Etikettarkiv: blogga

Internet är fullt av lärarintiativ – en lärarblogg kan enkelt bli en bloggla

Jag njuter av att ta del av Karin Bårnebäcks senaste initiativ hon har startat en bloggla, ett enkelt sätt att kategorisera bloggande lärare. Till initiativet har hon gjort en badge. En digital knapp, eller ett digitalt klistermärke som du som är lärare kan klistra in på din blogg, för att lätt berätta för dina besökare att du är en lärare som bloggar. Jag tycker det är extra fint att hon valt att använda en Creative Commons licens för att tydliggöra för alla hur man får använda bloggla-texterna, genom att använda bilden för CC erkännande, icke-kommersiell, inga bearbetningar. Det innebär att texterna får fritt spridas så länge man uppger skribenten. Åtminstone tror jag att licensen är tänkt att användas så, kanske är det bara badgen som är licensierad, blev lite osäker där.

Jag har egentligen bara en liten önskan och det är att koden som lärare klistrar in skulle bära metadatan för Creative Commons licensen som följer med badgen. Alltså att följande lilla kodsnutt skulle ligga med:

<a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”><img alt=”Creative Commons-licens” style=”border-width:0″ src=”http://i.creativecommons.org/l/by-nc-nd/4.0/88×31.png” /></a><br />Detta verk är licensierat under en <a rel=”license” href=”http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/”>Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivatives 4.0 Internationell Licens</a>.

Det skulle nämligen gör att sökmotorerna skulle kunna indexera sidorna som är licensierade. Men om du är en bloggande lärare, så har Karin en badge, som jag tror alla får använda :)

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

Webbstjärnan handlar om att lära sig mer om Internet

Jag arbetar som chef för Internet i skolan på .SE. Mitt arbete innebär i korthet att jag har lyckan att får vara ansvarig för .SE:s satsning för att utveckla Internetanvändningen i skolan, vi gör det främst genom skoltävling Webbstjärnan, som handlar om att publicera skolarbete på Internet.

Om jag får säga det själv är Webbstjärnan en grym verksamhet, som är skapad för skolan. Vi ger de lärare som deltar i Webbstjärnan valfri .SE-adress och webhotell, samt support och webbpubliceringsverktyg som behövs för att lärare ska kunna, men samtidigt vill vi sprida kunskaper om Internet och hur Internet fungerar.

Vi arbetar med öka kunskaper kring Internet och några frågor som vi vill att lärare tillsammans med sina elever ska närma sig är:

-Vad är Internet?
-Hur fungerar Internet?
-Vem/vilka bestämmer över Internet?
-Hur skapas innehållet på Internet?
-Vem äger innehållet på Internet?
-Hur agerar vi på Internet?
-Vilka rättigheter/skyldigheter har vi på Internet?

Alla dessa frågor är stora, svåra och de är knappast de första som man tänker på när man väljer att publicera skolarbete på Internet tillsammans med elever, men vi på Webbstjärnan tänker oss att det är bara genom ett arbete på Internet som vi kan börja förstå hur Internet fungerar.

Idag är det exakt 10 dagar för dig som vill delta och blogga, eller göra en webbplats inom ramen för skolarbetet och delta i Webbstjärnan 2013, sedan stänger vi anmälan och öppnar först i augusti, då möjligheten att starta nya webbprojekt finns för elever och lärare i svenska ungdomsskolan.

1003 inlägg sedan 2009-10-29

När jag började blogga, för snart tre år sedan hade jag inte en tanke på att jag skulle skriva så mycket, eller så ofta. Jag var mest osäker på vad min blogg skulle handla om, skulle den handla om skolan, om mig, om teknik, om verktyg och vem var jag som ville skrika ut i cyberrymden.

När jag loggade in idag insåg jag att jag publicerat över 1000 inlägg om stort smått, men mest om sånt som berör mig, funderingar som vardagen medför, när man arbetar med Internet i skolan.

Så härmed har jag skrivit 1003 inlägg :) och jag undrar fortfarande varför jag bloggar, men det är väl för att det är kul.

Varför bloggar? Varför ska du blogga?

Det finns frågor som jag återkommer till, en är: Varför bloggar jag? Varför tycker jag att du ska blogga? Via Elisabeth hittade jag följande klipp, som ger en fingervisning på Seth Gordind svar på frågan.

Sedan hittade jag följande bloggpost som uppmanar pedagoger att blogga, inte bara läsa bloggar utan faktiskt blogga och i inlägget möter Silvia Rosenthal Tolisano alla de vanligaste invändningarna till att pedagoger inte bloggar, som:

  • Inte har jag något att skriva som skulle intressera någon annan…
  • Inte kan jag skriva inte…
  • Inte har jag tid med det…

Alla värda att ta del av.

Så varför bloggar jag? Det återkommer jag till i ett annat inlägg…

En personlig sammanfattning av Webbstjärnan så här långt

Hösten 2008 bestämde jag mig för att pröva något nytt. Jag skulle göra webbplatser tillsammans med mina elever. Det skulle vara lätt och jag hade bilden klar för mig. Genom mina elevers skolarbete skulle vi förändra sättet som man ser på Blackeberg. Jag gick på ett workshop på .SE om webbpublicering i skolan, för att lära mig hur man gjorde fick reda på att det vara en enkel match.

Det var inte riktigt så enkelt som jag trott, men med hjälp av .SE:s wordpressguide, Webbstjärnans erbjudande och med en grupp elever som arbetade med mig så gick det vägen. Lagom till jul, (tre månader efter jag lanserat idéen stod vi där med 10 webbplatser som handlade mer eller mindre om Blackeberg). Jag tror att det var det snyggaste skolarbetet jag sett. Det såg proffsigt ut, innehållet presenterades på webben, med bilder och massor med text.

Men en hel termin tog det, och det innebar massor med arbete, resultatet var snyggt, och det var ett gott skolarbete. Mina elever hade lärt sig massor kring webbpublicering. Hur en webbplats struktureras, skapas. Hur innehåll skapas på webben, samt att egentligen kan vem som helst skapa en webbplats. Vi hade varit tvungna att ställa frågor kring vilka vi var, samt varför andra skulle läsa det vi skrev, eller det vi publicerade. Vi hade lärt oss att en webbplats, gör ingen skillnad, vi hade inte ändrat bilden av Blackeberg, för det krävdes något mer, kunskaper kring hur Google fungerar. Vi hade lärt oss hantera wordpress, ett verktyg för att publicera skolarbete på webben. Mina elever hade lärt sig att upphovsrätten finns och spelar roll, vi fick inte använda vilka bilder vi ville och inte heller fick andra fritt använda våra bilder hur som helst.

Vi hade lärt oss saker som jag egentligen inte tänkt mig, och vi hade lärt oss saker som vi traditionellt förknippar med svenskämnet, som att läsa, skriva, tala och analysera text. Mycket av tiden hade vi ägnat oss åt att söka bli trovärdiga som skribenter, som publicister, för det som skedde när mitt och mina elevers skolarbete flyttade ut på webben var att det skulle ha möjligheten att möta många fler mottagare.

WordPress förknippas vanligtvis med att det är ett bloggverktyg, så väl klara med våra webbplatser bestämde jag att vi skulle testa att blogga. Om en blogg skulle kunna fungera som ett pedagogiskt verktyg i skolan. De frågor som jag ställde var: vad tillför bloggplattformen och bloggformatet till skolarbetet? Synliggör det elevers lärande?

Våren 2009 valde jag att låta mina elever blogga som en del av min undervisning. Mycket på vinst och förlust, utmaningen låg i att se om bloggen kunde vara ett pedagogiskt verktyg. Mina elever var skeptiska och frågade:

”ska vi bli Blondinbella, eller?”

Med bloggen som verktyg så fick jag ett pedagogiskt verktyg som gav mer än bara ett gott och snyggt resultat. Jag fick ett verktyg som fångade en process, mina elevers lärande, jag kunde följa den utveckling och process som skedde när de i grupp lärde tillsammans med hjälp av bloggen som ett verktyg för att föra samtal.

Det läsåret 2008-2009 hade jag inom ramen för Webbstjärnan 26 webbplatser, sammanlagt deltog ca 800 webbplatser. Jag minns hur stolt jag var att jag tillsammans med mina elever lyckas med bedriften att få ihop 26 webbplatser kring deras skolarbete. Jag fick till och med ett pris för mitt arbete juryns specialpris i Webbstjärnan 09 med motiveringen ”för ett beundransvärt lärararbete med acceleration från 0-100 på ett läsår”. När läsåret 08-09 var slut stod jag där med insikten om att jag som lärare fått ytterligare ett pedagogiskt verktyg.

I dagens blogginlägg på .SE-bloggen har jag just summerat årets version av Webbstjärnan den för läsåret 2011-2012 och vi har just avslutat ett rekordår. I år deltog hela 2135 webbplatser, vi delade ut 10 000 elevdiplom. När vi skulle summera året som var så frågade vi alla lärare varit med i Webbstjärnan varför de deltar i Webbstjärnan och 97% av de som deltog i enkäten sa att de använder Webbstjärnan och Internet för att de är bra pedagogiska verktyg. Jag inser att det inte bara är jag som ser vinsterna med att arbeta med Internet i skolan, genom att lära elever skapa innehåll på webben. Det är så coolt.

Jag har många att tacka för Webbstjärnans framgångar. Alla lärare som deltagit och genom sitt arbete med sina elever visat att Internet i skolan är ett bra och användbart pedagogiskt verktyg.

Men jag ska också namnge några av de som gjort det möjligt:

-Therese Tjernström och Love Nyberg utan er hade vi inte kunna hjälpt alla de lärare som vill så mycket, Rebecka Gustafson, Gabriella Lönnroos, Jessica Bäck utan er hade kommunikationen aldrig fungerat. Pernilla Rydmark, du som trodde på att jag skulle kunna göra skillnad. Men jag vill även rikta ett speciellt tack till Ingela Clarin, Marie Andersson, Josef Sahlin och Christina Löfving för ert arbete och er insats att utbilda lärare i wordpress.

Begin at the beginning and go on till you come to the end: then stop.

Begin at the beginning and go on till you come to the end: then stop.

Alice in Wonderland

Min kollega och vän Pernilla sa till mig idag:

-Jag har skrev ett inlägg på min blogg igår, som ingen ännu har läst.

En direkt uppmaning till mig om att jag borde läsa hennes blogg Vikdalen, så naturligtvis tog jag mig an det. Ett inlägg om hennes tre år som bloggare, och det fick mig att tänka tillbaka.

När började jag blogga? Min blogg Kristina Alexandersons blogg om vad startade jag för två år sedan, hösten 2009. Med ett inlägg om att jag startar så sakta, med en kommentar från Pernilla. När jag startade trodde aldrig att jag två år senare skulle:

Statistiken som både lockar och skrämmer…

En av de saker som jag funderar mycket kring är all statistik som vi kan få i förhållande till vår närvaro på Internet,, min blogg, de till olika tjänsterna som jag använder. Alla dessa views, klicks, likes, impressions, sökord, retweets etc. Det är fantastiskt att se att man får genomslag, att det jag skriver blir läst, det jag fotograferar blir sett, och uppskattas genom att jag kan mäta genomslag i

-likes på Facebook
-views på flickr
-kommentarer eller avsaknaden av desamma på bloggen
-retweets på twitter 

 

Innan har jag aldrig haft den möjligheten att ta del av vad andra gillar, i alla fall inte så enkelt och inte så lättåtkomligt. Här ser jag reaktionerna i realtid.

Det är fantastiskt, om jag säger det med ett ord, och lockande, vi kan ge återkoppling på engång, eller inte. I skolan ger Internet som medium lärare möjligheten att inte vara den enda som tar del av skolarbetet, inte vara den enda som återkopplar. En effekt som är önskvärd, och användbar. Med hjälp av statistik kan du som lärare mäta effekten av elevernas arbete. Utan krav kan du lätt se om någon tar del av det. De får kommentarer, de får statistik, de kan mäta, du som lärare kan mäta.

Lärare kan med hjälp av kommentarerna också vidga klassrummet, få mer input, mer kunskaper, pröva olika källor, träna källkritik etc.

Men Samtidigt undrar jag vad som händer om vi låter det vi gör styras av siffror, av algoritmer, av gillanden, av views? Av utomståendes kommentarer, som kan ämnesplaner, centralt innehåll etc.

Jag tänker ibland att min blogg lätt skulle kunna bli en bildblogg, när jag försjunker in i statistiken och inser att sökningarna på mig är inte kopplade till skola och Kristina Alexanderson utan snarare

- Kristina Alexanderson och Star Wars

Vem frågar efter skola? Vem söker efter Creative Commons här? Få, eller ingen kommer hit för det, ska jag då skriva om det? Att se effekten av det man gör är positivt men den styr också mig och mitt sätt att skriva, positivt och negativt. Den gör det lätt att strunta i att skriva om statistik, tvivel och svårigheter, eftersom ingen tycks efterfråga det. Mina tvivel kvarstår, min lust att prata om digital kompetens finns kvar, men jag kanske inte ska skriva om det här.

Det är värt att tänka på när man arbetar med Internet i skolan, fundera på hur statistiken och kommentarerna eller de uteblivna kommentarerna påverkar arbetet, era elever och deras arbete. Samt hur lärare ska förhålla sig till kommentarer eller brist på sådana.

Varför bloggar lärare med sina elever?

Igår på Mötesplats skola hade jag nöjet att vara moderator under en session kring bloggar i skolan och förskolan. I panelen satt Helena Jungerby Larsson som arbetade med en förskoleklass, Alex Reuter som var 1-2 lärare samt lärare på kulturskolan och Mats Larsnäs som arbetar som it-pedagog i Kungsbacka.

Gemensamt för panelen var att de arbetade med bloggar som pedagogiskt verktyg, och fick en möjlighet att berätta om sitt arbete tillsammans med sina elever. De olika pedagogerna hade gjort olika avväganden och valt olika vägar när det kom till synlighet. Gemensamt för alla dessa pedagoger var dock att de ville synliggöra skolarbete, skapa kommunikation kring lärande och att bloggen var en utmärkt plattform för att uppnå det.

Helena som arbetade med förskolebarn använder bloggen för att få en möjlighet att visa föräldrar, barnen vardag, men hade genom bloggen upptäckt ett nätverk med bloggande lärare som hon kunde byta erfarenheter med.

Att arbeta med bloggen blev en möjlighet för reflektion kring det som barnen arbetade med. Helena återkom till vikten och betydelsen av kommentarer att när andra kommenterar på det som barnen gör i skolan får de bekräftelse på att de kan saker, att det som sker i skolan är viktigt. De bästa kommentarerna är de som innehåller frågor, eftersom de ger  barnen möjlighet till reflektion att tänka vidare, fortsätta att undersöka och lära.

Men Helena berättade också om svårigheterna att få kommentarer och ett enkelt sätt att lösa det på var genom att hon tillsammans med sin kollega gått ihop och skapat en gemensam förskoleklassblogg och där de olika grupperna kommenterade på varandra. På frågan hur hon ändå fick in kommentarer så sa Helena:

Man måste göra reklam för bloggen för föräldrar, på facebook på twitter. Hon hade fått hjälp av kommunens it-pedagog och rektorn var aktiv som läsare och gick i dialog med eleverna.

Varför ska lärare blogga? Det är roligt och lärande ska utgå från det lustfyllda. Sammanfattade Helena sina erfarenheter kring att blogga med elever.

Alex menade att syftet med bloggen främst var att få till kommunikation kring lärande och skolarbete. Alex som arbetade med en årskurs etta hade en stängd blogg eftersom den främst var till för klassen och barnens föräldrar, och var en länk mellan hemmet och skolan.

Mats, Helena och Alex menade alla tre att de genom att blogga tillsammans med sina elever gav eleverna början på deras digitala kompetens. Lära elever mer kring mediet, kring källor, källhantering, integritet, bildpublicering etc.

Samarbete ser inte ut så här…

Sociala medier underlättar samarbete, eller kanske är det så att sociala medier gör samarbetet synligt. Vad samarbetar vi om, hur samarbetar vi, vad tillför jag, vad tillför ni? I skolan har jag under mina år som lärare alltid haft svårt att få till ett bra och genomtänkt samarbete. Ofta har det som jag kallat grupparbeten blivit arbeten där eleverna arbetar vid sidan av varandra, inte tillsammans och inte gemensamt. De har inte haft verktyg för att samarbeta.

Jag har försökt att skapa de bästa förutsättningarna för samarbete, för att elever ska få en möjlighet att lära av varandra, tillsammans i dialog. Genom att bryta erfarenheter, genom att skapa tillsammans. Genom att bygga grupper som liknar varandra, genom att skapa övningar som gör att man måste prata med varandra, hjälpa varandra…Och många gånger om inte de flesta har jag misslyckats. Elever har inte lärt tillsammans, utan lärt sig delar, var och en för sig, i ett arbete bredvid varandra.

I mitt arbete med bloggar i skolan blev det tydligt att det är lättare att samarbeta om man kan göra det online och inte är beroende av att träffas på en bestämd tid, för att arbeta just då. En annan sak som underlättar samarbetet är också att det eleverna tillför finns kvar, och alla kan se, och ta del av allas delar, bidrag.

Det förvånade mig, att det blev så tydligt att mina elever samarbetade, att de prövade på varandras idéer, tankar, byggde vidare, gav exempel, lade till och förbättrade, och att verktyget, bloggen gjorde det möjligt.

Idag pratade jag på en svensklärarkonferens i Stockholm, och det var spännande, roligt och underbart. I samband med att jag pratade om samarbete visade jag följande bild, som illustration…

Life online

Och efteråt kom en lärare fram och berätta att just bilden som illustrerade samarbete, väckte en del känslor, för samarbete är väl något vi gör tillsammans. Inte ensamma.