Etikettarkiv: digitalisering

Var finns målbilden för digitaliseringen av skolan? #blogg100

eleverointernet560I digitaliseringskommissionens senaste betänkande om skolan konstaterar de att det finns teknisk utrustning i skolan. Det har även Skolverket slagit fast och vi på .SE med rapporten Eleverna och internet. I Skolverkets rapport om it- användning och it-kompetens i skolan så framkommer det att it främst används för att skriva uppsatser, söka information och för att göra presentationer. I Skolverkets rapport framgår det att i matematik använda it, minst.

Jag tror att en av anledningarna till att det är så att användningen är begränsad är för att det inte tydligt finns en målbild med vad en digitaliserad skolan innebär. Var finns de  effektivitetsvinster som pedagoger får genom att arbeta digitalt? Det intressanta är att när jag frågar pedagoger så beskriver de sällan effektivitetsvinster i ett initialt skede, de pratar om tröga system, som inte är anpassade för uppgiften.

Men jag undrar var finns den gemensamma målbilden beskriven? Vem beskriver den? Vad anser vi att elever behöver kunna? Och vilka verktyg använder vi för att lära elever dessa färdigheter? Tydliggör, och konkretisera vad de digitala verktygen ska användas till vid sidan av att söka information och skriva uppsatser? Vilka kompetenser, färdigheter utvecklar vi speciellt genom digitala verktyg?

 

Ett fritt kulturarv – vad skulle det kunna medföra?

I helgen har jag varit jurymedlem i Hack4Europe. Ett hack i Stockholm arrangerat av Europeana i samarbeta med Riksantikvarieämbetet. I många av de samtal som jag fört under helgen har handlat om kulturarv, licenser, fritt material, digitalisering och API. En enkel sammanfattning skulle kunna vara att många samtal landat i samma slutsats nämligen att kulturarvet bör vara fritt, för det är vårt. Det är vårt gemensamma, låt det vara tillgängligt fritt och vårt gemensamma att dela, att förvalta, att bearbeta och att sprida.

I min värld ska behöver kulturen vara fri, för att vi ska kunna skapa utifrån den, och det som vi kalla kulturarv, är vårt gemensamma, något som vi som samhället, kultur, människor äger gemensamt, det förvaltas av oss gemensamt, men samtidigt är det så lite som vi får sprida, jämfört med vad som finns. Varför är det så?

Varför ska kulturarvet vara så fritt som möjligt?

Utan att påstå att mina bilder ens kan jämföras med ”kultur” eller  ”kulturarv” vill jag ändå låta mina bilder stå som exempel till varför jag tycker att kulturarvet bör vara fritt. Under 2011 tar jag en bild om dan, på en eller flera plastfigurer, som tillhör min son. Mina bilder är av varierande kvalité och mitt fotoprojekt är mycket av en lek och ett sätt att lära mig mer om fotografi. Sedan delar jag mina bilder under Creative Commons, under licensen Erkännande, Icke Kommersiell, Dela Lika. Och jag delar mina bilder på Flickr, och det är därifrån, som de sedan sprids, inte av mig utan av andra användare som bloggar, re-bloggar, och gillar mina bilder, ofta utan att jag ens vet om det. Bilden nedan är hämtad från en Tumblr som någon reagerat på 220 gånger.

Det är kanske inte så mycket, men det visar på potentialen i att dela material fritt på nätet.

Utifrån mina bilder skapas mer än gillande och bloggposter. Det skapas dikter, vilket gör mig stum. Det finns bilder som jag tagit som fungerar som illustrationer till andras texter, presentationer (den här hade jag inte sett (rörd)) och i filmer. Varför och hur? Jo, genom att jag tillåter andra använda, bearbeta och dela dem.

Jag tänker om mina bilder, i mitt lilla fotoprojekt, kan fungera som inspiration och sprids så som de gör, vad skulle då inte kunna hända med vårt gemensamma kulturarv? Hur skulle inte bilder, filmer, material kunna bearbetas spridas och få vingar om det digitaliserade kulturarvet är så fritt, som möjligt och tillgängligt så att vi skulle kunna fritt få skapa, bygga vidare och bearbeta det fritt. Helt plötsligt skulle bilder från då och nu kunna mötas och nya relationer skulle kunna uppstå.

Ja tänk, om … Tänk om…

Läs även Håkan Dahlströms inlägg på Creative Commons Sverige som berättar om möjligheterna med Creative Commons i inlägget Creative Commons är ett fantastiskt bra sätt att få sina bilder publicerade

Vilka är de centrala digitala färdigheterna?

Jag läste i helgen Brit Stakstons inlägg om BEFRIAD ZON: bristande digital kunskap är allvarligt för alla, hummade och tänkte hon är klok, hon. Bland annat skriver hon:

Det är allvarligt att så många ännu inte insett hur mycket makt den digitala kunskapen och förståelsen idag redan ger. Makt över beslutsprocesser och makt över den verklighetsbild vi möter. Det handlar om samma grundläggande maktförhållanden som finns mellan de som kan skriva och läsa och de som inte kan.

Kanske är det så att det i första hand handlar om att de digitala medierna förskjuter makten Stakston skriver så här:

Digitaliseringen påverkar redan idag möjligheterna till likvärdig vård eller utbildning, påverkar rättssäkerheten och påverkar den politiska beslutsprocessen. Men vi låtsas som om den inte gör det. De digitala strategierna sker fortfarande alldeles för ofta oerhört slumpmässigt och dessutom ofta med en rudimentär kunskap om den egentliga påverkan på den verksamhet man bedriver. Implementeringen sker ofta med extremt fokus på bara teknik. Kan jämföras med att använda ett språk genom grammatiska termer.

Det hjälper ofta inte ens att själv ha digital kunskap. Det skyddar inte mot de negativa konsekvenserna av för lite kunskap om digitaliseringen i samhället i stort. Kunskapen måste öka inom alla sektorer i samhället.Viljan att lära sig det nya språket som digitaliseringen på sitt sätt är, är allas ansvar.

Just den delen om att alla måste vilja ta del av språket känns viktig, men om man inte har språket, så kan man inte ta del av, förstå betydelsen av det digitala landskapet. Frågan är vad, eller vilka delar som språket består av, vilka är bokstäverna? Vad behöver man kunna vid sidan av att sätta på datorn, koppla upp sig på internet, vilka är de digitala färdigheterna? Är det att öppna webbläsaren, Googla? Eller vilka är de grundläggande färdigheterna? Jag sätter mig och funderar vilka är de grundläggande kunskaperna behövs?  Var ska man lägga ribban? Vilka delar av det ”nya” språket, av digitaliseringen är grundläggande? Vari består den grundläggande bildningen? Vad är digital kompetens?

Personligen anser jag att de centrala handlar om att förstå mediet, internet som arena, vad är det? Sociala medier vad är det, hur fungerar de, och varför? Hur påverkar dessa tekniska plattformar oss som användare, vårt samhälle, vår vardag?

Och jag menar inte att det är enkelt, eller lätt, men om vi ska kunna förstå hur vi ska kunna använda, bruka och deltar i den digitala världen. På så sätt kan vi förstå hur det påverkar oss, och sedan måste vi lära oss och anamma strategier för att kunna hantera det informationsbrus som finns på nätet, färdigheter om hur webbplatser byggs upp så att vi vet var vi ska söka information om vem/vilka som står bakom en webbplats. Vi behöver kunna skilja olika kanaler åt, precis som vi lärde oss skilja en morgontidning från en kvällstidning kan vi behöva lära oss skilja en blogg från en wiki.

Vi behöver färdigheter i hur vi hanterar bedragare på nätet, vad vi ska tänka på när vi handlar online. Vi behöver färdigheter i att hantera, vardagsproblem även på nätet.

Om jag kunde mer om musik så skulle jag göra en musikalisk anspelning, till words, ord det är bara ord, men den digitala klyftan handlar om så mycket mer och insikten om det gör det svårt, för vi behöver orden för att prata om samma sak, men vi behöver inte bara kunna prata vi behöver också lära oss läsa och skriva, och de färdigheterna kan alla erövra. Bekämpa den digitala analfabetismen.

Föreläsning: Minnesinstitutionerna och skolan

Jag har tillbringat eftermiddagen att lyssna på intressanta perspektiv på strategier kring digitalisering av kulturarvet. Och jag vill stanna vid några få tankar:

Att digitalisera kulturarvet innebär att tillgängliggöra demokratin säger Sophia Laurin och

Lars Lundqvist frågade på twitter

Hur mycket får den kostas?

Laurin svarade lite senare i sin presentation

Medel finns i systemet

Jag undrar efter att hört näringsdepartementet förslag på lösningar på frågan om ett behovet av resurser om att

Privata aktörer kan göra bra affärslösningar på att digitalisera kulturen och kulturarvet, om ni släpper rådata

Kanske inget problem, men jag undrar:

Vem äger då den demokrati som tillgänggörs genom digitaliseringen?

Eller så är det som Laurin säger att möjligheter finns, resurser finns, strategier måste till, jag hoppas på lösningar som tillgängliggör kulturarvet digitalt, för skolans skull, för demokratins skulle, för vårt ett gemensamt arv, vårt gemensamma minne, för framtiden.

Jag prata inte om strategier, utan kom mer med en vädjan och en liten illustration av hur jag och skolan kan arbeta med de resurser som finns digitala, eller som digitaliseras.

Diskutera Googles motiv

Antennen 1 (Westend)

Antennen 1 (Westend) from marfis75 CC (by, sa)

Halvdagsseminarium Google och Framtiden, tjuvstartade bok och biblioteksmässan 2010. På seminariet presenterade Googles Europachef bland annat projektet Google Books. Ett projekt, vars mål är att digitalisera all världens litteratur.

Varför vill Google digitalisera all världens litteratur?

Seminariet i sig var spännande och väckte många frågor och funderingar som jag som lärare vill ta upp med mina elever. Frågor kring integritet, kring Google som företag, deras affärsmodell och deras ledande ställning på nätet. Dagens inlägg har sin utgångspunkt i en av de frågor som rör projektet Google books och det är frågan om vad det är som driver Google att genomföra Google Books.

Varför Google vill digitalisera all världens litteratur?

På seminariet i Göteborg återkom frågan: Vad har Google som sökmotorstjänst på nätet att vinna på det? Googles främsta förklaring var att:

− Vårt mål är att organisera hela världens information och göra den tillgänglig för alla, att sammanföra användaren med rätt innehåll och skapa innehåll med verktyg som kan attrahera läsarna.

Men varför vill Google göra det? Varför vill Google organisera upp all världens information, och vad ska de använda all denna information till? Vad är det som driver Google? Det blir naturliga följdfrågor att tillsammans med eleverna att reflektera kring.

Vilka förklaringar finns?

För att hjälpa mina elever att reflektera använder jag dels Andreas Ekström (journalist) förklaring som på seminariet sa:

– Om de kontrollerar alla böcker som finns, tänk då vad de kan göra med Google Translate. Det skulle inte finnas något språkproblem längre, säger han

Som jag förstod Ekström så menar han alltså att om Google digitaliserar alla böcker så kommer deras andra tjänster att bli än bättre, än mer välfungerande, och det gör att Google kan fortsätta att vara marknadsledande, att fortsätta vara den söktjänst som flest använder, och på så sätt fortsätta att tjäna pengar.

Samt dels Santiago De Mora, som menade att Googles digitalisering av böcker också handlar om att möta internetanvändarnas behov av att hitta trovärdig information på nätet, eftersom en bok är i sig en med trovärdig källa genom att den har gått igenom en process, läst av en redaktör som godkänt materialet, och förlaget har genom publiceringen sagt att de står bakom bokens innehåll. På nätet menade De Mora saknas ofta den redaktionella granskningen, och de källor som vi hittar på nätet är därmed mindre trovärdiga.

Låt dina elever fundera kring Googles motiv?

Ställ frågan till dina elever: Varför tror de att Google vill digitalisera all världens litteratur? Vad kan de vinna på det? Vilket är syftet?  Sedan tycker jag att du tillsammans med dina elever bör problematisera Santiago La Moras sista svar om att Google vill tillgodose internetanvändarnas behov av att hitta trovärdig information på nätet. Fråga dina elever om är det det Googles uppgift att se till att källor på nätet är trovärdiga?

Är böcker mer trovärdiga jämfört med källor på nätet?

Sedan tycker jag att vi bör fråga våra eleverna om det är så att böcker gör att källan är mer trovärdig jämfört med andra källor? Om om så, varför upplever vi att det är så? Finns det något samband mellan hur trovärdig en källa är och hur den sprids?

PowerPoint, Google och andra varumärken

Det är spännande med dessa varumärken som är så självklara att vi pratar om varumärket som en central färdighet, en kunskap ta till exempel PowerPoint, ett presentationsprogram, så självklart att vi pratar om att eleverna ska lära sig PowerPoint, inte presentationsteknik, retorik, föredrag utan de lär sig PowerPoint.

Ett annat sådant är exempel är Google som dagens inlägg Diskutera hur Google fungerar på Kolla Källans idélåda handlar om. Google är ett affärsimperium som lyckats bli en självklar del av språket, deras varumärke är mer än bara ett förtagsnamn, det är ett aktivt verb, för att söka på internet vi googlar friskt. Många pratar dessutom om att de delar Google dok:s, skapar Google groups etc. Allt kopplat till varumärket Google.

Ett varumärke, bli en tjänst så naturlig att vi inte en reflekterar över att det är ett varumärken, det är spännande. Man kan till och med säja in ett helt seminarium på bokmässan bara på titeln Google och framtiden. Det om något är väl ett symtom på hur självklara Google är i vår vardag.

Just nu sitter jag på tåget för att ta mig ner till Göteborg för att som skribent för Kolla Källans följa seminariet Google och framtiden, ett seminarium arrangerat av Bok och bibliotekmässan. Seminariet har fokus på Googles projekt att digitalisera världslitteraturen, genom Google books, och hur det påverkar upphovsrätten.

Digitaliseringens konsekvenser för upphovsrätten och hela samhället blir allt mer uppenbara och påverkar oss alla som konsumenter och medborgare. Kultursektorn och bokbranschen står inför stora möjligheter och utmaningar – och upphovsrättsfrågorna är hetare än någonsin.

Det ska bli grymt spännande att följa seminariet och sedan få skriva om det.