Så med lite efterbearbetning blev resultatet ett annat.

Är det en äkta, eller en autentisk bild? Knappast, men jag vill inte tro att jag ger sken av att fotografera autentiska bilder, eller ens äkta. Det är ett stilleben, om tvivel, och den känslan lyckas jag kanske fånga, om inte annat kan jag försöka en annan dag.

Sedan måste man VÅGA misslyckas, för det är väl så vi lär oss.

Varför Creative Commons?

Jag tycker om att fotografera, hänger på flickr och fotobloggar på kral.se. Mest för att det är skoj, lärorikt men också för att det är en utmaning och för återkopplingen. Flickr, som är ett socialt nätverk gör att jag vill och tar mig tid att dela mina bilder med fler än bara hårddisken.

Eftersom jag använder flickr för att utmana mig och min hobby så deltar jag i olika grupper och fotograferar på olika teman, sedan tittar vi på varandras bilder, njuter, skrattar, upprörs, berörs är likgiltiga eller oförstående. På måndagar har jag deltagit några gånger i Macro Monday, och temat i går var personliga drömmar.

Jag valde att fotografera följande bild:

Creative Commons av Kristina Alexanderson CC (by,sa)

Med en text om att min personliga dröm är att jag ska sprida kunskap om Creative Commons och möjligheterna att dela, sprida och använda andras skapande lagligt.

I samtalet kring min bild och min dröm kom många spännande kommentarer som fått mig att fundera mycket och länge, som:

that’s cool… although i’m the ”all rights reserved” kinda guy

Men den vackraste kommentaren för Creative Commons kom ändå med följande ord från Reign 60 med följande visdom:

“Thousands of candles can be lit from a single candle, and the life of the candle will not be shortened. Happiness never decreases by being shared”

Buddah

Så är det… så låt oss dela, och sprida och ge andra möjligheter att utvecklas, skapa.

Kan någon förklara det där med Upphovsrättens skyddstider?

Upphovsrätten är spännande och svår. Det är mycket som jag inte förstå. Jag förstå idéen, om att man ska få möjlighet att leva på det man skapar, att man ska få ersättning. Det fattar jag, men jag fattar inte och har tänkt mycket på det här fram och tillbaka och någonstans inom mig undrar jag, hur det kommer sig att 70 år efter upphovsmannens död ses som en rimlig skyddstid? Hur kom man fram till just livstid+ 70 år?

I mina ögon är det en VÄLDIGT lång tid! En lång tid där mycket av det som skapas idag inte kommer att vara skyddat, väldigt länge…

Och hur jag än söker så hittar jag inget svar. Jag hittar svar på varför upphovsrätten finns som i den här informationsskriften från justitiedepartementet, att leva på sitt skapande

Men stanna upp och tänk efter nu. Att kopiera från olagligt material innebär att du inte betalar för dig och att upphovsmannen och andra rättighetshavare inte får betalt för sitt arbete. Hur många vill lägga tid och pengar på nyskapande och satsa på kreativa yrken om resultatet fritt kan användas av vem som helst? Utan ersättning till författare, konstnärer, musiker, fotografer, dataspels- kreatörer, artister, musik- och filmproducenter kommer det i framtiden att vara få som kan och vill ägna sig åt kreativa yrken. Viljan och intresset för att investera i olika produktioner skulle dessutom sjunka betydligt. En sådan utveckling är inte bra för någon.

Upphovsrätten är grundläggande för det kreativa skapandet. Den måste respekteras också på Internet. Då stimuleras nytt skapande som alla kan ta del av i form av ny musik, nya filmer, böcker och datorprogram. Kan- ske är du en av alla dessa företagsamma, kreativa och teknikkunniga som vill jobba med film, musik, tv eller dataspelstillverkning i framtiden?

Jag fattar behovet, och jag förstå att lagstiftaren har sett upphovsrätten som en lösning. Även om jag i en digital värld förespråkar att om du vill dela, ska använda möjligheten som Creative Commons innebär för att sprida det du skapar på ett lagligt sätt. Men det är en annan fråga, jag undrar över dessa 70 år… Vad är det med 70 år som anses vara rimligt som skyddslängd?

Jag tror att jag förstår tanken med att skyddet, upphovsrätten, kanske ska/bör/kan gälla under upphovsmannens livstid, för att om det jag ska kunna ”leva” på det jag skapar? Men de där 70 åren? har jag inte fattat, var kommer den tidsgränsen ifrån?

Via det fantastiska nätverket som jag har på twitter (@ellwe) får jag några svar, bland annat i Karl Erik Tallmos inlägg Upphovsrättens skyddstider där han skriver såhär:

Åren 1942, 1946 och 1951 gjordes en rad ad hoc-mässiga ändringar av skyddstiden – med 1-15 års förlängning – bl.a. föranlett av att Strindbergs verk skulle ha blivit fria 1942. Man var bland annat angelägen om att ge fortsatt ideellt skydd, alltså bl.a. skydd mot förvanskning. Redan då hägrade en kritisk nationalupplaga av Strindbergs samlade verk.

Det var lagförslaget som lades fram 1956 (SOU 1956:25) som till sist resulterade i lag 1960, den som gäller än idag, där skyddstiden åter sattes till 50 år efter upphovsmannens död. Under åren efter 1960 har dock mängder av mindre förändringar gjorts. Vad gäller skyddstid ändrades den 1996 till 70 år. De närstående rättigheterna varade först i 25 år och sedan 1970-talet har de gällt i 50 år efter det att den utövande konstnärens prestation gjordes. Ännu är det väl inte helt avgjort hur det ska gå med den nya gränsen, som EU just beslutat sätta till 70 år.

Alltså förklaringen ligger i förhållande till ekonomin, och stora verk, Strindberg. Den fantastiska Anders Mildner understöjer teorin med följande tweet:

”alltså fick vi krav på ökade tider( från 70 till 95) när rocken började närma sig att bli fri.”

Så det är en ekonomisk affär alltihop…

Sedan är det en grej till som jag grunnar på det är skillnaden mellan bild och verk när det kommer till fotografier. För i upphovsrätten skiljer man på två skyddstider för fotografier och när jag läser på svenska fotografers förbund så står det följande om de olika skyddstiderna:

1. Vad är det för skillnad på upphovsrättslagens ”fotografiska verk” och ”fotografiska bilder”?

Svar: När den gamla fotolagen upphörde i slutet av 1993 och fotografier togs in i upphovsrättslagen valde lagstiftaren att dela in fotografier i två kategorier; fotografiska verk och fotografiska bilder. Fotografiska verk är upphovsrättsligt skyddade verk som är likställda med andra bildkonstverk, filmverk, musikverk och litterära verk. Fotografiska bilder är skyddade i upphovsrättslagen i något mer begränsad omfattning.

I lagförarbetena framgår det att fotografiska bilder är det som återfinns i semester- eller familjealbum, dvs. bilder som vem som helst har tagit. Omvänt innebär det att fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer. För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder.

Jag förstå att man skapar verk och att man bara tar bilder, men måste man vara ”professionell” för att skapa ett verk, kanske för ett verk skapas väl inte av en slump, eller? (Dadaismen?!?) Jag läser också på BFL Bildleverantörernas förening där står det :

För ett fotografiskt verk, 70 år efter fotografens död. För ett vanligt foto 50 år efter knäppet. BLF:s ståndpunkt är att alla bilder som har kommersiellt värde är verk.

Bilder som har kommersiellt värde, betyder det att jag måste leva på bilden? Eller det är skillnad på vem som trycker på knappen, eller är det är motivet eller om det är förmågan att använda photoshop eller om det handlar om de fattiga barnen, som ska kunna leva på fotografens skapande efter hans/hennes död?

Sedan undrar jag stilla hur det är med skolfotona? Är de verk eller bilder? För ingen kan väl mena att bara för att det är en professionell fotograf som tagit bilden så är det ett verk? Eller?

Jag tycker att det är spännande med grejer som är svåra att förstå eller förklara, kanske du vet svaret om…

A photograph is a moral decision taken in one eighth of a second, or one sixteenth, or one one-hundred-and-twenty-eighth. Snap your fingers; a snapshot’s faster.

Salman Rushdie

Där är den. Den har alltid varit där. Bilden. En ikon där bilden är mer verklig än verkligheten. Det finns några sådana bilder som vi alla har sett men egentligen kanske aldrig tittat på. För mig är Oscar Wilde Nr 18 en sådan bild.

En bild mer verklig än verkligheten

Oscar sitter på en obeskrivlig hög av mattor, tyg och björnskinnsjacka. Han har knäbyxor, skor som tycks prydas med rosetter och en plyschkavaj. I sin ena högra hand håller han en bok. Han håller den helt fel. Den är en uppenbar rekvisita men hans ena finger smeker ryggen kärleksfullt, förstrött. Hans huvud vilar på hans andra hand, men även har vandrar ett finger in i lockarna. Hans ansiktsuttryck är uttråkad men hela hans kropp signalerar rastlöshet och aktivitet. Betraktaren vet att han inte är lika uttråkad som ansiktet försöker signalera.

Under studentåren hängde Oscar Wilde nr 18 på min anslagstavla. Men jag ”klippte mig & skaffade ett jobb” och bilden försvann någonstans i en flytt.

En bottenlös brunn

Sedan började jag fokusera på upphovsrätt. Enkelhet förvandlas till komplexitet. Djupare och djupare borrar jag i en bottenlös brunn och blir mer och mer fascinerad. Nätet och upphovsrätt, upphovsrätt och nätet. Spännande komplext och så mycket mer än fildelning och pirater.

I mina utgrävningar av upphovsrättens rötter börjar jag se på fotografier. Framförallt vill jag förstå varför vi har två olika skyddstider för fotografier. Varför bryr sig lagen om att skilja mellan fotografiska verk och fotografiska bilder? Varför skyddas fotografiska verk till och med 70 år efter det att fotografen avled medan fotografiska bilder enbart 50 år?

En idé om professionalitet

Bakgrunden är en idé om professionalitet. Fotografiska bilder är sådant som vem som helst kan ha tagit medan verk är unika. Låter enkelt men hur ska man kunna bedöma det rent objektivt? Svenska Fotografers Förbund förklara på sin hemsida:

”…fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer. För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder.”

Men hjälper detta den objektiva bedömningen? Alla proffsfotografer skapar inte unika ting, och alla amatörer är inte oinspirerade. Men lita inte på mig – titta bara på Flickrs Explore/Interestingness/Last 7 Days för att uppleva hur otroligt skickliga amatörer kan vara.

Ett fotografiskt verk eller bara en bild?

Det är bara att inse att det är svårt att bedöma saken är svårt. I jakten efter svar grävde jag djupare och hamnade till slut i berättelsen om Napoleon Sarony och i en konflikt som handlade just om fotografiska verk och bilder, skapande, upphovsrätt och Oscar Wilde nr 18!

Oscar Wilde by Napoleon Sarony (1821-1896) Number 18

Bilden: Number 18 togs av en av dåtidens mest betydande kändisfotografer den kanadensiska Napoleon Sarony (1821-1896). Sarony grundade sin egen studio i New York 1867 och livnärde sig på att betala kändisar för att ta deras porträttbilder, behålla alla rättigheter, och sälja kopior.

När Burrow-Giles Lithographic Co. använde sig av nr 18 i utan lov stämde Sarony och fallet gick till domstol och kom att bli en av de grundläggande upphovsrättsliga tvisterna som fick till uppgift att svara på frågan om ett fotografi är konstnärligt nog för att kunna erhålla upphovsrättsligt skydd.

En utmaning

Domstolens utmaning blev att besluta om fotografiska bilder var skyddsvärda. Deras tolkning av lagen (från 1802) var att lagstiftaren inte hade inkluderat fotografiska bilder eftersom tekniken inte var uppfunnen. Vidare genom att tolka fotografering som en form av skrivande hamnade fotografiska bilder under den upphovsrättsliga skydd som amerikansk lagstiftning medgav.

Kodak Brownie Target Six-16 by bcostin CC (by, nc, sa)

Mycket av domstolens resonemang handlade om frågan om reproduktionen som tekniken skapade var rent mekanisk eller om det fanns element av mänsklig skapande dvs en författare. Domstolens utslag byggde mycket på att den rekvisita som omringade Oscar och hans händers positionering, ljussättningen och ansiktsuttryck. Fotografen skapade en bild “entirely from his own mental conception, to which he gave visible form” och bilden var ”useful, new, harmonious, characteristic, and graceful picture.” Därmed blev fotografen en författare och fick skydd för sitt skapande.

Teknik förändrar lagstiftning

Det är ett fantastiskt exempel på hur tolkningen av lagen ändras av ny teknik och anpassas till en ny verklighet. Det är ett förtröstansfullt exempel för oss som kämpar med upphovsrätten i en digital miljö. Men inte hjälper det oss i våra objektiva bedömningar mellan fotografiska bilder och verk. Vi har gått vidare kameror mer bärbara, komplexa och lätthanterliga.

Teknikens utveckling gör narr av gränsen mellan proffs och amatör det finns fler kameror och bilder än någon gång tidigare. Den gamla åtskillnadens plats är hotad och borde plockas bort. Fram till dess kommer uppenbara konflikter p.g.a. olika skyddstider fortsätta.

Ja, som sagt upphovsrätt är spännande, men jag undrar vem som egentligen gynnas…

Upphovsrätten är en intressant sak :)

Jag skrev ett inlägg om Nationalmuseum som lagt ut bilder under Creative Commons, och vill verkligen säga att det är roligt, spännande och ett underbart bra initiativ. Men när jag tittade igenom Nationalmuseums flickrström så fastnade jag vid Zorn och hans midsommardans, och jag undrade om jag inte hade sett den på Wikimedia Commons.

Jag har genom förlängt mitt minne med Slideshare så tittade jag naturligtvis där, för att se om jag inte hade använt Zorn i en presentation, eller var det bara en tanke ?

Och visst där ligger bilden av verket av midsommardansen

Men Nationalmuseum har genom sitt val av licens sagt att de har upphovsrätten på bilden och lagt ut den under licensen CC (by, nc, nd) på flickr, kolla själv, om du inte tror på mig?

Deras licensval innebär ju att jag får sprida, återpublicera, använda deras bild fritt, så länge jag erkänner Nationalmuseum eller Zorn som upphovsman, men jag får inte bearbeta verket. Men, men, men på Commons då?  Hur sprids bilden av Zorns midsommardans där???

Jag kollar WikiMedia Commons för att tar reda på mer om villkoren som de använder bild av Zorns Midsommardans under och ser att bilden där ligger under PublicDomain med följande text:

Denna bild avbildar ett tvådimensionellt konstverk. Konstverket är själv i public domain av följande anledning:{{}} Reproduktioner av tvådimensionella verk får inte egen upphovsrätt i USA enligt domen i Bridgeman Art Library v. Corel Corp.. Wikimedia Foundation anser att en annan tolkning av upphovsrätten skulle innebära ett angrepp på begreppet ”public domain”, varför också denna fotografiska avbildning bör anses vara i ”public domain”. Se Commons:When to use the PD-Art tag#Other countries. Märk att lokala lagar kan hindra användande av bilden. Se Commons:Reuse of PD-Art photographs.

Hmm, vad ska man säga? Bilden tycks dessutom vara uppladdad 2007. Det är internet… :)

Men kan Wikimedia Commons …

Frågan handlar ju inte om jag får använda bilden, utan hur jag får använda bilden? Får jag remixa, skapa nytt, bygga vidare på den, eller inte? Är det samma verk på WikiMedia Commons som på Flickr? Troligen inte… Vilket verk har Nationalmuseum upphovrätten till, Zorns verk eller avbildningen av verket? Upphovsrätten, hur länge varar den?

Livstid+70 år har jag kollar på Justitiedepartementet hittar jag en liten pdf som heter Upphovsrätt där det står

Hur länge varar upphovsrätten?

Upphovsrätten varar som huvudregel under upphovsmannens livstid och 70 år efter det år då han eller hon avled. I fråga om anonyma verk gäller sjuttioårstiden i stället från året för offentliggörandet. När skyddstiden har gått ut är verket fritt att använda.

Det är sådana här gånger man är glad över att det är enkel matematik, om jag har fattat det rätt så skyddas Zorns verk alltså med de uppgifter som jag hittar på Zornmuseet (han dog den 22 augusti 1920) alltså till utgången av 1990 (det är 70 år) [och inte 2010 som jag skrev till en början, tack Johanna :) ] och Nationalmuseum lägger en CC-licens på verket, vilket verk är det? Är det avbildningen eller Zorns målning? Måste vara avbildningen ….

Ok, ett annat alternativ är att de har upphovsrätt till avbildningen av verket, men då bör det väl stå i samband med bildpubliceringen på flickr. Men det står inget om det i förhållande till bilden.

Photo: Nationalmuseum

From the collections of the Photo Department, Nationalmuseum.
For licensing and high resolution images, contact the Photo Department; fototeket@nationalmuseum.se

Bilden är Nationalmuseets, men vad betyder det? Knepigt…

Hmm, jag får säga som Lars Aronsson, så snart det kommer till upphovrätten blir det alltid krångligare än vad man tänkt sig. Spännande tanke att två bilder av samma verk och frågetecknen hopar sig. Jag skulle vilja veta hur Nationalmuseum tänkte, och hur tänkte Wikimedia Commons.

Jag är i vilket fall som helst glad över att Nationalmuseum har valt Creative Commons som verktyg för att tillgängliggöra delar av sina samlingar. Tack!

För att avsluta så får jag via twitter Lars Lundqvist funderingar som får avsluta:

@kalexanderson Denna daguerrotyp hävdas upphovsrätt på… jösses:http://flic.kr/p/8XRAFd

Dagens outfit -decembergrå, men vem har rätten till bilden av mig?

Mitt inlägg om dagens outfit föll i sådan god jord att jag dagen till ära gör ett nytt försök, men idag är fotografen Rebecka Gustafson.

Jag har valt klänning med utgångspunkt i årstiden, och valet är lika grått som december. I fotograferadet stund kom vi fram till att det enda attribut som jag valt med omsorg var örhängena. Dagens örhängen är:

My earrings on for today Earrings for todays outfit

Bilderna av örhängena är tagna av mig och ligger under Creative Commons (erkännande, ickekommersiellt- dela lika) om du av någon anledning skulle vilja använda dem.

Sedan var det bilden av mig och det där med upphovsrätten, på mode finns ingen upphovsrätt, men i och med att min kollega fotograferar mig så kommer upphovsrätten in och jag måste dels erkänna henne som upphovsman och sedan fråga om hennes tillstånd för att få distribuera bilden till allmänheten, vilket jag naturligtvis gjort.

Men bilder och rättigheter är spännande för vem har rätten till bilden av mig? Är det jag? Eller Rebecka? Bilden är skaparens även om den ligger på min kamera och min hårddisk. Och hur är det när Rebecka lånar min kamera och tar några grymma klonbilder som jag sedan med all enkelhet kan publicerar i olika sociala medier, ska jag, bör jag fråga henne om lov innan jag publicerar bilderna? Kan jag licensiera bilden under CC, eller inte? Ska jag skriva erkännande under bilden? Vad säger upphovsrätten?

Jag tar hjälp av Mathias Klangs artikel på Kolla källan som beskriver den idella rätten enligt följande:

De ideella rättigheterna innefattar rätten för upphovsmannen att bli namngiven i samband med att verket nyttjas, samt rätten att motsätta sig att verket ändras eller görs tillgängligt för allmänheten i en form eller i ett sammanhang som kan upplevas som kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Detta innebär att när exemplar av ett verk framställs eller görs tillgängligt ska upphovsmannen erkännas i enlighet med god sed kräver.

Såhär står det i lagtexten om namngivning:
”3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt
för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det
sätt god sed kräver.”

Upphovsmannen ska ”angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver”. Och tänker seden på Facebook i sociala medier finns inte än, normen är inte än satt och vi är med och skapar den. Seden på Facebook kräver kanske inte ett erkännande, men personligen tycker jag att det kanske är den viktigaste delen av upphovsrätten, att erkänna den som skapat verket, allt annat är att ge sken av att det skulle vara jag, vilket i sig är en form av bedrägeri, eller?

När det kommer till att licensiera bilder som jag inte har upphovsrätt till så kan jag inte göra det, utan att Rebecka har gett sitt samtycke. De bilder som jag exempelvis har av Rebecka på Flickr så har jag dels frågat innan jag publicerade dem och vi har tillsammans pratat om CC-licens eller inte, samt vilken licens hon vill ha på sina bilder.

Sedan undrar jag naturligtvis: Hur gör du när du ”lånar” en kompis bild av dig för att ha som profilbild på Facebook, frågar du först eller? Eller tänker du bilden föreställer ju ändå mig, så då har väl jag rätt till den, eller?

Jag modebloggar om Dagens Outfit (enl upphovsrätten)

Nu har jag efter inrådan av min kloka kollega, Rebecka Gustafson försökt lära mig mer om den Street-mode-bloggare som jag skulle använda läckra coola bilder av, och jag tillstå hans bilder är mycket, kanske lite väl mycket för min smak.

Den delen av hans sajt som handlar om mode handlar om second-hand-kläder, gott, men ändå fastnar jag länge och väl i partyträsket och njuter fullt ut av partybilderna. Men jag inser att det vore att fega att välja en partybild eftersom jag tidigare lovat att skriva ett inlägg som modebloggerska för upphovsrätten.

En bild som faller mig fullständigt på läppen är den nedan den klänningen skulle jag vilja ha och den är tagen av ingen mindre än The Cobra Snake. Så dagens outfit blir:

SUPER 70′S ”AUTUMN FLOWERS” FRINGE COLLAR MAXI-DRESS av  The Cobra snake

Klänningen får mig att tänka på köket hemma i barndomshemmet i samma gula färg som blommorna på klänningen. Sedan har klänningen vackert fall. Jag gillar dessutom detaljerna i halsen. Sedan älskar jag blommorna så tidstypiska och de får mig att minnas min barndomssomrar. Njuter fullt ut. Den klänningen skulle jag vilja ha i min garderob. Själva bilden är också i sin konstruktion underbar, med modellens röda hår som kommer igen i bakgrunden. Kanske skulle jag byta ut mina kloner och välja andra motiv för mina bilder, The Cobra Snakes bilder ger onekligen mersmak.

Bilden får jag använda trots att den ligger under copyright eller är skyddad av upphovsrätten, eftersom jag har bett om lov, och sedan gör jag det som jag i löftet om att få använda bilden gör, uppger upphovsmannen på det sätt som han har önskat.

.