Etikettarkiv: Dela

Lärare, delar du ditt material med Creative Commons? #blogg100

I skoldiskussionen förekommer en diskussion kring att dela material som lärare inom skapat, och det delas massor med fantastiskt pedagogiskt material på nätet, ibland är det tydligt hur andra får använda materialet, hur det får spridas och om det får bearbetas genom att den som skapat det använder Creative Commons licenser. Kolla till exempel in Josef Sahlins fantastiska material kring att arbeta med romaner, som Klippet- ett novellprojekt som är tillgänglig under Creative Commons licensen Erkännande, icke-kommersiell- dela lika. Josef är lika tydlig genom licensen, och den som vill använda får göra det under tydliga villkor.

Det härliga är sedan att det arbete som görs runt detta arbete i skolan också delas av eleverna under en CC-licens kolla på Bibblis, där alla böcker är tillgängliga under Creative Commons – Erkännande, icke-kommersiell – inga bearbetningar.

Jag ser dock massor med andra resurser som sprids och delas på nätet, men utan tydliga villkor om hur materialet får spridas, användas och bearbetas. Creative Commons är ett enkelt villkor för att tydliggöra hur andra får använda det som man delar. Så lärare, dela med Creative Commons.

#blogg100 -2014

 

Fotosöndag är <3

The clones are making a ambush for the Moomin character Snufkin

Bilden heter ”The clones are making an ambush for the Moomin character Snufkin”

Jag publicerade den tidigare idag på temat karaktär, vilket är veckans tema i Fotosöndag. Jag har haft en lilla muminfigurinen länge, aldrig funderat så mycket på vad vi ska ha den till, men den kom fram för att jag skulle fota karaktärer. Och att låta andra möta ens vardag/bilder får en att se så mycket mer Jens Rydén kommenterade Mumintrollet uttryck, som om han vet vad klonerna har för sig.

Kanske är det så, jag hade inte ens sett det. Tur att ens bilder möter vakna fotosöndagsögon, som dina Jens.

Och om du vill vara med i Fotosönda så är det bara att hänga på, så här står det på sidan såhär fungerar det

Vem
Alla är välkomna att posta sina foton på temat!

Kamera
Ja. Fota med vad du har! Här är man lika välkommen med iPhone, kompaktkamera eller proffsutrustning. Det spelar ingen roll hur många megapixlar din kamera har, om objektivet kostar 25.000:- eller 250:-.

Regler

Du fotar under veckan! Väljer du att lämna in en gammal bild så utvecklas du ju inte, även om vi kanske blir inspirerade!
Du postar en till två favoriter under söndagen på Flickr som taggas enligt anvisning. (Hoppa över en söndag om inte orken eller tiden finns, det är inga krav på att man måste posta varje söndag…)
De bidrag som lämnas in på Fotosöndag ska vara foton i grunden! Du får gärna skriva någon rad om vad som gjorts med bilden (det är dock helt frivilligt såklart). Efterbehandling i till exempel Photoshop är alltså tillåtet.
Om du absolut inte kan lämna in under söndagen, hör av dig till oss på @fotosondag (info[@] fotosondag . se) så kan vi säkert ordna det på något vis!

Häng på, det är svårt, skoj och superroligt!

Delar vi så kan vi bara vinna, eller?

I don't want to share

Jag vill inte dela, jag vill bara hålla min framgång för mig! Det jag har skapat är bara mitt! Låt bli det för det är mitt! Så känner jag ibland men frågan jag måste ställa mig är vad det leder till? I bästa fall så jag klara mig, och kan leva gott på min framgång, men jag undrar alltid vad vinner jag på det? Sedan undrar jag varför är det så svårt att förstå vinsterna med att dela? Och hur gör man för att lära ut det?

Jag fick häromdagen en kommentar av Peter Ellwe som delvis nämner att alla skolor inte vill att deras lärare ska dela. Jag glömde naturligtvis att fråga varför. Varför vill inte din skola att du ska dela? Vad är de rädda för? Att du ska bli upptäckt? Att någon ska göra något ännu bättre av idéen? Att du ska lämna dem? Eller…

Jag tänker att vi måste våga stå upp för motsatsen. Visa och orka stå upp för att om jag är generös så får jag det tillbaka, kanske inte samma sak/samma idé som du delade, men i bästa fall andra, eller åtminstone insikter och kunskaper om hur andra tänker, hur andra ser på din idé. Genom att dela kan du få kunskaper och insikter om idéen håller i ett större sammanhang eller om det bara fungerar för dig och den speciella situation som du och dina elever, din skola befinner sig i.

Jag tänker ofta att vi i skolan, vi lärare inte kan bli bättre än vår svagaste länk, och om vi delar, om vi hjälper varandra kan vi kanske stärka den svagaste länken och få den att bli starkare, klara sig bättre, uppnå bättre resultat, och på sikt kan det bara gynna oss alla. Skolan är en liten värld, med många liknande problem. Delar vi generöst med oss av våra lösningar så kan det bara utveckla skola, göra den bättre.

Ett exempel på en skola som verkligen delar, som visar oss andra i skolvärlden hur det kan ske, på ett generöst och storsint sätt är Årstaskolan i Stockholm som valt att hjälpa sina elever/föräldrar att följa undervisningen, få stöd för att förstå den uppställning som används i matematiken genom att göra filmer som de publicerar på sin kunskapshubb. Sedan är Årstaskolan dessutom så generösa att de lagt ut alla sina filmer under Creative Commons (erkännande-icke kommersiellt- inga bearbetningar). Jag får sprida deras filmer så länge jag berättar att de kommer från Årstaskolans kunskapshubb, sprids icke-kommersiellt och så länge jag inte bearbetar filmerna. Det är generöst och stort!

Jag vet att det kan ta emot att dela, att ge, att det är svårt, tungt att inte få tillbaka, att inte erkännas för det man gjort, att inte får ta del av hur ens verk används, och den som tar emot har också ett ansvar att berätta, att återkoppla, inte bara ta eller låna, utan även berätta hur det landar, hur det fungerade, vad du gjorde med idéen också. Men att det kan vara tungt det vet jag och kanske måste vi ha överseende med att det tar emot för det större perspektivet, vi måste se möjligheterna speciellt i november.

Sedan är det så att man måste börja i det lilla, med att dela med sina kollegor i sin vardag, på sin skola. Att börja med att dela i vardagen innebär att säga att jag säger att det jag gör något är värt något, kan kanske komma dig till del, det kanske är bra, och tillsammans kan vi bara bli bättre.

Så dela, börja i det lilla, och ta det lilla steget först, sedan kan du ta det större och sist men inte minst dela till oss andra. Tillsammans kan vi göra skillnad, så låt oss

Hur motiverar jag en Creative Commons licens?

Som jag ser det finns det många motiv eller argument till att Du ska licensiera ditt verk under Creative Commons, och jag har lovat @sundhult att motivera och förklara hur jag brukar säga.

TravelBug-Butterfly_02

TravelBug-Butterfly_02 by Sundhult CC (by, sa)

Till att börja med måste man inse vad upphovsrätt är, men det grundläggande kunskapen bortser jag från här… Så varför ska man licensiera sitt verk?

Det är frågor som alla som befinner sig i större eller mindre omfattning på nätet bör fundera kring. För en naturlig följdfråga blir ju om du i någon omfattning använder Wikipedia eller Open Source verktyg hur kommer det sig att du kan använda det? Vad bygger dessa på för värden?

Sedan kan ju svaret på frågorna vara att man använder dessa i större eller mindre i omfattning.

Vad har Creative Commons med detta att göra? Från ett perspektiv kan man säga att CC bygger på samma idé, en dum idé om att människor kommer att skapa, dela och låta andra bygga vidare på sitt skapande utan att ta betalt… Men att välja en Creative Commons licens är stort, svårt och kräver en del eftertanke och kunskap är min erfarenhet. Licensen ska dessutom följa med verket lika länge som upphovsrätten, alltså i hela min livstid och 70 efter min död, det är länge, en hel evighet. Inte uppskattningsbart, inte möjligt att överblicka, och tänk om, tänk om jag skapar något stort, vackert, fint lägger den under en CC licens och sedan kan jag inte tjäna pengar på mitt mästerverk. Tänk om jag blir lurad!

Creative Commons och möjligheten att tjäna pengar står inte i motsättning mot varandra. I vilken omfattning du låter andra bearbeta, sprida använda ditt verk bestämmer du ju genom licensvillkoren.

Ofta förenklas valet till att det bara handlar om olika frågor. Den första brukar handla om:

  1. Vill du att andra ska kunna använda, sprida dina verk utan att de varje gång måste fråga om lov?
    1. Kommer du fram till nej på första frågan så ska du inte licensiera ditt verk under Creative Commons.
    2. Säger du ja, kan du börja fundera på under vilka villkor du vill att andra ska kunna ta del av ditt verk.

Då kommer frågan om vilken licens du ska välja i vilken omfattning som du vill att andra ska får ta del av ditt verk. Att välja licens är svårt och många av mina elever upplever dessutom att det är ”läskigt” att lägga sina bilder/sina texter under Creative Commons. Man vet ju inte hur de kommer att användas, eller hur eller av vem eller var, eller till vad…

Sedan kan man naturligtvis ställa frågan om man vet hur ens verk kommer att användas, återpubliceras, spridas om det ligger på nätet, vet man det ändå? Troligen inte…

Vill du inte att dina bilder, dina texter, dina verk ska spridas digitalt så ska du nog inte publicera dem på nätet, men om du väljer att publicera på nätet kan du nog räkna med att de sprids vare sig du vill det eller inte, men jag tror att med kunskap och med hjälp av ett licenssystem som Creative commons så kan spridandet av mitt verk ske på mina villkor och på ett sätt som jag tycker är ok. Allt annat är faktiskt ännu mer läskigt.

Man måste också fundera på varför man skapar det man skapar, varför skriver jag den här bloggen? Varför tar jag bilder på kloner? Varför? För att jag tycker att det är roligt, jag tror inte att vare sig min blogg eller mina klonbilder kommer att förändra mitt liv eller mitt levene. Kanske ser man annorlunda på det om man är författare, eller fotograf, det respekterar jag. Å andra sidan får mina bilder spridning på ett sätt som de annars inte skulle fått om jag inte lagt ut dem med en Creative Commons licens, och det gör mig glad. Mina bilder inspirerar sedan även andra att ta bilder på platsfigurer på olika platser i olika situationer och det gör mig också glad. Den effekten medför mitt skapande och att jag delar det, låter andra använda.

Upphovsrätten är en fantastisk grej, som finns för att skydda verket, men den skapades inte för en tid, för en era där var man kan tillgängliggöra sina verk till en bred allmänhet genom en enkel knapptryckning, för en digital era. Mathias Klang skriver så i inlägget Vem tänker på skolan och biblioteken? på Stjärnkikarna himla bra. Han motiverar det bättre än alla andra och eftersom jag brukar låta som en raspig kopia av Mathias när jag pratar CC så jag väljer att låta hans ord tala istället för mina:

Teknologiutvecklingen har suddat ut skillnaden mellan original/kopia. Idag har vi tagit bort de spärrar tid/geografi utgjorde för kommunikation. Vi har skapat en värld där flerparten kan delta i skapande av den gemensamma kulturen. Och det gör vi som aldrig förr. Vi skriver, filmar, facebookar, tar bilder, skapar musik… kort sagt ingår vi i en dialog som skapar samhället. Men nu när vi har fått verktygen för att kunna delta riskerar vi att förhindras genom en allt starkare upphovsrätt. För varje teknisk spärr som faller finns ett intresse att skapa artificiella juridiska hinder istället… men varför?

Måste inte samhällsnyttan av dialogen, delaktigheten och lärandet ha företräde framför den enskildes absoluta ägande? Om vi förlorar möjligheten att använda teknikens verktyg kommer endast den laglydiga delen av samhället skadas… den offentliga delen kommer att skadas. Och skolan kommer att drabbas hårdast genom misslyckade kommunikationsförsök och bristande relevans till barn och ungdomars vardag och framtid.

I ett samhälle där vi alla deltar i ”den största dialogen, utbytet av erfarenheter, kunskaper, bilder etc. någonsin där måste också upphovsrätten reformeras, och anpassas till den teknologi som är en del av vår vardag. Men så har inte skett, utan i stället sker det åtstramningar och debatten handlar om pirater, och intrång, varför är det så? Jo, för att förhindra missbruk av det upphovsrättsliga systemet. Idén är att när de fysiska spärrarna försvinner behövs juridiska spärrar. Det som blir tekniskt möjligt blir juridiskt fel.

Vem tänker på skolan och biblioteken?

Världen fokuserar på pirater, men vem tänker på skolan och biblioteken? Vem tänker på oss som skall kommunicera med en generation som är födda med webben ”i blodet”.

Lärare kommunicerar över generationsgränser. Illusionen är att det är vi som kan som skall hjälpa de som inte kan förstå, lära, mogna, växa… tänka. Men att kommunicera med barn och ungdomar utan den infrastruktur som de är vana vid är att sätta allt för stora hinder i vägen för lärandet. Det är ett missbruk av den potential som tekniken erbjuder.

Det går inte att på ett enkelt sätt reformera upphovsrätten i tid, för teknologin är redan här. Skolor och skapare behöver kunna använda tekniken nu. Fram till att balansen återställs behövs olika lösningar och en sådan lösning handlar om att använda sig av licenser. Det största licenssystemet idag heter Creative Commons (CC).

Eftersom CC hjälper de som skapar upphovsrättsligt skyddat material att dela med sig så finns det nu enorma mängder med texter, bilder, filmer mm som lärare kan använda i sin utbildning utan att behöva oroa sig över att de gör något fel eller riskerar att bryta mot upphovsrätten.

Det är några av skälen, och det är bara början för jag kan tänka på så många fler…

Ja, sedan bör man fundera på om inte upphovsrätten låser in vår samtidskultur, och vem vill ta del av det jag skapar idag 70+1 år efter min död? Vem bryr sig om kloner då? Eller om twitter? Eller så…

Ge alla elever samma chans med sociala medier

Sitter i bibliotekets aula i Visby och väntar in resterande panelen, som vid sidan av mig består av Brit Staktson, Fredrick Federley, Rossana Dinamarca och Helena Linge med Alexandra Pascalidou som moderator inför webbsändningen om Sociala medier i skolan, skola 2.0 som arrangeras av LR.

I bakgrunden springer Björn Falkevik runt och fixar de sista detaljerna inför webbsändningen. Jag tänker på allt som jag vill säga, allt jag vill säga, vad användandet av sociala medier kan innebära för skolan. Jag tänker på DELA, jag tänker på Niklas Karlsson, jag tänker på Anne-Marie Körling och hennes vidgade kollegium som finns i de sociala medierna, och alla som jag lärt känna genom bloggen, twitter och internet.

Men främst tänker jag med stolthet på mina elever och allt som arbetet med sociala medier inneburit för dem och för mig. I vårt sätt att se på kunskap, att bloggen som verktyg gjort det möjligt för oss att få syn på processer, underlätta samarbete, kommunikation.

Hur arbetet som jag och mina elever gjort synliggör skolarbete, höjer skolarbetes status.

Att jag tillsammans med mina elever blivit mer medvetna om hur de ska förhålla sig kritiska information, hur de ska värdera bloggar, youtube, twitter som en källa. Hur de själva kan skapa, bli mer medvetna som konsumenter av information på nätet, samtidigt som de själva är producenter av information, av kunskap.

Jag sitter och funderar på allt som sociala medier tillför, främst när det kommer till vad som är viktig kunskap, är det att kunna rabbla fakta eller handlar det om att kunna använda kunskapen, söka förhålla sig medvetna inför den information som vi hittar och ska ta ställning till?

Jag vet var jag står, och jag vet varför. Det är stort, svårt men oerhört viktigt.

Valet, skolan och sociala medier

Inser att jag och min bibliotekarie Hanna Johannson blev verkligen taggade av Brit Stakston i onsdags.  Jag skriver en bloggserie och hon sätter igång en grupp på Dela, om hur man kan arbeta med sociala medier och det politiska valet i höst. Det är grymt.

Inser att jag får massor med idéer kring vad man kan göra, och hur enkelt och tillgängligt det är. Eleverna skulle kunna lära sig så mycket om sociala medier genom att bara granska och iaktta hur politiker använder dessa medier.

  • En uppgift skulle kunna vara att jämföra traditionella nyhetsmedia med sociala medier.
  • De skulle kunna studera hur och varför Facebookgrupper bildas, vad de har för funktion.
  • Eller hur politiker som Gudrun Schyman använder twitter för att sedan jämföra det med en ”vanlig” twittrare som @macfeast

De skulle dessutom lätt kunna komma i kontakt med politiska företrädare via t.ex. twitter, kunna ställa frågor, kanske inte av typen hur ser folkpartiets skolpolitik ut, men frågor som kan besvaras på 140 tecken.

Sedan vill ju alltid jag att fokus ska ligga i att eleverna själv lär sig använda dessa medier som verktyg. Twitter är ett intressant verktyg för att alla ska kunna reflektera över till exempel en partiledardebatt, sedan blir det extra spännande om man tittar tillbaka över flödet och ser vad de reflekterar kring. Tänk vilka möjligheter, att dokumentera och analysera. Att kommunicera och synliggöra kommunikation.  Och tänk om politikerna skulle kunna få tillgång till dessa twittersamtal för att få en bild ger av hur unga väljare ser på dem, och politik, spännande…

Ja, det var några av de idéer som kom då här på direkten till mig…