Etikettarkiv: dialog

Ännu ett skäl för skolan att diskutera sociala medier

Jag tror på att allt kan utvecklas genom dialog, genom möten, genom kommunikation. Jag tror på samtalet och att jag kan växa genom att jag får dina synpunkter, dina åsikter och tar dem till mig, i beaktan. Men för att det ska ske krävs att du är villig att stå för din åsikt, möta mig och att jag är lyhörd, lyssnar på dig.

Kommunikation är ett ömsesidigt ansvar som Brit Stakston säger. Du tar ansvar för det du tycker. Det du upplever. Det kan vara svårt och det kräver att vi har en relation och att vi får ett möte. Det bygger på tilltro och ömsesidighet. Jag tar ansvar för att lyssna dig och du tar ansvar för att prata mig.

Frågan om relationer elever och lärare på nätet följer mig sedan länge, men Marcin de Kaminski väckte fråga till liv med sin bloggpost Hur ska man förstå YouTubefilmer på lärare? Där han kort hänvisade till ett klipp där filmer på lärare på YouTube diskuterades.

I klippet tar Marcus Samulsson (forskare på LiU) upp de olika former av klipp som förekommer och han tar upp den positiva aspekten att filmerna ”kanske är ett resultat av ett nödrop” eller som han formulerar det i artikeln Lärare hängs ut på nätet:

Marcus Samuelsson hoppas att filmklipp från de ganska slutna klassrummen kan belysa problem och skapa öppnare diskussioner mellan lärare, elever och föräldrar.

Jag tror mycket på möjligheterna med internet, ett mediet som jag använder dagligen för att publicera texter och bilder. Men jag undrar hur filmer med kränkande innehåll på lärare som löper amok, hur tas de emot? Att filma lärare som beteer sig fel, som går över gränsen om och om igen. Det kan vara ett sätt att synliggöra ett problem, så lång håller jag med Marcus Samulsson, men Marcin skriver sedan något i inlägget ”När lärare hamnar på YouTube” på Cybernormer som griper tag i mig:

den dimension Sofia Jannati tillför. Hon menade att det inte är Internet man ska fokusera på, vilket hon menade på ett ickeförringande sätt. Det gäller istället att se vad Internet innebär för de ungdomar som publicerar den här typen av filmer. Det går i många fall inte att se Internet som begränsat till att vara en anslagstavla. Istället krävs det att man sätter på sig nätkulturglasögonen och noterar att ungdomar använder nätet som en social arena, i många fall kan man också anta att det till och med är en primär eller i varje fall mycket betydelsefull sådan. Att då se publiceringen som ett kommunikativt grepp i ett socialt sammanhang kan därför vara nyckeln till en ökad förståelse av fenomenet

Om dessa filmer visar på problem som finns på vissa skolor, i vissa klassrum så är det att det bland annat att det saknas kommunikation, mellan elever och lärare, men jag öppnar YouTube upp för ett samtal? för ett möte? Jag undrar vet dessa lärare, dessa skolor att eleverna kommunicerar med dem på YouTube? Vet dessa lärare att ett samtal pågår där?

Och om det är som Samulsson säger att dessa filmer är ett rop på hjälp, fungerar då ropet? kommunikationen? Skriker inte dessa elever endast ut i ett tomrum där ingen vuxen i skolan hör dem? Skolan befinner sig inte på nätet, skolan befinner inte i sociala medier, skolan befinner sig i skolan. Skolan är inte på YouTube, mer än någon enstaka språklektion, skolan behöver föra samtal om nätet om normerna och om kulturen om hur samt med vem barnen kommunicerar med där, för jag tvivlar på att det är med skolan som eleverna är sociala, eller kommunicerar med.

Vad tillför sociala medier egentligen?

En vän på twitter sitter i Göteborg, som ska gå på en fantastiskt spännande föreläsning som jag också skulle vilja vara med på, men kan inte pga avstånd, arbete och tillgänglighet. Jag skickar ut en tweet, om att jag väldigt gärna skulle vilja vara där, delta och höra vad som sägs, ber så ödmjukt det går att få anteckningar, blir lovad.

Men du vet hur det är, ett löfte som ges i ett ögonblick till någon på twitter var landar det?

Dagarna går, jag glömmer bort anteckningarna, berättar på twitter att jag ska gå på ett seminarium som min vän skulle vilja gå på. Säger vi att vi kan byta anteckningar, dina mot mina, ett lätt förfluget skämt, som kastas iväg i flykten. Jag antecknar, som jag alltid gör, renskriver dem och skickar iväg till min vän, tänker att har jag lovat så har jag lovat. Tänker att jag har ju lovat. Skriver något om att anteckningarna inte är så viktiga, och glömmer bort. Ja, ni vet…

Häromdagen kom ett mejl från min twittrande vän, men föreläsningsanteckningarna inscannade. Oj, tänkte jag, och lägger dem på hårddisken för att läsa senare, och nu tog jag tag i dem. De var lätta att läsa, följa och förstå…

Jag har just läst och inser att jag har fått vara med på två föreläsningar, en om äganderättens idéhistoria, och jag tänker på de ord som står i slutet av min väns anteckningar:

”att vara social innebar att vi var tillsammans fysiskt, genom skriften sprängdes barriärer för tid och rum.

Problemet med skrift är bristen på dialog.Du kan läsa men du kan inte diskutera, med sociala medier drar vi fram dialogen

Tänk vad sociala medier kan tillföra… Tack!

Bilder och samtal om nätet

I dagens inlägg på Kolla Källans idèlåda har jag skrivit om bilder på nätet och funderat kring hur man kan föra ett samtal kring bilder på nätet.

Hur kan vi föra ett samtal utan pekpinnar?

Jag funderar mycket kring hur vi kan föra ett sådant samtal med våra elever utan att skuldbelägga dem, utan att samtalet handlar om pekpinnar eller om att internet är farligt. Samtalet kan inte heller handla om att eleverna alltid ska tänka efter före, som om vi vuxna alltid gör det. Eller om att elever ska tänka på att bilderna, som de publicerar kommer att vara offentliga väldigt länge och att de inte har kontroll över hur bilderna kommer att tolkas eller användas.

Jag tror vi måste lyssna, mer än vi pratar, inte förmana och komma med pekpinnar. Läs inlägget Bilder på nätet är en fråga om ansvar och berätta hur du gör för att få till ett samtal, utan att det handlar om att det finns ett rätt och ett fel.