Etikettarkiv: bilder

att kommunicera med bilder – en kort reflektion

Överallt möter vi bilder, överallt tar människor bilder, som de delar som de sprider. En bild säger mer än tusen ord säger vi. Och tar ännu en bild som ska berätta allt som vi ser, allt vi upplever och allt vi vill berätta.

Bilder delas ofta med en kort text som sätter dem i sitt sammanhang, så att vi som ska läsa av bilden ska förstå deras sammanhang. Många gånger tycker vi att bilden är mer sann och verkligen tydligt avbildar verkligheten som vi upplever den. Så kan det naturligtvis vara, men liksom alla andra berättelser, skildringar av verkligheten är bilden vinklad, bär på ett budskap, beror av den som tagit den, och hur den sedan läses beror naturligtvis av den som tar del av bilden, vilken kontext som vi tar del av bilden i etc.

En bild som fått mycket kritik för den berättelse som den skildrar är bilden, av en liten pojke som kommer till ett flyktingläger i Syrien (se bilden i denna artikel i The Guardian). En skrämmande bild skildra ett perspektiv av historien. I artikeln i Guardian ser vi också en annan fotografs bild och då ser vi att pojken inte är ensam, och att den historia som den första bilden berättade inte var hela berättelsen. I en bildintensiv vardag är det viktigt att vi ställer frågor kring de bilder som vi ser, att vi diskuterar bild, lär oss hantera och analysera bild, samt har förståelse för att en bild i sig inte skildrar hela historien utan bara ett perspektiv av en historia. Vi behöver lära oss läsa bild så som vi lär oss läsa text.

En källkritisk analys kräver mycket kunskaper i en multimedial kontext som den på internet och i sociala medier, det är också viktigt att komma ihåg att även om den första bilden inte är hela sanningen, så är lidandet i syriska flyktingläger lika stort.

Getty Images delar 35 miljoner fria bilder – vilken möjlighet, men under vilka villkor? #blogg100

När jag läste nyheten om att Getty Images delar 35 miljoner fotografier genom sin inbäddningsfunktion. Så att du som bloggare kan använda bilderna i ett icke-kommersiellt sammanhang, genom att bädda in bilden på din sajt. _Coolt va!

Anledningen är enligt Getty att de redan är väldigt använda och en majoritet av de som använder bilderna på bloggar etc gör det ovetandes om upphovsrätt och att de gör ett upphovsrättsintrång. Istället så erbjuder nu Getty möjligheterna att bädda in bilderna enligt British Journal of Photographs artikel ”Getty Images makes 35 million images free in fight against copyright infringement” säger en representant för Getty att syftet med den här modellen är att:

“What we’ve decided to do is to provide through the embed player the capability to use this imagery, but there’s a value for Getty Images and the content owners,” says Peters. “And that value is in three parts. First, there will be attribution around that image, and since we’re serving the image, we’re actually going to make sure there’s proper attribution. Second, all of the images will link back to our site and directly to the image’s details page. So anybody that has a valid commercial need for that image will be able to license that imagery from our website. Third, since all the images are served by Getty Images, we’ll have access to the information on who and how that image is being used and viewed, and we’ll reserve the right to utilise that data to the benefit of our business.”

Tanken är att den ska gynna tre parter: fotografen, användaren och Getty. Snyggt och smidigt. Fantastiskt för alla elever som vill använda bildmaterial på sina bloggar och i sina digitala skolarbeten, det är bara att bädda in och då kommer allt med, erkännande, bildnamn och bild, och Getty får sitt en länk och marknadsföring för sin tjänst. Alla nöjda och glada :)

I mitt nätverk pratas det en hel del om detta är ”fria” bilder eller inte och under vilka villkor som dessa bilder delas, alltså vad avtalet säger, vad säger villkoren?

Embedded Viewer

Where enabled, you may embed Getty Images Content on a website, blog or social media platform using the embedded viewer (the “Embedded Viewer”). Not all Getty Images Content will be available for embedded use, and availability may change without notice. Getty Images reserves the right in its sole discretion to remove Getty Images Content from the Embedded Viewer. Upon request, you agree to take prompt action to stop using the Embedded Viewer and/or Getty Images Content. You may only use embedded Getty Images Content for editorial purposes (meaning relating to events that are newsworthy or of public interest). Embedded Getty Images Content may not be used: (a) for any commercial purpose (for example, in advertising, promotions or merchandising) or to suggest endorsement or sponsorship; (b) in violation of any stated restriction; (c) in a defamatory, pornographic or otherwise unlawful manner; or (d) outside of the context of the Embedded Viewer.

Getty Images (or third parties acting on its behalf) may collect data related to use of the Embedded Viewer and embedded Getty Images Content, and reserves the right to place advertisements in the Embedded Viewer or otherwise monetize its use without any compensation to you.

Jag älskar dessa villkor, saker och ting kan när som helst ändras utan att vi meddelar dig, och Getty kan när de helst vill placera annonser i inbäddkoden. Du får använda bilderna, snarare koden så länge det gynnar våra intressen…

Ska bli spännande att följa och se om dessa villkor kommer att utnyttjas.

Vad får vi fotografera, och när bli vi fotograferade?

Härom morgonen så satt jag på tåget och solen lös in och plötsligt så såg jag bild som jag inte kunde motstå, reflektionen eller spegelbilden av mannen som jag satt bredvid. Jag kunde inte motstå att ta fram kameran, och jag har en ganska stor kamera, det är ingen diskret mobilkamera och sedan börjar jag fotografera.

På andra sidan om mig sitter en kvinna, som efter jag tagit fem, sex bilder säger ”fotograferar du?” med en indignerad ton. Jag tänker först låta bli att svara, men säger sedan ”ja, jag fotograferar”. Hon är upprörd och fortsätter sedan: ”Du kan ju inte fotografera främmande människor på pendeln.”

Jag försöker igen: ”Men jag fotograferar min man”. Men inser att hon hör inte, hon är upprörd, så jag frågar : ”Var står det att jag inte får fotografera på tåget?”

privacy

Hon fortsätter, ”Du får inte fotografera främmande människor på tåget.”

Då klipper mannen bredvid mig in i samtalet och säger ”Ser du den där kameran där, den fotograferar dig hela tiden” och så pekar han på övervakningskameran i taket.

Kvinnan svarar snabbt: ”Men det är ju något helt annat, den finns ju här för min säkerhet”.

Jag resignerar och undrar varför min kamera upplevs som ett integritetsintrång, medan övervakningskamerans integritetsintrång är ett skydd mot de farliga medmänniskorna som finns i vår omgivning.

Händelsen har fått mig att tänka på hur vi ser på övervakning, och vad övervakningen gör med oss. Vem är övervakningskameran till för att skydda och från vem?

frågan är intressant i förhållande till den nya lagen som kom att träda i kraft den 1 juli 2013 om kränkande fotografering, men den gäller inte i offentliga rum

Har jag hackat Star Wars universum?

thx for helping me

thx for helping me

I ett mejl om mina bilder, om mina leksaksbilder, ska jag väl tillägga fick jag en rad frågor. Frågor som handlade om bilderna och tankarna bakom bilderna, men också om mina bilder i förhållande till det universum som de lånat figurerna från – Star Wars. Bland frågorna fanns en som jag stannande upp vid och har sedan funderat mycket kring. Det är frågan:

The universe of Star Wars has been embraced primarily by boys. Is this why you hacked it, turned it into something else by the poetry of your images?

Det finns mycket i frågan som jag smickras av, men också förvånas av. Är Star Wars universumet främst omfamnat av pojkar/män? Jag som alltid sett Star Wars som en del av mitt vardag, en del av min verklighet, en del av den populärkultur som jag tog av som barn, ungdom och vuxen, en del av den kultur som mina barn tar del av. Är Star Wars något som pojkar främst omfamnat och jag är en hackare som förändrar detta universum med mina bilder…

När jag frågar barnen om jag skildrar Star Wars säger de ”men det där ju inte Star Wars” och de menar att jag något annat, det är kanske ett hack, men det känns märkligt. Allt jag gjort är att ha lagt in vardagen, livet och kanske en och annan känsla till de bilder som hämtat karaktärer från Star Wars universum.

För att svara på frågan: Nej, jag har inte hackat Star Wars för att det är ett manligt universum, utan för att det är en kultur som jag känner igen och som jag känner att jag har en relation till.

Blir verkligheten ”mindre verklig” genom en kamera?

Jag läser inlägget ”Is Smartphone Photography Killing Our Memories and Experiences?” som handlar om hur vi i avgörande ögonblick söker dokumentera dem med hjälp av våra smart-phones-kameror. Kolla in filmen:

Frågan som ställs om kameran förstärker vår upplevelse och hjälper oss att minnas dem bättre eller om de distanserar oss i de ögonblick som vi upplever, så vi inte upplever utan bara ägnar oss åt att dokumentera.

Frågan är intressant, men jag undrar lite över den och om vi skapar ett problem som inte finns, för om vi tittar på den yrkeskår vars arbete är att berätta, dokumentera om viktiga händelser genom olika medieformer som: text, film eller bild vi kanske kan fråga dem om de upplever verkligheten som mindre, eller om de minns händelser sämre för att han/hon använder teknik för att uppleva, dokumentera händelsen? Dödade tekniken deras minnen eller deras upplevelser?

Så fort det är ”allmänheten”, eller var mans egendom att kunna göra samma sak så blir det ett problem, eller snarare ett potentiellt problem. Vi kanske upplever verkligheten ”mindre”, vi kanske ägnar oss mer åt att dokumentera den för att imponera på andra, vi kanske ”dödar” våra minnen genom att vi dokumenterar det som sker, men om det är så lär vi inte veta skillnaden för att det blir  normen och i och med det också så vi kommer uppleva verkligheten och minnas den.

 

 

”Hur skyddar du dina bilder?” #creativecommons

Jag ägnar en del av min fritid åt att fotografera och för att lära mer så deltog jag för någon vecka sedan i en helg-workshop, tillsammans med en grupp andra fotografer. Min helg kom att handla om bilder, bildspråk och vad bilder berättar. Otroligt givande, roligt och inspirerande. I den grupp som jag ingick i var det få/eller ingen som använde Internet som arena för att dela sina bilder, till skillnad från mig.

Men för mig var det självklart att det som jag gjorde under helgen skulle publiceras och jag fick kommentarer via vänner på Facebook. Jag berättade också om det vilket gjorde att när workshopen var slut så frågade några av de andra deltagarna om de kunde få adressen till min webbplats, för att kunna ta del av lite fler av mina bilder och jag lämnade ut både flickr-profil, och webbadresser (serdumig.se och kral.se) men fick samtidigt frågan:

-Men hur skyddar du dina bilder på Internet?

Till en början förstod jag inte frågan, vad menar han/hon? Skyddar? Vad ska jag skydda? Och hur skulle jag kunna skydda det som jag publicerar på Internet? Men jag förstår sedan att de har valt att inte publicera sina bilder för att de är rädda för att de ska få fötter, användas utan deras vetskap, i sammanhang som inte de samtycker till … Och jag har förståelse för den oron, den bär jag också, men jag finner mig, och svarar:

-Nej jag skyddar dem inte så, för jag vill att andra ska använda och sprida dem om de tycker om det jag gör och låter andra göra det under vissa villkor. Jag licensierar mina bilder under olika Creative Commons licenser för att de ska bli använda och jag tror inte att jag skulle tycka det var lika roligt att fotografera om jag inte hade en publik. Jag tänker att de som tycker om det jag gör, som använder det jag gör gör det med omsorg och med mig i åtanke, så jag skyddar dem inte jag delar dem fritt.

 

Om lyckan att bli hittad på Internet – är jag känd nu?

scottmcnee1

Bild av (c) Scott McNee

Det kom som ett mejl. Ett ganska kort med en kort presentation:

I am a 6th year pupil at Bearsden academy and I’m interested in your work, I find it interesting how you can show emotion in the toys with the natural light. Can you please take the time to answer a few questions?

och därpå en rad frågor korta, tydliga och fokuserade:

1)    What got you interested in photography?

2)    What got you interested in toy photography?

3)    What techniques you use?

4)    What make of camera you use?

Jag log och tänkte på alla de elever som jag gett skoluppgifter, och som sedan skickat iväg mejl till främmande människor i hopp om att få svar. Jag tänkte på den besvikelse som mina elever känt när den de frågat av nyfikenhet, av beundran inte svarat. Jag brukar tänka att varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar, och får den inget så slutar den som frågar att undra, eller att fråga. Det gör i alla fall jag.

Jag tog mig den tid det tar och svarade så tydligt jag förmådde på Scotts frågor. Jag försökte att inte bli för teknisk, prata om bländare, slutartid, objektiv, kamera etc, utan ge tydliga och konkreta svar, jag skrev följande i mitt svar:

1)    What got you interested in photography?

I have always loved photography. And I have always taken pictures. Love working with people, trying to capture the moment, it all stated with me taking pictures of friends and family. I can’t get enough of my motive :)

2)    What got you interested in toy photography?

I found the genre online, a friend oft mine used pictures of toys on his blog, and in his presentation.

3)    What techniques you use?

I work with a macro lens, and mostly in natural light, outdoor. Backlight if I can. I love working early in the day or just before sunset.

4)    What make of camera you use?

I use a Nikon D800

Sedan avslutade jag mitt mejl med att söka stilla min nyfikenhet och ställde följande fråga:

Can I ask you how did you find my work? And do you take pictures of toys as well?

Och hoppades innerligt att jag skulle få svar, varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar… Och ett svar kom:

i found your work from searching toy photogrphy and it came up, i am taking photos of toys as part of my final photogrpy project

Och här kunde den här historien ha slutat. Med att jag kom till insikt om att via Internet så hade en pojke hittat mina bilder, min blogg, min e-postadress och skickat iväg ett mejl i förhoppning om att kunna lära sig mer, om hur jag gör och varför jag gör det jag gör.

Men idag kom ett nytt mejl från Scott med ämnesraden ”toy photogrphy” och följande förklaring:

hi here is some test photos iv done ive use a small photogrphy studio to get the lighting and a peice of cardboard to cast the shadows

Internet är fantastiskt. Jag blir hittad och får frågan och tänk här får jag se hur hans projekt landar, och jag får ta del av två underbara bilder av en robot. Det är så grymt! Så underbart, och jag minns inte ens om jag frågade om jag skulle få se resultatet…  Lyckan är min!

Jag svarade och tackade, berättade att tycker om ljussättningen, om siluettbilden. Jag frågade också om jag fick dela hans bilder och berättelsen kring bilderna på min blogg, skulle det kunna gå bra? Om jag erkände honom som upphovsman? Och det dröjde inte länge förens jag fick det underbara svaret:

Yes I would like that and thank for your thoughts on my photos

scottmcnee2Bild av (c) Scott McNee

”Men det där är ju inte Star Wars”

Jag har ägnat min eftermiddagen åt att vara tillsammans med en grupp barn i fem och sex års åldern. Bland barnens leksaker fanns några Star Wars figurer. Jag tittade med längtan i blicken på figurerna och tänkte om jag bara haft en kamera med mig. Men det hade jag inte, så jag hamnade i ett samtal med en av pojkarna om Star Wars. Och jag berättade: Jag tycker också om Star Wars. Jag brukar också leka med Star Wars, för att sedan fotografera, vill du se?

Barnet tittade upp på mig, förvånat och jag såg min chans. Jag hämtade telefonen och visade min startbild – såhär: Ser Star Wars ut för mig.

bild

 

Ett leende spred sig över barnets ansikte, och sedan sa han: Men det där är ju inte Star Wars och skrattade lite.

Va? sa jag, Är inte det här Star Wars? Vänta jag har massor med bilder på Star Wars, vänta så ska du få se.

Han tittade på mina bilder och skrattade, och återkom till slutsatsen det där är inte Star Wars. Star Wars har inte barn. Star Wars leker inte. Star Wars tvättar inte. Star Wars dricker inte kaffe.

Efter att ha tittat igenom alla mina bilder tillsammans med några av kompisarna så kommer barnen fram till att egentligen har jag bara tagit några få bilder av Star Wars och dessa är tydliga exempel, på bilder som de anser handlar om Star Wars.

sun kissed

a true trooper falling

Men, men sa jag, är inte detta bilder av Star Wars? Tvättar de inte kläder i Star Wars? Dricker inte Darth Vader kaffe? Fotograferar inte Stormtroopers varandra? Har de inte barn… Är inte det Star Wars?

Darth Vader must be dirty

Together

Barnen skrattar och sa: Nej…

Att möta ”betraktaren” – vad berättar jag med mina bilder…

@kalexanderson in action! av Sara Fritzon CC (by)

flickr där jag delar många av mina bilder får jag en av de finaste kommenterar som jag fått om mitt Star Wars-fotografi. Det var från en av mina foto-vänner Margareta, som i samband med en av mina bilder skrev:

vill bara berätta att i måndags tittade jag på ditt trooper-set tillsammans med en 6-årig starwarsexpert och han var överförtjust: ”Jag vill träffa den där killen, Kalexanderson, han har ju förstått allting”

Kommentaren är underbar, och det är så roligt att höra en expert kommentera mina bilder. Sammanfattningen ”Kalexanderson, han har ju förstått allting.” Och jag undrar genast vad är det som jag har förstått? Vad ser betraktaren av det som jag vill berätta, och vad upplever du när du ser mina bilder?

Ibland undrar jag vad betraktaren ser, och om jag borde berätta det som jag vill säga…

Margareta svarade på mitt svar: ”säg till när och hur så kommer jag :) ” med följande kommentar:

När jag sa att du var en tjej, och dessutom en mamma, så tittade han på sin egen mamma, och undrade nog om även hon har dolda möjligheter…

Bara tanken på att mina bilder skulle få någon att se sådana möjligheter, det är stort…