Etikettarkiv: #digidel

Kunskap krävs för digital delaktighet

Imorgon ska jag delta i .SE:s upprop för digital delaktighet och i fokus för uppropet står kompetens, digitala kompetens. Jag sitter och förbereder mig och googlar efter en definition av Digital kompetens, som ingår i Europaparlamentet och rådet rekommendationer om nyckelkompetenser för livslångt lärande och jag hittar definitionen  i ett arbetsmaterial från Skolverket:

Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT – färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet. Väsentliga kunskaper, färdigheter och attityder för denna kompetens (30.12.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 394/15.)

Digital kompetens som av EU-parlamentet sägs vara en av 8 nyckelkompetenser som alla medborgare i EU ska behärska för ett livslångt lärande. Har diskuterat tidigare av bland annat Stefan Pålsson på Omvärldsbloggen Digital kompetens i svenska skolan.

Men i ett upprop för digital delaktighet räcker det inte med att säga att det bara är i skolan som digital kompetens behövs. Alla medborgare i Sverige bör besitta de 8 nyckelkompetenserna. Vi som medborgare i EU bör kunna använda datorer för att:

  • hämta fram information (kunna söka, kunna googla?)
  • bedöma (värdera/ förhålla oss medvetet till den information vi hittar)
  • lagra (spara ner informationen, eller lagra den i molnet)
  • producera (blogga, twittra, skriva i ordbehandlingsprogram, mejla)
  • redovisa (ta fram det vi gjort)
  • utbyta information (dela med oss av det vi skapat, hittat, lagrat, producerat)
  • kommunicera
  • delta i samarbetsnätverk via Internet

Vårt användande ska även ske säkert och kritiskt menar EU-parlamentet. Det kräver kunskap. Frågan jag ställer mig är när ska skolan börja förmedla dessa kunskaper? Eller lämnar vi den kommande generationerna till att själva lära sig detta?

Men Sverige är ett land med medborgare i alla åldrar, och alla bör få tillgång, kunna utnyttja de tjänster som nätet används till vem tar ansvar för dem? Jag undrar ofta hur är det med min generation, kan vi? Har vi dessa färdigheter? Och hur är det med min föräldrargeneration, eller ska vi bara lämna dessa åt sitt öde, att dö utan att fullt ut kunna delta i den digitala värld där vi lever, verkar och bor i? Där räkningar ska betalas på nätet, där deklarationen lämnas in via sms, där kommunikation med barnbarnen sker genom en blogg, eller på Facebook?

Vem vilka tar ansvar för att alla medborgare får dessa grundläggande kunskaper? Vem tar ansvar för att se till att dessa kunskaper lyfts fram? Tillgång är grundläggande men att vara digitalt delaktig handlar inte bara om att ha uppkoppling, för endast en uppkoppling gör inte de som står utanför internet blir delaktiga. För att alla ska kunna ta del av de tjänster och de möjligheter som Internet erbjuder krävs kunskap. Kunskaper om hur man medvetet använder digitala medier, kunskap i att söka, bedöma, lagra, producera, redovisa, utbyta information, kommunicera med digitala verktyg, samt delta i samarbetsnätverk på Internet.

Kunskap krävs för att vi ska överbrygga den digitala klyftan, kunskap krävs för att de kommande generationerna ska kunna hantera de digitala verktygen på ett medvetet och säkert sätt. Kunskap krävs för att ett säkert och kritiskt användande av digital teknik.

Digital delaktighet -alla som vill ska våga och kunna

”Alla som vill ska våga och kunna använda Internet”

Sitter på .SE hearing om digital delaktighet, som behandlar frågan hur ökar vi delaktigheten till det digitala samhället för de grupper som står helt eller delvis utanför. Dagen har varit mycket intressant och givande. I de satsningar som vi har tagit del av från Storbritanninen, Danmark och Finland.

Biblioteken har en central del i de satsningar som vi hört om. Biblioteket är en plats som når många av de grupper som inte är it-burna, som äldre och de på landsbygden. Genrellt tycks tillgången på it vara en socioekonomisk fråga, vilket inte är så förvånande.

Ett slagord som återkommer är att de som står utanför ska lära sig av de som tillhör samma grupp, så att den som sak lära känner igen sig i läraren och läraren kan känna igen sig i ”elevens” situation, det ger mest resultat.

Förvånande är att så många som 1,7 miljoner svenskar befinner sig utanför internet… Vem gör något för dem?

Skolan har också kommit upp i diksussionen men det får jag återkomma till i ett annat inlägg…