Etikettarkiv: bloggar

Pedagogiska tips till lärare, som vill arbeta med bloggar i skolan

Jag fick frågan i förbigående av en lärare i Ronneby.
-Kan inte du sammanfatta dina bästa pedagogiska tips som en lärare kan lära av innan de börjar blogga tillsammans med sina elever. Jag funderade länge, har jag pedagogiska tips att ge? Ska jag ge pedagogiska tips?

När jag tittar tillbaka på mina egna erfarenheter så kan jag väl säga att mitt bästa tips till dig som pedagog är att vara närvarande i bloggandet. Du har som pedagog allt att vinna på att hjälpa eleverna och stötta dem i arbetet när de börjar arbetet med att kommunicera kring sitt lärande med hjälp av bloggar. Delta i bloggandet, delta i arbetet, stötta, läs, peppa.

Fler tips, våga ge dig hän, våga låta det ta tid. Titta på hur andra har gjort, hur lärare använder bloggar tillsammans med sina elever. Titta på:

ekilla9d1.se (en grym temablogg)
superstarmedia.se (en grymt enkel lösning på att samla elever texter på samma ställe)
detektivenemilochvi.se (en blogg om att läsa och analysera böcker tillsammans)
tegelbobarn.se (klassbloggarnas klassblogg)
ivårkikare.se (en klassblogg på temat NO)
romanbloggen1.attbesokaenroman.se (en blogg om att gemensamt läsa en roman)
lindasprojekt.se (en blogg som samlar elevernas bildprojekt)

Var inte blyg utan fråga om hjälp, fråga om input, be om hjälp. Och våga låta det bli fel, det är genom våra misstag som vi utvecklas, om vi bara tillåter oss. Det är genom övning som vi lär.

Kolla in fler sajter, kolla på Webbstjärnan så får du tips.

Länkkärlek under blogg-<3:s-veckan till dig Cecilia

Jag har tänkt vara med och har till och med förberett mig för att minnas veckans tema i bloggosfären, länkkärlek. Mitt första länk till en annan blogg går till Cecilia Johanssons blogg för att hon så naket visar hur det är att vara lärare i inlägget Vi är nominerade till bästa bidrag.

För drygt ett år sedan höll jag på att bli diskad i tävlingen Webbstjärnan eftersom mitt och mina elevers bidrag inte hade fått med Webbstjärnans logga. Jag förstod helt enkelt inte hur jag skulle få dit den. Tänk om jag inte hade råkat lyssna av arbetslagets telefonsvarare där Kristina A bad mig ringa precis innan deadline. Var hade jag varit idag då?

Jag hade nämligen  ingen aning om att det jag gjorde var bra. Trots att jag exempelvis hade fått pengar till flera pedagogiska projekt i kommunen så tänkte jag inte att det kunde vara något speciellt. Men Kristina Alexanderson envisades med att min skrivblogg var fantastisk. Till slut började jag nästan tycka det själv och det gav mig kraft att söka kursen Ikt och lärande på lärarlyftet i Uppsala (tack Jan Björklund för att du gav oss lärare det). Jag fortsatte att utveckla mitt bloggande med elever och började reflektera över vad jag vill med mitt yrke.

Nu är jag alltså nominerad igen och jag är så oändligt tacksam över att Webbstjärnan finns. Tack för att ni ser oss lärare och låter oss visa upp vårt arbete!

Tack Cecilia för dina underbara inlägg…

Du är värd all min länkkärlek <3

Bloggar och webbplatser för att kommunicera skola

Jag läser Malin Strömans blogg och inlägget Redo för skolwebb2.0? När jag läser det så stannar jag upp inför den kommentar som hennes vän lämnat på Facebook, om de webbprojekt (initiativ som han tog för fem år sedan) och iakttagelsen att

Min bild då var att det var väldigt, väldigt långt kvar att vandra. Kanske skulle ett skolwebbsprojekt som pushade för dessa möjligheter hjälpa till viss del. Det har ju gått ett tag sedan dess. Jag upplevde då att de lärare som var mest nyfikna var de äldre; och de som hade svårt att nå fram till sina elever.

Malin avslutar sitt inlägg med att börja nysta i hur

jag nystar vidare lite härifrån för att se hur klassbloggsverksamheten inom skolan ser ut för tillfället :-) .

Jag tänkte ta upp den tråden från min horisont, eller snarare från Webbstjärnans horisont och ge en bild av vad några av våra deltagare gör i tävlingsklassen 1-5.

Christmas crackerChristmas Cracker

Mitt urval är att jag har valt att presentera de skolprojekt/klassprojekt som har någon form av innehåll, och ge en bild av hur webben används i skolan. De bidrag som presenteras inte i någon speciell ordning och intrycken är mina, bara mina. Att WordPress är det vanligaste verktyget i min genomgång beror att vi på Webbstjärnan uppmuntrar nybörjare att arbeta med WordPress det är ett enkelt nybörjarverktyg som ger mer möjligheter än att bara skapa en blogg.

Följande coola bidrag stannar jag upp vid när jag tittar på hur webben kan användas som ett kommunikationsverktyg i skolan, om skolan och med skolan.

  • 4b:s superduper blogg vars syfte är att använda ”bloggskrivande för att skriva, kommunicera med i första hand elevernas föräldrar och att använda internet som en pedagogisk resurs” Det sker genom inlägg som Viktors Storm i natt: ”I går kväll blåste det jättemycket. Det föll ner ett träd vid Lunna och vid Önneröd. I går när jag, min mamma Jessica och min storasyster Emilia var i stallet så blåste det enormt mycket!
  • 1 dec 2010

  • 5C klasslogg vilket är en klasblogg där klassens veckovärdar skriver och uppdaterar bloggen genom att berätta om veckans aktiviteter och det kan se ut på följande sätt: Nu är vecka 48 slut ”Denna veckan har varit rolig på idrotten för att vi har dansat och spelat basket. Vi har börjat sjunga ”silent night”,”there’s somthing stuck in the chimmey”,”mer jul” och tjejerna har sjungit ”julen är här”.

Det är korta sammanfattningar av veckan som varit, skriven av eleverna, men jag riktigt ryser när jag tar del av det.

  • 5cbloggen är ett annat exempel vilket inte alls är en blogg utan är en webbplats i Joomla som tycks fungera som ett forum om 5c skolvardag, vad kan man säga annat än att man gillar.
  • B4 i världen, som är ett SO- och svenskprojekt om världen, eleverna arbetar i par med forskning kring välden och länder i olika världsdelar. Jag blir alldeles mjuk i själen när jag läser Måns inlägg där han berättar om vad man få och inte får göra på internet” På internet kan man skriva om många olika saker, men man får inte skriva vad som helst. Det finns lagar mot att ta information utan tillstånd, det kallas upphovsrättslagen.”
  • Robotdoktorn är ett annat spännande webbprojekt, eller klassblogg. Det är ”en hemsida som hör till klassens arbete med olika moment i undervisningen under läsåret 2010/2011. Undervisningen är tänkt att inriktas mot ett så kallat genrepedagogiskt, språk- och ämnesutvecklande arbete.”

The Clones admires timeless beauty.
Möjligheterna är många och lärare respektive elever använder också dessa möjligheter som projektet med bloggen

  • Detektiven Emil och vi som handlar om en klass läsning och funderingar kring Anna Janssons böcker idagarna har de bland annat besökt Fornsalen och vi som följer bloggen kan också följa elevernas utforskande som i inlägget Fornsalen och Silverskatten

På webben precis som i skolan möter vi många möjligheter och varianter.

Jag vet inte om ni vet om att det finns så många underbara bloggar i skolan, och än har jag inte nått slutet på listan för att nämna ytterligare en så är

  • Klassrumsnytt grym, de använder film, text och webbens möjligheter för att närma sig värdegrundsfrågor som i filmen Snöbollsmobbning, eller berättar om sitt engagemang i Webbstjärnan i filmen Klassrumsnytt 2.
  • flowers for Karin in december

  • Netikbloggen är ett projekt där bloggen används för att förankra skolans likabehandlingsplan, genom att de publiceras berättelser som sagan om Jack.

Och i alla ämnen. Det visar om inte annat bloggen

  • NO i 5h som är en blogg för att dokumentera det som ”vi har gjort på No och kanske fylla på med lite fakta!” Bland annat har de lagt upp en sida med periodiska systemet
  • Piloten45 är en blogg/sajt som lyser av självförtroende. Jag bara säger att ni ska titta på inlägget om Williams föreläsning om Lappland. Kan stolthet lysa starkare?

I skolan används som sagt inte bara bloggar utan även Wiki:sar

  • Roten 3an är en spännande wiki av Klass 3:s som i sin presentation skriver ” Vi som skriver och berättar på den här sidan går i 3:an i en skola i Sundsvall. Vi ska försöka använda oss av tekniken och framförallt datorn för att lära oss mer. Vi tycker det ska bli spännande att andra kommer att se vad vi arbetar med och läsa det vi skriver.”
  • Skoltidningen Roingeskolan, som eleverna gör på elevens val. Att lägga upp en sajt är ett enkelt sätt att aktivera eleverna för deras skola och ge dem en möjlighet att ge en bild av deras skolas på webben
  • Tegelbobarn är en blogg som har varit aktive ett tag och som på många sätt kan sägas vara klassbloggens klassblogg.

clones with sparking lights almost lightsaber on the fifth of December
Vi på Webbstjärnan har ju även gjort en bloggguide utifrån den bloggen för att hjälpa våra lärare, att komma igång med att blogga i undervisningen.

  • Corpus5 är en blogg eller webbplats, där elevernas skolarbete om kroppen presenteras som en webbplats där det ”finns fakta om människokroppen. Man kan läsa om kroppens olika organ och titta på bilder/filmer. Vi jobbar i mindre grupper och varje grupp skriver om olika saker som rör människokroppen.”
  • Väderklassen är en skolsajt som handlar om ett väder-projekt, där du kan få veta mer om olika sorters väder. Läs t.ex om hagel. Tänka sig, det som vi ständigt pratar om.

Det COOLASTE är att det inte är slut än, ända fram till den sista februari har lärare och elever i skolan möjlighet att ta del av Webbstjärnans erbjudande om att få en alldeles egen .se adress (domän), ett gratis webbhotell (under ett år). Så än har jag troligen inte ens sett det bidrag som kommer att slå juryn med häpnad.

Det de bidrag som deltar i Webbstjärnan gör är att skapa skolarbete på webben. Visa, vad eleverna gör i skolan och i detta lilla urval kan vi se att det finns mycket möjligheter genom att använda webben för att kommunicera om skolan och skolarbete.

Så se och fundera på vad du kan göra tillsammans med dina elever, eller hur du som förälder kan inspirera dina lärare/barn att använda webben som ett verktyg för att berätta om skolan, skolarbetet på ett enkelt sätt kan visas för fler.

Alla bilder är hämtade från flickr/kalexanderson och ligger under CC (by, nc, sa)

Sociala medier synliggör elevers lärande

Sitter och tänker mycket på mitt lärarskap, eftersom jag är finalist till Guldäpplet. Och jag inser hur mycket jag vunnit på mitt arbete med sociala medier i skolan, för det har förändrat mitt sätt att se mina elevers lärande.

Inom statvetenskapen pratar man ofta om att det politiska systemet är som en svart låda, det är svårt att får syn på hur beslut fattas, vad sker egentligen i den svarta lådan. Eller som Wikipedia förklarar begreppet:

Begreppet svart låda eller black box är en metod inom teknik och vetenskap att bortse från de interna mekanismerna eller strukturen i ett system och bara undersöka och beskriva sambandet mellan indata (stimulus) och utdata (respons) utan att bry sig om hur det som sker inne i ”lådan” egentligen går till. Metoden kan användas både som ett sätt att utforska en komplex företeelse när kännedomen om den interna funktionaliteten är dålig, och som ett sätt att förenkla beskrivningen och testningen av ett komplicerat tekniskt system eller apparat.

Lärande är också som en svart låda, vi lärare ska fungera som ett stöd för elevers lärande, och många gånger gör vi också det, men med väldigt lite insikter om hur detta lärande de facto går till, hur lär sig enskilda elever något? Hur ser elevers samarbete ut under en gruppuppgift? Och hur kan jag hjälpa en elev att ta mig från punkt A till punkt B om jag inget vet om vad som händer mellan punkt A och punkt B?

I mitt arbete med sociala medier så tycker jag att de synliggör det som sker i den svarta lådan, det som sker när elever försöker ta sig från punkt A till punkt B. Med hjälp av sociala medier (gemensamma bloggar/enskilda bloggar) kunde jag nämligen mycket lättare få syn på varje elevs resa, jag fick lättare syn på varje elevs insats eller brist på insats.

Med mina elevbloggar fick jag syn på vägen, inte bara punkterna A och B, inte bara början och slutet utan även hur elever gjorde för att ta sig från punkt A till punkt B, jag kunde då också se de som inte befann sig på banan, inte hittade vägen, som inte fann kartan, och sedan finnas där som ett stöd för de eleverna. Sedan gör ett multimedium som internet det möjligt för mig som lärare att arbeta med många olika redovisningsformer:

  • text,
  • bild,
  • film,
  • animation
  • en kombination av uttryckssätt
  • etc.

Det gör också att jag enklare kan variera, ge flera val och elever kan välja det uttryckssätt som de föredrar. Så sociala medier synliggör elevers lärande.

Diskutera bildpublicering utifrån familjebloggar

Precis som i många andra frågor som berör nätet finns det tydliga läger när det kommer till bildpublicering. Antingen är du för eller så är du emot. De som är emot, förfasas ofta över att barn och ungdomar lägger upp så många bilder på nätet. Ofta hörs förmaningen att alla bilder som du lägger upp kommer din framtida arbetsgivare kunna ta del av.  De som är för bildpublicering ser möjligheterna att dela, låta andra ta del av bilder av sin, barnens och deras gemensamma vardag.

***

Dagens inlägg handlar om hur vi kan föra ett samtal kring integritet utifrån en diskussion om föräldrars bildpublicering.

Familjebloggar

Ett av alla fenomen som finns i vår digitala vardag är att föräldrar skriver eller har olika sorters familjebloggar. Föräldrar använder nätet för att berätta om sitt föräldraskap och om sina barns framsteg. De använder nätet för att publicera och dela med sig av bilder på barnen till släktingar och vänner som man håller kontakt med genom internet och sociala medier som bloggar och Facebook.

me and mom, circa 1977

me and mom, circa 1977 av ~Asturnut~ CC (by, nc, sa)

För någon vecka sedan hamnade jag i ett samtal kring just föräldrabloggar och bilder av yngre barn på nätet. Vi diskuterade om föräldrars publicering av bilder på sina egna barn var ett tydligt intrång i barnens integritet. Har inte små barn lika stor rätt som vi vuxna att få avgöra hur de skildras på nätet? I samtalet deltog en mamma som berättade att hon och hennes man hade en blogg för sitt barn, där de berättade om sitt barns framsteg och utveckling. De lade också upp bilder för att vänner, släkt och andra som inte är en del av vardagen ska kunna ta del av barnets utveckling. Mamman med familjebloggen berättade att hon och hennes man hade haft samtal och gemensamt skapat tydliga gränser för vilka bilder som var OK att lägga ut på nätet. Det fick inte vara bilder där deras barn var ledsen eller kände sig kränkt, och inte heller några bilder av barnet då det var naket.

Prata om integritet

Det här väckte många funderingar hos mig kring bilder, integritet och barn.  Jag tror att ett samtal kring familjebloggar och föräldrars ansvar för den bild som de ger av sitt barn på nätet kan vara en bra utgångspunkt för att prata om integritet, bildpublicering och skolans policy för publicering av bilder.

Ett sådant samtal kan gärna börja med att vi gemensamt definierar vad integritet är, att det handlar om människovärde och respekt för människovärde. Viktiga frågor att beröra är:

  • Har föräldrar rätt att publicera bilder av sina barn på nätet?  Om ja, när? Och under vilka omständigheter? Om inte, varför inte?
  • Har skolan rätt att publicera bilder på elever? Om inte, varför är det så?

Och genom dessa frågor kan vi komma in på skolans bildpubliceringspolicy. De flesta skolor som jag känner till skickar ut en blankett där de begär föräldrars medgivande för att få lägga ut bilder av elever på nätet.

När blir en bild en personuppgift?

När vi diskuterar bildpublicering och skolans policy kan det vara bra att upplysa om att frågan om när en bild blir en personuppgift, inte riktigt är så enkel, som att en bild av mig på internet är en personuppgift. För att en bild ska anses vara en personuppgift ska den också tydligt kunna kopplas till mig som person. För att tydliggöra om jag på skolans webbplats publicerar en bild av en elev utan att ange namn, är det bara en bild av en elev. Men om jag som bildtext skriver barnets namn då blir bilden plötsligt en personuppgift. När en bild av en elev blir en personuppgift då måste skolan ha föräldrarnas tillstånd för att få publicera bilden.

Barn och integritet

Det samtal som jag hade kring föräldrabloggar och bilder på nätet resulterade i en diskussion kring barn och integritet. Det väckte tankar kring frågor om barns rättigheter i förhållande till vuxnas önskan att få vara delaktiga, hur vi ska förhålla oss till bebisbilder och föräldrars beskrivningar av sina barn, samt hur digitala medier påverkar vårt sätt att se på det som är privat kontra det som är offentligt.

Att blogga rätt eller att blogga för topplistor?

I förmiddags var jag på ett väldigt intressant seminarium om sociala medier i Almedalen.

Det kom att handla en hel del om politometern som är en samlingsplats för alla svenska politiska bloggar. På politometern rankas även Sveriges främsta politiska bloggar. En av de viktigaste algoritmerna för hur en blogg placerar sig dessa toplistor är antalet länkar, och det medför att det finns de som strösslar sina bloggar med ”spamlänkar”. Det tror jag de flesta av oss som befinner oss mer eller mindre regelbundet på nätet känner till. Samtalet kom att handla en hel del kring den länkekonomi som internets infrastruktur bygger på.

Och med sanningar som att politiska bloggare (och alla andra) som bloggare ska länka intelligent, länka brett, inte bara till kompisar. Att det inom bloggosfären, eller den politiska bloggosfären finns en tendens att ägna stor del åt att skapa länkinflation för att hamna högt på topplistor, i knuffs rankning eller på politometern. Länkar bör handla om content, innehåll och inte om topplistor.

Jag, som inte har fattat det där med topplistor, undrar stilla varför finns dessa topplistor? Varför har skapas topplistor, om inte för att mäta tävla, ranka, mäta, eller för att bli bäst? Eller? Är det inte så att vi får det som vi mäter, och inget annat?

Källkritik utifrån en bild över ett varumärke

Min erfarenhet är att en bra inledning till en källkritisk diskussion är att utgå från något som eleverna känner till, en fråga eller en situation som de har kunskap om, eller åtminstone känner igen. Jag börjar ofta mina källkritiska samtal i vardagen, och vill föra diskussionen utifrån en fråga som jag tror att mina elever kan bli engagerad i.

Dagen inlägg är ett tips på en sådan utgångspunkt, som jag ramlade över då två av mina vänner samtalade om vikten att vara kritisk mot det vi möter på nätet. Deras exempel var en bild som föreställer två kända varumärken och hur deras logotyper har förändrats över tiden.

Ready for takeoff by Stéfan CC (by, nc, sa)

Ready for takeoff by Stéfan CC (by, nc, sa)

Den bild som mina vänner hade som utgångspunkt är ursprungligen publicerad i ett inlägg som heter ” Logovolution” , men de pratade om den utifrån att en av dem hade sett den i ett inlägg på Johan Hedbergs tumblr, där bilden återpubliceras, den 3 juni 2010. Bilden föreställer en tidslinje över hur Pepsi Cola:s och Coca Cola:s logotyper har förändrats eller utvecklats sedan slutet av 1800-talet.

En bild som utgångspunkt

En bild, som den från Johan Hedbergs tumblr, kan fungera som en bra utgångspunkt för att visa att vi kanske inte ska tro på allt vi ser på nätet. Som vanligt anser jag att Kolla Källans lathund är en naturlig startpunkt för att närma sig ett samtal om bilden, och den historia som den berättar.

När jag arbetar med bilder brukar jag dock alltid börja med att låta eleverna beskriva vad de ser på bilden. Så jag skulle börja med att fråga: Vad föreställer bilden? Sedan skulle jag fokusera på följande frågor:

  • Vem har publicerat bilden?
  • Vem har gjort bilden? Kan vi ta reda på det?
  • Vad säger webbadressen? (om avsändaren?)
  • Finns det en om-sida? Vad berättar den om avsändaren?
  • När publicerades bilden?
  • Och i vilket sammanhang är bilden publicerad?

Naturligtvis skulle jag också prata om bloggar, och hur de kan ta ställning till om ett inlägg är trovärdigt eller inte, i synnerhet om inlägget bara består av en bild.

När publicerades bilden?

Den här bilden har varit publicerad på nätet sedan 2008 och det innebär också att det finns flera som har undersökt och sökt motbevisa den berättelse som bilden berättar.

I samtalet som mina vänner hade om bilden kom det fram att en av dem stött på bilden tidigare, och i det sammanhanget hade han också kommit över följande blogginlägg Coca-Cola vs. Pepsi, Revised Edition, som publicerades på bloggen Brand New som vars syfte är att diskutera hur företag arbetar med varumärken.

Skillnaden på blogginlägg

Det intressanta är hur detta inlägg skiljer sig från bildinlägget, och hur den som har skrivit inlägget Coca Cola vs. Pepsi gör för att skapa trovärdighet för sin historia som inte alls stämmer överens med ursprungsbildens historia. Han använder referenser som han hänvisar till genom länkar. Han för ett utförligt utredande resonemang som han belägger med hjälp av bland annat bildexempel.

Naturligtvis skulle jag också föra ett samtal kring vem som är avsändaren till detta inlägg och vilket syfte som han har med sitt inlägg. I slutet av inlägget Coca Cola vs. Pepsi publiceras dessutom en ny bild som illustrerar en annan historia än den första.

Vilken blogg ska man tro på?

Frågan som naturligtvis uppkommer är varför ska vi tro mer på den senare bloggens bild än den förras? Och det är en fråga som vi naturligtvis också måste diskutera. Vad skapar trovärdighet? Vad ska vi tro på och vilken historia är mest trovärdig samt varför?

I den senare bloggen finns länkar till olika källor som skribenten använder för att belägga sitt resonemang, medan den första bloggen endast publicerar en bild, som en självständig sanning. Så personligen är jag mer benägen att tro på den senare. Men det är värt att föra ett samtal kring tillsammans med elever.

På tal om bloggar som pedagogiskt verktyg

Jag fick ett mejl, vem får inte det tänker du! Men det var inte vilket mejl som helst, eller från vem som helst det var från Carl Heath, ja du vet han som arbetar för GR Utbildning i Göteborg med spelpedagogik, och han som har bloggen På tal om och till den producerar en podcast varje vecka. Tänk dig!

I vilket fall som helst så stod det följande i mejlet:

Just nu är jag lite sugen på att göra ett program som handlar om bloggar och bloggande. Både att blogga som lärare, vad det ger tillbaka. Men också att använda bloggen som pedagogiskt verktyg. Är det något som du skulle vara intresserad av att vara med kring?

Hur skulle jag kunna säga nej, det gjorde jag inte! Idag så publicerade Carl podcasten som jag är med i. Den heter Program 14 Blogg och twitter som pedagogiska verktyg.

Jag lyssnade igenom programmet och insåg att jag borde gjort min läxa, följande url:er kan behövas:

Jag insåg att jag glömde att berätta att det är superskoj att blogga både med elever och som lärare! Lyssna på podcasten! Fråga kommentera gärna här och på Carls blogg 🙂

Hur jag bedömer mina elevers arbeten i sociala medier?

Jag fick frågan av Jens Rantil på twitter:

Intressant! Av nyfikhet, hur bedömmer du kollaborativa projekt i skolan? Antar att du, precis som Niklas, har sånna också.

Frågan väcktes av mitt inlägg om Niklas Karlsson igår om hur han fångar det stora med sociala medier, och det svåra med att bedöma det eleverna gör. Att förklara hur jag gör och dessutom redogöra för hur jag tänker på 140 tecken (twitter) ansåg jag var en omöjlighet så jag har lovat JensRantil ett mer utförligt svar, genom att jag berättar hur resonerar, när jag bedömer mina elever kollaborativa arbeten.

Ett ganska långt svar på en kort fråga är…

Jag insåg ganska snart att om mina elever fritt skulle få blogga och om jag sa: jag bedömer ert arbete utifrån vad ni skrivit i era blogginlägg, och utifrån era kommentarer på andras inlägg, så skulle jag få väldigt mycket att läsa, ok. Men jag insåg också att jag riskerade att missa en viktigt dimension nämligen det gemensamma kunskapandet som sker genom att de referera till varandra och kommenterar varandras inlägg. Det blev dessutom svårt om inte nästintill omöjligt att få syn på en hel elevs insikter och kunskaper. Men jag började där, med att läsa min elevers gruppbloggar, från första till sista inlägg, från första kommentar till sista, genom att klicka igenom alla referenser, alla internlänkar som hade skapats till de inlägg som väckte mycket tankar och reflektioner. Och det var där jag blev frälst, när jag såg deras samtal, deras dialog, deras intresse för varandras åsikter, deras vilja att kommunicera kring sitt skolarbete.

Jag skulle drunkna i blogginlägg, lycklig, men det skulle bli mig övermäktigt, så jag var tvungen att lösa problematiken: Hur ska jag få till ett grupparbete, där mina elever lär tillsammans och där jag får varje elev att delta i kunskapandet, i lärandet i bloggandet, och samtidigt få dem att kunna visa mig att de förstått av uppgiften och själva frågeställningen som de bearbetat?

Inte ens jag vill ju jobba ihjäl mig…

Lösningen blev följande och är svaret på din fråga Jens…

  1. Mina elever får en gemensam/eller flera gemensamma frågeställningar att blogga om
  2. under en begränsad till (en till två veckor), sedan
  3. får eleverna följande förutsättningar för att får delta i ”examinationen” krävs följande:
    1. du ska ha bloggat minst ett blogginlägg om varje enskild frågeställning
    2. du ska minst ha kommenterat ett inlägg i varje frågeställning
  4. bara de elever som genomfört ”läxan” dvs bloggat och kommenterat (enligt minimumkraven) får delta i examinationen som är
  5. att individuellt sammanfatta det som sagts, skrivits, kommenterats på bloggen i den fråga som eleverna har bearbetat tillsammans
  6. sammanfattningen (kan vara en insändare) får bara göras i skolan och på begränsad tid om 40-60 minuter

Varför? Jo, alla måste delta, jag vill minska ”free riders-problematiken”, som finns i alla grupparbete, mindre när hela processen dokumenteras, vilket den gör i en blogg, för att då kunde jag få syn på vad varje elev förstått av det samtal som först, den dialog som de haft kring varje fråga som de skulle belysa och bearbeta. Processen fram till kunskapen finns dessutom dokumenterad, och tillgänglig, men för att få de högsta betygen måste du också kunna förstå det du resonerat kring, och det var inte helt enkelt till att börja med, många bommar i början, men trägen vinner…

Sedan är det A och O att jag faktiskt kan veta att det är ”min” elev som löser uppgiften och inte någon annan. Jag vill ju helst betygsätta mina elevers kunskaper, och inte någon annans…

Så kunskapandet sker alltså i en process, i en kollaborativ dialog, på nätet med sociala medier som verktyg, men vad eleven förstår, vad eleven uppfattar av samtalet det redogör eleven för individuellt genom att sammanfatta dialogen, samtalet i skolan på begränsad tid. På så sätt fick jag det bästa av två världar, eller ett samarbete fram till kunskapen men ett individuellt resultat som jag kunde bedöma. Dessutom ska eleverna aktivt länka till de inlägg och kommentarer som de använder i bloggen.

Jag bedömer sedan deras sammanfattningar! Underlaget är samtalet på bloggen, som fungerar som ett stöd för både mig och eleverna, men det är inte det centrala bedömningsunderlaget.

Vad ska man tro på?

Jag fick av en bloggpost skickad till mig med en upprörd kommentar: ”det här borde skolan ta upp, eller inte.” Jag läste bloggposten Canon throws out cameras

”so I work for Canon. And these SLR cameras and lenses are going to be thrown away cos they have no boxes LOL fkn idiots”

Jag tittade på bilden, och läste texten än en gång sedan funderade jag en stund, är det sant eller inte? Sedan insåg jag att inlägget kan bli en bra övning i källkritik och en övning i att värdera ett blogginläggs trovärdighet.

Shadow of a Doubt - S5isShadowDoubt by Daniel Y.Go CC (by, nc, sa)

Shadow of a Doubt – S5isShadowDoubt by Daniel Y.Go CC (by, nc, sa)

Inför varje sådan idé startar ett litet detektivarbete, med utgångspunkt i Kolla källans lathund. Jag börjar med att titta på webbadressen (url:en) och ser att inlägget är publicerat på ett socialt nätverk kallat tumblr.

Vad är Tumblr?

Så jag börjar där: Vad är tumblr? Och hur används tjänsten?

Enligt Tumblr själv så är det en bloggtjänst som används för att dela allt, text, bild, citat,länkar, musik och video. Enligt Om-sidan används Tumblr främst till bilder, och för att återblogga, alltså publicera ett redan publicerat inlägg igen. Sedan kan du liksom i de flesta andra sociala nätverk följa dina vänner och kommentera samt gilla deras inlägg.

Inlägget, Canon throws out cameras, består av en kort text och en bild, men när jag börjar titta närmare på det inser jag att jag inte läser det ursprungliga blogginlägget utan bara en återpublicering av ett annat inlägg på en annans tumblr. Jag sitter alltså med en andrahandskälla och för mig som inte är bekant med tumblr framgår det inte särskilt tydligt.

Frågor som jag vill undersöka

Frågor som jag bestämmer mig för att jag skulle undersöka tillsammans med mina elever är: Vilka är tumblr-bloggarnas primära mottagare? Vem är det som står bakom inlägget/en? Vad vill bloggaren uppnå med det ursprungliga inlägget? Lyckas han med det? Är han trovärdig? (En fråga som kräver att man tittar lite närmare på hur han använder Tumblr.)

Sedan skulle jag utifrån dessa frågor föra en diskussion kring trovärdigt eller brist på trovärdighet. Ytligt sett verkar det enkel: språket, stilen, bloggens innehåll, bristen på länkar etc. men är det verkligen så enkelt? Undrar jag när jag ser att inlägget Canon throws outs cameras har fått 4008 kommentarer, och av de som jag läser är det bara gillanden.

Vad betyder gilla?

Nya frågor infinner sig: Vad betyder det att gilla i det här sammanhanget? Betyder det att man tycker att det är en viktig fråga? Eller att man håller med? Eller att man gillar Canons påstådda agerande? Jag antar att det handlar om att man gillar att det är en dålig idé. Men jag undrar jag…

Sedan börjar jag undra hur antalet gillanden påverkar den som är den 4009 personen som vill kommentera, vågar den då ifrågasätta, eller avstår den från att kommentera?

Ett samtal som startar i en källkritisk övning kan alltså avslutas i ett samtal kring sociala medier och vad vi lägger bakom ett gillande, samt hur dessa kommentarsfunktioner påverkar vårt beteende.

Är det sant eller inte?

I skolan skulle jag också vilja samarbeta med en engelsklärare, för att prata om språk och stilnivå, samt för att undersöka ungdomars chattspråk och så vidare.

Men frågar du? Är det sant eller inte? Slänger Canon bort kameror för att de inte har förpackning? Ärligt talat så vet jag inte.