Jag sammanställde en intervju med Niklas Karlsson, som publicerades på Kolla Källans idélåda igår, men Niklas sa så mycket mer spännande saker i intervjun som jag gjorde med honom och jag har fått hans tillstånd att publicera en del av de svar som han kom med i en liten serie inlägg även på min blogg. Så här berättar Niklas om hur han kom att börja arbeta med nätbaserade verktyg:
För ett år sedan började jag använda wikispaces i undervisningen, detta var startskottet för nästa projekt där eleverna skapade wikipediaartiklar om naturreservat i närheten – ett sätt att producera information och på så sätt utveckla kunskap.
För mig är det naturligt att problematisera det jag arbetar med och jag vill gå vidare med mina frågeställningar jag ställer mig. Hur bedömer man kunskaper i när kunskaper visas genom att eleverna skriver producerar och berarbetar information kollaborativt? På vilka sätt kommer lärarens roll att förändras? Kunskap är inte längre något som skolan har monopol på, vad är då skolans uppgifter? Hur överbygger vi i skolan digitala klyftor bland eleverna? Hur skapar vi förutsättningar för ungdommar att delta i ett demokratiskt samhälle?
I undervisningen använder jag sociala medier och webbaserade verktyg och har de senaste åren förändrat mitt sätt att undervisa och därmed även min kunskapssyn. De klassiska didaktiska frågorna om lärande ger andra svar idag.
Jag upplever att Niklas sätter fingret på det som är stort med att arbeta med dessa verktyg. De får oss att se på kunskap på ett annat, nytt sätt vi utmanas i vårt sätt att se på kunskap. Svaren blir inte desamma, och vad som är kunskap, samt vad som är viktigt att kunna förändras. Det viktiga blir inte att bara kunna rabbla utan att kunna använda och relatera till begreppen, kunskaperna. Kunna samarbeta, kunna förhålla sig till andras kunskaper, att hitta fakta, kunskaper etc.
Sedan tar Niklas på det stora med sociala medier i undervisningen att det gör det lättare att samarbeta för att uppnå goda kunskaper och färdigheter…
Också belyser han att det på sätt och vis tycks stå i motsättning mot det som skolan lärt oss, om att vi ska tävla, göra något bättre än andra, inte tillsammans eller med hjälp av varandra. Och hur bedömer man kunskap som elever har samarbetat sig fram till?
Det är viktigt att vi som lärare vet vad vi bedömer och kan förmedla det till våra elever, för då blir resultaten mycket bättre för alla, men eleverna är inte förberedda, eller trygga med detta sätt att arbeta, det gör det svårare, och skapar motstånd, som jag känner igen och ständigt har arbetat med. Med åren lärt mig att det handlar om kommunikation, att vara tydlig med att genom att vi samarbetar och gemensamt tar oss från punkt A till punkt B, blir resultatet så mycket bättre, om jag är tydlig med att målet är klart, och jag vet att vi gemensamt kommer att ta oss till det målet, men vägen eller vägarna kan vara många.
