Etikettarkiv: bloggare

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

När blir man en bloggare?

För flera veckor sedan läste jag ett inlägg av Mathias Klang där han ställde frågan When is a blog not a blog? En bra fråga, som jag funderar mycket kring. När blir en blogg, en blogg? När blir en svensklärare en bloggare? eller en twittrare? När förändras saker…

I frågan finns massor av andra frågor, som jag som lärare som använder bloggen som verktyg för skolarbete ställer mig:

  • Mina elevbloggar är inte de bloggar när vi en gång lämnat dem?
  • Är en blogg en webbplats som måste uppdateras?
  • Vad blir bloggen när den inte längre förnyas?
  • Finns det krav, förväntningar på mig som bloggare om att blogga si eller så ofta, för att jag ska kunna kalla min webbplats för en blogg?

Ja, frågorna haglar. Finns det regler? Riktlinjer, vet jag att det finns, kolla in Brit Stakstons utmärkta handbok Politik 2.0 (hon är tydlig med att bloggen är de sociala mediernas diamant och att det är en webbplats som kontinuerligt uppdateras, men vad är kontinuerligt? )

Efter ett samtal med Anne-Marie Körling så fylldes huvudet med än fler frågor, kring text och mandat och varumärken och textens röst.

  • Vilken bild ger jag av mig själv?
  • Vem är jag som bloggare?
  • Hur ser du på mig? Och varför?

Jag minns ett inlägg som jag skrev om att blogga med öppen redigering på Stjärnkikarna. Som ger en bild av hur det kan vara att blogga, och kanske förklarar varför jag gör det. Låt mig berätta:

Jag är svensklärare till vardags, och inte alls bloggare. Jag vet knappt hur en blogg fungerar men till min stora lycka har jag fått möjligheten att få pröva mina färdigheter som skribent och bloggare i o m mitt uppdrag för Webbstjärnan.

Webben gör mig till ett barn på nytt

Jag älskar att få arbeta med webben, och försöka få andra: elever, lärare, skolledare, politiker, vuxna och föräldrar, ja, alla i min omgivning att inse möjligheterna med mediet. När mina vänner frågar om mitt arbete på Webbstjärnan beskriver jag den känsla som mitt arbete fyller mig med.

Det är som om jag blivit ett barn på nytt, som för första gången upptäcker sandlådans alla möjligheter, att här kan jag bygga slott såväl som vägar för leksaksbilarna. Jag kan skapa kanaler, broar, tunnlar och hela världar. Jag känner att jag har funnit en plats där jag kan växa och pröva mina färdigheter.

Att blogga eller skriva offentligt upplever jag som en enorm utmaning, rolig men samtidigt väldigt svårt. Vad ska jag skriva? För vem skriver jag? Vem vill läsa det jag skriver om? Jag har ändå lyckan att ha en redaktör, och arbetskamrater som läser och kommenterar mina inlägg ”irl”, i verkligheten. Om det finns andra läsare, det vet jag ganska lite om.

Så kände jag då, och jag vet att de här insikterna om att vara barn i ett nytt medium, att få pröva sina vingar har lärt mig väldigt mycket. Jag har med insikterna om hur svårt det kan vara att skriva i sociala medier, och att möta en tystnad som är öronbedövande, och insett att det är A och O i mitt arbete med webbpublicering är att bloggaren får gensvar i någon form. Om inte annat i siffror, i form av statistik. Jag har blivit mer lyhörd och förstående inför mina elever. Pepp och gensvar behöver alla.

I förhållande till mitt bloggande känner jag mig än som ett barn i sandlådan, jag njuter.