Hösten 2008 bestämde jag mig för att pröva något nytt. Jag skulle göra webbplatser tillsammans med mina elever. Det skulle vara lätt och jag hade bilden klar för mig. Genom mina elevers skolarbete skulle vi förändra sättet som man ser på Blackeberg. Jag gick på ett workshop på .SE om webbpublicering i skolan, för att lära mig hur man gjorde fick reda på att det vara en enkel match.
Det var inte riktigt så enkelt som jag trott, men med hjälp av .SE:s wordpressguide, Webbstjärnans erbjudande och med en grupp elever som arbetade med mig så gick det vägen. Lagom till jul, (tre månader efter jag lanserat idéen stod vi där med 10 webbplatser som handlade mer eller mindre om Blackeberg). Jag tror att det var det snyggaste skolarbetet jag sett. Det såg proffsigt ut, innehållet presenterades på webben, med bilder och massor med text.
Men en hel termin tog det, och det innebar massor med arbete, resultatet var snyggt, och det var ett gott skolarbete. Mina elever hade lärt sig massor kring webbpublicering. Hur en webbplats struktureras, skapas. Hur innehåll skapas på webben, samt att egentligen kan vem som helst skapa en webbplats. Vi hade varit tvungna att ställa frågor kring vilka vi var, samt varför andra skulle läsa det vi skrev, eller det vi publicerade. Vi hade lärt oss att en webbplats, gör ingen skillnad, vi hade inte ändrat bilden av Blackeberg, för det krävdes något mer, kunskaper kring hur Google fungerar. Vi hade lärt oss hantera wordpress, ett verktyg för att publicera skolarbete på webben. Mina elever hade lärt sig att upphovsrätten finns och spelar roll, vi fick inte använda vilka bilder vi ville och inte heller fick andra fritt använda våra bilder hur som helst.
Vi hade lärt oss saker som jag egentligen inte tänkt mig, och vi hade lärt oss saker som vi traditionellt förknippar med svenskämnet, som att läsa, skriva, tala och analysera text. Mycket av tiden hade vi ägnat oss åt att söka bli trovärdiga som skribenter, som publicister, för det som skedde när mitt och mina elevers skolarbete flyttade ut på webben var att det skulle ha möjligheten att möta många fler mottagare.
WordPress förknippas vanligtvis med att det är ett bloggverktyg, så väl klara med våra webbplatser bestämde jag att vi skulle testa att blogga. Om en blogg skulle kunna fungera som ett pedagogiskt verktyg i skolan. De frågor som jag ställde var: vad tillför bloggplattformen och bloggformatet till skolarbetet? Synliggör det elevers lärande?
Våren 2009 valde jag att låta mina elever blogga som en del av min undervisning. Mycket på vinst och förlust, utmaningen låg i att se om bloggen kunde vara ett pedagogiskt verktyg. Mina elever var skeptiska och frågade:
”ska vi bli Blondinbella, eller?”
Med bloggen som verktyg så fick jag ett pedagogiskt verktyg som gav mer än bara ett gott och snyggt resultat. Jag fick ett verktyg som fångade en process, mina elevers lärande, jag kunde följa den utveckling och process som skedde när de i grupp lärde tillsammans med hjälp av bloggen som ett verktyg för att föra samtal.
Det läsåret 2008-2009 hade jag inom ramen för Webbstjärnan 26 webbplatser, sammanlagt deltog ca 800 webbplatser. Jag minns hur stolt jag var att jag tillsammans med mina elever lyckas med bedriften att få ihop 26 webbplatser kring deras skolarbete. Jag fick till och med ett pris för mitt arbete juryns specialpris i Webbstjärnan 09 med motiveringen ”för ett beundransvärt lärararbete med acceleration från 0-100 på ett läsår”. När läsåret 08-09 var slut stod jag där med insikten om att jag som lärare fått ytterligare ett pedagogiskt verktyg.
I dagens blogginlägg på .SE-bloggen har jag just summerat årets version av Webbstjärnan den för läsåret 2011-2012 och vi har just avslutat ett rekordår. I år deltog hela 2135 webbplatser, vi delade ut 10 000 elevdiplom. När vi skulle summera året som var så frågade vi alla lärare varit med i Webbstjärnan varför de deltar i Webbstjärnan och 97% av de som deltog i enkäten sa att de använder Webbstjärnan och Internet för att de är bra pedagogiska verktyg. Jag inser att det inte bara är jag som ser vinsterna med att arbeta med Internet i skolan, genom att lära elever skapa innehåll på webben. Det är så coolt.
Jag har många att tacka för Webbstjärnans framgångar. Alla lärare som deltagit och genom sitt arbete med sina elever visat att Internet i skolan är ett bra och användbart pedagogiskt verktyg.
—
Men jag ska också namnge några av de som gjort det möjligt:
-Therese Tjernström och Love Nyberg utan er hade vi inte kunna hjälpt alla de lärare som vill så mycket, Rebecka Gustafson, Gabriella Lönnroos, Jessica Bäck utan er hade kommunikationen aldrig fungerat. Pernilla Rydmark, du som trodde på att jag skulle kunna göra skillnad. Men jag vill även rikta ett speciellt tack till Ingela Clarin, Marie Andersson, Josef Sahlin och Christina Löfving för ert arbete och er insats att utbilda lärare i wordpress.
och jag undrar fortfarande varför jag bloggar, men det är väl för att det är kul.
