Etikettarkiv: blogga

Anonym på nätet? – reflektion kring webbpublicering i skolan

Christina

Jag sitter i Malmö på en av Webbstjärnans lärarutbildningar i WordPress. Utbildningarna är fyllda av lärare som entusiastiskt vill arbeta mer med Internet i skolan. Dagens och morgondagens workshop hålls av Christina Löfving, som inleder dagen med att berätta om de där små misstagen som man ibland gör på nätet.

Bland annat berättar Christina (it-mamman) om hur hon när hon började blogga som it-mamman kände sig så anonym på nätet, att ingen visste vem hon var, och att det var hon som bloggade. Men så berättar i nästa andetag att bland hennes första bloggposter handlade om en föreläsare som stod framför projektorduken och skymde innehållet. Sedan hade hon mött föreläsaren i ett annat sammanhang som då säger:

- jag såg att du bloggade om min föreläsning.

Så anonym är man inte på nätet.

Sedan berättar Christina med entusiasm om hur hon första gången hon upptäckte att hon hade läsare.

- Nio personer har läst vad jag har skrivit. Nio personer!!!! Tänk att det är nio personer som läst det jag skrivit, jag undrar vilka de är. Och sedan fick jag en kommentar, och wow.

Christina säger mycket klokt och väcker mycket tankar kring mycket, kring lärande, skola och internet i skolan. Varför du som lärare ska arbeta med webbåublicering som att Webbpublicering är något som:

det vi gör det här nu, för att stärka eleverna här och nu, inte bara för att de behöver kompetensen för framtiden utan för att de ska klara sig nu. I den vardag och verklighet som de växer upp i

Vilken valuta gäller på nätet – om framtidens pengar

-Men, Kristina varför håller du på med det där?

Jag har fått frågan otaliga gånger, och när jag inte vet svaret så jag blir generad på riktigt, rodnar ända upp till öronen, som om jag fortfarande var fjorton.

I torsdags när jag var med på CC-salongen Framtidens pengar så fanns frågan i luften hela tiden. Inte så konstigt eftersom det var temat för kvällen. Varför skapas så mycket på nätet utan att det ger ekonomisk avkastning? Varför bloggar, bloggare? Varför skapar, redigerar och upprätthåller wikipedianer, Wikipedia? Vilka är drivkrafterna?

Pengar tycks ju inte vara svaret… Så vad driver oss?

Att säga att jag gör det för att det är kul, skoj känns fjuttigt. Speciellt när tre av tio, som går förbi/kör förbi stannar och frågar om de kan hjälpa mig med något, när jag står på alla fyra och fixar till klonerna för att ta dagens bild. De undrar om jag skadat mig, om allt är ok.

Vad är det som får mig att blogga? Är det för att det är roligt? Eller kul? Nja… Vad får mig att tro att mitt intresse för att nätet, källkritik, creative commons skulle intressera någon annan? Är det inte lite förmätet av mig att tro att min publiceringsplattform skulle spela roll för någon annan?

Och ändå gör jag det, varför?

Kanske är det för relationerna skull, liksom Mathias får Jonas att flytta åt honom för en eller två bitar pizza så skriver jag för att jag genom mitt skrivande upprätthåller, skapar relationer som jag värderar. Kanske är det ett sätt för mig att får sprida min kunskap? Kanske är det bara för att det är kul? Kanske är det för att jag tror att jag är någon, vill något, har något att säga, berätta…

Men jag gör det inte för pengar… eller gör jag det fast för en annan sort valuta? Ett annat sätt att se på vad som har ett värde? Men när jag läser Tina Ottossons inlägg Pömsig men lite kär <3 så inser jag att här finns en del av förklaringen:

Läste en skiiiitbra artikel idag, ”Vad skiljer dem åt, alla dessa Commons” av Johan Carlström, som på ett otroligt lättfattligt sätt förklarar skillnaden mellan olika Commons. Samtidigt fick jag en massa fina tips på personer och myndigheter som lägger ut sina verk på bland annat Flickr.

Jag är lite kär i Flickr, jag. Gillar att titta runt, hitta nya kontakter och fantastiska bilder som jag får använda. Bara så där!

Det är när jag läser hennes text som jag inser varför … Gör inte du det med…

Läs mer om Mathias reflektioner på hans blogg

 

Ett bloggskal, som väntar på sitt innehåll

Looking through

Att få nöjet att tjuvkika på en blogg som ännu inte har tagit form, som ännu inte mött sina skribenter är alltid spännande. En blogg med en struktur som väntar på skribenter och läsare är Ingela Clarins elevbloggar om deras läsning av romanerna:

Alla tre bloggarna har samma innehåll, koppling till mål, syftet, arbetsbeskrivningen klar.

Och såklart en OM-sida, den viktigaste, kanske mest centrala på varje webbplats. Där vi får en kort beskrivning av webbplatsen:

Den här bloggen sköts av ett antal elever på Augustenborgsskolan, i klass 7D. Bloggen är en del av deras svenskundervisning, och klassen bloggar om tre olika böcker. De andra två bloggarna hittar du här: Tusen gånger starkare och I taket lyser stjärnorna:

Målen för detta område kan du läsa under Mål och kriterier-fliken. De har fått ganska tydliga riktlinjer gällande sina inlägg och dessa hittar du under inläggsanvisningar.

Jag som lärare har byggt upp ramarna för bloggen, men eleverna skriver, redigerar och publicerar själva. Jag tror på frihet under ansvar nämligen och de brukar inte göra mig besvikna!

Bloggarna lyser är färdigbyggda och väntar på de som ska flytta in. De som ska skriva, bearbeta och ta ställning till romanerna. Diskutera tillsammans. Det väntar även vi läsare på. När kommer de? När ska de börja. Börjar de som mina elever brukar göra, med ett litet introduktionsinlägg där varje bloggare presenterar sig själv, deras synsätt på bloggen och deras erfarenheter av att blogga, eller gör Ingela på något annat sätt.

Jag kan knappt vänta på att påsken ska ta slut så att jag kan få följa dessa läsbloggar och deras skribenter, bloggare. Som ska blogga om sin läsning av litteratur.

Hela mitt jag sitter på tå av förväntan.

En reflektion kring bloggande lärare

Igår kväll hade jag lyckan att höra Anette Holmqvist som pratade om sociala medier och hur man kan använda sociala medier i skolan. Under sin presentation av bloggar stannade Anette upp vid lärarbloggarna och pratade om dessa lärarbloggar blir verktyg för lärare att vara opionsbildare, och hon ställde den retoriska frågan om:

Varför hörs lärare på nätet men inte traditionella medier? Vad beror det på?

Anette prövade tanken om att det är tryggt att yttra åsikter, tankar på sin blogg, sin webbplats, min plats på nätet. Kanske är det så, jag tror dock att det finns en rad andra förklaringar som att ligger i traditionella medier och deras sätt att arbeta.

Bloggen ger oss som vill prata om skola en arena! Den får vi inte i traditionella medier.

Det finns väldigt litet utrymme för individuella röster, för enskilda lärarröster som vill delta i debatten. Lärare blir inte tillfrågade, utan journalister frågar våra fackföreningarna LR och Lärarförbundet som uttalar sig för sina medlemmars, för lärarna. I bästa fall blir en enskild lärare ett exempel för hur lärarens vardag ser ut, hur skolan fungerar, hur vi arbetar i skolan och varför. Eller så blir en lärare en bild för hur skolan inte fungerar, det är lärarnas fel, eller brister som belyses. Men när traditionella medier vill debattera skola/lärare/lärande/utbildning/kunskap/bildning är det andra grupper som pratar om hur det är i skolan och vad skolan behöver. Sällan tillfrågas ”vi vanliga lärare”, man pratar om oss och de fel vi gör.

Tidningar, TV, Radio eller traditionella medier är dessutom låsta i sin form och har ett begränsat innehåll. En begränsad tid, en viss mängd sidor. Dessa sidor har olika funktioner och om jag vill ge min personliga bild av skolan, av hur det att vara lärare är insändarsida kanske en möjlighet, i bästa fall kan jag få en roll i ett reportage om skolvardagen. På nätet har jag liksom alla andra möjligheter att yttra min åsikt, dela mina erfarenheter, ge min bild på lärande. Den möjligheten får jag inte i traditionella medier pga den konstruktion som finns i medieformen.

Att få skriva om min bild av skolan, att få ge en bild av hur jag ser på lärande och mitt arbete är viktigt för mig och den bilden, den berättelsen får sällan eller aldrig får inte plats i de traditionella medierna.

Bloggen, bloggandet och några insikter

The tracks
I måndags var jag på Moderna Filmer och träffa de crew som arbetar där, i ledning av Ralf Löbel och så snart jag klivit in genom dörren säger Ralf:

Jag har börjar blogga har du sett det.

Jag har under mina år i skolan lärt mig att jag inte har något för att ljuga så jag sa som det var:

Nej, det har jag inte sett.

Ralf fortsätter sedan: Jo, jag har börjat blogga, men jag har egentligen inte tid.

Jag skrattar glatt vid tanken, men vem har egentligen tid? Och vad har vi egentligen tid med? Jag har inte tid med att hitta på ett fotoprojekt, inte med att blogga heller, och twittra ska vi inte prata om, och ändå gör jag det? Varför? Jo, för bloggen och de andra sociala medierna berikar, det är skoj, jag lär mig genom att möta andras perspektiv, jag får återkoppling, det ger möjligheter, för att bloggen skapar samtal som jag annars inte skulle få ha, ta del av, berikas eller förfäras av. Men samtal som det med Ralf får mig att fundera kring bloggeriet.

Jag bloggar med viss regelbundenhet, och har gjort det ett tag nu, men för dig som ska börja tycker jag ska fundera kring: vad du vill med din blogg? Det tog lång tid innan jag visste, om jag ens vet idag vad min blogg handlar om. Min blogg hette länge Kristina Alexandersons blogg om vad? Om lärarskapet, nätet och livet. Anledningen var enkel, jag visste inte vad jag skulle skriva om, hur ofta eller om jag ens skulle tycka att det var för mig. Jag tänkte att det löser sig med tiden, när och om jag skriver. Men jag tror att bloggandet underlättas av att man ringar in några områden som man vill skriva om, eller har en tanke kring varför man vill skriva på nätet, och skälen kan vara oändlig, bara du vet. Men Ralf det är bra att precis som i alla andra uttryck fundera på vad man vill, vad är syftet, vad är målet? Att blogga är som att göra film.

Det stora med bloggen som uttrycksform är att den är så fri och ger utrymme för så många olika former och för olika syften:

  • omvärldsbevakning med kommentarer
  • att dokumentera vardagen
  • att vara företagets öra ner mot marken för att möta sina kunder
  • att dela sin kompetens till en bredare kundkrets
  • personlig reflektion kring det man håller på med
  • möjlighet att tipsa om bra/intressanta aspekter på sånt som berör ens bransch
  • etc

Men det är också det svåra, friheten, bristen på krav, eller förväntningar, du kan göra som du vill, skriva om vad du vill eller inte vill. På webben innebär sociala medier  till skillnad från en klassisk webbplats möjligheter för besökaren att delta i samtalet, kommentera, pinga delvis bygga vidare på tankar som inlägget ger. Sedan tycker jag att en blogg ger besökaren möjlighet att ta del av nyheter, nya intryck. Men bloggen kräver kanske också att den som bloggar, uppdaterar den med jämna mellanrum eller kanske inte? En blogg är väl en blogg så länge man själv säger att det är en blogg.

Sociala medier bygger på att vi är sociala, att man kommenterar, tar del av andras skrivande, bjuder in andra att skriva, kommenterar, tar ställning och går i dialog.

Varför vi bloggar är olika motiven är troligen lika många som bloggare och troligen fler, men jag skulle nog säga att jag  bloggar, för bloggandet tillför mycket men ger mig framför allt en möjlighet att skriva, sortera och strukturera mina osorterade tankar och intryck. Jag skulle vilja blogga mer, och fler infallsvinklar, fler tankar, jag skulle vilja lyfta fler mer av det jag tar del av, men …

jag har inte tid

En bokblogg med mersmak

Jag är väldigt förtjust i bokbloggar och kan lugnt säga att jag i mitt arbete möter en del. Och häromdagen stötte jag på en som verkligen gav mersmak det är Bokbloggen TV10 grupp 3, som handlar om läsningen av Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri.

The small ones are taking turn in trying the Camera

The small ones are trying the Camera av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Om jag förstår det rätt så är bloggen ett avslutat skolprojekt och eleverna ska blogga om sin läsning av romanen. De har skrivit bloggen under den period som de arbetat med ett antal ungdomsromaner. Personligen kan jag sällan låta bli att läsa skolbokbloggar i sin helhet när jag ramlar över dem. Och jag  har fastnat för just bloggen TV10 grupp 3, och en av anledningarna är Victors inlägg underbara inlägg. Han går i årskurs ett och hans skrivande är personligt, rakt och ärligt, allt sånt som jag älskar. Han börjar sin bloggkarriär ärligt och väldigt rakt:

TJA

jag heter victor och går i TV10, vi ska tydligen blogga om en bok vi ska läsa, den heter ”ingen grekisk gud precis”, jag tycker bloggning och allt dethär är väldigt fjantigt, jag gör det bara för betygets skull, har twittrat lite förut, har inget direkt intresse av det. F=ma, en vilande kropp vill fortsätta vila, bai.

Sedan följer han upp det första inlägget med några underbart fina inlägg, personliga,med mycket reflektion och eftertanke. Hela jag ler när jag läser inlägget Rubrik?.

Rubrik?

Funderar på att börja läsa boken, kommer inte ihåg när den skulle vara utläst… Har läst lite om boken på internet, verkar ganska trist, vill läsa fantasy!

Sedan utvecklas det till ett samtal kring hur han ser på läsandet, och kring om man kan bli populär om man kommenterar på sina egna bilder, eller inte. Victors inlägg får mig att njuta fullt ut. Han tar möjligheten att diskutera både romanen och läsande rent generellt. Jag tänker åh, va stolt hans lärare måste vara när han skriver:

Åh, och nu till min poäng!

Jag har precis läst klart kapitel 2, jag gjorde bara till mig när jag försökte låta intresserad av boken i förra inlägget, det ända lite roliga i den är själva förhållandet mellan läraren och eleven, för som jag skrev tidigare, vem har inte känt så förut?…

Det var min poäng det.

nä, nu ska jag sova, fast det ska jag inte egentligen, jag ska läsa illustrerad vetenskap

inte för att jag tycker om tidningar eller det som står i dom, illustrerad vetenskap är faktiskt helt okej, även om det som står i den är 90 procent strunt, det är i alla fall 10 procent mer riktig fakta och riktigt förnuft att läsa än vad jag tror de flesta andra i klassen gör, no offence. Eller jo.

Det som är extremt tydligt är att eleverna skriver även för mig, som inte är en del av deras undervisning. Det syns extremt tydligt i t.ex Filippas första inlägg där hon skriver:

Mina mål är att kunna få många intresserade att börja läsa denna blogg och få de att vilja läsa boken . Jag vill också kunna vinna stipendiumet som man kan vinna . Jag hoppas att boken kommer va bra och jag ser fram emot att läsa boken för den verkar super braaaaaaa . HA DET GÖTT

Ambitionen är att nå ut, att vinna, men också att samtala med mig och kamraterna. Sedan utvecklas ett samtal kring litteraturen och kring att arbeta med webben och i slutet av bloggen kan jag läsa en elevs reflektioner som Batol som skriver i sista inlägget:

Jag har tänkt på en sak också, jag läser ju som sagt väldigt mycket på fritiden också. Men nu när jag har läst den här boken och samtidigt bloggat om den, är det annorlunda. Jag brukar väldigt sällan läsa ur författarens synvinkel . När jag läser koncentrerar jag mig mest på handlingen. Men nu när jag ska tänka på hur jag ska formulera det jag läser och att jag ska ’’tolka’’ det författaren har skrivit och skriva det här på bloggen, upptäcker jag faktiskt många nya saker! Nu kan jag t.ex. jämföra och upptäcka skillnader mellan olika författare. Det har faktiskt varit roligt det här med bloggen, jag tycker man borde göra det lite oftare så det inte bara är läxor och prov hela tiden!

Batol ger svar på varför skolor, lärare borde använda internet/bloggen i skolan, och jag kan inte formulera det tydligare än Batol gör

Det har faktiskt varit roligt det här med bloggen, jag tycker man borde göra det lite oftare så det inte bara är läxor och prov hela tiden!

Det ska vara lustfyllt att lära, bloggen kan vara ett verktyg för att skapa sådana möjligheter, så gör det…

Är du osäker på hur du ska göra så har jag lagt ut mina instruktioner för en av mina bokbloggar på nätet och de är helt fria att ladda ner, eller ta del av.

ANVÄND DEM!

Några bloggprojekt i skolan

Många bidrag i Webbstjärnan är del av ett större eller mindre projekt så även i tävlingsklassen 7-9. När jag klickar igenom bidragen inser jag att jag har missat bland annat en grym webbtidning som jag borde ha skrivit om i inlägget som handlade om webbtidningar och skrivande på webben, för kolla in Djonken, en skoltidning från Kalmarsundsskolan. De gör en webbtidning med hjälp av de uttryck som webben ger, med filmer som de lägger på Youtube och sedan bäddar in på sin tidning och jag bara njuter.

What's that? Not Santa anyway

Sedan har vi en bunt grymma bloggar från Fittja som i ämnet media tillval och it, som ämne

Det är roligt att klicka igenom alla bloggar från Fittja och se vad och hur långt eleverna har kommit. En som kommit långt är Sami och Ceci i bloggen Free Your Style som bloggar om livet i Fittja. De har bland annat skrivit om sin skolavslutning, till musik som satt sig i huvudet som Panic at the disco. Fittjabloggarna ger en inblick i några ungdomars vardag och man ser att deras arbete har en väldigt personlig prägel.

The Clones on the Christmas day

Andra bloggar som har personlig prägel är de bloggar som uppstått inom ramen för elevens val. Här har vi lite olika perspektiv, som En påse blandat som troligen att handla om allt från chokladpannkaka till att delta i Webbstjärnan. Sedan har vi Fluff-fluff, som är en blogg för alla fluffisar skriven av Sofie och Sofia för att:

Vi är två fluffiga tjejer som älskar mode,skor,väskor & allt som är fluffigt ! Så vi kännde att vi var tvungna att starta en blogg för alla andra som är lika fluffiga som vi !

En annan blogg som bara ligger i startgroparna är Hallon och Blåbär som skrivit ett statement för sin blogg kolla bara in

Vi är tre galna tjejer, alla på 14 år. Vi går alltså i årskurs åtta. Här tänker vi skriva om massa random, galna, konstiga, roliga och knasiga saker.

Eller titta igenom bloggen Teentop en blogg som skrivs av sex tjejer som heter Nadda, Karin, Dalia, Ugbad, Behitta och Shiggy.

Vi går i 8:an i St:illian skolan. Vissa av oss har känt varandra sedan lekis, och vissa i mellanstadiet.

De skriver om allt möjligt och jag får en inblick i livet som tonåring om bland annat de böcker som de läser och deras intryck av dem.

a newbie in town

Ett annat bloggprojekt som ingår i tävlingsklassen är Simcity, som är ett projekt i Framtidensbyggande, framtidsstäder. Deras bloggar är likadana, och projeket går ut på att bygga en stad och det är ett nöje att läsa om deras bravader, som att när det går långsamt. Det roliga är att eleverna tycks tävla mot varandra i Lag tres blogg kan jag läsa om poängsystemet

Det pratas om att vi ska använda spel och spelpedagogik för att motivera eleverna och det tycks läraren bakom projektet Simcity har gjort och det imponerar.

Ett annat värdegrundprojekt har vi i Vaddå Normal som är ett projekt om normalitet och normer, samt vad som anses vara normalt.

Deras webbplatser är spännande och intressanta. Webbplatserna har ett varierat innehåll allt från texter till filmer som eleverna skapat själva som den som handlar om Tor Leif.

——

Alla bilder är hämtade från http://flickr.com/kalexanderson och är licensierade under Creative Commons (Erkännande, IckeKommersiell, DelaLika), vilket innebär att du får använda bilderna fritt så länge du berättar att  det är Kristina Alexanderson är upphovsman, samt använder bilderna i icke-kommersiella sammanhang och om du bearbetar bilden samt vill sprida ditt bearbetade verk att du gör det under samma villkor som du fick ta del av mitt verk, alltså under Creative Commons (erkännande, icke-kommersiell, dela-lika)

Jag skulle också vilja ha en tankesmedja

Stop

Stop av Finn Perez CC (by)

På inbjudan av Ralf Löbel var jag idag på Moderna Filmer. Det är spännande att hamna i situationer och prata om andra medier än det som är min arena. Idag skulle det handla om film. Vi kom dock att prata om sociala medier, bloggande, facebook och den sociala webben. Jag fick frågan:

Vad gör att en blogg får läsare?

Om jag skulle kunna skratta lite generat, så skulle jag göra det nu :oops: . Kan jag säga något om det? Men några råd kan jag dock ge:

Personligen tycker jag att det är trevligt och ger mersmak att blogga hos andra, på andras bloggar. Så bjud in andra att blogga hos dig. Ralf Löbel har på ModernaFilmers nya webbplats har en blogg, en tankesmedja. Åh vad jag älskar det ordet, får mig att tänk på Timbro som skapade begreppet från think tank för att kunna sprida sina (ny)liberala idéer. Bloggen på Moderna filmer är lite hemlig, men den finns där, som en tankesmedja.

Ytterst tror jag att en bra blogg, precis som en bra text bygger:

  • på passion,
  • på ett bra innehåll och
  • på en vilja att nå ut.

Jag tror dock inte att det räcker med att ha en blogg på sin sajt, den måste kopplas ihop med det övriga nätet, en lyckad blogg vet vem, eller vilka de vänder sig till. Vad avsändaren måste är att vara tydlig, annars är det svårt. När jag läser bloggar vill jag höra en röst, en person, och helt vill jag se eller känna din glöd, du måste förmedla att Du brinner för det du skriver om.

Mina tips till Ralf, är att tänka och fundera kring vilka du vill nå? Fundera på vad du brinner för och skriv, berätta om det, med bilder, texter, rörlig film. Hämta exempel och visualisera det du berättar om så att din läsare kan förstå, och nu var svenskläraren framme igen (förlåt).

Att arbeta med sociala medier tar tid, och man måste fundera på vad man vill uppnå, ha en plan, precis som du pratade med mig om anslaget så måste du också göra i din tankesmedja, vilket ska anslaget vara, vilka vill du nå, ge dig sedan ut och fånga dem!

Mitt råd är börja blogga, det är skoj!!!!

Sedan tycker jag att alla som vill komma igång ska läsa Johanna Ögrens inlägg på Stjärnkikarna:

Vad får man uppleva som bloggare?

Jag började blogga för att kunna reflektera, för att fundera kring frågor som jag ställer mig, frågor jag möter, för att få ge en bild av hur det är att vara lärare, för att det är roligt, för att jag gillar det. Min blogg har hela tiden berört frågan hur internet, sociala verktyg kan vara hjälpmedel för skolan, för undervisningen, för elever och för mig som lärare i mitt pedagogiska arbete, om skolan. Jag trodde aldrig att min blogg skulle göra skillnad för någon annan än för mig själv, men kanske, kanske…

Idag blev jag twitterpingad av Peter Andersson som skrev:

@kalexanderson Du har blivit fullmäktigemotion :-) http://peterlandersson.blogspot.com/2010/11/huddinge-tar-taten-med-sociala-medier-i.html

Oj, det känns stort. Jag har, genom min blogg blivit underlag för en motion för skolorna i Huddinge. COOLT

Kolla själv om du inte tror på mig :)

Nätet för mig närmare mina förebilder, som Liza

Innan jag bestämde mig för att börja blogga med mina elever så gjorde jag som jag alltid gör, jag läste på. Det fanns inte så mycket litteratur men jag ramlade ganska snart över Liza Greczanik lilla bok att Bloggen möter undervisningen. I mina ögon blev hon en lärare som kunde, jag en som skulle lära mig. Hon blev med sin lärarbok min lärare.

Det är spännande vad en bok gör med en, och hur just att hon skrivit en bok, att texten var tryckt och publicerad det fick mig att se Liza som en stor förebild. Jag har varit inne på hennes blogg många gånger, läst tittat, blivit inspirerad, men aldrig har jag ens vågat skriva en kommentar, för vad skulle jag säga till en auktoritet som Liza, en expert.

Jag träffade Liza på Bokmässan, det var stort, märkligt och konstigt, för där stod vi två personer som aldrig setts, aldrig träffats och vi står där jag säger:

Jag heter Kristina Alexanderson, och jag vill bara hälsa och säga att din bok var den första jag läste om blogg i skolan…

Jag möts av en leende Liza som säger:

Åh, är det du som är Kristina Alexanderson, jag läser din blogg…

Plötsligt inser jag att vi har redan träffats men i smyg och genom våra texter. Igår hade jag nöjet att träffa Liza på hennes hemmaplan, i sin vardag på sin skola, och det var om något ännu grymmare. Nätet för mig närmare mina förebilder och det är jag tacksam för. Jag hoppas till och med att jag ska få henne att skriva en gästpost, här hos mig…