Etikettarkiv: Brit Stakston

Valet, skolan och sociala medier

Inser att jag och min bibliotekarie Hanna Johannson blev verkligen taggade av Brit Stakston i onsdags.  Jag skriver en bloggserie och hon sätter igång en grupp på Dela, om hur man kan arbeta med sociala medier och det politiska valet i höst. Det är grymt.

Inser att jag får massor med idéer kring vad man kan göra, och hur enkelt och tillgängligt det är. Eleverna skulle kunna lära sig så mycket om sociala medier genom att bara granska och iaktta hur politiker använder dessa medier.

  • En uppgift skulle kunna vara att jämföra traditionella nyhetsmedia med sociala medier.
  • De skulle kunna studera hur och varför Facebookgrupper bildas, vad de har för funktion.
  • Eller hur politiker som Gudrun Schyman använder twitter för att sedan jämföra det med en ”vanlig” twittrare som @macfeast

De skulle dessutom lätt kunna komma i kontakt med politiska företrädare via t.ex. twitter, kunna ställa frågor, kanske inte av typen hur ser folkpartiets skolpolitik ut, men frågor som kan besvaras på 140 tecken.

Sedan vill ju alltid jag att fokus ska ligga i att eleverna själv lär sig använda dessa medier som verktyg. Twitter är ett intressant verktyg för att alla ska kunna reflektera över till exempel en partiledardebatt, sedan blir det extra spännande om man tittar tillbaka över flödet och ser vad de reflekterar kring. Tänk vilka möjligheter, att dokumentera och analysera. Att kommunicera och synliggöra kommunikation.  Och tänk om politikerna skulle kunna få tillgång till dessa twittersamtal för att få en bild ger av hur unga väljare ser på dem, och politik, spännande…

Ja, det var några av de idéer som kom då här på direkten till mig…

Sociala medier skapar elever 2.0, skola 2.0

Jag var på regionbiblioteket i Stockholm den 7 april och lyssnade på Brit Stakston som pratade om sociala medier och politiken. Hennes föredrag väckte enormt mycket tankar som jag valt att göra en bloggserie kring, det här är mitt fjärde inlägg och det handlar om sociala medier i skolan 2.0.

Brit Stakston pratade om vad som har hänt med nätanvändning sedan 1997, och jag slogs av hur lite av det här som påverkat oss och vår verksamhet i skolan…

Health 2.0 (Hälsa 2.0)

En innovationsvåg genom vårdsektorn, vårdtagare söker de som har samma diagnos för att prata med andra i forum på nätet, patientforum och hälsorådgivning är en naturlig del av nätet, för dialog och frågor. Stakston pratade om google health, om att så småningom kommer kanske medicinska journaler ligga online, så att vi kan välja vårdinrättning, läkare efter vårt behov.

Doktorsguiden en sajt där man kan recensera läkare. Det är bara en fråga om tid innan vi har likadan för skolor och för lärare. Och hur möter vi det? Om inte vi i skolan tar initiativet, vem gör det då, och på vilka villkor?

Konsument 2.0

Ett annat exempel som Brit Stakston lyfte fram var konsument 2.0, och vad och hur konsumenter kan påverka? Bloggar, youtube, men kolla in sajten fairshopping, där konsumenter kan klaga och de räknar antalet dagar innan man får svar från företaget.

Eller titta på Ellos, och de bedömningar som deras kunder kommer med, vill inte våra elever också dela berätta om sina lärare, sina  skolor?  Vill dela med oss av våra erfarenheter, och web 2.0 ger oss dessa möjligheter. Det måste vi i skolan också ta hänsyn till, vi kan inte utesluta det. Vi måste också förhålla oss till sociala medier.

Vi, och våra elever är vana att vara aktiva och intresserade, dessa tjänster på nätet hjälper oss…

Sociala medier ingen hype

Stakston säger så klokt, och lyssna nu:

Sociala medier är inte en hype. Det är mer än olika konton! Det handlar om att användarna bidrar med innehåll och får kommentera. Sociala medier är nya verktyg för att uppnå medborgardialog och medborgarnas synpunkter adderar ett extra värde. Företag, politiker [skolan] bör använda sociala medier för krishantering, ofta är de rädda för transparans med det är till vår fördel, styrka om det går det illa, för kan man snabbt förklara, gå in i dessa arenor och berätta det var så här vi tänkte.

Sociala medier är inte en hype…

Skolan, lärare, skolledning våga anamma sociala medier i skolan.

Sociala medier sätter eleven, användaren i fokus

Jag var på regionbiblioteket i Stockholm den 7 april och lyssnade på Brit Stakston som pratade om sociala medier och politiken. Hennes föredrag väckte enormt mycket tankar som jag valt att göra en bloggserie kring, det här är mitt tredje inlägg, imorgon kommer ännu ett.

Jump on the social media bandwagon by Matt Hamm CC (by,nc)

Brit Stakston menar att sociala medier (bloggar, twitter, Facebook) handlar om att  sätta mig som användare i fokus, så att jag kan vara med och skapa. Bara den definitionen är som gjord för oss i skolan.

Sociala medier är verktyg som sätter eleverna i fokus som användare, som de som skapar dialog, de öppnar dörrar till dialog, till skillnad från traditionella läromedel så innebär sociala medier att eleverna inte bara är konsumenter utan även skapare av kunskap, och sina läromedel (se Romanbloggen Frankenstein och vår samtid).

Naturligtvis behövs en lärare, en plan, ett innehåll som ska bearbetas, men som verktyg för att bearbeta de kunskaper som skolan ska förmedla, för att utveckla de färdigheter som skolan ska hjälpa elever att utveckla är de sociala medierna verktyg som vi i skolan bör ta till oss.

Sociala medier är verktyg för samarbete och medskapande. De dokumenterar processer (se Rebeckas loggbok) och synliggör dessa för dig och eleverna (se min handledarblogg som ett exempel). De synliggör också dig som person, människa om du väljer att delta och aktivt handleda dina elever till nya kunskaper och färdigheter.

Sociala medier ändrar maktstrukturerna

Jag var på regionbiblioteket i Stockholm och lyssnade på Brit Stakston som pratade om sociala medier och politiken. Hennes föredrag väckte enormt mycket tankar som jag valt att göra en bloggserie kring, det här är mitt andra inlägg, imorgon kommer ännu ett.

Brit Stakston menar att  Sociala medier i politiken skulle kunna innebär att politiken vitaliseras och får

  • fler medlemmar
  • fler som engageras
  • möjlighet att mobilisera
  • fler väljare

Tänk vad sociala medier skulle kunna innebära för skolan i

  • fler som engagerar sig
  • fler som deltar
  • fler som mobiliseras
  • bättre samarbetsmöjligheter

Varför anammar inte skolan och politiken dessa kommunikations möjligheter omedelbart?

Svaret som Stakston tar fram är att det handlar om makt. Det handlar om makt, och om att ändra maktstrukturen, gå från megafon-kommunikation till dialog, men det skulle innebära en demokratiseringsprocess, för politiken att synliggöra den, för skolan att möjliggöra den.

Så skolan och politiken anamma sociala medier…

Politiken och Stakston, tankar för skolan

Idag har jag varit på föredrag med Brit Stakson, som pratade om Sociala medier och politik, ett otroligt inspirerade föredrag, som väckte många tankar funderingar, som jag nu brottas med. För att göra det möjligt att delge er alla så kommer jag köra en liten bloggserie, Stakston-politiken-skolan, än är jag osäker på antalet inlägg, men det blir minst två och som mest sju (vi får se)

 Brit Stakston

I förhållande till politik och sociala medier lyft ofta Obama fram som ett exempel, som att det är en tid för förändringar, men vann han presidentvalet till följd av de sociala medierna? Nej, säger Stakston, men till följd av hans politiska program, och med hjälp av sociala medier lyckades han skapa ett ökat engagemang.

I Sverige används inte sociala medier av politiken för att skapa ett ökat engagemang utan för att få fler väljare, få fler röster på valdagen.

Utifrån mitt perspektiv skulle det räcka gott (till en början), eftersom skolan knappt är närvarande på i sociala medier. En ökad närvaro, och en ökad aktivitet hade kanske lett till fler elever, i synnerhet idag när elevunderlaget minskar pga minskande barnkullar. Det skulle kunna vara en början, att söka fler elever men jag tror att ett aktivt användande av sociala medier kan leda till mer, mycket mer… Mer lust, engagemang, intresse för skolarbetet. Och ett annat sätt att lära, möjligheter att samarbeta, kommunicera etc.

Om politiken befinner sig i en prövningarnas tid, pga av de utmaningar som de står inför med sociala medier, och väljarnas aktivitet i dessa. Så tror jag att det även gäller skolan, web 2.0 har ännu inte nått skolan annat än som små västanfläktar, iform av några eldsjälar som bloggar, twittrar eller använder Facebook för att engagera eleverna för deras skolarbete.

Än är nätet i skolan framför allt konsumtion av den information som finns att tillgå på nätet. Väldigt lite handlar om att kommunicera med de grupper som vill komma i kontakt med skolan. Tänk om skolan kunde få upp ögonen för insikten om vi som skola är tillgänglig online är vi också tillgängliga oberoende av tid och rum. Naturligtvis innebär inte det att vi i skolan måste vara tillgängliga ständigt, dygnet runt, det är inte SJ, men om jag vill nå dem kan jag skicka en tweet på söndagen och de svarar på måndag efter 9.00.

En skola som väljer att anamma sociala medier skulle snart inse att möjligheterna för samarbete mellan elever, skola och föräldrar skulle kunna vara oanade.