Idag har jag haft lyckan att få ha ett långt samtal kring Creative Commons. Kring vad det är som skrämmer. Samtalet kom att handla om vad som är svårt med licenserna, samt vilka möjligheter som finns med Creative Commons.
Personligen tycker jag att det är att det är massor som är svårt, massor som jag är rädd för, och som jag räds. Jag brukar illustrera det med Aron, som är 8 år, och som har tagit en grymt fin bild av mig. När jag frågade honom om jag fick publicera den så frågade jag också om han kunde tänka sig att andra skulle få använda hans vackra bild av mig när jag ligger på knä och fotograferar Stormtroopers utan att fråga honom först. Och svaret kom blixtsnabbt med ett bestämt
-Nej, jag vill att de frågar mig först.
Jag förstå honom, att fråga honom är att visa respekt för hans arbete för hans insats, för det som han har skapat och det som han har gjort. Hur han har komponerat bilden, som i hans ögon bara har ett fel (jag är med på den). Samtidigt ser jag på honom hur stolt han är att andra vill ta del av hans arbete, av hans bild. Det är stort. Vi behöver alla få bekräftelse på det vi gjort och det vi gör. Att fråga honom är ett sätt att bekräfta honom, att ta hans arbete på allvar.
Men när det kommer till Creative Commons är det fler saker än att inte bli erkänd som kan oroa, som att någon annan ska tjäna pengar på ens arbete, rädslan för risken att någon/några ska använda mina bilder i fel sammanhang, rädslan för att de ska missförstås, att de ska misstolkas. Rädslan att förlora kontrollen, att göra fel och att det felet sedan sprids och kommer att förknippas med mig.
Jag tänker ofta att det är så lätt för andra. De har bestämt sig. De har tänkt efter före. Alla andra är alltid så kloka, de har alltid vägt alternativen mot varandra och då är det lätt. De står upp för sin övertygelse.
Det är svårt att vara generös, tillåtande och ”släppa” på kontrollen. Jag funderar ofta kring mina val, kring varför jag delar. Om jag delar för att jag inte orkar eller kan hävda min rätt i ett medium som internet? Men jag tror inte det. Jag tror att skälen är andra.
Men hur kan jag dela, jag som vill ha kontroll, i alla fall lite, men har man någonsin det? Jag är rädd för att förlora kontrollen, för jag vill veta, jag vill förstå, och jag är ofta rädd för det nya, okända. Men att låta min rädsla styra, skulle det göra att jag blev mindre rädd? Blir jag rikare, av att jag tror att jag har kontroll? Jag tror inte det, snarare mindre generös och mer rädd.
Min strategi för att hantera min rädsla genom att försöka möta den. Min rädsla för hur det jag skapar ska användas försöker jag möta jag genom att försöka vara generös, genom att dela med mig av det jag tar del av, av det som berikar mig, av det som jag möter, ser och eventuellt skapar. Men många gånger är det svårt, konstigt och stort att få ta del av samtal kring det jag delar, höra andras tolkningar och missförstånd.
Jag delar med hjälp av olika licenser av olika skäl. Jag delar för det gör det också lättare att använda andras material, andras texter, bilder. Men jag förstår alla som säger att det är svårt för det är svårt, stort och oförståligt, men när jag tänker på det så är alternativet otänkbart, för om jag inte delade med hjälp av några få krumeluter (creative commons symboler) så skulle jag kanske inte få mina bilder spridda över internet. Då skulle jag inte berikas, förfaras och imponeras av hur andra tolkar innebörden i dem.
