Etikettarkiv: dator

Internet som utgångspunkt för det goda samarbetet #internetiskolan

I många sammanhang beskrivs skolan som en plats som ”tekniken glömde”. En plats där uppkopplingarna inte fungerar, där modern teknik gör sitt intåg med barnens ålder och mognad. En plats där lärare arbetar som ”de alltid” har gjort. Bilden förstärks ofta genom undersökningar om antalet datorer i skolan, genom tala om hur stor datortätheten är bland lärarna etc.

Men samtidigt arbetar jag med ett område som heter Internet i skolan. Och jag ser en annan värld. Jag ser lärare, skolor som aktivt arbetar med tekniken, med Internet, med webben, med sociala medier. Men det har fått mig att dra slutsatsen att teknisk tillgång  (en dator, en ipad) i sig inte förändra skolan eller lärandet. Jag tror det behövs flera delar i denna ekvation, tekniken är en, uppkopplingen en annan, pedagogen en tredje, men det behövs bra pedagogiskt material och massor med kunskaper också. Mina erfarenheter säger det.

I skolan arbetar lärare ofta med pedagogiskt anpassat material. Det är på många sätt lärarens trygghet i synnerhet i ett klassrum där vad som helst kan hända. Vi utgår från övningar, arbetsuppgifter som andra lärare prövat och som vi vet fungerar. De är skapade på beprövad erfarenhet.

Jag vet att vi på Webbstjärnan med vårt material har enkla sådana uppgifter (exempel), för att hjälpa till på vägen med att arbeta med Internet som ett verktyg i undervisningen. Att vi har stöd. Våra lärarguider och våra övningar är en start, våra utbildningar är en annan start. Vi bygger upp dem kring idéen att lärare ska lära lärare. Men i år har vi sett andra samarbeten som det på webbplatsen ipadpanelen där lärare och elever i olika delar av Sverige samarbetar för att lära, utveckla, utvärdera ipaden som läroverktyg tillsammans.

Jag drömmer om att inom ramen för Webbstjärnan skulle det vara fler lärare som är med och driver och skapar goda exempel, så att vi kan bygga upp en än större bank, med fungerande pedagogiska exempel, som lärare kan bygga vidare på, allt med syftet att stödja lärare. Det drömmer jag om.

Handlar skoldebatten om resultat istället för lärande?

Jag har funderat ett längre tag på skoldebatten. PISA, elevdatorn, geografi undervisningen, målen, läraren, undervisningen, ledarskaper (som sällan nämns). Jag funderar mycket kring vad debatten egentligen handlar om. Och vilka ”one-liners” som ses som lösningen på skolans problem. Är lösningen:

Skoldebatten finns ett fokus på PISA och vikande resultat, på prov, på mätresultat, på det mätbara!!! Men tänk om de mäter fel?? Lösningarna ska vara quick-fixs och stavas lite beroende på vem som pratar:

Jag vet att det finns många som har tankar kring detta som t.ex Björn Kindeberg som sammanfattade några av sina intryck av ”BETT-mässans” lösningar i sitt inlägg Bett med och utan vett:

Men tekniken i sig kan inte heller frälsa skolan. Jag vet inte hur många gånger jag under helgen läst eller hört fraser i still med “technology for engaging students”, “enhancing student creativity”, “providing instant interactive feed-back, maximizing the output of the learning environment” och andra formuleringar som möjligen är logiska för en copywriter, men som känns lätt förryckta i relation till dialogen i ett klassrum. Känslan är att teknikutvecklarna gissar sig till vad lärare behöver, utifrån en bondförnuftig, men inte så framkomlig modell för lärande.

Jag tycker personligen att skoldebatten missar huvudsaken, skolan är till för lärande. Skolan ska vara en plats där elever tillsammans lär, får insikter, färdigheter, och växer som människor. Verktyget kan inte i sig förändra skolan, eller lärandet. Det får inte glömmas bort i samtalet kring skolan att verktygen är verktyg. De digitala verktyg, och de ska användas för det som är skolan huvudsak, lärande, se till exempel på hur Josef_Sahlin gör i sin klassblogg Tegelbobarn. En egen dator, eller en dator till varje elev påverkar inte lärandet om vi inte låter den göra det, och det måste ändå vara det centrala i skolan, att skolan söker skapa en miljö, en rum, en anda av lärande.

Men lösningen på skolans ”problem” måste handla om hur skolan blir och förblir en god miljö för lärande. Jag tvivlar på att lösningen är så enkel att det bara är en sak. I fokus för att bygga en skola som presterar bättre resultat, en framgångsrik skola måste ända vara lärande, ett exempel är Nossebo skola som har gjort en resa från sämst i klassen till bäst i klassen och enligt artikeln När skolan är som allra bäst som inlägget bygger på så beror framgången på att skolledningen tag stöd av pedagogisk forskning i sitt arbete för att förbättra skolans resultat och jag inbillar mig att den resan har handlat om att skapa ett rum för lärande, för alla elevers lärande.

Skoldebatten borde i mina ögon handla om de stora frågorna och handla om de stora fixen, diskussionen borde röra sig kring vad elever behöver kunna samt hur vi får dem att ta till sig de kunskaperna. Låt skoldebatten  sätta lärande i fokus.

En elev-berättelse om skolvardagen med ”en-till-en” eller ”varsin”

Extra life
Extra life av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag fick ett mejl, för att inleda som en politiker, från en elev som undrade om jag kunde tänka mig att delta i en undersökning kring hur lärare ser på datorer och internet i undervisningen. Hon berättade i sin introduktion att hon var lite skeptisk till att ge elever varsin dator. Hon var skeptisk till att ”datorn” i sig gör någon skillnad för skolans arbetssätt, på resultaten, på pedagogiken, men vill gärna undersöka lärares uppfattningar. Hon undrade helt enkelt om jag kunde delta. Jag svarade: ja men på ett villkor, nämligen att du skriver om din skolvardag, och att jag få publicera din berättelse om din skolvardag här på min blogg. Jag fick ett mejl tillbaka som sa, ja, men jag vill vara anonym.

Detta är ett gästinlägg från en elev och en subjektiv berättelse från en skola i Sverige som inför en till en.

Jag går sista terminen på en gymnasieskola där alla elever har fått varsin dator att använda på lektioner och till studier. Min klass fick dem för precis ett år sedan, så jag tänkte berätta lite om hur det har varit.

Först och främst är det väldigt viktigt vad för slags dator vi har fått. Våra är små HP-datorer som lätt får plats i väskan och som inte väger alls mycket. De är inte tillräckligt avancerade för att kunna spela spel på och har inte ens CD-romspelare. Men detta är inte heller funktioner, som jag har saknat.

Till datorerna har vi fått ladda ner gratisprogrammet Open Office att använda till att göra presentationer och dokument. Det har väl inte fungerat så bra som man hade kunde hoppas, men det är också en vanesak. Det är ju även en programvara som kommer utvecklas och man förstår att skolorna inte vill lägga ner tusentals kronor på ett Word-program, när det finns liknande gratis online.

Användandet av datorerna har fungerat olika bra, på olika lektioner. I de flesta ämnen har vi bara använt dem till att skriva uppsatser på lektionerna, söka källor och liknande, som man förut har gjort i bokade datorsalar. Det kanske viktigaste med datorerna är att de har inneburit att det är lättare att anteckna på lektionerna. Jag personligen tycker det är jättebekvämt, medan jag har kompisar som antecknar för hand fortfarande.

Hur datorerna används på lektionerna beror allra mest på läraren. Jag tror att de på vår skola inte har utbildats tillräckligt väl i hur användbart det faktiskt är med tekniken. Det finns lärare som fortfarande skriver ut ett häfte var till eleverna, när vi lika väl själva kan hitta det på internet, eller att läraren skickar det till oss så att vi kan läsa det på skärmen.

Men om jag ska vara helt ärlig så går nog den mesta datortiden i skolan åt Facebook eller annat slösurfande. Sorgligt men sant. En riktigt tråkig lektion när datorn är där framför sig så är det oundvikligt. Jag har faktiskt glömt hur det var att sitta på tråkiga lektioner utan dator. Vad gjorde man? Inte lyssnade i alla fall.

Jag känner inte att mitt studieresultat eller effektivitet har påverkats varken i negativt eller positiv riktning sen vi fick datorerna. Jag lyssnar lika mycket nu som innan. Om jag kanske inte förstår något, eller missar något kan jag snabbt googla det och hänga med i lektionen igen. Men det varierar från person till person. Vissa kanske inte alls kan ta ansvaret med att vara aktiv på lektionerna och ha en dator framför sig, medan andra, som jag själv, kan det. Det är ju också upp till läraren att ha intressanta och bra lektioner så att man faktiskt vill lyssna, eller kanske bara säga till oss att stänga datorerna.

Om jag ska sammanfatta så är jag positiv till att alla elever ska ha en dator var. Men innan en skola lägger ner pengar på att alla elever ska ha det, borde de börja med att utbilda lärarna så att de vet hur de ska förändra sin undervisning så att datorerna faktiskt blir nödvändiga. Då kan lärarna sedan visa eleverna hur de kan arbeta med datorerna på bästa smidiga sätt. Jag har ju kommit mitt i denna förändringsfas och jag tror mycket kommer utvecklas efter att jag har gått ut gymnasiet, till det positiva. Jag tror helt klart att datorerna är en viktig del av den nya moderna skolan och det är lika bra att barn och ungdomar får lära sig redan nu att använda en dator (och internet!) på rätt sätt, eftersom de i framtiden är högst troligt att de kommer jobba framför en.

Jag ska inte tolka, eller tänka åt er, men den bild som den här eleven ger är intressant och tänkvärd. Kanske finns det något som alla som står i startgroparna för ett en till en projekt bör tänka kring. Helst skulle jag såklart vilja att alla skolledare läste och tänkte igenom hur arbetet från ”datorsalar till en-till-en ska ske” samt att övergången sker med tydliga mål.