Etikettarkiv: demokrati

Vilka ”dolda” värderingar bär sociala medier med sig?

Det finns saker som jag funderar mycket kring. En sån sak är allt som vi som ”bara är användare av teknik”, vi som bara användare av sociala medier, olika gratistjänster inte tänker på, kanske inte förstår, men som ändå kan påverkar funktionen och vad vi kan/inte kan göra med tjänster och vad tjänsterna gör med oss.

Jag tänker på saker som att vid en google-sökning finns det en ”auto-utfyllnad”, Google hjälper mig vid en sökning med stavning, genom att peka mig i rätt riktning, men vilka ord får jag inte hjälp med och varför? Jag har skrivit om det tidigare – kopplat till en sökning kring begreppet: lesbian. Funktioner som dessa får mig att undra över värderingar, men andra saker också, som hur lär vi oss stava, när Google gör det åt oss? Behöver vi ens kunna stava?

Visst vi kan vilja att Google ska filtera bort pornografi vid bildsökning, visst vi vill kanske att Facebook ska ta bort bilder med nakna bröst. Men jag kan undrar vilka värderingar, som dessa sociala medietjänster har med sig, som jag inte ser, inte upptäcker och som påverkar min världsbild. Jag ställer mig frågor om Facebook genom sin algoritm förstärker mina värderingar? Påverkar Twitter och valet av vilka jag följer påverka, förstärka mina värderingar, positivt, negativt? Är det ekokamrar, som vi befinner oss i? Där jag bara får ta del av andra som tycker som jag? Som förstärker mig? Men jag undrar hur mycket algoritmerna styr vilka värderingar som jag får ta del av, kopplat till mitt beteende… om filterbubblan stämmer så

Och om jag spinner vidare på idéen med filterbubblan och kopplat till det som hände i Göteborg innan jul – Instagram-upploppet, så kan jag undra vilket ansvar har Instagram för det som skedde? Skapar sociala medier bara nätverk som förstärker våra värderingar – ”goda” respektive mindre goda och om det är så vilket ansvar har då de sociala medierna? Vilket är deras ansvar för den världsbild som deras användare tar del av? Kommer vi att ställa Facebook till svars för eventuella upplopp på samma sätt som Radio RTLM ställdes till ansvar för folkmordet i Rwanda?

Och vilket ansvar har leverantörerna för dessa tjänster?

När jag tänker på det är ansvarsbiten är intressant, och extremt svår. För hur vi än vrider och vänder på det så visst måste tjänsteleverantörerna ha ett ansvar, för hur deras tjänster fungerar och de konsekvenser som det kan medföra. De bygger tjänsterna och styr hur de fungerar. Men vad vet vi som användare om vilka värden som de byggs upp kring? Och hur kan ansvar utkrävas och av vem?

Jag funderar också mycket på hur ett delat ansvar påverkar individen. Om vi säger att de sociala medier har ett tydligt ansvar innebär det att användarna får mindre ansvar för det som de gör, för att de tillhör mobben? För att ta en absurd analogi- Visst hade medierna ett ansvar för de värderingar som de förstärkte i Rwanda, men ytterst var det ju inte de som utförde folkmordet.

Och även om vi reglerar leverantörerna och kräver transparens, kan vi dessutom kräva att de upplyser användarna, sedan undrar jag vilka värderingar är universiella, sådana som vi alla är överens om? Är det så att Facebook ska stå bakom de mänskliga rättigheterna och upplysa om dessa, jag skulle vilja säga: självklart, men vilket är syftet med sociala medier, med Facebook? Skapa en humanistiska värderingar, eller är det att tjäna pengar på att sälja annonser och utvinna data om oss som är Facebooks användare? Kanske båda två målen finns i Facebooks affärsplan, men om dessa står i motsättning till varandra, vad går då först? Är det humanismen eller vinstintresset?

Internet och webbpublicering stärker elevernas digitala medborgarskap

Strax före jul var jag i Malmö, för att träffa lärare och prata om deras arbete med Internet och webbpublicering. En av lärarna berättade att hon gjort en utvärdering av sin blogg och funderat mycket kring varför hon gjorde det hon gjorde tillsammans med sina elever.

När hon tittade på sin utvärdering så tyckte hon att det fanns många argument, men ett ville hon lyfta och det var de demokratiska aspekterna på att arbeta med Internet och webbpublicering.

Hon såg arbetet med Internet och webbpublicering som en central del av hennes arbete med att fostra demokratiska medborgare och arbeta med att förankra skolans värdegrund. Genom sitt arbete med Internet ville hon ge eleverna verktyg för att hantera sitt digitala medborgarskap. Hon såg Internet och webbstjärnan som ett verktyg för att se andra delar av Sverige, träffa andra elever, andra sätt att göra skolarbete. På så sätt fick eleverna insikter och kunskaper om olika sätt att arbeta, olika sätt att leva och gå i skolan.

Insikten om att Internet ger lärare möjligheten att låta elever se andras verkligheter, än den som de lever i. Läraren, som jag mötte pratade om hennes vilja att ge eleverna möjligheten att få ta del av andra skolvardagar, runt om i Sverige. Men hon återkom också till att Internet och den webbplats som hon skapade tillsammans med sina elever var och är ett verktyg för att hennes elever ska få en likvärdig utbildning. Alla ska får rätten och kunskapen om att kunna hantera Internet.

Almedalen, vad är det egentligen?

twitter har det i mitt följe ropats ut kommentarer som om ni twittrar för mycket från Almedalen då leder det till ”unfollow”. I morse kom frågan upp igen, Almedalsveckan är det egentligen något att ha? Är det inte bara ett riktigt spektakel? Där allt handlar om att slå igenom i mediebruset, att få ett genomslag, och för att göra det tar man till vilka medel som helst.

Jag har nu tillbringat nästan en hel vecka i Almedalen, och jag ska säga att det är ett otroligt, fantastiskt nästintill magiskt spektakel som verkligen bygger på öppenhet, tillgänglighet och allas möjligheter att kunna ta del av allt. Av alla politiska debatter, av alla kampanjer, av alla särintressen. Här i Almedalen har vi kunnat ta del av seminarier om allt mellan himmel och jord, jag tror inte att det inte finns ett politiskt område som inte täcks av någon form av aktivitet. Om inte seminarier så åtminstone en monter, eller en representant. Alla frågor tycks vara representerade i Almedalen, och inte nog med det, alla seminarier, alla möten, alla åsikter är tillgängliga för alla, som tagit sig över havet till Gotland att ta del av, utan någon kostnad. Det är fantastiskt.

Sedan måste jag säga genom olika kanaler som twitter, bloggar och livesändningar, som t.ex. Sociala medieakuten, ger många av de som finns här i Almedalen även de som inte haft möjlighet att ta sig till Gotland att delta, att ta del av det som sker här i Almedalen.

Så Almedalen som ”grej” bygger på möjligheter och öppenhet och på så sätt är det ett riktigt demokratiskt forum där alla är välkomna överallt, i alla sammanhang, och det är Cooooooolt! Men samtidigt måste jag säga att det är svårt att välja i detta informationshav, det är lite som att söka på Internet, det kan vara svårt att sålla i informationen, det blir information-overload!

Sociala medier och skolan – ett demokratiskt ansvar

Det finns en fråga som inte lämnar mig. Under rubriken rättigheter och skyldigheter står det följande i Läroplanen lpo 94

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar.

En av skolan viktigaste uppgifter är att förmedla kunskap om de demokratiska värden, att skolan ska förbereda eleverna för att deltaga i samhällslivet. Vad innebär det idag? Om dagen politiker, en del av det demokratiska samtalet sker idag i sociala medier, politiska partier har Facebooks sidor, många politiker twittrar, hemsidor för politiska partier är vardagsmat, och politiska bloggar möter vi över allt.

Behöver jag säga mer? Behöver jag säga källkritik, informationssökning, kunskap om medier om hur sociala medier fungerar, samt hur vi förhåller sig medveten till den informations som vi möter i sociala medier, förmedlar skolan kunskap om det?  I synnerhet om Mathias Klangs påstående om att ”genom sociala medier vecklas sanningen ut och sprids”  som så snyggt formulerar det i inlägget Källkritik via sociala medier, där han gör en poäng av att det är så mycket enklare att via sociala medier jämföra olika källor.

Ännu en anledning till skolan ska anamma sociala medier. Skolan har en viktigt uppgift att ge alla samma förutsättningar att medverka och delta som demokratiska medborgare i vår samhälle och i vårt medielandskap. Allt annat är ett svek för de svagaste grupperna, de som inte har tekniken i hemmet, de som inte har föräldrar som är online, som anammat tekniken. Det är en demokratifråga, en fråga om att alla ska och bör få möjligheten att aktivt deltaga i samhällslivet.

Partier och skolan, bara en fråga om inbjudan?

Jag har skrivit om det tidigare och funderar än.

Det är svårt med demokrati. Är det demokratiskt att fatta ett beslut om att vissa åsikter inte ska vara tillåtna? Är det ok om syftet är gott? Hur ska vi skapa förutsättningar för en att demokratin frodas, växer och mår bra? Vilken roll har vi i skolan? Vilken roll ska vi lärare ha, vilken roll ska skolan ha i förhållande till de politiska partierna ha?

Skolan som politiskt styrd organisation, vilken roll ska politikerna ha om hur skolan förhåller sig till politiska partier?

Jag läser på Lärarnas nyheter artikeln Inte fel att bara bjuda in riksdagspartier att JO har yttrat sig i från om politiska partier i skolan

Enligt JO:s beslut i förra veckan är inte själva inbjudan lagvidrig men däremot är det fel att neka andra partier än de som inbjudits tillträde om de uttrycker intresse av att vara med. Det här beslutet överensstämmer alltså med Skolverkets tidigare rekommendation att skolor inte bör stänga ute något parti som vill besöka skolan inför valet.
— Jag blev högeligen förvånad när det framställts i medierna som att vårt beslut går emot Skolverkets rekommendation. Tvärtom. Jag konstaterar bara att själva inbjudan inte är grundlagstridig. Man kan välja att endast bjuda in exempelvis riksdagspartier. I övrigt hänvisar jag till tidigare JO-beslut, säger Kerstin André, justitieombudsman.

Det är spännande att JO kommer fram till att inbjudan kan gå till vissa utvalda, men om andra kommer och vill vara med då måste de också få tillträde.

Det här är spännande, för vad händer i Stenungsund när de bjuder in ”riksdagspartierna” till skolan, och ”de andra”, som inte sitter i kommunfullmäktige eller riksdagen de partier vars åsikter inte passar skolan, barnen, de unga, de kommande generationerna,  får reda på det, kommer då rektorn, skolchefen att tillåta dessa partier att få tillträde till skolorna? Sedan undrar jag fortfarande, vad händer när dessa partier, som anses vara ”opassande” kanske kommer in i kommunfullmäktige, riksdagen, vad händer då?

Jag tror att demokrati växer sig stark genom dialog, genom samtal, genom att vi möter argument som är odemokratiska. Genom att vi samtalar, genom att vi tillåter opposition, andra åsikter, det är då vi kan fatta de bästa besluten. Det blir aldrig bra om vi bara har ja-sägare runt omkring oss.

Skolan ska naturligtvis inte bara stå passivt i det demokratiska samtalet, att begränsa är det att delta eller inte? Är det ett bra sätt att visa på alternativ? Är det är ett bra sätt att lära barn, unga att bemöta okunskap och intolerans på? Jag undrar är det rätt metod?

Det är som någon sa… Varje samhälle är bara fyra måltider från anarki…