Etikettarkiv: cclones

Har jag hackat Star Wars universum?

thx for helping me

thx for helping me

I ett mejl om mina bilder, om mina leksaksbilder, ska jag väl tillägga fick jag en rad frågor. Frågor som handlade om bilderna och tankarna bakom bilderna, men också om mina bilder i förhållande till det universum som de lånat figurerna från – Star Wars. Bland frågorna fanns en som jag stannande upp vid och har sedan funderat mycket kring. Det är frågan:

The universe of Star Wars has been embraced primarily by boys. Is this why you hacked it, turned it into something else by the poetry of your images?

Det finns mycket i frågan som jag smickras av, men också förvånas av. Är Star Wars universumet främst omfamnat av pojkar/män? Jag som alltid sett Star Wars som en del av mitt vardag, en del av min verklighet, en del av den populärkultur som jag tog av som barn, ungdom och vuxen, en del av den kultur som mina barn tar del av. Är Star Wars något som pojkar främst omfamnat och jag är en hackare som förändrar detta universum med mina bilder…

När jag frågar barnen om jag skildrar Star Wars säger de ”men det där ju inte Star Wars” och de menar att jag något annat, det är kanske ett hack, men det känns märkligt. Allt jag gjort är att ha lagt in vardagen, livet och kanske en och annan känsla till de bilder som hämtat karaktärer från Star Wars universum.

För att svara på frågan: Nej, jag har inte hackat Star Wars för att det är ett manligt universum, utan för att det är en kultur som jag känner igen och som jag känner att jag har en relation till.

”det är spännande det där med Internet – du har liksom varit där”

Jag fick äran att prata om Creative Commons och om mitt fotografi på Tekniska Museets Nördcafé. Vilket var grymt kul, utmanande och svårt. Jag pratar ofta om mina bilder, men inte om mitt fotografi, eller om mitt fotoprojekt (det har jag bara gjort på Studiobronx tidigare). Jag tar bilder, använder bilder och jag pratar ibland om Creative Commons. Men att prata om mitt fotoprojekt CClones och betydelsen som Creative Commons har för mitt fotoprojekt är en utmaning, svår men rolig.

Igår tog jag mig an den, och resultatet kan du ta del av på Bambuser.

Det blev nog mest om bilderna  men också om Creative Commons betydelse för projektet. För hur jag än vrider och vänder på saken är Creative Commons helt avgörande som verktyget/redskap för att mina bilder skulle få vingar och spridning.

Personligen tar jag med mig Nils Olanders, som är ansvarig för Nörd-kaféet, sammanfattning:

”det är spännande med Internet – du har liksom varit där”

De orden kommer jag att bära med mig. Internet är spännande, otroligt utmanande och möjligheterna är stora och jag har inte bara varit på Internet, jag är på Internet. Det är även mina bilder och de sprids med hjälp av Creative Commons.

Om Creative Commons och mina bilder på tekniska museet #nördcafé

Du kanske är påskledig och har vägarna förbi Tekniska museet? Jag har fått äran att bli inbjuden att tala om Creative Commons och mitt fotoprojekt. Så imorgon på nördcaféet så ska jag berätta lite mer om CC och mitt bildprojekt.

Det är en berättelse om att bli förälskad, att försöka förstå Creative Commons samt att vilja få ta del av Internets möjligheter, samt väldigt mycket nörderi….

Välkomna klockan 18.00

Skapande föds ur andras skapande – Creative Commons #ftw

I min värld är det sant, och fullständigt givet. Jag brukar visa på hur jag inspireras av andras bilder, av vardagssituationer som andra avbildar och som sedan jag för över till mina bilder. Jag inspireras av andras bilder och mitt skapande föds ur andras skapande, ständigt…

Jag blir extra triggad när min sanning tycks gälla för andra också. Titta på nedanstående målning, den påminner eller är inspirerad av en av mina bilder och det är så stort och coolt.

Out on town – Acrylic Canvas av Håkan Canberger efter ett foto av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Att det har skapats ett nytt verk utifrån min bild är en stor ära… och sedan att en nya bilden följer samma CC-licens som jag har gör att jag kan dela den med er och att ni kan bearbeta Håkans version och skapa en egen tolkning. Det är häftigt!

Jag tänker bara #ftw

Internet är som skapat för att tjuvlyssna…

Jag blev bloggad igår, det händer ibland. Den här gången av Jay Mug. Ett collage av några av mina bilder från 2011. Fint 🙂

Bland kommentarerna står följande jag citerar:

Lightroom_rl
-Why no link to kalexanderson at Flickr – as these are her photos? Or at least mention where they come from?

Lame!

Sandra Snan
Wait, these were made by Kristina Alexanderson. Why no link?

Sandra Snan
Guess a lot of people (myself included—I even posted a comment (since deleted) asking for prints to buy) thought you made these since Gruber linked to you—I guess you didn’t mean for that to happen. Again the “via” circus of the modern web—“who told me” becomes more important than “who made it”. http://loldwell.com/?p=1183
http://www.flickr.com/photos/k…

Simon
Hm, I don’t like this: Where is the acknowledgement of the original photographer (K Alexanderson)? I think not including that is bad style, to be honest.

Кабель HDMI
You can’t just take a picture from another site and cut off the bottom.

Me
Wait – everyone calling for kalexanderson to be credited…
That flickr link has the following under the photo:
”Found it on Facebook :)”
Shouldn’t we be calling for attribution to the *original* source???

Ianjulie
The ”Found it on Facebook” just means that someone else made the collage and posted it. The original photos in the collage are all kalexanderson’s. Flickr s

Nofare
Wait a minute – these are Kalexanderson’s photos from Flickr – why didn’t you mention that?

Jag tjuvlyssnar, eftersom jag aldrig vet vad som har hänt utan kommer som bäst sent in i bilden. Jag hittade posten genom att bloggaren länkade upp till min fotoström. Tjuvlyssna är spännande, man får en bild av verkligheten då.

Creative Commons eller inte – är det frågan?

En vän till mig säger alltid, när vi pratar om val, om Internet, om det som skrämmer mig:

-Kristina titta tillbaka och fundera kring alternativen? Vad skulle du gjort annorlunda? Hur skulle det hjälpt dig? Sedan säger hon, men nu när du startar ett nytt projekt då gör du kanske andra val, med den erfarenhet du har.

Nja, säger jag, jag tror inte det. Men det betyder inte att jag valt rätt, om det nu finns något rätt. Jag har valt utifrån min övertygelse, utifrån vad jag tror på, men förmedlar jag det?

Jag är fullständigt mållös inför Internets möjligheter till spridning. Det där som kallas viral spridning. Ni vet allt det där som vi pratar om, men som vi bara ser hända andra…

eller den här versionen som sprids via George Takeis fanpage på Facebook…

Som uppdateras med en ny version skapad av ett fan

Jag tänker tillbaka, varför gör jag det jag gör? Vad vill jag uppnå? Ville jag bli känd? Ville jag bli fotograf? Vad ville jag?

Jag ville mycket, jag ville pröva, jag ville leka, jag ville utmana mig själv. Jag ville göra en Stéfan. Jag ville lära mig mer om Creative Commons, få en möjlighet att dela tillbaka, lära ut. Men mest gör jag det jag gör för att jag tycker om det, för att jag tycker att det är SKOJ!!! Naturligtvis skulle jag kunna säga att med mina bilders spridning så har jag spridit kunskap om Creative Commons, men samtidigt undrar jag om det är så det fungerar. Vilken roll spelar licenssystemet för att jag ska kunna sprida det som jag skapat? Är det en viktig pusselbit?

Jag har imponerats, jag har skrattat, jag är stolt, men samtidigt blir jag fundersam, var syns Creative Commons i det här? Hur ser de som ser dessa collage att de sprids under Creative Commons?

Ja, visst, du får bearbeta. Du får skapa nytt med utgångspunkt från det som jag skapat, men inte utan att ange att det är mina bilder som du skapat utifrån, att det är mina bilder som du bearbetar, men vad vet jag kanske är det bara okunskap, eller en del av lyckan att hitta något spännande på Internet

Sedan tänker jag på vad min vän sedan brukar säga, om Creative Commons:

-Naturligtvis kommer ditt material att missbrukas, så är det bara. Men vad är alternativet? Tror du att om du publicerar dem med ett (c) att ditt skapande inte skulle missbrukas, inte skulle användas, inte spridas…

Sedan tittar jag på min vän över köksbordet och hon tittar tillbaka och säger:

-Utan ditt fotoprojekt skulle jag inte känna till Creative Commons, bara så du vet.

I doubt my mission for the Dark side – dagens bild 338

Dagens bild är på många sätt en bild som visar på misslyckanden. Bilden är resultatet av många misslyckanden.

SLiders Sunday -I doubt my mission for the Dark Side

 SLiders Sunday -I doubt my mission for the Dark Side av Kristina Alexanderson

Jag ville fånga vinterljuset, helst i motljus. Men jag inser att jag misslyckats med inställningarna så att ISO-inställningen var alldeles för hög för det starka solljuset. Det som händer då är att motivet bränns sönder. Kameran är inställd för inomhusljus och jag fotograferar i dagsljus, i motljus. Helt fel!!!

Jag tog många bilder, och tittade inte på resultatet för ens det var för sent. Men en bild blir inte bara till vid fotograferingstillfället har jag lärt mig, utan efterbearbetningen gör också bilden. Så med lite efterbearbetning blev resultatet ett annat.

Är det en äkta, eller en autentisk bild? Knappast, men jag vill inte tro att jag ger sken av att fotografera autentiska bilder, eller ens äkta. Det är ett stilleben, om tvivel, och den känslan lyckas jag kanske fånga, om inte annat kan jag försöka en annan dag.

Sedan måste man VÅGA misslyckas, för det är väl så vi lär oss.

Konst?

Via Joey Hofwander på twitter fick jag reda på att mitt bildprojekt hade blivit bloggat av en amerikansk blogg i inlägget Comic Stormtrooper Captures. Det är alltid roligt att se när ens projekt nämns och hur det tolkas eller beskrivs av andra.

På den här bloggen hade de redan skrivit om mina bilder, fast lite tidigare i höstas under rubriken Off-duty Stormtrooper art. Den rubriken fick mig att fundera kring konst-begreppet så jag delade länken på Google + och där kom reaktionerna ganska snabbt. Spännande att höra andra reflektera kring ordet konst och vad vi uppfattar som konst. Samtalet kom att bli följande:

–  What is it, if it isn’t art? I think it is great art!
– Art? I don’t know. It’s creative and pleasing, that’s for sure 🙂
–  The question of art vs non-art can be answered by the following:
If you are asking whether something is art or not then it is art by default.

The reasoning?
Art should make you ask yourself a question, even if that question happens to be ”Is this art?”

–  What question does ”Mona Lisa” ask? I still consider ”Mona Lisa” to be art. What is or isn’t art is very subjective… but for me, I classify this as art since it is quality work and also starts a thought process within me.
There are many questions that the Mona Lisa asks.
there are the obvious:
– What is she smiling about?
– Is she actually smiling?
– Was she boffing Leo?
And the not so obvious:
– Why is the Mona Lisa considered to be as important as it is?
– Why didn’t he paint it a little bigger?
– Why is it so disappointing in the flesh (as it were)?
It might not make you ask those questions, but it might make others ask them.

I agree that art is completely subjective, but as long as it prompts some sort of thought, even the ’meta’ thought of ”Is this art?”, then it is art.

Så vad är konst… är det konst, eller är det bara bilder av något som ser ut att vara vardagslivet för de som i Star Wars sagan fungerar som legoknektar

Sedan finns det andra saker som är roliga att fundera kring som hur de skapar en url-kring mitt fotoprojekt och mitt namn kolla http://www.trendhunter.com/trends/cclone-365-2011-by-kristina-alexanderson, man kan fråga sig vad de vill att de som googlar på mitt namn och fotoprojekt ska landa någonstans… Men det är ett annat stickspår.

Publicerad, men vad är det, när man själv dagligen publicerar?

Jag blev tillfrågad via mejl för en tid sedan om jag kunde tänka mig att samarbeta med en brittisk mediebyrå som gärna ville få möjlighet att sälja mina bilder och historien kring mina bilder. Jag nöp mig hårt i armen.

Veckorna har gått och inget har egentligen hänt, jag publicerar mina bilder och får kommentarer på flickr, tills i förra veckan då det började komma andra kommentarer, mejl och journalister som ville veta mer, som gillade bilderna. I söndags blev jag publicerad i Storbritanniens näst största tidning, tillsammans med mina bilder. Och idag i Aftonbladet.

Det känns konstigt för jag publicerar bilder varje dag, men inte med det genomslag som Daily Mail eller Aftonbladet får, så jag sitter här häpen och är lite Star Struck. Paff över att intresset för mitt bildprojekt kan bli så stort.

För er som vill kolla in alla bilder så finns de på flickr i mitt 365-set, Stormtrooper-bilderna har dessutom ett eget set där det finns också en mängd med andra bilder.

Tänk vilka möjligheter Creative Commons medför…

The Clones are making a homemade sea

Först ska jag säga Tack till Håkan Dahlström som gav mig tipset om att följa upp länkarna från ens flickr-ström. Jag har aldrig gjort det, tidigare. Men efter att ha läst Håkans grymma gästinlägg på Creative Commons Sveriges blogg kunde jag ju inte låta bli. Jag var bara tvungen och hamnade på en bloggpost som heter 34 Clever Examples of Toy Photography. Jag tänker att det är väl häftigt att jag nämns där och klickar naturligtvis på länken.

Jag finn representerad med flera bilder, men i samma inlägg nämns även min stora förebild och idol Stéfan, tänk lilla jag och så… Det är möjligheter som Creative Commons medför.